U21 hade fått minst en poäng - om man vågat

Vi har med all rätt hyllat U21-landslaget som har radat upp bragdartade segrar. Alla gånger har Sverige någon gång under matcherna vågat. Mot England var planen och förhoppningen hela tiden att ta en poäng, så när modet försvann så kraschade Blågult för första gången på länge.

Startuppställningen var defensiv med fyra centrala mittfältare där ingen är någon djupledsspelare. Simon Tibbling startade till vänster och hjälpte Ludwig Augustinsson med Carl Jenkinson och Nathan Redmond.

Tibbling var lugn och bra i passningsspelet, men när det fanns chans att få bollen på djupet ville han hellre vända upp löpningen och möta vilket inte är konstigt eftersom han i klubblaget spelar som sittande mittfältare. Men sett till förutsättningarna i att spela på en något ovan position så gjorde han det bra. Det är svårt att kräva att han plötsligt ska bli en offensivare spelare.

Samma sak gäller Abbe Khalili. Han kommer tyvärr bort för ofta ute på kanten och gör sig bättre centralt. Mot England var passningsprocenten för låg. När han får bollen inne i banan hotar han mer med sin fina högerfot.

Sverige gjorde en bra första halvlek och släppte bara till två vassa chanser. Båda gångerna efter att Joseph Baffo tittat för mycket på bollen. Först dök Harry Kane upp bakom Baffo, efter ett fint högerinlägg, och nickade tätt utanför. Sedan vände duktiga mittfältaren Will Hughes bort den svenske mittbacken i straffområdet men när han skulle sätta bollen i mål så blockade Filip Helander. MFF-försvararen svarade för en väldigt bra match efter att ha gjort flera svajiga insatser i klubblaget och även i EM-premiären. Och förutom de där två engelska chanserna så gjorde Baffo också en väldigt fin match.

Sveriges presspel var bra och man fick ytor att etablera anfall. Men då märktes det att laget spelade med bara en djupledsspelare. John Guidetti var den som tog löpningar och som utmanade motståndarnas försvarare. Englands mittbackar hade problem och om Sverige hade haft någon offensivare mittfältare som kunde gett anfallarna understöd är det tveksamt om England hade klarat av att hålla nollan. För det var faktiskt ett ganska blekt lag som Håkan Ericsons gäng spelade mot. Men utan understöd orkade inte ens Guidetti eller Kiese Thelin, anfallen blev kortare och kortare ju längre matchen gick.

Det är bra att ha en defensiv spelidé, men mot England blev offensiven lidande. Som Guidetti sa efter matchen: ”Vi låter dem ha boll, det är vår spelidé. Vi tillåter dem att vara på vår planhalva.”

Det var grymt starkt av Filip Helander och Joseph Baffo att stoppa storstjärnan Harry Kane, av Tibbling och Augustinsson att ta bort Jenkinson och Redmond och av Oscar Lewicki och Oscar Hiljemark att stänga till centralt, men vi måste kunna kräva lite mer av det offensiva spelet.

Det är klart att mycket handlar om att defensiven måste vara bra och att det ska vara bra disciplin om det ska bli framgång i EM med tanke på att Sverige ses som underdog, och de bitarna är laget bra på. Fråga Harry Kane.

Framåt har Håkan Ericsons gäng gjort två mål på två matcher, ett på straff och ett efter en hörna. Om vi räknar bort fasta situationer och Mikael Ishaks löpning när han fick straff så har knappt Sverige skapat en farlig målchans på två matcher.

Tur då att det inte på långa vägar är kört. Sverige har allt i sina egna händer i onsdagens match mot Portugal. Och som vi vet vid här laget, inget är omöjligt med det här U21-gänget, och innan Guidetti gick in i spelarbussen sa han: “Det här laget är känt som ett litet mirakelgäng som kan göra sjuka saker, så varför sluta nu.”