Ja, det var lite så jag kände direkt efter slutsignalen på El Sadar. Vilken sinnesrubbad match. Jag kommenterade tillställningen och var helt färdig efteråt. Kanske den galnaste jag själv tagit del av den här hösten.
Sju mål, ett rött kort, ramträffar, en cykelspark, Chimy Ávila i rampljuset, Martin Ødegaards uppvisning, Alexander Isaks avgörande och så lite galna fans på det.
Matchen mellan Osasuna och Real Sociedad hade det mesta. Real Sociedad vann till slut och det var kul att ett nytt Isak-mål också blev matchavgörande. Hans mål mot Barcelona gav en pinne förra helgen. Nu var det svenskens mål som i slutändan blev att det sviktade över till Real Sociedads fördel.
Vilken enastående höst laget har gjort.
Efter den fighten följde Betis-Atleti som möjligen inte bjöd på lika mycket, men väl en jäkla intensitet och ett Benito Villamarín av sällan skådat slag. Makalöst tryck. Det märktes att matchen betydde enormt mycket för båda lagen. Atleti vann efter Ángel Correas matchavgörande inhopp i andra halvlek.
Tyvärr blev kanske avslutningen och helgens på förhand fetaste match – Real Madrid-Athletic – inte samma underhållning sett till chanser och sväng. Men den hade mycket annat. Dock inget segrande lag. Givetvis Athletic som är mest tillfreds med poängen. En klar missräkning för Madrid som hade en sådan positiv känsla med sig från El Clásico.
Återigen tycker jag det märks av tydligt när Casemiro inte spelar. Han märks inte alltid när han spelar heller, men det är precis det som är hemligheten.
Karim Benzema känns stundtals, eller nästan konstant, väldigt ensam när Real Madrid anfaller. Vinicius har haft en kämpig höst och jag känner inte att han har “det” över sig. Kanske kan han utvecklas, bli en spelare i yppersta världsklass. Men han är långt därifrån just nu. Inte den som ska flankera Benzema i ett lag som går för ligatiteln.
Nu firar Barcelona in det nya året i ensamt majestät. Men vilken sanslös andra halva vi har framför oss. Jag känner det.
***
Mer om hösten kommer i dagarna. Först tänkte jag plocka ut omgångens elva för sista gången det här året. Jag har också tagit med El Clásico i beräkningarna. Därför är Casemiro uttagen, trots att han inte spelade mot Athletic. Det måste få bli så, helt enkelt. Det fick ju bli ett omgångens lag tidigare under hösten trots att Barcelona och Real Madrid inte lirade som det var tänkt från början.
Unai Simón (Athletic)
Trippier (Atlético) – Piqué (Barcelona) – Carlos (Sevilla) – Iñigo Martínez (Athletic)
Ødegaard (R.Sociedad) – Anguissa (Villarreal) – Casemiro (R.Madrid) – Banega (Sevilla)
Chimy Ávila (Osasuna) – Braithwaite (Leganés)
Unai Simón (3): Ny nolla inkasserad för Unai Simón. Sensationell höst. Who remember Kepa?
—
Kieran Trippier (2): I en omgång där ganska få högerbackar utmärkte sig förtjänar ändå Trippier lite beröm. Piggnat till igen efter att ha svajat några veckor. Mer noggrann.
Gerard Piqué (3): Oerhört stabil vecka, framför allt bäst i Barcelona under El Clásico.
Diego Carlos (4): Krönte en fantastisk första termin i La Liga med att vara matchavgörande. I båda riktningarna.
Iñigo Martínez (2): Femstjärnig insats på Bernabéu. Spelade in sig i EM-truppen?
—
Martin Ødegaard (7): Visst, han försvann i andra halvlek på El Sadar när Osasuna gasade på. Men en “Guti-assist” som kollega Kviborg så elegant uttryckte sig i första, och ett mäktigt frisparksmål därtill blev högst avgörande. Sanslös.
André-Frank Anguissa (2): Satte inte en fot fel när Villarreal plockade ner Getafe lite på jorden.
Casemiro (2): Bäst på plan i El Clásico. Räcker så.
Éver Banega (2): Både mål och assist när Sevilla 2-0-vann på Mallorca.
—
Chimy Ávila (5): Två riktigt fina mål mot Real Sociedad. Nicken helt fantastisk. Ligans mest irrationelle spelare.
Martin Braithwaite (1): Leder sitt, jag säger sitt, Leganés. Hoppet lever och Braithwaite insats i ångestmötet med Espanyol var otroligt bra.
Tycker ändå det speglar ganska bra med tabellen när jag snabbt kollar över vilka lag som har flest representanter i omgångens elva under hösten. Barcelona (20), Real Madrid (17) och Athletic (15) har flest noteringar. Samtliga topplag, även om Athletic är strax under det absoluta toppskiktet.
Bottennoteringar? Well Leganés (2) och Espanyol (3) är fast förankrade under nedflyttningsstrecket och då har det inte kryddats med särskilt många platser här heller.