Så var allsvenskan 2013 - starkaste minnet och bästa spelarna

Det var svårt att ta in den där ofattbara nyheten i maj: AIK:s 32-årige målvakt Ivan Turina var död. Ett fruktansvärt besked och det var en konstig och sorglig arbetsdag på Karlberg. Mitt i sorgen var det vackert att se värmen från övriga fotbolls- och supporter-Sverige. Rivalitet finns mellan klubbar, men när tragedin slog till fanns förståelse, respekt och stöd. Det var vackert och viktigt. Minnet av spelare, ledare, styrelse, fans, supportrar från rivaler och andra människor vid minneslunden är det starkaste jag bär med mig från den allsvenska säsongen 2013.

Ivan Turina avled i sömnen i sin lägenhet i Solna. AIK:s krishantering omedelbart efter tragedin var exemplarisk och många visade upp ett starkt ledarskap i en svår stund.

Bara fyra dagar efter den tragiska händelsen spelade AIK mot IFK Göteborg på Friends Arena. Det var sorgligt men vackert att se båda lagen ställa sig framför hemmalagets klack för en tyst minut. Ivan Turina var en av allsvenskans bästa målvakter, men framför allt var han en fin och omtyckt människa.

AIK slutade tvåa i allsvenskan fem poäng efter Malmö FF. På upptaktsträffen var Rikard Norling den enda tränaren som trodde på sitt eget lag – och han fick rätt. Norling fick sin första titel som huvudtränare och det är inget snack om att MFF var bäst 2013.

Malmö spelade en attraktiv fotboll som höll hela vägen in i mål. Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander och Ricardinho bildade allsvenskans bästa backlinje, Jiloan Hamad var seriens bästa mittfältare och framåt levererade Magnus Eriksson poäng efter poäng. Dessutom var Guillermo Molins återkomst en värvning med fingertoppskänsla. ”Gische” svarade för åtta mål på elva matcher, två av fullträffarna kom när guldet säkrades mot Elfsborg.

MFF har något väldigt spännande på gång och efter årets svaga resultat för de svenska lagen i Europa ska det bli oerhört intressant att följa deras väg mot Champions League. En bra start på resan mot CL är att Rikard Norling stannar.

Men Norling i all ära, årets tränare 2013 var Per-Mathias Högmo. Han tog över ett Djurgården i kris som bara hade fyra poäng på åtta matcher. Den norske tränaren gjorde succé och tog 40 poäng på 22 matcher och lyfte upp Djurgården till en sjunde plats. Som Mikael Stahre sa: ”Det blir inte lätt för den tränaren som kommer efter, som ska köra nästa år.”

Magnus Pehrsson (Djurgården) och Anders Torstensson (Mjällby) hoppade av sina tränaruppdrag. Jörgen Lennartsson fick sparken från Elfsborg. De regerande mästarna gjorde en svag säsong och slutade sexa. Mohamed Bangura blev inte årets värvning som många trodde och rutinerade spelare som Anders Svensson, Stefan Ishizaki och Lasse Nilsson visade inte upp samma fina form som de hade under guldåret 2012.

David Elm fick lite speltid av Jörgen Lennartsson och flyttade därför till Kalmar. Det gav det småländska laget ett rejält lyft. Höstsäsongen var väldigt stark och slutade med en fjärdeplats.

Årets debatt var den om IFK Göteborgs spelsätt. Den förre bronshjälten från VM 1994 Jonas Thern myntade uttrycket ”brottarfotboll” och sonen Simon i MFF var inte sen med att hänga på i pappas kritik. ”Blåvitt” var länge med i guldfajten, men var alldeles för beroende av Tobias Hysén. När anfallaren skadade sig, i samband med Sveriges match mot Tyskland, så försvann lagets viktigaste spelare och guldet var kört. Säsongen slutade med en tredjeplats.

Ett annat lag som länge spelade för guld var Helsingborg. HIF ledde faktiskt allsvenskan flest gånger, men hösten var under all kritik och det blev bara en seger på de åtta sista matcherna vilket resulterade i en femteplats.

Rachid Bouaouzan fick sparken vilket gjorde att flera spelare kritiserade sin egen klubb. Beslutet var märkligt och det var ironiskt att han tvingades lämna föreningen efter att ha blivit nersparkad av assisterande tränaren Erik Edman på en träning – det var ju just Edman som fick Bouaouzan till Helsingborg efter att de lärt känna varandra i engelska Wigan.

2013 var året då storklubbarna var tillbaka i tabelltoppen och de mindre föreningarna hamnade på lägre placeringar.

Häcken var årets flopp. Laget slutade på andra plats 2012 och inför årets säsong trodde många på guld. Men det blev en tiondeplacering. Moestafa El Kabir klarade sig undan med hedern i behåll med sina tolv mål och målvakten Christoffer Källqvist försökte charma på sitt sätt, tunneln på Mjällbys Marcus Ekenberg höll hög klass.

Mjällbys år var konstigt. Tre gånger under säsongen låg laget trea i allsvenskan, men hela klubben rasade ihop. Rubrikerna man fick i media handlade inte om ett bra spel och fina resultat utan om en berusad klubbdirektör på Swedbank Stadion i Malmö, minkbråk, en sparkad sportchef, en tränare som avgick efter kritik från spelarna och en spelare som träffades av ett päron på Stockholms Stadion.

De regerande mästarna Elfsborg

Årets snyggaste mål gjorde Kennedy Igboananike. Bicykletan mot Halmstad var fantastisk. Efter att anfallaren varit fast i Djurgårdens frysbox gav han svar på tal och gjorde den här säsongen 14 mål för AIK. Kennedy delade andraplatsen i skytteligan med Tobias Hysén, en fullträff efter Imad Khalili som under sommaren lämnade IFK Norrköping för Helsingborg.

2013 blev den sista säsongen för flera trotjänare. Henrik Rydström gjorde 21 säsonger i Kalmar FF, Mattias Hugosson 16 i Gefle, Daniel Tjernström 15 i AIK, Daniel Andersson 14 i MFF, Daniel Bernhardsson 14 i Gefle och Daniel Andersson 9 i HIF. Alla spelarna fick värdiga avsked och det är viktigt och fint.

Flera unga spelare tog för sig och visade att allsvenskans framtid är ljus. Djurgårdens Daniel Amartey, IFK Göteborgs Sam Larsson, Kalmar FF:s Melker Hallberg och Häckens Simon Gustafsson var alla bra.

Syrianska och Öster lämnade allsvenskan. Syrianska var seriens sämsta lag men att Öster åkte ur var onödigt. På pappret hade man ett lag för allsvenskan och i många förlustmatcher var man det bättre laget. En av matcherna jag tänker på var hemmaderbyt mot Kalmar FF.

Brommapojkarna spelar i allsvenskan 2014 och det är kul att se när en attraktiv fotboll lönar sig. Tränaren Roberth Björknesjö har gjort ett imponerande jobb i klubben och under årets säsong gick han sällan ifrån sin idé om en spelande fotboll med tanken att utveckla lagets spelare. Flera unga talanger tog för sig och bland de rutinerade spelarna imponerade Andreas Eriksson, Mauricio Albornoz och Pontus Segerström.

Allsvenskan 2013 är slut. Men vi som älskar ligan behöver inte deppa för mycket. Snart är vintern här och det betyder att våren måste vara på väg.

Här är allsvenskans bästa spelare 2013, enligt mig: Etrit Berisha (Kalmar FF) – Miiko Albornoz (MFF), Per Karlsson (AIK), Pontus Jansson (MFF), Ricardinho (MFF) – Jiloan Hamad (MFF), May Mahlangu (HIF), Celso Borges (AIK), David Accam (HIF) – Tobias Hysén (IFK Göteborg), Magnus Eriksson (MFF).

Avbytare: John Alvbåge (IFK Göteborg), Johan Larsson (Elfsborg), Daniel Amartey (Djurgården), Jakob Johansson (IFK Göteborg), Moestafa El Kabir (Häcken), Guillermo Molins (MFF).

Följ Andréas Sundberg på Twitter