Tongångarna i San Sebastián har förändrats de senaste veckorna. Även om drömmen om ett mirakel kanske fanns där, trots att inte många vågade erkänna det, har nog alla förstått att en ligatitel förblir just en dröm den här säsongen.
Men nu måste Imanol Alguacils lag reagera för att inte låta en historiskt fin höst, den bästa på över 30 år för klubben, helt övergå till en total kollaps.
Nu har Real Sociedad åtta raka utan förlust. Efter sex kryss har laget förlorat två ligamatcher i följd. Redan har en del tunga poäng mot lagen på den nedre halvan förlorats. Och då har den värsta perioden sett till motstånd inte börjat än. För i kväll väntar Atlético på hemmaplan. Sedan två raka derbyn (Athletic borta och Osasuna hemma) följt av Sevilla och en supercup-turnering där Barcelona står som motstånd till en början.
Sett till tabellen är La Real trea. Bara tre poäng bakom Atlético i toppen. Det är väl jättebra? Absolut. Jag tror alla supportrar hade köpt det på förhand.
Men låt oss inte vifta bort vilket utgångsläge Real Sociedad faktiskt hade att vara i serieledning med god marginal i det här skedet.
Faktum är att Real Sociedad har spelat fler matcher än alla stora konkurrenter som jagar bakom i tabellen. Villarreal är en poäng bakom med en match mindre spelad. Barcelona & Granada är fem poäng bakom med två matcher mindre spelade. Även Sevilla, som bara lirat 12 matcher i paritet till La Reals 15, hade i teorin kunnat kliva förbi vid seger i alla dessa tre matcher till godo.
Det som såg ut att bli en säsong där laget för första gången sedan 2002/03 skulle nosa på ligatoppen, har blivit något annat. För att det fortsatt ska leva krävs en reaktion och att laget reser sig och avrundar det här året med goda resultat. Att Real Sociedad fick en kanonstart samt hela tiden legat före med fler spelade matcher än många konkurrenter har sminkat över verkligheten en aning.
Jag tror inte Real Sociedad kommer falla som en sten. Definitivt inte. Det här är ett lag rustat för att kriga om Europa-platser. Nu och framöver. Men med tanke på hur spelet sett ut under hösten, och vad tabellen har visat, känns en CL-plats deras att förlora den här säsongen. Allt annat än utanför topp fyra efter den här hösten hade varit en mindre besvikelse. Det är svårt att komma ifrån. Med tanke på topplaceringen hela hösten och framför allt hur spelet också har sett ut.
Tränaren Imanol Alguacil förtjänar all kredd för det jobb han har gjort i La Real över tid, men lite kritik måste ändå riktas mot honom i det här skedet. Har han roterat bort sig? Glömde han bort ligan och satsade för hårt i Europa League?
Ur mitt perspektiv har det blivit alltmer tydligt de senaste veckorna hur beroende Real Sociedad är av lirare som David Silva, Mikel Oyarzabal & Aritz Elustondo. En spelare kan ersättas från en match till en annan. Men det går inte rotera en halv startelva när flera nyckelspelare finns på skadelistan. Framtiden är ljus för spelare som Modibo Sagnan och Roberto López, men de är inte redo att ta så stort ansvar. När stöttepelarna inte finns där att luta sig emot blir det synbart.
David Silvas frånvaro har varit mest kännbar. Med honom i La Liga har Real Sociedad resultatraden 7-2-1 och producerat 20 mål framåt. Utan Silva? Resultatraden 0-3-2, blott fyra gjorda mål.
Alltså inte EN seger utan Silva. Ett anfallsspel som hackar avsevärt.
Och det blir så klart inte enklare att Oyarzabal också är frånvarande. I sådana lägen kan inte Alguacil lita på att elva ungdomar ska fortsätta vinna fotbollsmatcher var tredje dag. Det är en vacker tanke, men riktigt där är inte Real Sociedad.
Det ska bli intressant att se skillnaden när både Silva & Oyarzabal är tillbaka i truppen i kväll. Trots att det finns stor bredd, framför allt i offensiven, är ett lag som La Real trots allt klart beroende av sina stjärnspelare om stora saker ska uträttas. Det är inte konstigare än så.