Några minuter senare small det till.
Damlandslaget planerar att bojkotta Fotbollsgalan och det kan även bli en strejk mot Frankrike. Det här på grund av att spelarna ännu inte kommit överens med Svenska Fotbollförbundet om något nytt avtal.
Nyheten toppade kvällstidningarna, DN, SvD, Ekot och flera andra medier och SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand hade nog knappast räknat med att han skulle stå på San Siro och svara på frågor om detta dagen innan den viktiga matchen mot Italien.
På Janne Anderssons presskonferens ställde Aftonbladet en fråga om det här till förbundskapten Andersson och lagkapten Andreas Granqvist. Då bröt presschef Niklas Bodell in och sa att det inte blir något svar på frågan på grund av att fokus ligger på matchen mot Italien.
Två minuter senare stod landslagschefen Lasse Richt och stirrade argt på oss i media. Jag frågade vad det var frågan om och fick svaret att frågan om damlandslaget var respektlös och inte relevant.
Richt var så jäkla arg så jag plockade upp telefonen och spelade in och frågade varför denna ilska:
– Det är respektlöst från den som startat det här. Jag är upprörd. Att gå ut med det här dagen innan vår viktigaste match… Det är inte okej.
– Jag hoppas att det här bara handlar om att de inte tänkte på det. Jag hoppas det.
Är inte frågan på presskonferensen relevant då?
– Nej, inte på en internationell presskonferens där vi pratar om vår match. Då är det inte relevant.
Har spelarna reagerat?
– Det är klart att allt kommenteras och allt blir det en diskussion om, även en sådan här fråga.
Stör det här er?
– Jag hoppas inte det. Om det stör mig så räcker det.
Presschef Bodell stod bredvid under hela intervjun och det såg hela tiden ut som att han hoppades att Richt skulle avsluta och gå därifrån.
Det kan jag förstå.
Först och främst: Heja damlandslaget, och det är en självklarhet att spelarna ska känna sig respekterade för sitt arbete. Och det är helt oväsentligt när Caroline Seger eller någon av hennes lagkamrater svarar på frågor och berättar om detta. Ingen borde bry sig om det är dagen innan eller dagen efter herrarnas match mot Italien.
Sedan var Aftonbladets fråga i allra högsta grad relevant och det var bra känsla att inte ställa den tidigt på presskonferensen utan att vänta till vi i media bara hade två frågor kvar.
Det är verkligen inte upp till landslaget eller SvFF att bestämma vilka frågor från media som är relevanta eller inte. Blir så trött på att fotbollsfolk oftast vill ha frågor om 4-4-2, vad man tror om domaren och andra trötta frågor, och sedan blir stötta när man får frågor som inte är väntade.
Det som borde varit en enkel fråga att svara på för herrlandslagets förbundskapten och lagkapten gjorde i stället att landslagschefen tappade det och fick sig själv att se oskön ut. Det var ingen bra bollkänsla när det enda det handlar om är att damlandslaget kämpar för att bli respekterade.
Nu hoppas vi att SvFF gör allt i sin makt för att komma överens med damlandslaget.
***
Det ska ju spelas en match i Milano där vi befinner oss. Sverige leder med 1-0 efter en bra prestation på Friends Arena.
Segern gjorde att Sverige med Janne Andersson som förbundskapten är obesegrat på hemmaplan och har tagit fina segrar mot Italien och Frankrike samt spelat oavgjort mot Holland.
Hur har Sverige varit på bortaplan då?
Under Anderssons tid som förbundskapten har det i tävlingslandskamper gått så här:
Luxemburg-Sverige 0-1
Frankrike-Sverige 2-1
Bulgarien-Sverige 3-2
Vitryssland-Sverige 0-4
Holland-Sverige 2-0
Tre förluster och två segrar. Målskillnad 8-7.
Italien med Ventura som förbundskapten hade inför mötet med Sverige ett facit på bortaplan: Fyra segrar (uddamål mot Albanien och Makedonien där man avgjorde i den 92 minuten) och en förlust (0-3 mot Spanien), med målskillnaden 11-6.
Venturas hemmafacit i tävlingsmatcher:
Italien-Spanien 1-1
Italien-Albanien 2-0
Italien-Liechtenstein 5-0
Italien-Israel 1-0
Italien-Makedonien 1-1
Tre segrar och två oavgjorda. Målskillnad 10-2.
Så det är ganska tydligt att både Sverige och Italien är som bäst på hemmaplan.
***
Fick loss den svenska startelvan sent i går. Fick precis innan landslagets träning höra att Albin Ekdal inte kunde köra, och någon timme senare att det som väntat blir Jakob Johansson som ersätter och även att Mikael Lustig går in som högerback i stället för Emil Krafth.
Det blir en utmaningen att överleva första 25 minuterna på San Siro. För då kommer det vara ett tryck. Klarar Sverige av det är det klart att hemmafansen, som redan är ganska negativa, kan vända sig mot sitt lag.
Det blir även en utmaning att klara sig utan Albin Ekdal. Ekdal var en av planens bästa spelare på Friends och framför allt hans fina förmåga att klara av att spela sig ur motståndarnas första press hade varit bra att ha på San Siro.
Men Jakob Johansson har gjort bra landskamper, som mot Frankrike på bortaplan och inhoppet mot Italien, så det är bara att hoppas på en ny fin insats.
Sebastian Larsson måste göra ett lika bra jobb som senast, Ola Toivonen måste ta skitjobbet igen och bana väg för sina lagkamrater, Emil Forsberg vara den som som vågar visa mod och hålla i bollen och driva på framåt, och bakåt vill vi se Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf ligga steget före och vara rejäla.
Det brukar vara laget och inte bara en individ som kliver fram när Sverige har gjort bra matcher under Janne Andersson. Så måste det vara i dag också.
***
Tog en löprunda vid San Siro tillsammans med nya kollegan Frida Nordstrand. Det var lugnet före stormen och det började riggas upp med souvenirer och annat. Gillar arenan som är otroligt mäktig och hård.
***
Minns när Sverige slog ut Danmark i EM-playoff och spelarna direkt efter slutsignal började håna media som hade tvivlat på landslaget. Då var Sverige underdog.
Landslaget har haft en tendens att lyfta när folk har tvivlat.
Nu är det dock positivt runt Sverige och negativt runt Italien. Bara att hoppas att det inte betyder något.