Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
44v

Taktikanalys: Liverpool - Manchester City

Liverpool 4-3 Manchester City (Premier League – 2018-01-14)
(Mål: Liverpool – Chamberlain 1-0, Firmino 2-1, Mane 3-1 Salah 4-1| City – Sane 1-1, B Silva 4-2, Gundogan 4-3)

Länge har man trott att City faktiskt kanske kan ta hem Premier League titeln i år obesegrade och kanske mäta sig med ” The Invincibles ” fantastiska rekord. Tyvärr bröts denna fantastiska svit av Liverpool som är i dagsläget det enda lag att lyckas besegra City i Premier League i år.

Personligen har jag speciellt efter matcherna mot Spurs och Napoli där jag inte varit lika imponerad utav City som resultaten visat, trott att City kommer att få det tuffare i Champions League där man ställs mot kollektivt taktiskt organiserade lag som även har individuellt bättre spelare som skapar en större kollektiv press-resistens i laget vilket leder till att Guardiola kanske får hitta andra sätt att dominera matcherna på, något som han själv nämnde i post-match konferensen (Liverpool 4-3 City).

liverpool city
(Startelvorna i matchen)

Liverpool ställde upp i en mer 4-1-2-2-1 där yttrarna agerade mer inverterade i inner-korridors positioner där man hade ytterbackar som stod för spelbredden med överlappande situationer.

I City använder sig Guardiola av Sterling och Sane som de spelare som står för spelbredden i sista tredje delen där man jobbar mycket med att ta sig runt på kanterna via 1v1/1v0 eller 2v1 situationer. Spelbredden Guardiola använder sig utav är även för att öppna upp planen centralt alltså ytor för sina #8:or (De Bruyne och Silva exempelvis) samt Aguero att positionera sig i och försöka hitta positionsövertag centralt, där ytterbackarna istället erbjuder mer understödspositioner.

Alltså använder både Klopp och Guardiola sig utav samma formationer men med olika prioriteringar och roller både med och utan boll med exempel nedan.

Liverpool positionsspel vs Citys press

Användning av konceptet att jobba med längre passningar och vinna dueller om 1:a eventuellt 2:a bollar är något som borde ses som ett anfallsvapen mot lag som jobbar med sån hög intensitet och aggressivitet i anfallspress som City gör, där man prioriterar bollvinnande press med kompakta lagdelar i både sid och djupled.
Använder man sig utav detta koncept är tanken kanske att man lurar upp motståndare för att sedan ”fly” den höga pressen man utsätts för och etablera bollinnehav inte bara i mer offensiva spelzoner utan även i en bättre positionering att kunna hota in till sista spelytan för att skapa målchans.

För att lyckas undvika situationer där man förlorar duellerna angående 1:a/2:a bollar så gäller det att man har kompakta lagdelar speciellt vertikalt (djupled) vilket innebär att om exempelvis City jobbar med anfallspress så positionerar sig även backlinjen med en relativt högt för att minimera ytan mellan mittfältslinjen och backlinjen och på så sätt ha mer tillgång till att skapa numerärt övertag runt bollen för att ha större chans att vinna duellerna vid längre uppspelsförsök utav motståndarna.
Däremot måste man anpassa sig efter motståndarna där Liverpools tre dynamiskt överlägsna anfallstrio i princip tvingar Citys backlinje till att ha en relativt djupare utgångsposition än vanligtvis.

1.png
(Situation tidigt i matchen där jag valt att analysera Liverpools speluppbyggnad vs Citys presspel)

2.pngCitys presspel börjar med att Aguero pressar mot en sida där beroende på vilken sida Aguero väljer pressar #8an ur inner-korridors position nästa mittback ifall Aguero ej lyckas vinna den på det direkta försöket.

Då Aguero kommer att befinna sig i ett numerärt underläge vs två mittbackar mot de flesta lagen kommer det alltså att framstå situationer att när han har pressat en mittback som kanske vänder till bortre mittback så jobbar City med att det är #8an/offensiv inner-mittfältare som pressar mittback beroende på vilken sida av planen som detta sker på.

Motståndarnas ytterbackar pressas av Citys yttermittfältare (i andra matcher kan även yttermittfältarna i City pressa mittbackar vid en spelvändning till bortre mittback men inte i denna match).3.png
Det som sker är att eftersom det är 3vs3 centralt redan från början i utgångspositionerna, så offrar ju City i princip en spelare för att kunna pressa en utav respektive mittbackar med en utav sina centrala mittfältare. Detta leder till att Fernandinho måste lämna sin mer djupa position och inta en högre position i linje med bortre inner-mittfältare för att skapa sig själv en tillgång till att pressa en utav Liverpools innermittfältare. Liverpool har nu alltså via sitt positionsspel skapat möjlighet till att ha en fri man någonstans på plan som man försöker att utnyttja.

Det var i dessa lägen som Liverpool försökte då slå längre passningar förbi Citys presslinjer och jobba med att hitta tredje man eller vinna andra bollar i nu mer offensiva situationer.
City använde sig utav samma principer men med Aguero istället (kommer att nämnas senare i texten).

4.pngSamma arbetssätt fast med Aguero som pressar vänster mittback denna gången, vilket leder till att bortre #8 (Gundogan) ansvarar för eventuell passning mot bortre mittback.

56
Liverpool spelar i djupled tillbaks till målvakt som slår en längre passning nu förbi Citys presslinjer in mot spelyta 2 där nu tack vare det numerära övertaget Liverpool skapar anpassat efter Citys presspel så blir Chamberlain den fria mannen och positionerar sig i ytan som uppstått framför där man försöker nu vinna 1:a eventuellt 2:a bollar och etablera bollinnehavandet i mer offensiva ytor och skapa eventuella målchanser därifrån.

En stil/metod som i exempelvis Tyskland kallas för ’’vertikalische posizionsspiel’’.
Längre passningar är inte idén utan idén är att kunna slå ut försvarande lagdelar genom att skapa och utnyttja de övertag man skapat genom en mer direkt tillvägagångssätt.

7
Vinst av första boll av en felvänd spelare som spelar till en rättvänd spelare, i detta läge Chamberlain som nu kan hota yta rättvänd med alternativ mot Mane och Salah eller att fortsätta själv.

8
1-0 målet uppstår alltså från en sådan situation.

Citys positionsspel vs Liverpools presspel

Generella koncept och idéer som Guardiola arbetar efter är att försöka skapa numerärt övertag vs första presslinje och centralt och är väldigt noggrann med att ha nästan överdriven spelbredd för att just öppna upp centrala ytor för centralt orienterade spelare.
Precis som jag nämnde i början av artikeln ställde båda upp med samma formation men med olika roller och arbetssätt.

Om vi jämför Citys positionsspel vs Liverpools så finns det precis på samma sätt som Liverpool en idé med att skapa övertag och hitta en fri man som kan skapa en position för att spela sig förbi Liverpools linjer.

Liverpools press var att Firmino precis som Aguero pressade en utav mittbackarna där vid misslyckande av att styra spelet mot en sida pga spelvändning till bortre mittback pressades utav bortre ytter istället för Liverpools #8.  Pga att Liverpool var så pass snabba i sina överflyttningar och skapa tillgång till Citys spelare, hade City det svårt att utnyttja att spela sig via ytterbackarna utan det man istället utnyttjade var att pga Firminos arbetssätt i presspelet och Liverpools #8or som var mer fokuserade på att täcka innerkorridors passningsbanor och situations anpassat markera Citys #8or fanns det en stor yta för Fernandinho att göra sig spelbar.

9Situation från matchen där Liverpool jobbar med anfallspress vs City och hur pga numerärt övertag kan hitta Fernandinho som fri man förbi Firmino och på så sätt spela sig förbi första presslinje…10
I sådana lägen visar Liverpool prov på stor intelligens och försöker lösa situationen genom att pressa Fernandinho samtidigt som man täcker Citys #8 och tvingar City mot en starkare sida där man kan försöka att återerövra bollen.

Om just denna lösning var något som Liverpool har jobbat på inför matchen eller om det var situations anpassat är svårt att säga, då det inte gav någon effekt där De Bruyne snabbt försökte göra sig spelbar diagonalt, vilket tvingade Wijnaldum ner i täckande position igen för att undvika passning emellan lagdelarna.

När man väl spelade sig förbi Liverpools första presslinje (Firmino) så kunde Stones/Otamendi hota ytan framför sig och provocera fram destabilisering och ytor bakom Liverpools andra presslinje detta oftast via Aguero som skapade precis som Chamberlain en övertagsposition mellan lagdelarna som skapade fortsättning utav Citys lyckade speluppbyggnadsförsök och skapade möjlighet till att nu anfalla ytorna bakom med exempel nedan:

111213Aguero lämnar sin #9:a position och positionerar sig i ytor som skapar övertagsposition genom att bli fri-man mellan Liverpools lagdelar som ni ser tvingar Liverpools ytterback att lämna sin position pga en 2vs1 situation som uppstår samt i detta läget även kombinera med De Bruyne som har läst av situationen och förutsett möjligheten för att jobba efter 3:e man kombination som…
14.png
…leder till att Aguero på ett tillslag spelar vidare till De Bruyne som nu kan dribbla rättvänd mot Liverpools försvarslinje. Liknande kombination skedde i 1-0 målet mot Chelsea.

Liverpools situationsanpassade 4-2-1-3
Klopps lösning som man såg under matchens gång var att ändra Cans roll som istället för att ha en djupare understödsposition, började ansvara för att pressa Fernandinho vilket skapade en flexibel 2-1 formation centralt där #8orna ansvarade för innerkorridorsytorna men med lägre position än Can som exemplen nedan visar:
15
Otamendi med boll vänder på spelet till bortre mittback, där vi kan se att Firmino nu är mycket mer orienterad på Fernandinho och försöker vänta på rätt signal för att pressa en utav mittbackarna, i sådana situationer pressar då Can, Fernandinho som exemplen nedan visar:1617
(Situationsanpassad 4-2-1-3 i Liverpools spel utan boll)

a(Fler exempel utav Liverpools 4-2-1-3)

Detta var dock situation som kanske inte gav stor effekt  (förutom en situation andra halvlek som det ges exempel på nedan) utan vid flertalet gånger spelade sig City faktiskt ur Liverpools lagdelar men tack vare Liverpools arbetande utan boll jobbade man med bra med bakåt press och kunde även vid många situationer sätta nya pressfällor genom att täcka av alternativ för City i mer kant-orienterade ytor.

bcd
(Liverpools lyckade 4-2-1-3 press i andra halvlek som ledde till ett stolpskott utav Mané).

Liverpools 4-5-1 mittfältspress
Det som däremot skedde mer och mer under matchens gång var att Liverpool blev tillbaka pressade och jobbade med rakare och längre linjer utan boll i lägre utgångspositioner (oftast i en 4-5-1 eller 4-4-1-1 formation), vilket skapade mer yta för Citys första speluppbyggnads lagdel att jobba med ’’overload to isolate’’ där man jobbade med längre mer direkta kortpassningar ut mot en kant för att sedan snabbt vända med diagonal till 1v1 situationer ut mot underbelastad bortre kant, där Walker i sådana lägen på en ca 10 minuters period fick slå flera diagonala passningar till Sané på bortre kant som eventuellt ledde till att Gomez i en situation hamnade fel i sin utgångsposition där han istället för att fördröja anfallet klev på Sane som med 1 tillslag kunde ta sig förbi in till straffområdet och kvittera till 1-1.

Detta ledde till att Liverpool i andra halvlek jobbade i lägre utgångspositioner och pressade i mittfältspressing med störst fokus på täckning av ytor och kompakthet mellan lagdelarna, ska dock absolut inte förvirras med någon slags passivitet utan bara lägre utgångspositioner vilket gjorde det lättare att skapa tillgång till spadvändningar och minimera ytorna emellan lagdelarna. Anfallspressing skedde oftast vid insparks situationer eller vid dåliga passningar i djupled mot Citys mål.

a1.png
(Liverpools mittfältslinje i andra halvlek)

City försökte provocera fram press från Liverpool för att sedan slå mer direkta passningar och ha De Bruyne i mer djupledsorienterad position, där till och med Sane ibland flyttade över för att kanske skapa mer övertag runt 1:a eller 2:a boll.

Återigen pga Liverpools fantastiska arbete utan boll så ledde det istället till att man oftast vann duellerna om andra bollen och kunde då istället utnyttja Citys längre lagdelar och den positiva omställningen vilket ledde till 2-1 målet för Firmino detta pga Citys längre ytor och förbindelser mellan spelarna vilket gjorde det svårt för Fernandinho att hinna minska ytorna vertikalt och kontrollera eventuella omställningar emot. Detta ledde till ofta till stora ytor för Liverpool att exponera och att utnyttja.

För mer fotboll, följ mig gärna på twitter: @albinsheqiri


Publicerad 2018-01-15 kl 22:56
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons