Inte bara bäst i världen – bäst på frisparkar också

Valladolid gjorde en bra match. Hade Barcelona inte haft Leo Messi hade det kunnat bli en poäng eller i alla fall varit hoppfullt hela vägen över 90 minuter.

Argentinaren var direkt involverad i fyra av fem mål. Fyra individuellt makalösa prestationer. Frisparken, vändningen och skottet, lobbpassningen till Arturo Vidal och smekningen fram till Luis Suárez.

Det finns ingen annan spelare som har det registret. Som hanterar samtliga element.

Jag blev också uppmärksammad på intressant statistik när det gäller Messi och frisparkar. I de fem största ligorna sedan säsongen 2012/13 (det var väl ungefär i skarven då Messi hade gått från att sätta någon frispark här och där till att det är garanterad målchans) har argentinaren gjort 28 frisparksmål. Näst bäst? Miralem Pjanic.

Vi ska ge Pjanic att han inte får skjuta alls lika många på grund av konkurrensen (nåja, hierarkin) i Juventus. Men ändå. Det är talande statistik.

De senaste fem säsongerna har Messi ensam gjort fler frisparksmål än något annat lag har gjort. 20 mål. Juventus, med Pjanic i spetsen, är tvåa med 15.

Helt vrickat.

Juninho, ni minns kanske den gamle Lyon-figuren, ska sitta inne på ett sanslöst rekord. 76 frisparksmål under karriären. Messi är nu uppe på 50 och har således en bit kvar. Men det känns samtidigt inte helt omöjligt.

Han levererade hur som helst en av de bästa individuella insatserna jag har sett det här året. Det var en sån där kväll då jag förundrades och insåg att vi måste passa på att njuta så länge det varar.

***

Real Madrid tog ner Leganés på jorden efter lagets första seger för säsongen.

Storartade 5-0 på Bernabéu. Karim Benzema lysande. Rodrygo levererade från start. Och till och med Luka Jovic hittade in i målprotokollet.

Lite frid och fröjd i huvudstadsklubben så här mitt i veckan. Men viktigt att faktiskt få en sådan match där mycket fungerade och målskyttet lossnade ordentligt.

***

Lucas Pérez målform – och vilka mål sen! – just nu är värd att notera. En balja i fem raka matcher. Bär Alavés för tillfället.

***

Nabil Fekir räddade jobbet för Rubi.

Frågan är om det var bra ur ett långsiktigt perspektiv?

Att Betis slog Celta borde betyda att Fran Escribás dagar är räknade. Men än så länge har ingenting hänt. Radio Galega menar att det inte kommer ske det närmsta dygnet heller.

***

Real Sociedad visade klassiskt syndrom signerat en uppstickare i går. Hotar i ligatoppen, snacket i media går varmt om “Spaniens mest intressanta lag”.

Levante skulle ju bara städas undan.

Men lite rotation hos Imanol Alguacil i kombination med en enastående Levante-prestation (lite underskattning från Real Sociedad månne?) löste inte ens en poäng på hemmaplan.

José Campaña, Enis Bardhi & Nemanja Radoja väldigt fina på mittfältet. Real Sociedad och kanske framför allt kreatörerna Martin Ødegaard och Mikel Oyarzabal kom aldrig till sin rätt.

Trist för Alexander Isak att han inte satte någon av sina chanser. Ändå har han fått okej betyg så här dagen efter. Kom till chanser, skapade en del på egen hand. Studsar det rätt gör han både mål och assist.

Det kommer lossna ordentligt för Isak. Men nästa match startar Willian José.

Tabellen haltar en aning på grund av den uppskjutna El Clásico-matchen. Men ändå. 28 oktober toppar Granada La Liga.

Nykomlingen Granada. Nederlagstippade Granada.

Det är verkligen värt att hylla. Det påminner lite om den höst Alavés gjorde förra säsongen. Ska vi se realistiskt på det här kommer inte Granada vara ett lag som utmanar i toppskiktet hela vägen över 38 omgångar. Men för ett lag vars primära målsättning är att klara sig kvar, innebär den här säsongsinledningen att det ska krävas en kollaps av högsta kaliber för att inte klara ett nytt kontrakt.

Granada har redan samlat ihop 20 poäng. Det brukas sägas att 40 är en gräns att nå för att klara kontraktet. Så var det även förra säsongen, där Girona på 37 ramlade ur och Celta & Valladolid som landade på 41 höll sig kvar. Granada är redan halvvägs. En dryg fjärdedel in på säsongen.

En stor skillnad gentemot Alavés höst ifjol är dock anfallsspelet. Det finns en helt annan frenesi när Granada spelar fotboll. Kombinationsspel, vassa kontringar och flera individuellt skickliga spelare där Antonio Puertas, Darwin Machís och Álvaro Vadillo alla varit bra (annars är kanske den 21-årige defensive mittfältaren Yangel Herrera spelaren att främst hålla koll på inför framtiden). Sedan finns också den defensiva grunden. Ett lag som är bra på fasta situationer, en målvakt och ett missförsvar som verkligen känns synkat.

Mycket finns så klart att tacka tränaren Diego Martínez för. Yngst i ligan med sina 38 år. Han slutade själv spela fotboll i sena tonåren och började sin tränarkarriär strax efter att han passerat 20. Sevillas sportchef Monchi ska ha betytt mycket för Martínez. Det var han som kontaktade honom och tog honom till Sevilla, där han spenderade många år som ledare i ungdomsleden och har även varit huvudtränare för klubbens reservlag Sevilla Atlético.

Han misslyckades att ta Osasuna till La Liga-playoff säsongen 2017/18, detta i hans första stora uppdrag som huvudtränare. Sommaren 2018 blev det Granada och det har varit en fullträff sedan starten. Diego Martínez har över 50 procent segermatcher sedan han tog över, gick raka vägen igenom La Segunda förra säsongen och har trallat vidare på samma melodi även i högstadivisionen.

Diego Martínez är nog ett namn vi ska lägga på minnet.

***

På tal om tränare. Snart lär vi få se nya i både Celta och Real Betis. Ironiskt möts de på Benito Villamarín nu i veckan.

Jag har extremt svårt att se både Fran Escribá och Rubi rädda upp det här. Det bästa, för båda klubbarna ur ett långsiktigt perspektiv, är nog banne mig att det blir ett dåligt resultat i nästkommande match. Så en förändring sker snabbare än kvickt.

Det hade varit fantastiskt att se Marcelino i antingen Celta eller Betis.

***

En annan nykomling som imponerat i höst är Osasuna. Vände och vann 3-1 mot Valencia (förvisso med en man mer i en timme) och har nu 30 raka hemmamatcher (!) utan förlust på El Sadar.

Sanslöst.

***

Dreglar över Óliver Torres assist till Chicharito.

Har ni missat den? Spana in!

***

Slutligen måste vi notera Alexander Isaks inhopp för Real Sociedad. I sin första aktion smällde han dit segermålet.

Kanske kan det leda till en startplats nu när det är veckoomgång och Imanol Alguacil kanske känner att rotation behövs.

Det är trots allt Levante som väntar. Låt Isak spela. Läget kunde inte bli bättre.

Nu sköts ju El Clásico upp, men det känns märkligt att vänta tills den 18 december innan vi kan plocka ut omgångens lag. Barcelona och Real Madrid får helt enkelt ursäkta. Kanske kan vi ta extra hänsyn till den matchen (som om den vore något extra?!) just den veckan innan juluppehållet.

Här kör vi omgångens lag baserat på de nio matcher som faktiskt lirades i helgen. Enda klubbarna som ännu inte haft någon representant i omgångens lag den här hösten är Alavés och ännu mindre förvånande Leganés. En som ändå förtjänar omdöme är Alavés-anfallaren Lucas Pérez, som faktiskt nätat i fyra raka matcher och gjorde ett snyggt senast mot Villarreal. I övrigt inte mycket från Lucas eller Alavés att hämta i den matchen.

Oblak (Atlético)
Navas (Sevilla) – Duarte (Granada) – Bernardo (Espanyol) – Estupiñan (Osasuna)
Vadillo (Granada) – Cazorla (Villarreal) – Plano (Valladolid) – R.García (Osasuna)
Toko Ekambi (Villarreal) – Correa (Atlético)

***

Jan Oblak (1): Han har varit och nosat på en plats länge, men detta är faktiskt första gången för säsongen. 95:e nollan i La Liga för Oblak mot Athletic.
—
Jesús Navas (4): I galen form just nu. Dominerar sin högerkant och ständigt ett hot framåt.
Domingos Duarte (2): Ny stabil insats från Duarte som växer in i La Liga-kostymen alltmer för varje match.
Bernardo Espinosa (1): Snygg skarv som gav Espanyol tre oerhört viktiga poäng borta mot Levante.
Pervis Estupiñan (1): Var involverad i situationen som fick Rodrigo utvisad. Gjorde själv 3-1-målet.

Real Betis tappade förvisso nyckelspelare som Giovani Lo Celso, Pau López & Junior Firpo inför säsongen, men har likväl investerat stora pengar i spelartruppen. Kalenderåret 2019 har över 100 miljoner euro spenderats för att stärka truppen.

Målsättningen är tydlig. Etablera sig som ett topplag i La Liga och ta sig ut i Europa.

Vicepresidenten José Miguel López Catalán pratade med pressen häromveckan och underströk vikten att nå klubbens målsättning, att han tycker truppen är bättre den här säsongen än föregående och menar att Nabil Fekir är synomlisk eftersom det är “en värvning Betis inte kunde göra för några år sedan och en uppgradering jämfört med Giovani Lo Celso”.

Jag håller med Catalán om att truppen är bättre den här säsongen. Framför allt har Loren Morón bevisat – vilket förvisso var svårt att förutspå – att han utvecklats till en pålitlig anfallare. Vid sin sida finns Borja Iglesias som gjorde en fantastisk säsong i Espanyol ifjol. I den anfallsduon finns kvalité nog för att vara ett lag i toppskiktet. Något som saknades förra säsongen.

Ändå har det gått helt åt fanders för Betis den här säsongsinledningen. Nu, efter förlusten mot Real Sociedad förra helgen, är laget på nedflyttningsplats. Det skapas för lite målchanser, finns ingen tydlighet i spelet och prestigevärvningen av Rubi till tränarbänken verkar vara en felrekrytering av stora mått.

Många hävdar att enda anledningen till att Betis – som hittills bara vunnit två av nio matcher – inte redan gjort sig av med Rubi är den ekonomiska aspekten. Att det är för dyrt att ge honom foten i det här skedet.

Nerifrån Andalusien rapporteras det att spelargruppen vill ha tillbaka Quique Setién och att Rubi helt tappat omklädningsrummet.

Andra alternativ? Med tanke på det fina spelarmaterial som finns framstår tidigare Valencia-tränaren Marcelino García Toral som en drömvärvning för Betis. Men förmodligen alldeles för dyr att lösa. Han är ett av få större tränarnamn som är utan jobb för tillfället.

Även Abelardo och Javi Gracia har nämnts.

Men just nu sitter Rubi kvar på sin post. Däremot lär inte ens den ekonomiska biten vara ett hinder om resultaten inte börjar gå lagets väg. Till helgen väntar nyckelmatch och ett andalusiskt möte med succénykomlingen Granada. På bortaplan dessutom. Senast Betis vann på bortagräs var när man slog Real Madrid i sista omgången i våras.

Ligafotbollen är tillbaka och ljuser upp höstmörkret. Så även omgångens elva såhär i traditionsenlig anda. Här kommer den bästa elvan från helgens omgång ur mitt perspektiv.

Masip (Valladolid)
Navas (Sevilla) – Duarte (Granada) – Lenglet (Barcelona) – Gámez (Mallorca)
Ødegaard (R.Sociedad) – Baba (Mallorca) – Parejo (Valencia) – Griezmann (Barcelona)
Ángel (Getafe) – Lago Junior (Mallorca)

***

Jordi Masip (1): Poängräddare för Valladolid borta mot Athletic. Ruggig räddning i matchens slutskede.
—
Jesús Navas (3): Flyger fram på sin högerkant och är i uppenbar storform. Typ bäst på planen. Matchvinnande assist.

Jag kommenterade Atlético-Valencia i lördags och hade skyhöga förväntningar på matchen.

Kanske inte väntade blir någon chanskavalkad, men åtminstone två lag som ville bevisa någonting. Det tyckte jag också vi stundtals fick se. Men det var en märklig match, såvida hur allt svängde så drastiskt i den andra halvleken.

Atlético var klart bättre i första. I andra gavs Valencia initiativet att hålla boll – vilket jag tror båda lagen köpte med hull och hår – men det var snarare Dani Parejos individuella kvalité som ordnade kvitteringen än lagets kollektiva förmåga att luckra upp trånga försvar.

Strax innan hade João Félix klivit av skadad – och Atlético hade genomfört samtliga byten. Helt plötsligt gick Valencia för segern. Jan Oblak stod emot. Sedan hoppade Kangin Lee in, tog ett vansinnigt rött kort, samtidigt som Francis Coquelin började halta omkring på planen och vips så svängde pendeln och Atleti var laget som gick för trean.

Det var väl kanske rättvist med 1-1 i slutändan. Atlético med tredje krysset på hemmaplan för första gången sedan 1983. Det kändes som laget förlorade två poäng och ytterligare mark som hade behövts i toppstriden. Valencia mer okej med en pinne.

Defensivt tycker jag Atlético har sett bättre och bättre ut. Både kollektivt och individuellt, där Felipe stuckit ut på slutet och varit enastående i mittförsvaret. Men det är knappast där skon klämt för Atlético genom åren.

Framåt är det oerhört uddlöst så här långt under säsongen. Samarbetet mellan Diego Costa och Álvaro Morata fungerar inte.

João Félix? Tröttnar efter timmen i varje match. Behöver ta för sig mer och bli ännu mer involverad.
Thomas Lemar? Känns som en skugga av sitt forna Monaco-jag.

Defensiven tar Atlético långt men knappast hela vägen i ett ligaspel utan en hyfsad offensiv.

***

Spelet har hackat, men poängen har trillat in. Det var väl bara en tidsfråga innan Real Madrid skulle åka på en käftsmäll. Kanske är det rent av bra med en kalldusch för att ta sig starkare in i framtiden.

Thibaut Courtois, Álvaro Odriozola, Isco & Luka Jovic fick samtliga minusbetyg i Marca.

Det går fortsatt vansinnigt trögt för Jovic när han väl för chansen, och det framstår alltmer tydligt för varje match som spelas att Real Madrid satsade på fel målvakt. Snacka om att skyffla iväg onödiga pengar.

Det här att spela med både Benz och Jovic har verkligen inte fungerat så här långt. Här har Zinedine Zidane mycket att jobba med. Ytorna som skapas bakåt när båda är på planen blev för kostsamt även mot Mallorca. Tidigare under säsongen såg vi ett Villarreal skapa väldigt många chanser när ytorna fanns centralt.

Förvisso försökte Madrid hålla ihop det med både Isco och James framför Casemiro stundtals, men visst kändes laget lite väl offensivt balanserat.

Det är tur för Real Madrid att laget knappast är ensamt om att ha klivit på en mina under säsongsinledningen. Det skiljer tre poäng mellan ettan och sexan i La Liga-toppen just nu.

***

Luuk de Jong har gjort mål för Sevilla.

Ja, det har hänt.

***

Apropå målskyttar. Sjukt imponerade av Ángel Rodríguez i Getafe. Bara startat tre matcher totalt under säsongen (varav två i Europa League). Resten inhopp.

Står på sju mål. Mål i snitt var 68:e minut.

***

Ska vi fortsätta hylla målskyttar är det svårt att inte nämna Loren Morón. Leder trots allt skytteligan just nu.

Ny balja men räckte inte till poäng för Betis uppe i San Sebastián. Det var aldrig ens nära poäng faktiskt.

Efter två raka torsk ryckte Real Sociedad upp sig och med den fantastiska trion på det offensiva mittfältet – Portu, Martin Ødegaard & Mikel Oyarzabal – och en enastående Mikel Merino som bara står och fördelar bollar där bakom var det aldrig något snack.

Tabellfyra just nu, Real Sociedad. Knappast ett lag som tänker be om ursäkt eller titta bakom sig i tabellen heller.

De flesta av er har säkert hängt med en del kring den nuvarande situationen i Katalonien. Det finns bra förklarat i den här artikeln.

Med tanke på det rådande kritiska politiska klimatet är El Clásico nästa helg i fara. Matchen som är tänkt att spelas på Camp Nou. Just nu bedömer det spanska fotbollsförbundet och ligan att det är en stor säkerhetsrisk att spela matchen, vilket inte är svårt att skriva under på.

Det har varit på tapeten att spela matchen på Santiago Bernabéu i stället, och lira vårens möte på Camp Nou. Klubbarna själva verkar helt emot det förslaget.

Lösningen kan bli att flyta matchen till 18 december. Det kan krocka med cupspelet, men kan vara en utväg som det går att hitta en lösning kring ändå. På måndag kommer ett möte med en omröstning ske, då kommer det spanska fotbollsförbundet ge ett besked.

Enligt Juan Antonio Alcalá från radiokanalen COPE kommer matchen med största säkerhet flyttas till december.

Fortsättning följer…

***

La Liga fortsätter sin kamp att flytta en ligamatch utanför landets gränser.

Redan sommaren 2018 meddelade ligan att en match per säsong skulle spelas utomlands som en del i ett 15-årigt partnerskap med Relevant Sports i linje med att marknadsföra ligan i Nordamerika.

Förslaget då var att Girona och Barcelona skulle mötas på Hard Rock Stadium i Miami. Det lät positivt från alla håll vid ett tidigt skede, men Barcelonas styrelse backade ut och hänvisade till “brist på samförstånd” mellan alla parter. Det hela hade inte godkänts från alla håll.

Nu har nästa hårdoffensiv till försök att placera en match på andra sidan Atlanten ägt rum. La Liga har lämnat in en begäran till spanska fotbollsförbundet om att Villarreal-Atlético (en match där Villarreal står som hemmalag), som är spelomgång 16, ska spelas i Miami den 6 december.

Villarreals president Fernando Roig till El Transitor: “Jag hoppas att det kommer realiseras den här gången. Både vi och Atlético har kommit överens om att spela i Miami. Jag skulle vilja att det finns ett samförstånd bland samtliga eftersom jag tror det skulle vara gynnsamt att ta La Liga utomlands”.

La Liga-presidenten Javier Tebas har tryckt hårt på att detta är precis samma väg att gå som NHL och NBA, som väljer att placera ut några matcher per säsong på andra kontinenter för att stärka varumärket och öka intresset utomlands.

Fortsättning följer…

***

Två kryss för det spanska landslaget på den nordiska turnén.

Ett landslag som trots en säkrad EM-biljett med två omgångar kvar fått en del skit. “Sämsta spanska truppen på många, många år” har många skanderat.

Det klart det går att vända vackra solskenshistorier som Jesús Navas och Santi Cazorlas återkomster till landslaget faktiskt är, till att det säger någonting större och negativt kring utvecklingen i Spanien.

Att de nya och för den stora massan obekanta namnen Mikel Oyarzabal och Gerard Moreno kommer in och startar viktiga kvalmatcher. Stjärnstatus, hallå?

Det pratas mycket om en generationsväxling i Spanien, men jag vet inte. Spelare kommer och går från kval till kval, så funkar det i alla landslag. Att Gerard Piqué och David Silva numera saknas är förstås tunga tapp. Men den stora generationsväxlingen i spansk landslagsfotboll skedde efter de gyllene åren. Då var det U21-hjältarna som tog EM-gulden 2011 och 2013 som skulle ta vid.

Och det går ifrågasätta deras insatser i landslaget. I klubblagen är många etablerade superstjärnor. Vi pratar om Koke, Isco, de Gea, Saúl, Morata & Thiago. Men i landslaget har de inte lyft. Och i det här EM-kvalet har många haft svårt att ens platsa i truppen.

Det kanske är charmigt att förbundskaptenen Robert Moreno väljer och vrakar bland så många spelare. Men någonting som Vicente del Bosque verkligen lyckades med var att bygga ett lag av vinnare. Han förbisåg Bruno Soriano i Villarreal trots att han på ett individuellt plan borde tagit plats i landslaget. I stället valde han att plocka med Mario Suárez från ett vinnande Atlético Madrid i flera trupper.

Var han en bättre fotbollsspelare? Mer lämpad i ett spanskt landslag? Nej.

Men han var en van vinnare.

Kanske är det ett problem för dagens Spanien. Till den senaste truppen var Villarreal den mest representerade klubben. Jag är helt övertygad om att Spanien har kvalité nog för att gå hela vägen och vinna mästerskapet nästa sommar. Men jag tror samtidigt att inträdet av de lite äldre, de som var med i den stora generationsväxlingen för några år sedan, är helt nödvändigt.

Spelare som Isco & Koke ska vara med i en spansk landslagstrupp. De hade platsat i de flesta andra landslag. Utpräglade storstjärnor och stora vinnare. Lite mer av den varan kan Spanien behöva.

Fortsättning följer…

Då var det landslagsuppehåll igen. Precis när vi fått upp farten. Innan bloggen lämnar ligaspelet för några dagar är det dags att plocka ut den åttonde omgångens bästa elva.

Aitor Fernández (Levante)
Damián (Getafe) – Mandi (Betis) – Kiko Olivas (Valladolid) – Semedo (Barcelona)
Messi (Barcelona) – Valverde (R.Madrid) – F.de Jong (Barcelona) – Campaña (Levante)
Chimy Ávila (Osasuna) – Jaime Mata (Getafe)

***

Aitor Fernández (1): Straffräddning och dubbelräddning på tilläggstid. Stor matchvinnare för Levante.
—
Damián Suárez (1): Uruguayanens vassa högerfot blev talande när han assisterade till Jaime Matas 1-1 mot Real Sociedad.

Åtta omgångar är spelade. Just nu är “ordningen” återställd när topptrion består av Real Madrid, Barcelona och Atlético.

Det som är mest intressant är att det trots halvdana prestationer från samtliga förväntade topplag ser ut som det gör i tabellen. Vilka har imponerat mest spelmässigt så här långt? Offensivt skulle jag säga Real Sociedad och Villarreal. Defensivt Athletic tillsammans med ständigt försvarsinriktade Atlético Madrid.

Där högst uppe i toppen återfinns Real Madrid. Det har sett bättre ut sedan förra landslagsuppehållet, och en stark poäng i derbyt följdes upp med 4-2 hemma mot uppstickaren Granada. Men precis som tidigare matcher har Madrid väldigt svårt att prestera på en jämn nivå över 90 minuter. Det var ungefär samma sak mot Levante tidigare under säsongen. En 3-0-ledning som håller på att tappas. Nu med ett sent avgörande och återigen tre poäng in på kontot.

Men spelmässigt finns fortfarande mycket mer att kräva. Både i det offensiva spelet och till den defensiva stabiliteten. Och bara det i sig är väl en sjujäkla styrka. Real Madrid har ännu inte förlorat i ligan. Redan mött Atlético, Sevilla & Villarreal på bortaplan. Räkna med att Eden Hazard har ett par växlar till. Att de unga brassarna kan sprattla till och avgöra matcher från ingenstans. Att det finns ett sparkapital även i James Rodríguez & Isco. Att Luka Jovic kanske börjar göra mål. Att Fede Valverde fortsätter ta steg.

Real Madrid kommer ta betydligt fler poäng den här säsongen och vara en utmanare till ligaguldet på ett helt annat sätt. Än så länge är jag inte särskilt imponerad av det marängerna visat upp. Därför är jag imponerad att laget tagit så många poäng och toppar ligan.

***

Atlético med ett nytt mållöst kryss i ligan (tredje 0-0-matchen på fyra senaste). Den här gången mot Valladolid.

Den typen av matcher behöver Atleti vinna framöver för att vara med i titelstriden.

Så här långt ser defensiven stark ut men det har också offrat en hel del i spelet framåt. Bara sju gjorda mål. Inte ens ett mål per match i snitt i ligan. Klart underbetyg.

***

Barcelona då, nu är väl allt frid och fröjd? Vändning mot Inter i Champions League och Sevilla krossat i går kväll.

Nja, jag vet inte. Precis som i fallet Real Madrid tycker jag inte spelet ser särskilt bra ut. Stundtals är det fantastisk, men det är mestadels präglat av individuella prestationer. Som mot Sevilla. Luis Suárez cykelsparkar in 1-0 och bryter dödläget. Det gav Barça ett mentalt övertag och ett momentum där matchen avgjordes på knappt tio minuter.

Det är framför allt försvarsspelet som spökar. Jag håller med min kollega tillika expertkommentator Marcelo Fernández, som var inne på ett resonemang i gårdagens match att Barcelona inte alls går att känna igen i återerövringsprocessen. Det är mycket därför backarna blottas eftersom spelarna längre fram i banan slarvar i presspelet när bollen ska vinnas tillbaka. Här var spelare som David Villa och Pedro Rodríguez exemplariska.

Men så länge Barças offensiva individer levererar i samma takt som tidigare kommer laget alltid vara att räkna med.

***

Typiskt att alla “nästan-topplag” springer rakt in i väggen när det börjar brännas lite. När toppkänningen blev lite för tydlig.

Real Sociedad tappade ledning hemma mot Super-Geta. Athletic åkte på pumpen borta mot Celta. Villarreal tappade ledning mot Osasuna – som förlängde sin sanslösa hemmasvit till 29 raka utan förlust.

Men vi får väl uppskatta att det likväl är en jämn tabell och att glappen mellan topptrion och övriga ännu inte vuxit.

I dag offentliggjorde den spanska förbundskaptenen Robert Moreno vilka spelare som ska göra resan och möta Norge & Sverige i det kommande EM-kvalet.

Sevillas succégubbe Sergio Reguilón samt Villarreal-spelarna Pau Torres och Gerard Moreno är kallade för första gången. Luis Alberto är välförtjänt tillbaka efter att ha lyst länge och väl i Lazio och världens bäste 34-åring, Santi Cazorla, tar plats igen.

Ändå handlar rubrikerna i Spanien främst om en spelare som inte blev kallad varken till A-landslaget eller U21-truppen: Ansu Fati.

Jag förstår att många av er höjer på ögonbrynen. Vadå, är det en stor grej att en 16-åring som bara spelat sex seniormatcher inte blir kallad till landslaget? Det är ju knappast så att han konkurrerar med småsten.

Grejen är i stället att Ansu Fati är född i Guinea-Bissau, men det spanska förbundet vill innerligt knyta supertalangen “till sig”, men alla papper är inte redo än. Representerar Ansu Spanien i en officiell match blir han låst, och skulle därmed se möjligheten att representera födelselandet försvinna i väg.

Spanien har gjort samma sak tidigare med Bojan Krkic (kunde representerat Serbien) och Munir El Haddadi (kunde representerat Marocko). Två stora talanger, båda från Barcelonas led, som tidigt kom fram och fick rampljuset på sig. Det blev dock bara en landskamp var för såväl Bojan som Munir.

Personligen tycker jag det liknar stressade klubbyten när länder vill “låsa” spelare för all framtid. Det primära är förstås att spelaren i fråga väljer att representera det land han känner för, men det finns också något smutsigt över det hela och det har eskalerat rejält det senaste decenniet.

Ansu Fati har än så länge inget spanskt pass, men förbundet har jobbat febrilt för att lösa det. De vill så klart inte låta en sådan jättetalang sippra förbi. Det finns ett långsiktigt tänk, ett vinnartänk.

Men det är någonting över det hela som jag personligen inte riktigt gillar. Precis som att Diego Costa representerar Spanien i stället för Brasilien.

Min känsla är att det hela blir väldigt framtvingat och påskyndat när det egentligen borde vara någonting Ansu Fati själv borde få reflektera och fundera över i lugn och ro.

Han kanske är helt hundra redan, vad vet jag. Men det är lätt att stressa fram ett sådant beslut mitt i brinnande stund, när känslan är att det inte finns några hinder alls för att ta över världen. Fråga bara Munir. Hade han haft lite is i magen hade han förmodligen spelat flera mästerskap, däribland ett VM-slutspel, med Marocko dags dato.

Nu har han förmodligen gjort sin sista landskamp i karriären. Men låt hoppas att han reflekterade länge och väl och inte bara tog ett beslut som kändes rätt för stunden. Att representera sitt land är trots allt det största en fotbollsspelare kan göra.

Redan sju omgångar är passerade. Galet vad fort det går. Nu är säsongen sannerligen i full gång. Innan vi tar sats mot kommande matcher kommer omgångens elva.

ter Stegen (Barcelona)
Navas (Sevilla) – Piqué (Barcelona) – Kiko Olivas (Valladolid) – Reguilón (Sevilla)
Orellana (Eibar) – Thomas (Atlético) – Cazorla (Villarreal) – Plano (Valladolid)
Gerard Moreno (Villarreal) – Toko Ekambi (Villarreal)

***

Marc-André ter Stegen (1): Primära uppgiften är att inte släppa in mål. Resultatet? Hållen nolla men också en målgivande passning.
—
Jesús Navas (2): Sevilla-kaptenen med en bra och energisk insats ute på högerbacken. En assist.

Fyra matcher men ännu ingen poäng från Eden Hazard i Real Madrid-tröjan. Är det läge att placera ett ordentligt frågetecken över belgaren?

Det klart att skadan under säsongsinledningar spelar roll och att det kan ta tid att komma rätt in i en ny miljö. Men hej, det är samtidigt Eden Hazard vi pratar om. En av världens bästa spelare de senaste åren. En prestigevärvning, en lirare som får lira på sin bästa position och med ännu bättre spelare än tidigare.

Jag tycker det finns anledning att kritisera och faktiskt börja ställa högre krav nu.

Hittills har Hazard avlossat fyra skott på mål. Det är i snitt ett per match, men inget avslut har hittat nätmaskorna. I derbyt mot Atlético kom han inte till ett enda läge. Han tappade bollen vid 17 tillfällen och i snitt förlorar han bollinnehav var femte minut.

Det är den spelstilen han har. Det är den spelstilen han måste tillåtas att ha för att vara leverera. Han måste kunna misslyckas för att lyckas. Men när siffrorna talar i sådan negativ bemärkelse och det offensiva spelet inte når några höjder alls har Hazard enbart varit en spelare som tappar boll.

Felipe Olcina borta på Madrid-baserade MARCA tar upp en rad punkter den här veckan. Bland annat belyser han att Hazard stod på 7+2 i Chelsea vid samma tidpunkt förra säsongen. Då var det en mycket piggare och lättare spelare. Det var den spelaren som Real Madrid betalade dyra pengar för i somras.

Så här långt har den spelaren lyst med sin frånvaro. Nu är Champions League tillbaka på Santiago Bernabéu i afton. Pressat läge för laget efter premiärförlusten mot PSG. Pressat läge för Eden Hazard som måste börja leverera.

Men kanske är det så enkelt som han själv påtalat. “Ett mål eller en assist så släpper det”.

Upp till bevis.