Totalt kaos på många håll – men nästa helg slår La Liga upp portarna

Det haglar uppgifter från både höger och vänster. La Liga hänvisar till Messis utköpsklausul (ligan känner så klart också enorm oro att den allra största fixstjärnan och levande reklampelaren för La Liga ska göra som Cristiano Ronaldo och lämna) för att han ska lämna Barcelona. Cadena SER och en rad andra rapporterar att det finns en klausul i Messis kontrakt som gör det möjligt att ensidigt bryta under sista kontraktsåret.

Det kan säkert finnas vissa gråzoner, men det vore intressant att se vad som egentligen står i det där kontraktet.

Det enda vi kan konstatera är att det öppna kriget mellan president Josep María Bartomeu och Lionel Messi inte kommer få något lyckligt slut. I alla fall inte för Barcelona. Messi verkar onekligen bestämt sig, och även om Bartomeu skulle avgå, känns det svårt för Messi att backa nu. Han kommer göra försöka få ett slut på det evighetslånga äventyret i Barcelona. Men för klubben han älskar, för supportrarna som han alltid haft en fantastisk relation med, vill han lämna fredligt.

Hur nu det ska gå till.

Jag väljer att backa från resten av spekulationerna kring Messi just nu. Ska vi hålla oss till ett rent sportsligt perspektiv på det hela blir det oerhört intressant att se var detta tar vägen för Barcelona. En Messi-exit öppnar ju sannerligen dörren för en återkomst för Coutinho i en helt annan roll. Hans bästa roll. Detsamma gäller för Antoine Griezmann.

Det kommer behövas en utrensning och mycket kommer ske innan det förlängda transferfönstret är passerat. Men även om det blir ett Barcelona som vandrar in i säsongen 2020/21 utan Lionel Messi och Luis Suárez finns där ganska gott om spelare som tidigare använts i fel positioner och som under andra omständigheter säkerligen kan lyfta.

Vi pratar trots allt om två regerande världsmästare, en regerande Champions League-mästare, och ett par väldigt talangfulla spelare på väg upp underifrån att addera på det.

Det är svårt att tänka sig ett Barça utan Messi. Men livet på planen måste ju gå vidare för den blåröda klubben och sett till spelare för spelare finns det redan ganska många begåvade sådana att bygga ett lag kring. För det absolut viktigaste om Barcelona ska studsa tillbaka på vinnarspåret igen blir att bygga just ett lag, ett kollektiv där allting fungerar från målvakt till spetsanfallare. Inte bygga ett lag runt en eller två spelare.

***

Óscar Rodríguez är en jättefin pusselbit i Julen Lopeteguis fortsatta arbete i Sevilla. Precis den typen av nummer tio-spelare som kan användas på flera positioner och tillför en ny dimension i truppen.

Kanske har han bäst tillslag på liggande boll i hela ligan. Jag kan inte komma på vem annars.

Löser Sevilla en återkomst för Ivan Rakitic och en offensiv figur, antingen en ny central anfallare (förmodligen spelade Luuk de Jong till sig en andra chans i och med Europa League-succén) eller en högkvalitativ vänsterytter, ser det väldigt bra ut.

Det klart Sevilla kommer satsa hårt på Champions League. Men även i ligaspelet har jag svårt att se hur Lopeteguis lag ska prestera sämre än förra säsongen. Jag tror Sevilla blir ännu starkare.

***

Villarreal då? Ja, herregud.

Unai Emery på tränarbänken. Dani Parejo gratis från lokalrivalen. Francis Coquelin för kaffepengar. Och så Take Kubo på lån som grädde på moset.

En superb målvakt, en ihopspelt backlinje (som dessutom har mycket rutin) och två anfallare som gör mål finns redan på plats.

Topp fem är ett minimikrav för Villarreal den här säsongen. Tveklöst.

***

Ser mycket fram emot att se David Silva som Alexander Isaks nye lekkamrat i Real Sociedad.

Tycker det säger något att Silva dessutom kritat ett tvåårsavtal. Att han fortfarande är hungrig och inte bara vill varva ned en sista säsong i hemlandet innan pension.

***

Kul med Elche tillbaka i La Liga. Fem år sedan sist. Den gången blev klubben tvångsdegraderad på grund av ekonomiska skäl. Rent sportsligt höll sig Elche alltså kvar.

Den enes död, den andres bröd. Eibar fick platsen den gången och är fortsatt kvar i La Liga.

Säkert no hard feelings mellan klubbarna, det var ju knappast Eibars fel att Elche misskötte ekonomin, men spännande möten blir att vänta under säsongen.

***

Alla lag har inte ens påbörjat full försäsongsträning ännu. Valencia är fortfarande en loppmarknad. Och det pågår som bekant fullt krig i Barcelona.

Men i kväll ska, förhoppningsvis, det första spelschemat komma. Nästa helg startar ligasäsong.

Det får bli galet och oförutsägbart. Det finns en charm i det också. Jag är ruskigt laddad.

Henrik Larsson återvänder till Barcelona.

“Gud vad läckert med en svensk på tränarbänken i en av världens största klubbar”.
“Hur är det möjligt med hans cv som tränare att han tar plats i Ronald Koemans ledarstab?”.

Två spontana tankar, jag vet inte riktigt vilket ben jag står på. Många tänker nog likadant. Främst känns det kul, och det är givetvis så att “Henke” måste ta den här chansen. Den kommer förmodligen bara en gång.

Men han kommer till ett Barcelona som befinner sig i en tämligen turbulent situation. Efter förnedringen i Champions League har det redan skett stora förändringar. Ännu fler kommer ske. Och allt som räknas är snabba resultat.

Den nuvarande ledningen i Barcelona har testat många olika vägar. Ernesto Valverde var en uppskattad man i omklädningsrummet men fick sparken trots att titlarna hade staplats på hög och en dåvarande serieledning. En supercup-förlust mot Atleti och rösterna utifrån blev för svårhanterliga för styrelsen. President Josep María Bartomeu valde dna-spåret Quique Setién. Trots att hans tidigare cv knappast osade “kommer-ta-Barcelona-till-nästa-nivå”, hade han i alla fall “Barças dna” i form av sin Cruyff-inspirerande fotbollsfilosofi.

Nu skulle väl allt gå bra, tänkte Bartomeu. 75 procent bollinnehav senare i nypremiären mot Granada och saker och ting skulle sakteliga falla på plats.

Men vad är viktigast? Bartomeu har själv pratat om att aldrig ge upp sin identitet. Att alltid kunna kolla sig i spegeln utan att svika sin grundfilosofi. Men till vilket pris?

Är det viktigare för Barcelona att äga bollen utan att vara effektivt, jämfört med att mer Valverde-pragmatiskt rita upp en taktik som i allt större utsträckning vinner fotbollsmatcher?

Det funkade inte med Quique Setién. Trots att hans fotboll i teorin skulle passa in till punkt och pricka i Barcelona.

Det stundar presidentval i klubben nästa år, såvida inte styrelsen avgår dessförinnan och tvingar fram omval tidigare. Nu har president Bartomeu ett sista spår. En sista livlina. Den romantiska vägen. Två gamla Barça-legendarer bredvid varandra på tränarbänken. Ronald Koeman, vars cv som tränare knappast hade tagit honom till Barcelona om det inte varit för hans egen spelarkarriär, och Henrik Larsson, vars cv som tränare knappast hade tagit honom till Barcelona om det inte varit för hans egen spelarkarriär.

Och att Larsson får en roll som assisterande går naturligtvis se på två olika sätt. Precis som att Fredrik Ljungberg på Arsenals bänk känns häftigt – just av den anledningen att det inte kryllar av svenskar på den stora fotbollsscenen. I alla fall inte på tränarbänken.

Därför blir det spännande att se Larsson agera tillsammans med Koeman och återvända till en klubb och en stad där han sedan 15 år tillbaka varit hyllad och älskad.

Jag vill också tro att en roll som assisterande, lite mer i skymundan och kanske med större offensivt fokus, kan passa Larsson bättre än en uppdrag som huvudtränare.

Ur ett rent sportsligt perspektiv vet jag inte hur Barcelona resonerar annars. Det är tränarnamn som känns romantiska snarare än på sportslig grund får jobben. Det är uppenbart att det här är ett nytt spår från Bartomeu. En sista chans. Med det sagt behöver det inte bli katastrof. Men det finns en gigantisk press på nya ledarteamet att leverera stort och omgående.

Barcelona har blivit allt mindre fotbollsklubb och alltmer som ett kommersiellt företag det senaste decenniet. Josep María Bartomeu har varit högst involverad i den negativa förvandlingen. Mindre lokal förankring. Mer globalisering. Hellre låta talanger dra iväg. Fler stjärnvärvningar in.

Det är i styrelsen och i den sportsliga ledningen – där Éric Abidal nyligen valde att lämna och Ramon Planes, tidigare assisterande sportchef, tagit över huvudansvaret – Barcelona har sitt största problem.

Det går att gasa sig ur kriser genom att värva stort, men möjligen bara på kort sikt. Verkligheten kommer alltid i kapp. Strukturella problem i en klubb som Barcelona blir transparenta till slut. Ska Barça erövra världsfotbollen på samma sätt som för tio år sedan igen krävs det en ledning som agerar som just ledare och tänker mer än ett steg framåt.

Koeman/Larsson blir jättespännande att följa, men det går inte blunda för att det är en chansning och den sista livlinan från Bartomeu innan hans presidentskap är över. För Larssons skull hoppas jag han presterar tillräckligt så att hans arv i Barça inte förstörs och att han rent av kan jobba till sig en långsiktig roll i klubben.