Populära Ligor

Populära Lag

Populära spelare

ANNONS

Bartomeus legacy – presidenten som nästan fick Messi att lämna Barcelona

Twitter: @pinthorp

Bartomeu ville peka på de 13 titlarna som tillkommit under hans tid som president. Men ska vi vara ärliga så är inte mycket de sportsliga framgångarna hans förtjänst. Ingenting egentligen. Trippelsäsongen 2014/15, den senaste riktigt storartade säsongen för Barcelona, och som Gerard Piqué nämnde i La Vanguardia “där stjärnorna stod rätt för klubben”.

Men det var ett lag där Ivan Rakitic hade kommit in och fungerade som en utmärkt ersättare till Xavi. Där Andrés Iniesta dansade på sista versen men fortfarande tillhörde världseliten. Där Marc-André ter Stegen tog de stora kliven från talang till världsmålvakt.

Framför allt var det ett lag som innehåll en anfallstrio som slog alla möjliga målrekord. Och som trivdes i varandras sällskap. Det är helt enkelt enklare att vinna fotbollsmatcher med Leo Messi, Luis Suárez & Neymar i samma lag.

Efter dess har det mesta dalat för Barcelona. Ekonomin har blivit avsevärt mycket sämre, det har funnits en tydlig polarisering inom klubben där styrelserummet och A-lagstruppen stått på varsin sida, klubben har förändrat sin värvningspolicy å det grövsta där allt färre från den egna akademin har blivit satsade på, samtidigt som stora pengar spenderats på världsstjärnor som med facit i hand inte riktigt passat in.

ANNONS

En ålderstigen Jérémy Mathieu värvades in. Akademispelaren Marc Bartra fick lämna.

Lucas Digne, som hade haft svårt att platsa i PSG, kom in som ny vänsterback. Akademispelaren Alejandro Grimaldo skeppades.

Arda Turan värvades in för dyra slantar utan varken given plats eller någon konkret roll. Akademispelare som Adama Traoré fick snällt ta exit-dörren.

Addera Aleix Vidal, Paco Alcácer, André Gomes. Spelare som aldrig lyckades i klubben. Spelare som totalt kostade ungefär en miljard.

Och då har vi inte ens påbörjat miljardspelarna som anslutit de senaste två-tre åren och knappast svarat upp på ett sportsligt sätt i paritet till prislapp och förväntningar.

Barcelona tappade sin identitet. Förvisso trillade en del ligatitlar och Copa del Rey-titlar in ändå. Men krisen som pågått längre än ett halvt decennium bakom kulisserna har sminkats över och det är i första hand tack vare Lionel Messi. Han har fått hjälp av ett par andra som ska nämnas. Luis Suárez, Marc-André ter Stegen och kanske Jordi Alba allra främst.

Men steg för steg, säsong för säsong, har Barcelona nedmonterats. Förra säsongen stod först Ernesto Valverde, och därefter Quique Setién, med en ålderstigen spelartrupp utan tydlig riktning eller idé om hur nästa stegs skulle tas.

ANNONS

Det är anmärkningsvärt att den negativa spiralen utanför det som skett på fotbollsplanen har fortsatt de senaste åren, och att det först nu briserat på allvar. Det medför att den kommande styrelsen – ny president ska vara på plats senast i januari 2021 – kommer ha en hel del att hantera från första dag. Det må vara början på något nytt, något bättre och något mer stabilt för FC Barcelona. Och laget kommer alltid vara en titelutmanare ändå. Men det kommer inte vända över en natt.

Att president, eller numera ex-president, Bartomeu avslutade med en bomb och deklarerade att “FC Barcelonas styrelse har accepterat medverkan i en framtida Euro Super League samt ett nytt format gällande klubblags-VM” går bara utläsa på ett sätt. Bartomeu vill göra ett sista försök att skapa sitt legacy och förknippas med någonting positivt, någonting som ska sätta FC Barcelona i rätt kurs ekonomiskt och en gärning klubbens supportrar ska peka på som lyckad i framtiden.

Sanningen? Ingen kommer höja Bartomeu om det blir en europeisk superliga i framtiden. Vill ens supportrarna det? Vill ens medlemmarna det? Framför allt är det ingenting som är konkret gällande en sådan liga, eller snarare turnering, ännu. Första möjliga spelåret är 2024 och det är lång väg dit.

ANNONS

Bartomeu gjorde ett sista misslyckat ryck för att få någon kredit i framtiden. Det kommer han aldrig få. Han kommer bara bli ihågkommen som presidenten som nästan fick Leo Messi att lämna klubben. Som aldrig lyckades nå de sportsliga höjderna trots att alla förutsättningar att bygga framgång runt en argentinare fanns där. Som en av de värsta presidenterna som agerat under klubbens historia.

Adam Pinthorp

Lärdomar från El Clásico

Twitter: @pinthorp

Det påminde lite om situationen för Zinedine Zidanes Real Madrid i februari 2018. Då inför ett dubbelmöte med Paris Saint-Germain i Champions League. Efter en svag ligahöst och en rad upprepande negativa resultat satt Zidane själv på en presskonferens och tillkännagav att han snart kunde var arbetslös.

Det var pressat läge. Men det är då Zidanes Madrid har visat karaktärsdrag likt ett mästerlag. Det skedde mot PSG (3-1 hemma följdes upp med 2-1-seger i Paris några veckor därpå). I går skedde det på Camp Nou.

Det går att prata hur mycket som helst om enskilda situationer och hur de påverkade matchbilden. Men ingen kan ifrågasätta det riskfyllda försvarsspelet när Sergio Ramos gick omkull i straffområdet. Tröjdragningen finns där. Bilderna ljuger inte. Straffen blir dömd.

Efter timmen på klockan hade vi upplevt ett av de bättre och framför allt mer underhållande El Clásico-mötena på mycket länge. Det böljade fram och tillbaka, skapades en hel del chanser. Kanske liten fördel Barcelona, som också spelmässigt hade mest boll.

Men vid slutsignalen och 1-3 på resultattavlan kändes det varken ologiskt eller orättvist. Real Madrid fick sitt ledningsmål i rätt läge och stängde sedan igen. Sista halvtimmen var symbolisk för det lag som vann ligan förra säsongen. Alla Madridistas krävde en reaktion efter en blytunga veckan. Zidane gav svar på tal. Igen.

ANNONS

Mer specifikt finns det en del lärdomar att ta med sig in i framtiden från gårdagens El Clásico.

  • Fede Valverde ska alltid spela i de stora matcherna. Erbjuder någonting som varken Luka Modric eller Toni Kroos har i varken defensiv riktning med förmågan att täcka ytor eller för all del i offensiv där han sliter upp försvar med sitt löpvilliga spel. En så oerhört smart spelare.
  • Lucas Vázquez borde bara användas som högerback. Jag fick lite Jesús Navas-vibbar av Lucas i går. Och kanske vore det precis rätt väg för Real Madrid-canteranon att gå om han ska ha en ännu längre karriär i den spanska huvudstadsklubben? Som ytterforward kommer han aldrig komma närmare en startplats, snarare tvärtom. Men i går, på den halvleken han fick, imponerade han oerhört i rollen som högerback. Jag kan mycket väl tänka mig att han blir mer tydlig backup till Dani Carvajal på den positionen framöver.
  • Ansu Fati är Barças nia. Det klart att klubben måste ge sig ut på jakt efter fler anfallsalternativ – alltså en mer tydlig central anfallare – men Ansu Fati är sannerligen svaret på många frågor. I går fick han för första gången spela på sin naturliga position. Där han allt som oftast spelat under tiden i La Masía. Även om han imponerat ute till vänster bevisade 17-åringen att han har allt för att hantera rollen som central anfallare. Smart inne i boxen, erbjuder alltid ett djupledshot och har den där killerinstinkten. Är det 11 ligamål på totalt 17 avslut på mål nu? Siffrorna talar sitt tydliga.
ANNONS
  • Ronald Koeman kan klaga hur mycket han vill på straffsituationen. Varför agerade han inte själv under matchen? Det tog 82 minuter innan han gjorde ett första byte. Sedan tre på samma gång. Jag sätter ett stort frågetecken kring Koemans förmåga att förändra under matcherna. Hans byten fick ingen effekt mot Getafe. Och mot Real Madrid var det kanske snarare den knappa tiden som låg till grund för att spelarna som äntrade banan inte hann sätta sin prägel. Klart underkänt i matchcoachandet.

Jag tror Bayern-Atlético 4-0 från Champions League berättade mer om Bayern än något annat.

Förvisso var Atleti utspelat i första halvlek mot Real Betis i går, men där kan man å andra sidan snacka om en reaktion i paus och byten som gav effekt. Nu har Atlético 10-1 i målskillnad, fyra raka nollor och Luis Suárez som toppar skytteligan.

Det är en styrka i sig att resultaten är bra samtidigt som spelet lämnar en del att önska.


Real Sociedad jaguar serieledning i afton. Jag sätter mig i kommentatorsbåset 21:00 och hälsar er välkomna till Anoeta när nykomlingen Huesca är på besök.

Redan 19:30 drar Fotbollssöndag Europa igång på C More. Mycket El Clásico, Juventus och säkerligen något om Ajax som stört nog vann en ligamatch med 13-0 i går.

ANNONS
Adam Pinthorp

EL CLÁSICO: Det är viktigare att inte förlora än att vinna

Twitter: @pinthorp

Utifrån upplevdes ett harmoniskt Real Madrid-läger inför säsongen. Den efterlängtade ligatiteln hade säkrats, Zinedine Zidanes kollektivt starka lag lett av Sergio Ramos hade visat upp en defensiv styrka som inte synts till i huvudstadsklubben på över ett decennium. Men det svänger snabbt. Helt plötsligt har Real Madrid bytt skepnad.

Den undermåliga insatsen mot Cádiz följdes upp med en ny jättesvag insats i Champions League mot Shakhtar.

Visst saknades kapten Ramos. Och som han saknades. Éder Militão gjorde en av de sämre individuella försvarsinsatserna på länge. Men även om vi ännu en gång kan understryka vilken enorm påverkan Ramos har på det här laget, ska det väl inte sjunka som ett ihåligt skepp för det? På hemmaplan mot Shakhtar? Som saknade nästan halva truppen på grund av viruset?

Fullständig harmoni några veckor tillbaks i tiden är kanske att ta i. Skadesituationen gällande Eden Hazard, den uppenbara måltorkan hos Luka Jovic och den generella avsaknaden av poängkontinuitet bland de offensiva spelarna har funnits där och oroat ett tag. Idel bekymmer i offensiv riktning.

ANNONS

Men Real Madrid har klarat sig ändå. Hittat olika vägar till seger och alltid haft defensiven att falla tillbaka på.

Nu börjar det bli alltmer befogat att ställa större frågor. Borde Real Madrid förnyat sig under sommaren? Martin Ødegaard och Álvaro Odriozola – båda med skadeproblem – har återvänt från respektive lån. Annars nada. Inget nyförvärv. Ingen förnyelse.

Jag är av den åsikten att alla lag, oavsett Cádiz eller Real Madrid, behöver nytt blod från en säsong till en annan. Ännu mer i ett vinnande lag. För att undvika mättnadskänsla. För att alltid vara på tå, vara påkopplad. Nu ligger coronapandemin till stor grund för att många klubbar hållit i sina pengar, men nog borde Real Madrid kunnat förnya sig även om det inte nödvändigtvis behöver betyda “galacticos” för en miljard.

Isco, Marcelo & Lucas Vázquez hängdes ut efter matchen mot Cádiz. Snacka om symbolspelare där alla känns förbi sitt bäst-före och där de nått sin maxkapacitet i Real Madrid. Att Marcelo är kvar har jag mest förståelse för. Han är en klubbikon, en vicekapten och en ledare i laget. Isco och Lucas? Där borde Real Madrid uppgraderat sig och pumpat in nytt blod i truppen.

ANNONS

Men det klart att varken Isco eller Lucas är en direkt anledning till två raka förluster. De blir bara enkla slagpåsar när de kommer in i en startelva de normalt sett inte utgör en del av. Och presterar dåligt.

Real Madrids bekymmer under säsongsinledningen har snarare varit försvarsspelet. Hur enkelt motståndarlaget kommit igenom – både centralt och på kanterna. Man segrade med ett nödrop borta mot Betis och räddades av Thibaut Courtois mot Real Sociedad & Levante.

Spelarna har knappast blivit sämre över en natt. Och kanske har de senaste dagarna blivit ett uppvaknande. Men sett till spelare-för-spelare så är det ingen som tidigare varit utanför startelvan som närmat sig och det har blivit allt tydligare hur viktigt det är att Real Madrids centrallinje förblir intakt. Courtois-Varane-Ramos-Casemiro. Den kvartetten som tillsammans med Karim Benzema var bäst i Real Madrid förra säsongen. Uppenbarligen håller inte spelare 15, 16 och 17 i truppen tillräckligt hög nivå. Casemiro vilades i en halvlek mot Cádiz – som skapade FEM målchanser centralt i banan.

Räkna med en defensiv approach i El Clásico där defensiven prioriteras i första hand.

ANNONS

Kanske kommer “Operación 2021” inte inledas nästa sommar utan redan i januari.


Barcelona då? Apropå frid och fröjd? Nä, det är knappast någon rådande harmoni i den klubben va.

Snart kan president Josep María Bartomeu vara ett minne blott och en ny era inledas. Men oavsett om han röstas bort av medlemmarna i november eller om han får kliva åt sidan vid det planerade presidentvalet i mars så hamnar näste president och styre med ett skuldberg över sig att lösa över tid och kommer ha en gigantisk supporterskara att tillfredsställa där de kräver ett sportsligt projekt som signalerar guld & gröna skogar och helst är tillräckligt för att Lionel Messi stannar kvar.

På planen har det dock sett betydligt bättre ut för Barcelona än Real Madrid under säsongsinledningen. Men det är tidigt att hissa eller dissa Ronald Koeman. Likaså efter ett El Clásico, som kommer rekordtidigt den här hösten. Men det blir ett första eldprov. En första hint om hur det här mer raka Barcelona kommer stå sig mot bättre motstånd.

Förlorar Barça den här matchen, mot ett Real Madrid som sett så svagt ut, kommer Ronald Koeman hängas.

ANNONS

Förlorar Real Madrid, mot värsta rivalen vilket då blir tredje torsken på en dryg vecka, kommer Zinedine Zidane hängas.

Jag tror den ångestkänslan som garanterat existerar i båda lägren kommer spegla matchen. Visst vore det fantastiskt, efter en säsongsinledning där det producerats färre mål i La Liga än på många många år, om El Clásico bjöd upp till stor dans.

Men 0-0 är ett mer rimligt resultat än 4-4.

Det kommer märkas att vikten av att förlora är större än betydelsen att vinna. Även om en seger åt endera håll hade kunnat förändra hela framtiden.

Adam Pinthorp

Det brann i Alexander Isak

Twitter: @pinthorp

Det stod skrivet i stjärnorna.

Efter att ha varken bidragit med mål eller assist sedan ankomsten till Villarreal – och överlag ganska slätstrukna insatser – var det så dags för Dani Parejo. När Valencia stod som motståndare. Hans Valencia, klubben han representerade i nästan ett decennium och ledde som kapten de senaste säsongerna.

Det var märkligt att se honom glida runt i en gul tröja. Det var det.

Men när derbyt stod och vägde var det så klart han som skulle göra det. Ett skott utifrån, en liten touch, via ribban och in. Det är väl precis det här som kallas ödet? Det är nästan komiskt hur det kan bli så här.

Lustigt också att han först tog sats för att inleda ett firande, men snabbt kom på att han givetvis inte kan fira. Han hade precis gjort mål på Valencia. Hans Valencia. I en gul tröja.


Nej, det är ingen överdrift att kalla Alexander Isaks inhopp mot Real Betis i går för helt lysande.

Energi, bestämd och fullt fokuserad. Han skulle in och göra skillnad. Att han fick högsta betyg i Diario Vasco trots typ 20 minuter på planen säger det mesta.

Nu blev det en fixad straff och en assist. Nästa helg kommer det lossna även målmässigt för Isak.

ANNONS

Real Sociedad överlag? Vilket lag. Serieledning, 10-2 i målskillnad och ett spel som bara ser bättre och bättre ut. Portu! Merino! Oyarzabal!

Tänk att varken Isak eller Willian José gjort mål än. Och sparkapitalet som finns i David Silva, som sakta men säkert börjar ta allt större plats.

Real Sociedad är minst lika bra som förra säsongen. Alguacils kontinuitet och den unga truppen (startelvan snittade 24,5 år inför gårdagens match) som blivit ett år äldre lovar en ny säsong där supportrarna har all anledning att drömma stort.


Ska vi snabbt stanna upp och begrunda det faktum att Iñaki Williams inte missat en enda ligamatch för Athletic sedan våren 2016? Mer än fyra säsonger i följd. Där han alltså lirat varenda match. En klar majoritet från start dessutom.

Viktigt mål från Iñaki i går, för övrigt.


Det var alltså i maj 2000 som Real Madrid och Barcelona senast misslyckades att göra mål samma dag.

Det finns en del frågetecken i båda lägren inför lördagens El Clásico. 16:00 sparkar säsongens första klassiker igång. Studio på C More från 15:30.

Adam Pinthorp

Fifa-virus eller bara en jämnare liga?

twitter.com/pinthorp(opens in a new tab)

Twitter: @pinthorp

När Cádiz hade haft sin femte målchans och klockan tickat upp mot minut 17 var jag tvungen att gnugga mig i ögonen. Nog för att “Fifa-viruset” – det syndrom det har kommit att kallas när lag vars trupper till stor del varit ute och tävlar med sina landslag runt om i världen vilket framkallar slitage – kan vara en del av ekvationen.

Men att Real Madrid ska vara så slappt, ointresserat och ha så svårt att få grepp om lilla Cádiz? Det måste krävas mer.

Det är enkelt att hänga de gamla rävarna som underpresterar. Peka på att den yngre generationen ska få chansen. Det kanske inte hade spelat någon roll just i går. Cádiz gjorde helt enkelt en makalös insats. Ett kollektivt starkt försvar där kapten José Mari och nye dansken (!) Jens Jønsson käkade upp mittfältet medan Álvaro Negredo vann nästan alla sina dueller och agerade såväl vital ur ett offensivt perspektiv som ur ett defensivt. Han var förste man att försvara, som tränare Álvaro Cervera uttryckte det.

Ja, herregud vad vass han såg ut, den gode Negredo.

Cádiz har redan tagit tio poäng. Och då finns till och med sparkapital i en spelare som Jorge Pombo. Det går att argumentera för att han är bäst rent individuellt. Men i går lirade han inte ens.

ANNONS

Fint att se Cádiz röra om i grytan.

Men den andalusiska klubben var knappast ensam. Tidigare under lördagen hade Granada brottat ned Sevilla (som med facit i hand verkligen sumpade en chans att gå ur den här helgen som en stor vinnare) och senare på kvällen gafflade Getafe omkull Barcelona.

“Fifa-virus” även i Barça? Nja, det går inte skylla på det. Getafe hade också många spelare i väg på landskamper. Framför allt känns det som att tålamodet börjar tryta gällande Antoine Griezmann i första hand, Ousmane Dembélé i andra hand.

Att Griezmann fick vara kvar på planen medan 17-årige Pedri, den som bidrog med mest konstruktivt i Barcelona, gick av kändes bara korkat. Såg Ronald Koeman samma match?

Nu väntar förvisso El Clásico nästa helg, men sett till prestation, sett till arbetsfördelning på planen och vilken spelartyp som passar bäst in i systemet hade ingen blivit förvånad om Griezmann hamnar utanför startelvan. Till och med om det är en 17-åring som ges förtroendet.


Jag såg en tweet om att “La Liga ser sämre ut än på länge” i går. Jag håller inte med.

Topplagen är kanske något svagare än vanligt. I övrigt är jag tämligen övertygad om att många lag bara närmar sig toppen.

ANNONS

Kolla på Granada och Getafe. Som de byggt över tid och fortsätter imponera. Det har tagit sådana klubbar hela vägen ut i Europa.

Det var några år sedan topplagen nosade på 100 poäng. Det kommer inte vara någon som är i närheten av den noteringen den här säsongen heller.


Jag tyckte för övrigt det var kul att mikrofonen nere vid sidlinjen fångade upp Allan Nyoms irritation mot Ansu Fati i går.

“18 år och du filmar på det där sättet”.

Hey Allan, han är bara 17.

Och nog för att Ansu Fati ofta faller enkelt, men jag vet inte om Allan Nyom är rätt person att uttala sig. Spelaren som alltså blev brutalt hånad av Ryan Babel i Europa League-slutspelet förra säsongen efter att ha rullat runt några extra varv.

Men det är en skön karaktär, Nyom. Jag förstår varför Pepe Bordalás spelar honom.


Diego Simeone har redan passerat Luis Aragonés i antal segrar som Atlético-tränare, men nu har han också nått milstolpen 200. Enastående facit.

Atlético blev lördagens vinnare sett till storlagen. 2-0-viktorian borta mot Celta innehåll nytt Luis Suárez-mål, en fin Lucas Torreira-debut och Yannick Carrascos första notering i målprotokollet.

ANNONS

Nog för att de två raka kryssen inte lovade mycket inför framtiden. Men nu står ändå Atlético med åtta poäng, tre raka Jan Oblak-nollor samtidigt som alla offensiva spelare har redan börjat göra mål.


Fantastiskt kul söndag som väntar. Hoppas ni tittar in på C More Fotboll 19:30 då vi pratar om helgen i stort från fotbollseuropa, och senare i programmet blickar mot Real Betis-Real Sociedad.

Vi ska prata La Reals akademi, Mikel Merino, Sergio Canales & härligt reportage väntas från San Sebastián.

Innan dess ska jag själv kommentera Villarreal-Valencia. Ett regionsderby som bara blir större och större i och med att Villarreal inte bara närmat sig utan i många avseendet gått förbi Valencia rent sportsligt.

Sett till organisation är det 10-0 Villarreal. Även ungdomsakademin är otroligt framgångsrik.

Men i dag är det 90 minuter fotboll och då kan allt hända. Fråga bara Cádiz eller Getafe. Vi hörs 16:00 på C More.

Adam Pinthorp

Succéfönster för Granada som byggt sin bästa trupp någonsin

Twitter: @pinthorp

Äntligen är det över. Det evighetslånga transferfönstret.

Innan vi lämnar det för några månader måste jag skriva några rader och framför allt dela ur lite ris och ros.

Låt oss börja med det uppenbara. Praktfiaskot. Stämplat som “det sämsta övergångsfönstret i klubbens 101-åriga historia”. Valencia Club de Fútbol tappade nyckelspelare i form av Rodrigo Moreno, Dani Parejo, Ferran Torres, Ezequiel Garay & Francis Coquelin.

Vad som hämtades in? Ingenting. Noll. Nada.

Visst, peka på Jason eller Uros Racic som är tillbaka efter lånesejourer. Men det är knappast samma sak.

Valencia går ett förlängt sommarfönster utan en enda vettig värvning. Och faktum är att Meriton Holdings med galningen Peter Lim i spetsen försökte få in ytterligare en bunt pengar och var villig att offra Geoffrey Kondogbia, lagets kanske viktigaste spelare just nu. Det är snedvridet. Helt bottenlöst tragiskt vad som skett och sker i Valencia.

Men på planen har det funnits några ljusglimtar och det är den strimma hopp som supportrarna får ta med sig in i den här hösten. Att José Gayá visar mer klubbhjärta än någonsin och inte lyssnat på alla bud som haglat in. Att Maxi Gómez vill vara en bärande ledare i offensiven och hjälpa till att leda det här laget på planen.

ANNONS

Valencia har bara ligaspelet att tänka på. Det är tur det. Truppen hade inte klarat mycket mer.

Transferfönstrets solklara förlorare i Spanien är Valencia. Inte ens Real Madrid-supportrarna, som ilsket kanske hävdar att det behövdes förstärkning både på högerbackspositionen och en anfallsspets, har åtminstone en fullgod trupp för att fortsätta utmana om alla titlar. Valencias fönster är bara mörker.


Vinnaren? Jag har redan skrivit en del om Villarreals fina fönster. Drygt 300 miljoner har spenderats och kvalitetsspelare på målvaktsposten, i försvaret och framför allt på mittfältet har anslutit.

Jag har inte övertygats av Dani Parejos inledning. Take Kubo har fått ynkligt med speltid. Och Francis Coquelin går just nu skadad.

Men Villarreal har både spetsat och breddat sin trupp jämfört med förra säsongen och ska definitivt utmana strax under toppen. Kanske är utgångsläget bättre än någonsin att satsa på Europa League också? Unai Emery vet trots allt vad som krävs för att gå hela vägen i turneringen.


En annan klubb som förtjänar en stor applåd är Granada. Nu har klubben historiskt kvalat in till Europa League för första gången. Men trots att så många spelare imponerade förra säsongen har laget förblivit intakt.

ANNONS

Carlos Fernández var bara på lån från Sevilla. Alla förstod att han skulle bli svår att lösa igen.

Utöver det är laget fulltaligt och den sportsliga ledningen har gjort ett enastående jobb med att spetsa till truppen. Luis Milla var kanske hela La Segundas bästa mittfältare förra säsongen i Tenerife och känns redan etablerad sett till hur stort förtroende han fått i Granada och vilket ansvar han tilldelats. Addera 22-årige colombianen Luis Suárez, 19 mål på 38 matcher i Real Zaragoza förra säsongen, erfarenheten som Jorge Molina erbjuder och lånet av såväl Kenedy (Chelsea) som den argentinske mittbackstalangen Nehuén Pérez (Atlético Madrid) och Granadas trupp ser fullt redo ut prestera i Europa och samtidigt hålla sig högt ovanför vattenytan i La Liga.

Diego Martínez gäng har ju presterat över tid nu, så det kanske inte vore någon överraskning om Granada åter parkerar på övre halvan av tabellen. Men sett till truppen skulle jag inte bli förvånad. Granada har förmodligen sin bästa trupp någonsin.

Adam Pinthorp

Jules Koundés utveckling borde alla storklubbar följa

Twitter: @pinthorp

Det går fort i hockey. Från 6-1 i premiären var det enkelt att basunera ut “titelutmanare” gällande Atlético de Madrid. Efter två raka 0-0-matcher, den allra senaste mot Villarreal utan ett enda skott på mål, är det lite andra tongångar.

Jag står fortfarande fast vid att värvningen av Luis Suárez är fantastisk för Atleti. Han kommer göra skillnad. Men i de senaste två matcherna har han ägnat sig lika mycket åt att spela fotboll som att titta ut mot tränarbänken och ta instruktioner från Diego Simeone.

Det kommer ta tid innan han kan lyfta. Men nog kommer han bli en avgörande faktor.

Framför allt ser João Félix bättre och bättre ut. Sämre mot Villarreal, det tillstår jag, men han är mycket mer involverad och företagsam än förra säsongen.

Ska Atleti utmana om en ligatitel spelar Félix och Suárez vitala roller. Deras samarbete för ett fungerande anfallsspel måste sitta. Än finns väldigt mycket att jobba på i det avseendet.


Sevilla tog poäng på Camp Nou för första gången på flera år.

Trots att Lucas Ocampos var rostig och hela Sevilla agerade fegt i omställningsspelet. En styrka i sig.

ANNONS

Men kan laget utmana topp tre? Om allting klaffar, definitivt, men jag tror truppens bristande bredd kommer kosta dyrt.

En spelare som kommer bli dyr den dagen han säljs är Jules Koundé. I en match där anfallsspelet inte imponerade åt något håll var det fransmannen som individuellt stack ut mest. Kanske tillsammans med Barcelonas unge uruguayan Ronald Araújo, som bevisade att han minsann hanterar den här nivån också.

Sedan Dani Carriço lämnade Sevilla förra vintern och Koundé blivit en startgubbe har han tagit helt overkliga steg i sin utveckling. Det var längesen jag upplevde något liknande hos en så pass ung mittback.


Vinícius bör hyllas för sitt klassavslut fram till 1-0 mot Levante – men bör också luggas för att han därefter brände två jättelägen som bara måste vara mål.

Allt kommer inte förändras över en natt. Vini kommer fortsätta bränna chanser och ta felbeslut. Men jag tror alla är rörande överens om att brassen blir mer jämn i sina prestationer och mål i två raka matcher kommer bidra med en rejäl självförtroendeboost.

Luka Jovic var iskall i de två matcher han startade. Zidane måste fortsätta spela med yttrar och där borde Vinícius stå först i ledet.

ANNONS

Joaquín. 39 bast. Delägare i Real Betis. Kanske blivande president.

Men framför allt en underbar fotbollsspelare som definitivt inte bör tänka tanken att lägga av.

Två målgivande mot Valencia. En fröjd att se. Det är bara luta sig tillbaka och njuta.


Deadline Day ja. Skönt att det här evighetslånga transferfönstret är över. Låt se om Valencia behåller sina spelare eller om loppmarknaden fortsätter.

Och om det sker något mer av högt värde. Många klubbar behöver skeppa en del spelare och flera behöver tillföra bredd i truppen (fråga bara Elche).

Framför allt ska det bli härligt att lägga rykten bakom sig så vi alla kan fokusera på händelserna på planen.

Adam Pinthorp

Senaste tweets

Arkiv

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto