Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

16v

Inte orimligt att Ericson fick lämna U21 och trams att inte Isak platsar i P19

Det har alltid varit lika kul att följa och bevaka U21-landslaget. EM 2009 i Sverige, 2015 i Tjeckien och i år i Polen. Det är ett kul jobb.

Den här gången blev det en rivstart. Vi flög till Warszawa och tog bil 20 mil ner till Lublin. Efter bara en dag blev det bil tillbaka till Warszawa och flyg till Manchester med målet att få tag på Victor Nilsson Lindelöf.

Landade vid midnatt, upp tidigt dagen efter och taxi till träningsanläggningen vid Carrington. En bild när han kom dit. Sedan till hotell i centrala Manchester och några timmar senare fick vi som första media en intervju med Lindelöf som Man United-spelare.

Fyra timmars sömn på hotell vid flygplatsen i Manchester innan flyg tillbaka till Warszawa och bil den här gången till Kielce.

Sedan fokus på U21-landslaget.

Presschefen Staffan Stjernholm var som alltid en klippa och fixade det mesta för oss i media. Har nog aldrig varit så att han inte har uppfyllt någons önskemål, i alla fall inte från oss på TV4 och Fotbollskanalen.

Det är många saker jag gillar med att arbeta med talanger. En del spelare är blyga och inte vana vid att bli punktmarkerade av Fotbollskanalen, Aftonbladet, Expressen, DN, TT, SVT med mera, andra är helt tvärtom och tar för sig ordentligt.

Ofta brukar U21-spelare tycka att det är kul med uppmärksamheten och att göra media. I år var nog första gången jag var med om att någon från U21 tyckte att det sög med media och det var Pawel Cibicki.

2015 blev det guld och prestationen imponerade. Tittar man på spelare för spelare så var det kanske inte superkonstigt att det gick bra? I dag tillhör spelarna Manchester United, Werder Bremen, Besiktas, Hellas Verona, Genoa, Celta Vigo, Anderlecht, Mainz, Eintracht Frankfurt med mera.

Men givetvis var det väldigt starkt att ta guld och det kan ingen ta ifrån Håkan Ericson och spelarna. Resultatmässigt gjorde Ericson ett bra jobb som förbundskapten och då blev det så klart kontroversiellt när han inte fick vara kvar. Men det var inte orimligt att det inte blev en förlängning.

Ericson fick jobbet som förbundskapten mycket tack vare ett visst stöd från Erik Hamrén som ville se ett tajt samarbete mellan U21-landslaget och A-landslaget.

Hamrén och Ericson var kurskamrater på GIH i mitten av 1980-talet och har jobbade ihop i Vasalund.

Hamrén lyfte till och med upp Ericson i A-landslaget och han ingick i ledarstaben under EM och även på januariturnéerna.

När Hamrén slutade var det inte konstigt att Janne Andersson ville ha in en U21-tränare som han har förtroende för. Ericson fick till exempel inte vara med på Anderssons första januariturné.

Sex år på posten är ett tag och om förbundet dessutom beslutar sig för hur man ska göra i landslaget, hur man ska arbeta, och en kanske inte gör på samma sätt så blir det problematiskt. Som Ericson själv sa på fredagens presskonferens efter EM-uttåget: ”Jag har nog inte varit tillräckligt politisk.”

Fotbollskanalen har skrivit att SvFF inte ville ha kvar Håkan Ericson för att man inte gillade att han så tydligt jagade jobbet som förbundskapten för A-landslaget när Erik Hamrén slutade och att han gick ut öppet och berättade om sin besvikelse kring nobben. Dessutom ogillade man hans kopplingar till en agent. Ericson kritiserades även för hans användande av icke-evidensbaserade metoder för mental träning. Just biten med HRV-träning är långt ifrån så som SvFF vill arbeta.

I U21 har en hel del spelare som fick mycket speltid hyllat Ericson. Och efter guld 2015 och ett väldigt bra kval till årets EM blev det som sagt kontroversiellt när han inte fick vara kvar.

Ser man till EM 2017 så går det inte att komma runt att Ericson inte tog ut den bästa truppen. Står till exempel fast vid att Simon Gustafson är tillräckligt bra för att ta en plats i ett ungdomslandslag. Det håller inte att motivera beslutet med lite speltid när man sedan tar ut ett helt gäng spelare som inte heller platsar i sina klubblag och när vissa till och med har svårt att få en plats på bänken.

Erdal Rakip hade passat som handen i handsken på Simon Tibblings plats i den avgörande matchen mot Slovakien. Ericson tycker om att spela med yttrar som behärskar och tycker om att dra sig inåt och hjälpa de centrala mittfältarna. Men Rakip fick inte plats i truppen. Nu blev det pannkaka. På den ena kanten hängde inte Kerim Mrabti med och på den andra fick Alexander Fransson flytta in centralt efter 21 minuter för att Ericson då förstod att han behövde ha sin bästa centrala spela där mot ett starkt motstånd som körde över Sverige. Då åkte Melker Hallberg ut på en vänsterkant. På bänken satt Niclas Eliasson och tittade på.

Just det här med hur förbundskaptener motiverar laguttagningar känns osynkat i Svff.

Läste i DN att Claes Eriksson sagt att Alexander Isak inte platsar i P19-landslaget för att han inte har spelat i Dortmunds A-lag. Men Joel Asoro som spelar i Sunderlands U23-lag, Amin Affane som har gjort sex matcher i AIK, Muamer Tankovic som knappt har suttit på bänken i AZ och Carlos Strandberg som inte har spelat på tre månader (senaste starten för fyra månader sedan) kom alla med i U21-landslagets EM-trupp.

Det går inte ihop och det är osynkat.

I A-landslaget har till exempel Kristoffer Nordfeldt, Jimmy Durmaz och andra som har haft svårt att få speltid i sina klubbar kommit med. För att ta ett annat exempel.

Är man bäst ska man vara med. Klart att Alexander Isak platsar i ett nittonårslag där konkurrenterna spelar i superettan och heter Isac Lidberg, Viktor Gyökeres, Max Svensson med mera.

Om man vill motivera petningar med lite speltid i klubblaget, måla då inte in dig i ett hörn och ta med andra spelare som inte får spela i sina klubbar.

Tillbaka till U21-EM. Tyvärr blev det inget slutspel den här gången. Det blev för många individuella misstag som straffade sig.

Linus Wahlqvist straffmiss i slutet mot England, Filip Dagerstål som drog på sig en straff i sista minuten mot Polen och innan det hängde inte Dagerstål och Adam Lundqvist med vid 0-1.

Med tanke på hur svårt det har varit att besegra Sveriges U21-landslag var det förvånande att man blev så fullkomligt avklädda mot Slovakien.

Det är lätt att vara efterklok men hade gärna sett att man hade varit bättre på att förändra formation i vissa lägen.

Som när man ledde med 2-1 mot Polen, var tillbakatryckta och det hängde en kvittering i luften. Då borde man ha offrat en anfallare och antingen tagit in en mittback eller defensiv mittfältare för att stänga igen.

Eller i början mot Slovakien när alla såg vad som var på väg att hända. Slovakien var väldigt bra, det borde Sverige haft koll på efter att ha scoutat laget. Och flera svenska spelare var slitna. Kristoffer Olsson och Melker Hallberg blev helt överkörda på mitten och borde därför fått hjälp av en till.

I årets EM i Polen var Simon Tibbling, Alexander Fransson och Jacob Une Larsson bäst.

Förväntade mig mer av Linus Wahlqvist, Kristoffer Olsson, Pawel Cibicki och Carlos Strandberg.

Tyvärr saknades det karaktärer 2017. Det gjorde det inte 2015. Och i år var det tydliga grupperingar i laget och det var inte positivt, något även Radiosportens Håkan Mild var inne på när vi gjorde Fotbollskanalen On Tour.

Nu tar vi nya tag. Snart drar allsvenskan igång och det lär hända en hel del i transferfönstret. Malmö FF och IFK Göteborg har en hel drös med spelare som har utgående kontrakt och kan AIK träffa rätt med anfallare den här gången?

Hoppas att svenska lag kvalar in i Champions League och Europa League. CL i Malmö igen hade varit magiskt. Sedan hoppas vi också på fortsatta framgångar för A-landslaget när VM-kvalet drar igång i höst igen.

Publicerad 2017-06-26 kl 12:12

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER