Nu har Valencia gett Albert Celades foten. Droppen som fick bägaren att rinna över var torsken, eller rena rama förnedringen, i regionsdrabbningen mot Villarreal.
Klubben har nu haft 12 olika tränare på knappt ett decennium.
Unai Emery, Maurucio Pellegrino, Ernesto Valverde, Miroslav Djukic, Pizzi, Nuno Espirito Santo, Voro, Gary Neville, Pako Ayestarán, Voro igen, Cesare Prandelli, Voro igen, Marcelino, Albert Celades och nu ska Voro in och ta över kaoset för typ sjätte gången.
Detta är sedan 2011. Jag trodde mycket vände i och med Marcelino. Det fanns kontinuitet och helt annat långsiktigt tänk. Copa del Rey-titeln var kronan på hans verk. Sedan har han haft svårt att “ta nästa nivå” i sina tidigare uppdrag. Men i Valencia fanns å andra sidan helt andra förutsättningar än övriga spanska klubbar han har tränat. Villarreal blir aldrig Valencia, med allt vad det innebär.
Men det senaste året har varit mer präglat av kaos än vad de mest inbitna Valencia-supportrar ens trodde var möjligt. Att Albert Celades inte var rätt man på rätt plats har väl stått klart ganska länge. Nu ska Voro rädda upp det som räddas kan. Låt se hur snurrigt det hinner bli i styrelserummet innan nästa säsong.
***
Innan kvällens matcher tar vid, med Barcelona-Atlético som huvudfight 22:00, ska vi så klart summera det som varit och plocka ut en elva. Kanske den svåraste att välja ut den här säsongen. Framför allt med tanke på den mängd galna mål och den nivå på anfallsspelare som visades upp.
Det här har jag kommit fram till.
Courtois (R.Madrid)
Trippier (Atlético) – Olivas (Valladolid) – Unai García (Osasuna) – Marcelo (R.Madrid)
Rochina (Levante) – Casemiro (R.Madrid) – Saúl (Atlético) – Cazorla (Villarreal)
Gerard Moreno (Villarreal) – Gallego (Osasuna)
***
Thibaut Courtois (3): I brist på riktigt bra målvaktsinsatser defensivt (Sergio Asenjo ska ha lite offensiv credit) gjorde Courtois en ny riktigt stabil insats. Pannben på belgaren. Blivit hur viktig som helst.
—
Kieran Trippier (3): Fick operera ganska fritt i offensiven och då trivs Trippier. Assist noterad efter fast situation.
Kiko Olivas (3): Riktigt bra när Valladolid nöp en viktig pinne mot Sevilla. Målskytt på ett sätt som framstod som om Kiko gjort mål hela sitt liv. Oerhörd känsla i nicken.
Unai García (1): Syns inte alltid lika mycket som kollegan Aridane, men satte inte många fötter fel mot Leganés. Oerhört stabil insats.
Marcelo (2): Tillbaka för Real Madrid och hade en kul match mot Espanyol. Fick kliva på i offensiven, kombinerade bra och blygsamt involverad i segermålet.
—
Rubén Rochina (2): Mål & assist för ytterfältaren – det är väl främst det han är nu för tiden – när Levante var klasser bättre än Betis.
Casemiro (6): Benzema? Ramos? Ja, det finns att argumentera för båda, men min röst om den store utmanaren till Lionel Messi om ligans mest värdefulla spelare är Casemiro. Visar gång på gång sin betydelse. Nu även matchvinnare.
Saúl (2): Viktig 1-0-nickare för Atlético. Bra i spelet utan boll, bra i spelet med boll.
Santi Cazorla (5): Vad sa vi om ligans MVP? Ja, är det någon utanför toppduon är Santi Cazorla ett hett alternativ. Spelar fotboll på en nivå som är fantastisk just nu.
—
Gerard Moreno (2): Luis Suárez tvåmålsskytt, Jaime Mata likaså, Karim Benzemas avgörande assist. Alternativ fanns. Men det går inte lämna Gerard Moreno utanför omgångens elva trots den galna konkurrensen på anfallssidan. Högst inblandad i båda målen mot Valencia – och vilka mål sen.
Enric Gallego (1): Den andre som jag väljer in i anfallet blir Enric Gallego. Vilken tuff säsong han haft, veteranen som slog ned som en bomb i den spanska fotbollen förra säsongen. Men nu klev han verkligen fram för Osasuna, cyklade in en boll och avgjorde därefter på tilläggstid. Nu kan festen, med viss social distansering, börja i Pamplona med nytt kontrakt i handen.