Därför är det en tung smäll nu när ligorna i England och Italien har avslutats i förtid till följd av coronapandemin. Och det gör det inte bättre att ett lag koras till mästare i England, men inte i Italien.
I Italien har spelarna skrivit ett öppet brev som riktar sig till förbundet och handlar om att man vill tas på större allvar.
Det är inte svårt att förstå och hålla med.
Det är bara att läsa vad Florentias Sara Nilsson sa om beslutet att avsluta ligan:
”Man vill att hälsan ska gå först och det behövs då mer resurser för det. Det finns ju till exempel i Italien en lag om att Serie A för damer inte rankas som en professionell liga,” sa hon.
En lag.
Det borde ju inte vara så svårt att ändra på den. Och att Italien och England inte klarar av att ta fram resurser för att spela klart ett par omgångar, när Tyskland klarar av det, det är inget annat än ett misslyckande.
I Italien startar herrarna, som har tolv omgångar kvar, upp om tio dagar, men på damsidan, där de flesta lagen bara har sex matcher kvar, la man bara ner ligan och verkade inte bry sig så mycket om hur det blev.
Ingen vinnare utsågs. Men två lag åkte ur.
Linda Sembrants Juventus slutade högst upp i tabellen och får spela Champions League nästa år, men fick alltså ingen ligatitel. Trots att laget ledde med hela nio poäng, hade bara sex matcher kvar och inte förlorat en enda match.
Tvåan Fiorentina och trean Milan låg båda på 35 poäng, och den sista Champions League-platsen gick till Fiorentina som hade plus 25 i målskillnad, mot Milans 20. Båda lagen släppte in 15 mål. Fiorentina gjorde 40 mål och Milan 35. Lagen hade kvar att möta varandra och då skulle Milan haft hemmaplan.
I England korades dock en vinnare. Chelsea utsågs till mästare – trots att laget låg tvåa när ligan avslutades. Där avgjorde poäng per match, och Chelsea låg en poäng efter Manchester City, och hade en match mindre spelad.
Chelsea, med Magdalena Eriksson och Jonna Andersson, spelade bäst fotboll (4-1-segern mot Arsenal imponerade kanske allra mest), och laget hade också rent individuellt de bästa spelarna.
Den svenska duon stack ut tillsammans med Sophie Ingle och de två som var bäst i ligan, Guro Reiten och Beth England.
Inte lika roligt för Liverpool. Laget låg sist, en poäng efter Birmingham, och åkte ur ligan. Och det tog inte lång tid efter beskedet innan klubben började klaga på att serien inte spelades klart.
Lite sent för ett uppvaknande. Föreningen borde ha tänkt till långt innan. Nu får man skylla sig själv. För när herrarna är ett av världens bästa lag så har man struntat i damerna.
I Italien åkte två mindre klubbar ur ligan, Orobica och Tavagnacco. Inte lika anmärkningsvärt som Liverpools uttåg i England.
2011 var Liverpool ett av åtta lag som var med när WSL startade. 2013 och 2014 blev laget mästare.
Men för två år sedan kom en indikation på vad som komma skulle när flera viktiga pjäser lämnade klubben.
Casey Stoney valde att hjälpa Phil Neville i landslaget innan hon blev Manchester Uniteds första tränare, och då plockade hon med sig ett helt gäng från Liverpool (Siobhan Chamberlain, Alex Greenwood, Martha Harris, Naomi Hartley, Emily Ramsey, Lucy Roberts och Amy Turner.) Gemma Bonner och Caroline Weir flyttade till Manchester City och är toppspelare i ligan, Sophie Ingle stack till Chelsea (en av ligans bästa mittfältare i år) och Beth England återvände till Chelsea (en av ligans bästa spelare den här säsongen).
När årets säsong ställdes in låg Liverpool sist med bara en seger och tre oavgjorda på 14 matcher. Det är inte så enkelt att det går att skylla på att tränaren gjorde ett svagt jobb – problemet är större än så.
Liverpool har bara tio heltidsanställda (fem spelare och ledare, samt fem som jobbar med marknad och annat).
Damerna får inte vara på herrarnas träningsanläggning och inte heller följa med nu när herrarna snart ska flytta sin verksamhet till det nya fina bygget i Kirkby.
I stället delar damerna hemmaarena med Tranmere Rovers från tredjedivisionen League One. Arenan Prenton Park har under stora delar av säsongen varit i så dåligt skick att flera matcher har ställts in.
Det blir skevt när en klubb har ett av världens bästa herrlag samtidigt som flera av damernas matcher ställs in på grund av att de har blivit skickade till en usel plan.
För tre månader sedan gjorde Fotbollskanalens Åke Holmberg en intressant artikel om Liverpool, och Zecira Musovic följde upp med en bra krönika. Så här gick det att läsa i ett stycke:
”Det är pinsamt att en och samma klubb kan inneha sådana skillnader mellan olika lag som sägs höra samman i grunden. Jag tycker att det är pinsamt att en klubb som inte kan möjliggöra skäliga förutsättningar för samtliga lag och spelare i föreningen. Jag tycker att det är pinsamt att Liverpool kan skryta om hur bra det går för dem i Premier League och samtidigt ens tillåta rubriker om inställda matcher för damlaget. Det är inte det värsta av allt. Det värsta av allt tycker jag är att jag behöver dra kortet om kön.”
Vidare skrev hon att klubben borde göra om och göra rätt.
Det är bara att hålla med, men det kommer nog inte att bli helt enkelt att studsa tillbaka direkt, om inte klubben höjer sig och verkligen hjälper till.
Andraligan i England är semiprofessionell, budgeten lär bli ännu mindre, och det lär inte vara attraktivt för klubbens varumärke med ett damlag i den divisionen.
Det är heller inte helt enkelt att värva bra spelare som vill hålla till i Championship.
Vill spelarna stanna kvar och försöka ta tillbaka klubben till WSL eller flytta?
De senaste två veckorna har fyra spelare vars kontrakt gått ut lämnat klubben. Samtliga har då uttryckt att man vill komma till en klubb där det går att hitta tillbaka till glädjen och till sporten de älskar.
Inget bra betyg för Liverpool.