Inte ett skott på mål.
Katastrof i 50 minuter.
Sveriges insats var milt uttryckt svag och man ska vara nöjda med en poäng.
Efter 1-1 är frågan: har samtliga spelare nerver och kvalitet för att klara av att spela på den här nivån?
Stade de France kokade. Spelarna var laddade. Äntligen var dagen framme som de gått och längtat efter och förberett sig för sedan den där dagen i november när Danmark besegrades i playoff.
Därför var det förvånande att se Sverige i den första halvleken. Där sprang ett mittfält och såg ut att önska att vara var som helst men inte på Stade de France. Rädda, fega, utspelade. Blev det för mycket och för stort?
Kanske för Oscar Lewicki och Emil Forsberg som gjorde mästerskapsdebut? Mer förvånande med rutinerade Kim Källström.
Källström och Lewicki hängde inte med i tempo och passningsspel och hamnade nere i sina försvarares knä. De lyckades inte fånga planens bäste spelare Wes Hoolahan som gled runt och hittade ytor och gjorde livet svårt för Sverige.
På högerkanten sprang Larsson runt och lyckades inte komma in i matchen och nu har det gått så lång tid att jag inte ens minns när han senast hotade med sin högerfot. Och till vänster Forsberg som i de senaste landskamperna skämt bort sina fans så mycket med mod, egna initiativ, kvickhet och full fart framåt. Men nu, i sitt första mästerskap, var det där kaxiga självförtroendet borta. ”Foppa” utmanade inte en enda gång i den första halvleken utan passade närmaste spelare, och det såg ut som att han var tagen av stundens allvar.
Tur då att försvaret var bra. Victor Nilsson Lindelöf visade att han just nu är Sveriges bäste försvarsspelare. Förstår att han kallas ”Iceman” i Portugal. Lugn, bra med bollen, stark i kropp och knopp, följsam och alltid en tanke bakom det han gör, både som mittback och som högerback. Det var tydligt att han hade nytta av att ha spelat stora matcher i Benfica.
Irland hade chanser att spräcka nollan men Sverige räddades av Andreas Isaksson, ribban eller lite för svaga avslut.
In i omklädningsrummet och på läktaren satt vi och trodde att Sverige skulle komma ut som ett nytt lag i den andra halvleken. Mer vilja, tätare markering, tuffare i dueller och framför allt modigare med bollen. Men icke. Irland fortsatte att skapa chanser och till slut orkade inte Sverige stå emot.
Emil Forsberg sålde sig för enkelt i eget straffområde, inlägg, Erik Johansson gjorde ett juniormisstag och hoppade i eget straffområde trots att han inte hade en chans att nå bollen – då ska man i stället följa bollbanan för att komma närmare. Hoolahan mötte perfekt och satte distinkt 1-0 utan chans för Isaksson.
Sent ska syndaren vakna och det var just vad Sverige gjorde. 0-1 i baken i EM:s första match blev som en väckarklocka.
Forsberg höjde sig, vågade äntligen hålla i bollen och driva på anfallen och samspelet med Martin Olsson blev plötsligt väldigt bra, så som det har varit i tidigare landskamper. Olsson var tillsammans med Lindelöf och Isaksson bäst i Sverige.
Källström och Lewicki kom högre upp i press. Zlatan höll i bollen och gjorde att laget fick längre anfall. Plötsligt var Irland tillbakapressat och Sverige jagade en kvittering. Då kastade Hamrén in Guidetti.
Ett perfekt byte. Guidetti kom in i ett bra läge när Sverige var på väg in i matchen och med sin energi drog han med sig sina lagkamrater.
Forsberg fick bollen till vänster utanför straffområdet, hittade Guidetti, klack till Zlatan, inlägg rakt på Ciaran Clarks huvud, nick in i eget mål och så var det 1-1.
Zlatan hade den bästa chansen att avgöra matchen men fick se sitt avslut smita utanför stolpen.
Sverige ska vara glada med en poäng. Första 50 minuterna var katastrof och faktum är att man inte hade ett enda skott på mål under hela matchen. Det oroar inför de kommande matcherna.
Men man lyckades höja sig, komma tillbaka, göra mål och i slutet var det viktigt för spelarna att se att de kunde trycka tillbaka Irland, skapa några chanser och vara nära att avgöra. Det är något att ta med sig.
Nu väntar Italien och sedan Belgien och det lär behövas en seger för att ta sig vidare. Inte omöjligt men då måste spelarna vara med från start och visa att man har nerver och kvalitet för att klara av att spela på den här nivån. För Italien och Belgien har fler individuellt skickliga spelare än Irland och kan straffa Sverige så som laget såg ut i 50 minuter i premiären.
Till sist: Hamrén gjorde ett bra byte när Guidetti kom in, men var desto mer tveksam efter matchen när han sa att det bara var Forsberg som klarade av att slå ut sin motståndare.
Det är Hamrén som tar ut laget och vem förutom Forsberg ska slå ut motståndare? Lewicki? Källström? Larsson?