Vi måste backa bandet många år för att förstå hur speciell den här finalen var. Varför den betydde så mycket. För Athletic, för Real Sociedad, för hela Baskien.
1976 bar klubbens respektive kaptener, Inaxio Kortabarría och José Ángel Iribar, tillsammans den baskiska flaggan Ikurriña ut på planen inför ett derby. Där och då var den baskiska flaggan och symbolen helt förbjuden i Spanien. Athletic och Real Sociedad brydde sig inte. De ville få ett slut. De ville få acceptens. De ville föra fram Baskiens talan.
Trots att det blev stor uppståndelse och att aktionen var illegal blev det inga vidare konsekvenser. Senare blev Ikurriñan istället accepterad.
Derbymatcherna mellan Athletic och Real Sociedad har alltid varit speciella. Mycket just på grund av den här anledningen. Det är Baskiens två största klubbar. Av logiska skäl varandras antagonister. Men också två klubbar som rent historiskt alltid har kämpat för samma sak – och av därför alltid haft varandras djupaste respekt.
Egentligen skulle gårdagens cupfinal spelats för ett år sedan. Athletic gick med på att skjuta upp finalen i hopp om att publik skulle välkomnas. Det spelade alltså ingen roll att Athletic gick miste om en chans att nå Europa-spel. Publiken, den baskiska, var viktigare. Matchen, just den här matchen, var viktigast.
Nu kunde ingen förutspå hur illa ställt det kunde bli med pandemin. Tyvärr blev det ingen publik nu heller. Men derbyt och finalens betydelse sviktade inte för det. “Tidernas största derby” har det skrivits om. Det är möjligt att den där matchen 1976, för symbolismen och Baskiens framtid, var viktigare. Sportsligt är gårdagens cupfinal helt överlägsen.
Matchen då? Ja, visst märktes det hur mycket båda lagen ville vinna. Det gav sitt uttryck i rädslan att förlora. Till slut blev det en straffspark som avgjorde allt. Mikel Oyarzabal, född i Eibar men varit i Real Sociedad sedan 2011, sköt in segermålet i den andra halvleken.
Jag tycker också att det är på sin plats att ge Roberto Olabe en eloge. En man som verkat i Real Sociedads sportsliga ledning och byggt ihop ett oerhört slagkraftigt lag. “Zubieta primärt plus några toppspelare” är ett motto som gett full effekt. Jag tycker Mikel Oyarzabal, David Silva och Alexander Isak, på olika sätt, symboliserar det bra.
Oyarzabal som gått den långa vägen genom de egna leden och nått A-truppen. Silva som en äldre toppspelare och Isak som en utvecklingsbar ung spelare med oerhört stor potential och som ett framtida försäljningsalternativ. Att Real Sociedads startelva i går kostade klubben typ 30 miljoner euro i värvningspengar berättar mycket om den egna akademin (fyra egenfostrade spelare startade, ytterligare tre kom in) och vilken fingertoppskänsla som klubben haft i sättet att plocka in spelare.
Att Real Sociedad inte bara behöver begränsa sitt upptagningsområde när det gäller spelare till Baskien eller spelare kopplade till regionen gör att försprånget gentemot Athletic är stort. Det gör att La Real är ett lag att räkna med i toppskiktet på sikt. Det gör att La Real i slutändan vinner en historisk titel som denna. Klubbens första sedan 80-talet. Och en första tung titel för Isak. Nu är han odödlig i San Sebastián.
Det är hela laget efter en sådan här framgång.