Äntligen är det över. Det evighetslånga transferfönstret.
Innan vi lämnar det för några månader måste jag skriva några rader och framför allt dela ur lite ris och ros.
Låt oss börja med det uppenbara. Praktfiaskot. Stämplat som “det sämsta övergångsfönstret i klubbens 101-åriga historia”. Valencia Club de Fútbol tappade nyckelspelare i form av Rodrigo Moreno, Dani Parejo, Ferran Torres, Ezequiel Garay & Francis Coquelin.
Vad som hämtades in? Ingenting. Noll. Nada.
Visst, peka på Jason eller Uros Racic som är tillbaka efter lånesejourer. Men det är knappast samma sak.
Valencia går ett förlängt sommarfönster utan en enda vettig värvning. Och faktum är att Meriton Holdings med galningen Peter Lim i spetsen försökte få in ytterligare en bunt pengar och var villig att offra Geoffrey Kondogbia, lagets kanske viktigaste spelare just nu. Det är snedvridet. Helt bottenlöst tragiskt vad som skett och sker i Valencia.
Men på planen har det funnits några ljusglimtar och det är den strimma hopp som supportrarna får ta med sig in i den här hösten. Att José Gayá visar mer klubbhjärta än någonsin och inte lyssnat på alla bud som haglat in. Att Maxi Gómez vill vara en bärande ledare i offensiven och hjälpa till att leda det här laget på planen.
Valencia har bara ligaspelet att tänka på. Det är tur det. Truppen hade inte klarat mycket mer.
Transferfönstrets solklara förlorare i Spanien är Valencia. Inte ens Real Madrid-supportrarna, som ilsket kanske hävdar att det behövdes förstärkning både på högerbackspositionen och en anfallsspets, har åtminstone en fullgod trupp för att fortsätta utmana om alla titlar. Valencias fönster är bara mörker.
Vinnaren? Jag har redan skrivit en del om Villarreals fina fönster. Drygt 300 miljoner har spenderats och kvalitetsspelare på målvaktsposten, i försvaret och framför allt på mittfältet har anslutit.
Jag har inte övertygats av Dani Parejos inledning. Take Kubo har fått ynkligt med speltid. Och Francis Coquelin går just nu skadad.
Men Villarreal har både spetsat och breddat sin trupp jämfört med förra säsongen och ska definitivt utmana strax under toppen. Kanske är utgångsläget bättre än någonsin att satsa på Europa League också? Unai Emery vet trots allt vad som krävs för att gå hela vägen i turneringen.
En annan klubb som förtjänar en stor applåd är Granada. Nu har klubben historiskt kvalat in till Europa League för första gången. Men trots att så många spelare imponerade förra säsongen har laget förblivit intakt.
Carlos Fernández var bara på lån från Sevilla. Alla förstod att han skulle bli svår att lösa igen.
Utöver det är laget fulltaligt och den sportsliga ledningen har gjort ett enastående jobb med att spetsa till truppen. Luis Milla var kanske hela La Segundas bästa mittfältare förra säsongen i Tenerife och känns redan etablerad sett till hur stort förtroende han fått i Granada och vilket ansvar han tilldelats. Addera 22-årige colombianen Luis Suárez, 19 mål på 38 matcher i Real Zaragoza förra säsongen, erfarenheten som Jorge Molina erbjuder och lånet av såväl Kenedy (Chelsea) som den argentinske mittbackstalangen Nehuén Pérez (Atlético Madrid) och Granadas trupp ser fullt redo ut prestera i Europa och samtidigt hålla sig högt ovanför vattenytan i La Liga.
Diego Martínez gäng har ju presterat över tid nu, så det kanske inte vore någon överraskning om Granada åter parkerar på övre halvan av tabellen. Men sett till truppen skulle jag inte bli förvånad. Granada har förmodligen sin bästa trupp någonsin.