Stor humor i flashintervjun efter att Atlético pulvriserat Granada i går.
“Vad tycker du om din nye lagkamrat i anfallet, Diego Costa?
– Suárez är super, nu har vi både en som biter och en som slåss.”
Många animationer har gjorts, många rader av skämt har skrivits. Nu har Atlético både Diego Costa och Luis Suárez i truppen. Inget försvar vill gå i krig med den duon.
Men det tog bara 103 sekunder in i Atlético-debuten innan Suárez hade bevisat att han står för en sanslös kvalitetshöjning jämfört med sina föregångare. En läcker framspelning satte Marcos Llorente fri. 4-0 på resultattavlan.
Han avrundade sin första match i rödvitt med två sena mål också. Bara för att markera ett ännu större långfinger till klubben som inte ville veta av honom och till alla däremellan som tvivlat.
Luis Suárez i Atlético, under Diego Simeone, är match made in heaven. Håller han sig frisk kommer han göra enorm skillnad i det här laget.
Atléticos insats överlag i premiären övertygade. Förvisso ett något tröttkört Granada som bara hade fått ett par dagars vila sedan Europa League-kvalet. Men det tar inte ifrån Atlético segern med mersmak. Det är dock i de täta matcherna som står och väger som kommer bli avgörande för Atleti om de ska utmana hela vägen in över 38 omgångar. I sådana matcher där en Luis Suárez behöver kliva fram.
Men säsongen kunde knappast startat bättre på Wanda Metropolitano. João Félix var mästerlig. Ljuvlig med boll, rörde sig smart i ytorna mellan mittfält och försvar, förnedrade Luis Milla ett par gånger och hann öppna både mål- och assistkontot.
Min fulla övertygelse är att João Félix fullkomligt exploderar den här säsongen.
Och nu har han en ordentlig lekkamrat intill sig dessutom.
***
Ronald Koemans Barcelona körde fullkomligt över Villarreal.
Jag såg inte riktigt den segern komma. Inte på det sättet, inte i den volymen. Första 45 var en uppvisning från hemmalaget på Camp Nou. Ett alltmer tydligt 4-2-3-1, ett system där Frenkie de Jong passar bättre, ett system där Coutinho såg ut att trivas.
Två spelare som inte går att komma ifrån att nämna är förstås Ansu Fati och Lionel Messi. Låt oss börja med argentinaren. Jag tyckte Barça såg ut mer som ett lag i går. Han var inte lika involverad som tidigare, vilket inte alls behöver vara negativt. Messi tog många löpningar, drog åt sig stor uppmärksamhet, men fick inte alltid bollen. Det öppnade i sin tur yta för lagkamraterna, exempelvis Ansu Fati, och det är något Barcelona måste bli bättre på jämfört med föregående säsonger.
17-åringen då? Den yngste i Europas toppligor att nå tvåsiffrigt i antal mål sedan starten av förra säsongen. Så ung att han inte ens fick ta emot Budweisers utmärkelse som matchens spelare eftersom han inte fyllt 18. Jag skulle nästan vilja citera Andrea Pirlo, och hans verbala hyllning till Dejan Kulusevski förra helgen.
“Han må vara ung men spelar redan som en mästare”. Ansu Fati är på riktigt. Jag blir heller inte förvånad om vi får se honom i en central anfallsroll emellanåt. Det var trots allt där han spenderade majoriteten av sina säsonger i Barças ungdomslag.
Jag tror också att Messi tycker det är ganska skönt att uppmärksamheten, om så bara för en dag, riktas mot en annan spelare. Det är Ansu som pryder de katalanska tidningarna i dag.
Mitt under pågående inbördeskrig i Barcelona fick blårött i alla fall med sig en smakstart trea i premiären. Tillfällig harmoni. I alla fall sportsligt.
***
Jordi Alba, för övrigt. Han måste också nämnas. Det är ingen överdrift att 90 procent av Barcelonas anfall kom via vänsterkanten.
Statistiskt fortfarande världens bästa vänsterback. I går slog han tillbaka mot kritikerna.
***
Mario Gaspar hade en av sina värsta kvällar i fotbollskarriären i går. Det kan inte bli särskilt många matcher den här säsongen för högerbacken i Villarreal. Han håller inte måttet om ubåtarna ska slåss i toppen.
***
Sergio Canales till landslaget?
Ja, varför inte. Bäst i Real Betis de tre första omgångarna.
***
Mycket prat om Sergio Ramos och hans straffstatistik. Förstå mig rätt, det är oerhört imponerande.
Men ska vi helt utesluta att prata om hans mittbackskollega? Som fick bära hundhuvudet när Real Madrid åkte ur Champions League i augusti?
Snacka om pannben på Raphaël Varane. Han har inte satt en fot fel i de två inledande matcherna. Och jag tycker hela hans förra säsong, åtminstone i ligaspelet, var fantastisk.
***
Mäktigt att se Nino, som debuterade i La Liga 1998, bytas in för Elche i helgen.
Samtidigt skickade Real Sociedad in Ander Barrenetxea, född 2001, samma match.
Veteranerna och ynglingarna som stått i fokus den här säsongsinledningen.