Av någon oklar anledning – förmodligen bara min egen fumlighet – försvann allt jag skrev från den gångna helgen med derbyna i fokus.
Nu, två-tre dygn senare, känns det lite vagt att skriva spaltmeter om saker som alla ni som läser det här redan sett eller hört om på annat håll.
I korta drag var det ändå ett Sevilla-derby som nästan levererade högre än förväntningarna. Passionen för fotbollen, fotbollen för passionen. Två lag som ville vinna till varje pris.
I en böljande match tycker jag ändå Sevilla vann rättvist. Nu hoppar laget upp på CL-plats igen (efter att Getafe “bara” fick 2-2 borta mot Valladolid där Jorge Molina satte kvitteringen på tilläggstid) och hela säsongen kommer betygsättas efter hur avslutningen blir. Landar Sevilla fjärdeplatsen så kan stommen bli kvar över nästa säsong, det kan fortsätta byggas på en trupp som redan har mycket kvalité men kanske behöver både lite bredd men också spets för att ta nästa steg.
Missar man CL? Tja, då är nog risken stor att en spelare som Pablo Sarabia – med ett år kvar på kontraktet – lämnar.
***
Från stadsderbyt på östkusten kan vi konstatera att Gonçalo Guedes ser lika bra ut som hösten 2017 igen. Nu har han växlat upp igen och det kommer krävas att han bibehåller den formen om Valencia ska lyfta en titel den här våren.
***
Philippe Coutinho satte fingrar i öronen och skickade en direkt passning mot alla kritiker efter att ha skruvat in 3-0-bollen i går.
Barcelona städade verkligen undan Manchester United som om det vore ett enklare lag i gruppspelet. Det var längesen jag upplevde två så stora klubbar stå så långt ifrån varandra i en CL-kvartsfinal.
Just i fallet Coutinho betydde det där målet garanterat väldigt mycket. För även om han spelmässigt sett bättre och bättre ut den här våren har han haft problem att kontinuerligt göra poäng – och framför allt mål av den högsta digniteten.
Var det första målet den här säsongen som Coutinho gjorde från sin favoritposition, när han viker in från vänsterkanten? Jag kan i alla fall inte påminna mig om något annat.
Första halvåret i Barcelona hade han betydligt fler både mål och avslut därifrån. Det är möjligt att han blir lättläst, men känslan är också att han inte varit lika skicklig på att hitta dit eller haft självförtroende och skärpa nog för att sätta lägena.
Nu står Míster Valverde för tuffa beslut inför semifinalen där många starka spelare kommer ställas utanför en startelva. Det enkla beslutet är att fortsätta spela Coutinho eftersom Ousmane Dembélé varit skadad. Dessutom kan han alltid använda argumentet att fransmannen är en vassare inhoppare när det gäller att komma in och förändra en matchbild.
Kommer han upp i samma form som tidigare under säsongen blir det däremot svårt att hålla Dembélé utanför Barças startelva. Oavsett om Coutinho hittat målet.
***
Ajax, för övrigt!
Ett lag med majoriteten av kids men lirar en så självklar fotboll att man kan tro att de spelar Champions League-kvartsfinaler varje vecka.
Det här är väl en sån här upplaga vi om bara fyra-fem år kommer titta tillbaka på och minnas “just ja, vilket lag Ajax hade, inte konstigt att de slog ut både Real Madrid och Juventus”.