Hyfsad veckoomgång så här långt. 4-4-resultat i Vila-Real följdes upp med en gårdag som innehöll stor dramatik.
Athletic – som gjort ett makalöst 2019 och klivit från bottenstrid till Europa-strid – tappade 2-0 hemma mot Levante (kvitteringen i 89:e) men lyckades via en Iker Muniain-straff upp i taket ändå tuffa vidare på sitt segertåg.
Och i ångestdrabbningen där Huesca tog emot Celta hade de himmelsblå en 0-2-ledning, men inom loppet av tio minuter gjorde Huesca tre raka strutar. Ryad Boudebouz satte sedan 3-3 (Iago Aspas var självfallet inblandad i samtliga Celta-mål) men på tilläggstid var det ändå öppet-mål-löjligt-nära att Huesca lyckades knäppa Vigo-laget på näsan.
Matchen som jag själv kommenterade var inte fy skam den heller. Trots Curva Nords tystnad (nåja, de kunde inte hålla sig riktigt) så var det verkligen en fantastisk atmosfär på Mestalla i går. En av de häftigaste arenorna att uppleva fotboll på i Spanien, helt klart.
Det blir förstås inte sämre när hemmalaget och presterar den fotboll som i går. Kanske slår motivation klass, eller så var det inte svårare än att Marcelino taktiskt manövrerade Zinedine Zidane.
Valencia spelade fantastiskt begåvat bakåt. Pendlade mellan hög press och att sjunka lågt, arbetade som ett kollektiv och satsade på sitt kontringsspel med Gonçalo Guedes, Carlos Soler och Rodrigo Moreno som kreatörer i första hand. Sett till chanser borde nog Valencia ha gjort 2-0 i ett tidigare skede. Nu kom det mot slutet efter en hörna och blev ju, i och med att Karim Benzema faktiskt reducerade i absoluta slutskedet, avgörande.
Men sett till matchbild var det en oerhört imponerande insats av Valencia. Framför allt defensivt. Släppte knappt till en farlig målchans på hela matchen. Till och med Daniel Wass, som i alla fall svajat lite defensivt tidigare, var solid.
Spelare för spelare tycker jag de flesta utmärkte sig på ett positivt sätt i Valencia. Men Geoffrey Kondogbia som lirade 90 minuter halvskadad på ett innermittfält, Carlos Solers både defensiva och offensiva styrka längs högerkanten samt stundtals kritiserade Mouctar Diakhaby förtjänar extra guldstjärna. Även José Luis Gayá har tagit ett tydligt steg mot den absoluta världstoppen. Sätter knappt en fot fel.
Valencia har ett tufft spelschema kvar i ligaspelet (möter bland annat Barcelona, Atlético & Betis på bortaplan) och dessutom en Europa League-kvartsfinal som stundar nästa vecka. Men i den form laget befinner sig i, och med en mer skadefri trupp än tidigare under säsongen så tror jag det ändå bär hela vägen upp till den där fjärdeplatsen till slut.
Det finns all anledning att drömma stort i Valencia inför säsongens avslutande två månader.
***
Tio mål i Erevidisie och så börjar det snackas om Alexander Isak även i Spanien.
Konstigt är väl inte det. Real Madrid var ju konkret intresserade när han spelade i AIK, och Barcelona var också med och följde talangens utveckling.
Däremot känns det waste på talang att han skulle byta ett storlag i form av Dortmund till ett ännu större. Han petar knappast Luis Suárez eller tar plats i ett Real Madrid, vem han än skulle konkurrera med där nästa säsong.
Men sätt honom i ett Valencia, ett Betis eller varför inte ett Villarreal (räknar iskallt med att det inte blir degradering). Den genuina känslan är ju att Isak hade passat lysande i den spanska fotbollen.