Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Någonstans i München ritas det på en Heynckes-staty 

Följ mig på Twitter: @atnilsson

När Jupp Heynckes återkom till München efter att ha njutit av pensionsåren på sin gård i mellersta Tyskland var det många, inklusive jag, som kände att det var ett tappert försök av Bayern München att försöka skapa en känsla av 2013. Som om klubben behövde hitta tillbaka till vad som varit, snarare än att försöka bygga något nytt och spännande som skulle radera ut tankarna på att 2013 var peaken.

Minst lika många var som också kände att det var ett tafatt försök att försöka återvinna kredibilitet. Carlo Ancelotti gjorde inga större fel i den bayerska storstaden, men han lyckades aldrig få fansen att omfamna hans italienska kynne. Fotbollen var varken bu eller bä, vilket var just problemet. Det var en känslolös tillvaro som Bayern inte var vana vid.

Enklast sätt att återställa det på var genom att ta tillbaka trotjänaren Heynckes som var så älskad när han lämnade Bayern som ensam trippeltränare genom klubbhistorien. Ett drag som absolut ingen förutsåg, som möttes med viss skepsis med tanke på att 72-åringen hållit sig långt borta från proffsfotbollen sedan just den där sommaren 2013.

Heynckes har själv vittnat om att Bayern i oktober 2017 hade större problem än vad han hade räknat med. Ett lag som saknade lagkänsla, fysik och taktiska riktlinjer. En tränarstab som kantats av interna bekymmer. En klubb som så smått började tvivla på sin egen förmåga, började se slutet på en storhetsperiod och planera för en framtid där man inte längre var i Europatoppen, utan behövde utmana den.

Det är alldeles för enkelt att säga att Jupp Heynckes, 72, löst allt på egen hand – men han varit en katalysator till allt som gjort att Bayern står där klubben står idag. För utan Jupps mästerliga Fingerspitzengefühl att hantera Bayern München precis som klubben behövde hanteras, hade Bayern aldrig stått inför möjligheten att faktiskt kunna vinna trippeln igen.

Många är vi som kan se Heynckes imponerande förmåga som tränare, men jag tror det är få som någonsin egentligen haft honom som en topp 3-tränare i Europa (bortsett från sommaren 2013). Han är inte erkänt bäst på någon av de egenskaper som vi ofta förknippar tränare med. Han är inte en lika högt aktad taktiker som Pep GuardiolaJosé Mourinho eller Jürgen Klopp. Han tar inte plats på sätt så många andra kollegor. Han har inte haft en enastående tränarkarriär med massvis av titlar. Men i Bayern har han nästan alltid hittat rätt. Vilket är långt ifrån enkelt.

På drygt ett halvår har han lyckats ingjuta en sanslös vi-känsla i laget. Han har fått en bespottad Sven Ulreich att se ut som en av världens bästa målvakter. Han har fått spelare som Arjen Robben och Franck Ribéry att inte gnälla över att sitta på bänken. Han har manövrerat Real Madrid-rykten kring Robert Lewandowski och fått Ancelottivärvningen James att blomma ut. Det är svårt att nämna en spelare som inte blivit bättre sedan Heynckes tog över.

Samtidigt har han lyckats med det konststycket att få Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß att anpassa sig efter tränarens agenda, inte deras egna. Vilket i Bayern är motsvarigheten till att bestiga Mount Everest, hur trött den klyschan än kan låta. Lyckas man få Rummenigge och Hoeneß att följa sin egen trumma, då har man mycket vunnet i München.

För att ha varit borta från proffsfotbollen i fyra år, så känns det inte som om en dag har passerat. Och däri ligger en stor portion av Heynckes storhet. Efter segern mot Bayer 04 Leverkusen igår är finalen i DFB-Pokal säkrad. Dubbeln ligger inom räckhåll. Resultatet, 6-2 till Bayern efter bland annat ett hattrick av Thomas Müller, inger också hopp om att en Champions League-final är långt ifrån en utopi.

Från att ha jagat Dortmund är Bayern på väg mot ytterligare en riktigt bra säsong. En säsong som mäter sig med de bästa Guardiola hade och som slår Ancelottis enda. Någonstans i trakterna av München ritas det på en staty föreställande Heynckes, för han är på god väg att befästa sin roll i modern tid som den bäste tränaren just Bayern har haft. Inte för att han är den erkänt bäste tränaren i världen av de alla, utan för att han är den bäste genom tiderna på att hantera Bayern.

Adam Nilsson

Kovac - ett C-val i bästa fall

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Efter månader av letande, veckor av intensivt sådant är det nu klart vem som kommer att ersätta Jupp Heynckes (eftersom Jupp själv inte ville fortsätta) till sommaren i Bayern München. Mitt under brinnande Champions League-lottning valde Hasan ”Brazzo” Salihamidzic att i Bayern TV’s egen sändning – så kan man också locka publik till sin produkt – gå ut med att Niko Kovac under gårdagen kritat på ett treårskontrakt med klubben. Något som väntas kosta Bayern runt 20 miljoner för att köpa loss honom från kontraktet i Eintracht Frankfurt.

Det dröjde inte många sekunder innan de första åsikterna var ute på de sociala medierna och det är en bred flora av åsikter. Allt från det positiva ”Jupp Junior” till det mer negativa ”vi har en ny tränare till säsongen 19/20” samt allt däremellan. Det är ingen som riktigt gått oberörd att döma av de inledande reaktionerna, tvärtom har valet väckt mer känslor än ett tränarval i Bayern gjort på länge. Trots att Kovac var ett väntat namn i sammanhanget.

Efter att Jupp i början av mars, för andra gången, tydligt markerat att han inte kommer att fortsätta gick Bayern på högvarv för det andra alternativet man hade. Thomas Tuchel däremot var inte så enkel att charma som Bayernbossarna hade trott. Tvärtom kände han sig förbisedd i sammanhanget och valde ett annat alternativ (med största sannolikhet PSG). Kvar stod Bayern med sitt egensatta krav på en tyskspråkig tränare och ytterligare två tränare i Julian Nagelsmann (”Jag blir kvar i Hoffenheim till åtminstone 2019”) och Ralph Hasenhüttl (”Jag är inte redo för att träna Bayern”) som inte kunde tänka sig jobbet.

Därmed fanns mer eller mindre endast 46-årige Niko Kovac kvar av de rimliga alternativen. Den Berlinfödde kroaten som anlände till ett krisande Frankfurt med uppgiften att rädda dem undan nedflyttning. Något han lyckades med efter nervkittlande kval mot FC Nürnberg. Hans första fulla säsong i Frankfurt slutade med en elfteplats och i år slåss klubben för en av platserna ut i Europa. Femma i tabellen med tre poäng ner till Hoffenheim som ligger nedanför Europastecket.

Och jag ska inte döma ut Niko Kovac direkt, men nog fasen är det ett C-val i absolut bästa fall, hur bra han än gjort det i Frankfurt. Sett till de senaste 20 åren är det väl egentligen bara Jürgen Klinsmann som haft en så pass klen meritlista som fått tagit över tränarjobbet i Bayern. Det går heller inte att bortse ifrån att om inte Kovac haft en bakgrund i Bayern som spelare (en period som jag inte har en enda minnesbild från) och är polare med Brazzo, så hade han aldrig fått jobbet i Bayern eller ens varit påtänkt med den meritlistan.

Jag har all respekt för Kovac gjort i Frankfurt, det blir spännande att se om han kan anpassa sin framgångar efter nivå. Det är en sak att göra det bra i Eintracht, det är en helt annan att göra det i Bayern. Nu ska han manövrera en av världens största klubbar, några av de bästa spelarna och dessutom lära sig hantera 3-dagarsrytmen. Jag utgår ifrån att Bayern kommer att sätta erfarna lirare bredvid honom för brorsan Robert lär inte räcka långt nog. Att behålla Peter Hermann borde ligga nära till hands förutsatt att den nuvarande assisterande vill.

Fotbollsmässigt har Kovac varit mer jordnära, en mer ”kalva upp ärmarna”-tränare än en visionär. Vilket inte behöver limma illa, men som kommer att bli en omställning för hela föreningen. Försvarsmässigt har Kovac visat styrka, men offensivt har mycket berott på individuell klass och där kan man fråga sig om 34- respektive 35-årige Arjen Robben och Franck Ribéry räcker till. Och hur enkelt blir det för Kovac att behöva motivera Robert Lewandowski som försökt tvinga sig till en flytt under sommaren? Omöjligt att veta, det blir upp till bevis direkt.

Än är det för tidigt att säga särskilt mycket mer. Dock kan vi återigen konstatera att Bayern försöker lyckas med konststycket att stärka sig själva genom att försvaga en Bundesligakonkurrent. Leon Goretzka var först ut. Inför nästa säsong, nu Kovac. Mer är att vänta. Det fungerar för att betrygga och behålla sin position som topplag i Bundesliga, frågan är om det är nog för att behålla sin position i Europa. Jag är tveksam.

Adam Nilsson

Roma visade att ingen går säker - Bayern måste se upp

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det är sällan vi numera överraskas i den här fasen av en Champions League-turnering. Visst att det alltid kan finnas något lag som tar sig längre än förväntat men ytterst sällan är det så att någon av giganterna åker ut när det gäller som allra mest. Klubbar som Real Madrid, FC Barcelona, Juventus och Bayern München tycks alltid ta sig långt förutsatt att de inte ställs mot varandra.

Igår däremot vände Roma upp och ned på den gamla sanningen. Ingen hade väl trott att italienarna skulle kunna vända underläge 1-4 från Camp Nou hemma i den italienska huvudstaden, inte minst mot ett extremt CL-favorittippat Barcelona. Men nu är vi här dagen efter miraklet på Olympiastadion med ett utslaget Barcelona och Romafans som världen över genomlidit 90 minuter och kommit ut på den andra sidan starkare och mer rakare i ryggen än någonsin.

Romas seger är ett wake up-call för de andra klassiska lagen där ute och inte minst Bayern München som ikväll tar Sevilla med ett betydligt sämre utgångsläge än vad Barcelona hade med sig till Rom. Visst, Bayern spelar hemma på Allianz Arena men alla vi som såg mötet klubbarna mellan förra veckan vet att tyskarna långt ifrån bröt ned spanjorerna på den fantastiska Ramón Sánchez Pizjuán.

Bayern avgick med segern, 2-1, efter två sanslöst turliga mål. De allra bästa lagen har den turen med sig är en klyscha som alltid hänger med och som aldrig tycks slitas ut. Och Bayern hade som sagt tur, extrem tur. För i säkert 8 av 10 skulle Sevilla hade gått från det inledande mötet med åtminstone oavgjort men troligen en seger. De hade chanser nog att bräcka Bayern, inte minst i den första halvleken då tyskarna var vilsna på planen mot ett Sevilla som forcerade sönder all form av tyskt försök till defensiv.

Vincenzo Montella visade att avancemanget mot Manchester United var långt ifrån en tillfällighet. Kanske var det många av oss andra som hellre ville böja oss till en sanning av ett dåligt United snarare än ett bra Sevilla, troligen var båda delarna sanna bara att det var lättare att gnälla på Mourinho än att hylla Montella för det som skedde på Old Trafford.

Den matchen och Romas seger igår visar att absolut ingen går säker i årets Champions League. Bayern München måste se upp på Allianz ikväll när ett uppumpat Sevilla kommer för att göra allt i sin makt för att ta sig vidare. Stärkta av att ha sett Roma stå för sitt mirakel igår kommer absolut tron på ett avancemang för spanjorerna att finnas där, betydligt mer än vad den gjorde efter förra veckans förlust. Sevillas historia ute i Europa visar på att de levererar på vardagskvällar, en trygghet så god som någon.

Bayern å sin sida går in med vetskapen av att de bara ska greja det. En situation som tyskarna är världsmästare på att hantera, inte minst med en tränare som Jupp Heynckes som redan från lottningsdagen var tydlig med att Sevilla långt ifrån är oävna att förstöra sitt lags dag. Men självklart har en otrygghet fallit sig in efter att Barcelona åkt ut igår, men det är ytterligare ett argument för Heynckes när han ska motivera sina gubbar ikväll. Fall inte in i en falsk trygghet, för då ligger vi illa till.

Avgörande blir att få till det spel som Bayern visade upp i den andra halvleken förra veckan. Då de kontrollerade matchen, mycket tack vare Rafinha och James som båda stod för bra inhopp. När Bayern lyckades kontrollera bollen lyckades de också att stabilisera ett försvar som såg ut som en skock får vallade av en fårahund. Sevilla sprang stundtals åttor runt Bayerns försvarare som vann ytterst få närkamper, något som det måste bli ändring på idag.

Bayern är självklart fortfarande superfavoriter. Precis som Barcelona var igår, men med fördelen av att spela inför hemmapublik. Det vore vansinnigt att föreslå att Sevilla skulle ta sig vidare här och nu. Efter gårdagen vet vi däremot att allt är möjligt. Och efter förra veckan vet vi att Sevilla är mer än kapabla att manövrera ut Bayern under perioder. En dödlig kombination som kan få ytterligare en gigant att falla.

Adam Nilsson

Kölns sista chans att kunna rädda kontraktet

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Tidigt under hösten var det stora samtalsämnet FC Kölns besynnerliga kräftgång i Bundesliga. Tre ynka poäng på 16 matcher var rekorddålig. Die Geißböcke hade ingenting som imponerade. Tränaren Peter Stöger fick givet gå, kort därefter försvann sportchefen Jörg Schmadtke; ingen trodde väl egentligen att det skulle göra någon större skillnad men klubben började att förbereda sig för att göra sin eventuella 2. Bundesliga-sejour så kort som möjligt.

Månaderna som följde pratades det istället om ett Hamburger SV i kris – ty Köln var ju redan uträknade – vilket gjorde att de rödvitklädda kunde arbeta i tystad i Die Domstadt. I början av mars lämnade Köln, för första gången sedan den tredje omgången, bottenplatsen i Bundesliga. 12 poäng hade spelats ikapp gentemot Hamburg och några ytterligare poäng hade lagts till skörden.

I vårtabellen återfinns Köln på plats 11 i tabellen med 11 inspelade poäng. Att jämföra med de 6 som Köln spelade in under hösten. Det är inget fantastiskt facit, vittnar mest om att flera andra klubb (mest Hamburg så klart) gått rejält dåligt också. Faktum är dock att med sex omgångar kvar lever fortfarande Kölns chans att klara kontraktet, något absolut ingen trodde fram till för en månad sedan.

Klart att ytterst få fortfarande tror på chansen, men att Köln ens lyckats ge sig själva möjligheten får ses som en imponerande bedrift. En del kan tillskrivas att den mediala pressen och pressen från fansen inte funnits där. Mycket kan också tillskrivas att flertalet av spelarna har en nära koppling till både stad och klubb. Vilket var en strategi av den tidigare sportsliga ledningen som nu verkar ge utslag i resultaten.

För det finns en inneboende styrka i att många av spelarna tar det som högst personligt om klubben skulle åka ur. Spelare som antingen växt upp i staden eller fostrats i klubben, spelare som Marcel Risse, Marco Höger och Christian Clemens. Starkast av allt var när Kölnfostrade målvakten Timo Horn, eftertraktad av många klubbar genom åren och fortfarande, nyligen gick ut och sa att han var beredd att stanna för att spela upp klubben i Bundesliga igen ifall de åkte ur.

Den inneboende styrkan som finns är något som kommer att behövas idag när Mainz 05 kommer till RheinEnergieStadion. För det råder inga tvivel om att det här är Kölns sista chans att kunna rädda kontraktet. En förlust idag skulle betyda en nästintill omöjlig utgångsposition, då skulle det krävas åtminstone 9 av 15 möjliga poäng vilket absolut inte skulle garantera överlevnad. Så, ”ein Sieg ist Pflicht”.

Med sex omgångar kvar att Bundesliga har Die Geißböcke 6 poäng upp till just Mainz på kvalplats. En seger skulle betyda 3 poängs avstånd och det med ett långt ifrån omöjligt spelschema kvar. Samtidigt idag spelas också matchen mellan Wolfsburg (samma poäng som Mainz) och Freiburg (4 poäng framför Mainz och Wolfsburg) där båda klubbarna också vill skaffa sig bättre utgångsläge inför bottenstriden. Två klubbar som också Köln har kvar på schemat.

Spännande match blir det att se idag. Mainz ser självklart sin möjlighet att kunna hänga av Köln mitt under brinnande bottenstrid. Seger för Mainz och de skulle distansera sig själva till att ha 9 poäng ner till nedflyttningsplatsen (förutsatt att Hamburg inte vinner mot Schalke). Förvänta er inte den fotbollsmässigt bästa matchen, men känslomässigt den som slår högst idag. För det kommer att smälla rejält på RheinEnergieStadion idag.

***

I München kan det också bli känslomässigt idag om titeln skulle bli klar. Augsburg borde inte vara några problem för Bayern och vi kommer nog att få se ett kort firande innan fokus återvänder till de andra två turneringarna som återstår att vinna. Imponerande att Bayern hamnat i den position man nu är i. Var svårt att se under inledningen av hösten när Carlo Ancelotti var vid rodret. Går inte att sätta värde på Jupp Heynckes nog, faktiskt.

Edit: felaktig info borttaget.

Adam Nilsson

Bayern famlar i mörkret efter ny tränare

Redan under förra säsongen inledde diskussionerna om var Bayern München var på väg med sin fotboll. Italienaren Carlo Ancelotti hade trots positiva resultat långt ifrån övertygat i klubbens maktkorridorer. Uli Hoeneß hade varit kritisk från början och Karl-Heinz Rummenigge hade svårt att motivera vad som i mångt och mycket var hans tränarval när klubben letade ersättare till avgudade Pep Guardiola.

I Hoffenheim skapade samtidigt Hoeneß favorit Julian Nagelsmann magi med ett lag som inte var ämnat för toppen men ändå blandade sig in i toppstriden. 30-åringen var hela Tysklands poster boy. En ung tränare som med fräscha idéer, ett karismatiskt ledarskap och fina resultat fick hela journalistkåren att lägga sig vid hans fötter. Vecka efter vecka fick han besvara när, inte om, han skulle ta över Bayern.

Nagelsmann blev kvar i Hoffenheim och Bayern löste Ancelotti-dilemmat genom att ge honom en ny sportchef (Hasan Salihamidzic) och en ny assisterande tränare (Willy Sagnol). Båda med direktlina till Hoeneß och Rummenigge, där alla däremot förnekade att man på något sätt försökte få mer kontroll runt omkring den allt mer omstridde italienske tränaren. Alla andra däremot förstod att Ancelotti inte bara fått en, utan två goda män och att dagarna var räknade.

Hösten kom, Ancelotti vissnade och försvann. När allting talade för att Thomas Tuchel skulle ta över hittade Hoeneß, som inte alls tilltalades av den komplicerade före detta Borussia Dortmund-tränaren, en pensionerad tränare i Nordrhein-Westfalens skogar. Ingen såg den komma men från en dag till en annan hade trippeltränaren, legenden och älskvärde Jupp Heynckes återvänt för att återskapa trygghet och resultat i Bayern.

Och som han gjorde det. Det var som om Heynckes aldrig varit borta. Drygt fem år hade gått men allting kändes som 2013. Bayern spelade vinnande fotboll. Spelare som tidigare underpresterat var återigen världsstjärnor och på läktaren satt framför allt Hoeneß och myste, smidde planer inför framtiden. Jag kan tänka mig att samtalet gick ungefär som följer:

–Följande part är ren fiktion ur mitt eget huvud–

UH: Tänk Kalle, den här 72-åringen är långt ifrån klar med det här jobbet. Ty Jupp är vår man och jag släpper honom inte ytterligare en gång!

KHR: Men Uli, är du säker på….

UH: SE hur vi spelar! Det är fantastiskt. Vi vinner igen. Spelarna älskar honom. Fansen älskar honom!

KHR: Uli, han är 72 år och blir inte yngre.

UH: Snick-snack! 72 är ingen ålder!

KHR: Men han har ju sagt att han ska hem till sommaren…

UH: Jag har övertygat honom förut och jag kan göra det igen! Vi flyttar hit hans familj, hund och guldfisk om det så krävs.

KHR: Nja, jag vet inte…och vi har ju Thomas [Tuchel] som sagt sig villig att göra det. Både Pep och Jupp har ju rekommenderat honom…

UH: Den där komplicerade veganen tror jag inte ett dugg på. Såg du hur han lämnade Dortmund? I spillror! Vad skulle vi med en sådan till. Det är ingen Hitzfeld 2.0 vi pratar om…

KHR: …Nej, kanske inte, men han har bevisat att han är redo.

UH: Strunt samma. Du valde Carlo och hur gick det!? Jupp blir det. Jag ska övertyga honom ska du se.

Efter månader av försök till övertygande insåg Bayern, främst Uli Hoeneß, att Jupp Heynckes aldrig skulle gå att övertyga. Den återvändande pensionären kommer till sommaren att återvända till sitt lugna liv, långt ifrån Allianz Arena och de tuffa träningspassen på Säbener Straße. Det fanns aldrig en intention från Heynckes sida att stanna längre, även om Hoeneß försökte in i det sista (vilket troligen var alldeles för länge).

Medan klubben försökte (läs: Hoeneß) försökte att övertyga Heynckes om en fortsättning stod allt annat stilla. Kontakten med Tuchel svalnade, något som man får betala för nu. Tuchel kunde acceptera att Jupp knep jobbet under hösten, men inte att han så tydligt skulle vara ett andraval när Heynckes tackat nej till en fortsättning. Därför fick Hoeneß och Rummenigge ett nej i fredags när de genant nog försökte övertyga Tuchel om att ta över till sommaren.

Kvar står Bayern utan en given väg framåt i tränarfrågan. Klubben famlar i mörkret efter vem som ska ta över till sommaren. Mer än ett år efter att debatten sipprat igång kring det hela tycks Bayern helt ha missat att sätta upp en plan. Kvar av tänkbara alternativ finns Ralph Hasenhüttl, Niko Kovac, Lucien Favre och Julian Nagelsmann. Fyra tränare som ingen i klubben är övertygade av att de kan hantera arbetsuppgiften.

Fascinerande nog kan Nagelsmann – som var helt uträknad under hösten – ligga i pole position för uppgiften. Hasenhüttl har sagt sig inte vara redo. Kovac har noll erfarenhet från spel ute i Europa. Favre är en ingen långsiktig lösning. Kvar finns 30-årige Nagelsmann som återigen fått Hoffenheim att spela bra fotboll och vars resultat, utifrån förutsättningarna, ligger helt klart i linje (om inte över) med det förväntade.

Att en sådan på många sätt välskött klubben som Bayern helt misslyckats i tränarfrågan får ses som en rejäl varning för framtiden. Viljorna på högsta ort drar åt olika roll och lidande blir klubben. För när det i april ska tas beslut om kontrakten med Robben och Ribéry ska förlängas, vilka spelare som ska in och vilka som ska ut, står Bayern utan den viktigaste personens åsikt i sammanhanget. För det är tränaren som ska besluta om det, eller åtminstone ha ett stort inflytande, men utan en kandidat uppradad missas det helt vilket är bedrövligt.

Det är gör det också lite enklare att förstå varför Max Eberl och Philipp Lahm tackade nej till jobbet som sportchef när det erbjöds. Det finns helt enkelt inte manövreringsutrymme i Bayern att kunna driva igenom sin egen vilja från sportchefspositionen. Där är Rummenigge och Hoeneß alldeles för starka och kontrollbehovet för stort för att det ska kunna ske. Vilket är minst sagt oroande då de båda kommer allt närmare pensionsålder själva.

Spännande blir i vart fall den kommande månaden. Jag förväntar mig ett rejält uppskruvat tempo i tränarjakten. Heynckes kommer säkert få frågan igen. Sen då? Ja, svårt att säga och inte helt enkelt att försöka övertyga ett tydligt tredjeval om att ta jobbet. Kanske är Nagelsmann den då som skulle kunna bli det. Men jag är långt ifrån säker på att Bayern kommer att ta någon av de tränare som sedan tidigare figurerat i debatten. Vilket visar på grundproblematiken, att Bayern helt saknat plan i tränarfrågan.

Är Ancelottis kontrakt fortfarande giltigt?

Adam Nilsson

Katastrof att Dortmund åkte ur

När jag häromdagen skrev om att jag förstod varför Borussia Dortmund kollade på andra alternativ än Peter Stöger, trodde jag inte att den processen skulle accelereras av ett uttåg i Europa League. Visst, Dortmund hade satt sig i en pissig situation genom att förlora det inledande mötet hemma, men det skulle dem väl kunna rätta till mot ett RB Salzburg med mycket talang men mindre erfarenhet?
Men om det inledande mötet var bedrövligt så var det andra, ja, än mer bedrövligt. Att åka till Österrike och knappt kunna visa intentioner på att vilja vända på matchserien under 90 minuter var en pinsam upplevelse för tysk fotboll. Salzburg i all ära, men mot några av topplagen i Bundesliga ska de inte ha en chans. Oavsett hur formsvaga eller out of touch de tyska lagen är.
Kanske var det så att Dortmund redan hade tankarna på kvartsfinalspel efter de sett lottningen, precis som många av oss andra, eller så finns det något annat och gnager. Helt klart saknades eld och lågor, ett taktiskt upplägg för att ta sig till kvartsfinalen och mycket av det ansvaret tillfaller självklart tränaren Stöger. I ett sådant här läge när Dortmund bara hade Europa League och Bundesliga att tänka på med möjlighet till ytterligare pengar och en direktplats i Champions League borde det inte behövts särskilt mycket motivering för att gå ut och köra över Salzburg.
Istället får Dortmund återvända till Tyskland utslagna och till viss del förnedrade. Så klart en katastrof att de åker ut. Den tyska pressen tar inte lätt på uttåg där klubbarna är favoriter. Inte blir det lättare av det blir mot lillebrornationen Österrike och ett lag med Red Bull som sponsor. Tvivlen kan mycket väl kosta tabellplaceringar i ligan för Dortmund. Motståndarnas respekt för den tidigare givna tvåan (som vi numera kanske får börja ifrågasätta?) bakom Bayern München faller allt mer. Det är inte längre omöjligt att utmana Dortmund på Westfalenstadion, den där magin har försvunnit och Stögers stora utmaning är att få den tillbaka. 
På tredjeplats just nu, en poäng bakom Schalke 04, men bara en poäng framför Bayer Leverkusen och tre respektive fem framför Eintracht Frankfurt och RB Leipzig. Fördel Dortmund för en Champions League-plats men långt ifrån ett säkert utgångsläge. Och just nu skulle jag som Dortmundsupporter inte alls känna mig trygg i att de fixar det, finns verkligen för många frågetecken för att kunna lita på tränare och spelare. Spännande vår väntar minst sagt.
**
Alexander Isak ändå. Han missar för många chanser. Men vilka kliv han har tagit! Bara hoppas att han fortsatt får förtroende och utvecklas. Vansinnigt mycket talang i den gubben.
**
På annat håll löste RB Leipzig sin kvartsfinalbiljett efter avancemang mot Zenit. Kan fortfarande bli ett högst kontroversiellt möte med RB Salzburg (om vi nu inte är lite konspiratoriska och tror att UEFA redan bestämt sig för att det inte ska se). Skulle skrivas spaltmeter om det mötet om det skulle bli av. Kritiken skulle kunna nå en kulmen och jag tror inte heller Red Bull är särskilt sugna på att återigen hamna på tapeten kring detta. Skulle ta ytterligare energi och tid från det sportsliga, något klubben klarat sig rätt bra ifrån de senaste månaderna.
Arsenal och Atlético Madrid är så klart två lag att undvika för Leipzig. Skulle också vilja flagga för Lazio som imponerat på mig genom att bara leverera när det krävs. CSKA Moskva tror jag RBL gärna tar, även Sporting CP tror jag skulle kännas överkomligt. Marseille skulle kännas som ett förhållandevis tajt race. Oavsett verkar Leipzig sugna på att ta sig långt i EL med tanke på att CL-platsen i Bundesliga just nu inte är i närheten av säkrad.
**
Bayern München kan vi också lita på. Returen mot Besiktas var inget annat än en transportsträcka. Spelarna imponerandes av trycket hos den turkiska publiken som kom upp i höga decibel återigen. Ett gäng tuffa lottningar finns tänkbara för Bayern i kvartsfinalen där jag tror att Barcelona och Real Madrid är lagen som Der Rekordmeister helst av alla vill undvika.
Bästa möjliga är på pappret Sevilla och Roma, även om det är långt ifrån enkla matcher. Både Manchester City med Pep Guardiola och Liverpool med Jürgen Klopp skulle vara nervkittlande matcher. Bayern hade ju fasliga problem med Liverpool under försäsongen, samtidigt har Jupp Heynckes visat sig klara av Kloppo tidigare. En återkomst för Pep vore minst sagt spännande men är absolut inget Bayern önskar sig.
Adam Nilsson

Förstår att Dortmund kollar på Favre och Wagner

Följ mig på twitter: @atnilsson

7 segrar. 6 oavgjorda. 2 förluster. Så lyder Peter Stögers facit efter 15 matcher som tränare hos Borussia Dortmund. Österrikaren har helt klart lyckats med sitt uppdrag att bidra till stabilitet och positiva resultat. Även om det nog funnits hopp om att vinstkolumnen skulle ha större avstånd till kolumnen med oavgjorda resultat.

Med ett snitt på 1.80 poäng per match är i paritet med några av de bästa tränarna klubben har haft under sin historia. Jürgen Klopps snitt låg på 1.90 (318 matcher) vilket får ses som fantastiskt bra. Ottmar Hitzfeld hade ett snitt på 1.85 (272 matcher) under sina år på 90-talet. Den som står ut i sammanhanget är Thomas Tuchel som under sina två år snittade 2.12 (107 matcher), vilket visar på att hans två år var något utöver det vanliga.

Men Stöger står helt klart i paritet med andra gamla godingar i Dortmunds tränargarde. Det går inte att komma ifrån. Högt hyllade Domenico Tedesco ligger just nu på 1.93 ppm, Julian Nagelsmann på 1.56. Enkelt sagt är det ytterst få tränare utanför Bayern München som lägger sig på ett snitt som ens är nära 2.00.

Sett till snittet borde Dortmunds klubbledning se över möjligheten att förlänga tränarens kontrakt som löper ut till sommaren. Får vi tro ryktena från Tyskland talar mycket för att så dock inte blir fallet. Hans-Joachim Watzke och gänget är nöjda med hur Stöger har hanterat situationen, men de är inte övertygade om att österrikaren är rätt man för framtiden.

Vilket jag har full förståelse för. Stöger är ett fullblodsproffs ut i fingerspetsarna. Han är anpassningsbar, har lätt för att skapa relationer med sina medarbetare och spelare. Ytterst få har ett ont ord att säga om tränaren. Det var inte för inte som FC Köln lätt Stöger sitta kvar så länge under hösten trots usla resultat. Han var helt enkelt för omtyckt för att någon skulle vilja göra sig av med honom utan att strössla extraliv över honom.

Fallet hade mycket väl kunnat vara det samma i Dortmund, men andra saker värdesätts där. Efter Klopps gräsfotbollsliknande tränarskap där känslorna hela tiden strömmade ut och värmde publiken på Westfalenstadion, till Tuchels akademiska men likväl på sitt sätt känslofyllda ledarskap, känns Stöger lite..mellanmjölk. Känsloyttringarna som publiken i Dortmund gjort sig vana vid finns inte där lika genuint som tidigare.

Stöger är så professionell att han inte känns hemma i Dortmunds miljö. Säga vad man vill om Dortmund och dess publik, men jag har aldrig upplevt den som ”blaha” eller lealös. Tvärtom är det en publik som drivs av lidelse och tillgivenhet, som eggas av tränare som står vid sidlinjen och skriker både i tid och otid. Något som Stöger, till följd av sina enorma professionalitet och personlighet, inte gör.

Därför förstår jag att Dortmund vänder blickarna mot Lucien Favre och David Wagner istället för att förlänga med Stöger. I Favre har man en tränare som påminner mer om Tuchel. En analytiker där det brinner till. I Wagner har man en tränare som påminner mer om Klopp. En brinnande eld där det finns analys. Beroende på var man vill gå så blir det en återgång till vad som varit och nostalgi ska verkligen inte underskattas vid sådana här beslut.

Dortmund är absolut inte missnöjda med Stöger, men de är inte heller villiga att fullkomligt slänga sin framtid i hans händer. För det skulle betyda att man skulle offra mer av den identitet som byggts upp än klubben är villiga att göra. Vilket i sin tur skulle kosta betydligt mer än någon titel här eller där. För ett Dortmund utan passion och lidelse är inte det Dortmund som klubbledningen ser framför sig. Något jag tror Dortmund får med Favre och Wagner, men inte med Stöger. Och därför tror jag inte klubben vill fortsätta med österrikaren, även om historieboken kommer statistiskt kommer att hålla hans sejour högt.

Adam Nilsson

Hur påverkas Hamburg vid en nedflyttning?

Följ mig på twitter: @atnilsson

Dagens match mot Mainz 05 är en av de absolut viktigaste matcherna som Hamburger SV har spelat i sin historia. Förlust idag och hoppet om att mirakulöst överleva nedflyttning är bortblåst. Vinst och dinosaurierna från kan börja tro på det igen. Om nu Hamburg skulle åka ur Bundesliga för första gången i klubbens historia, hur skulle det påverka klubben?

Sportsligt

Inte en enda seger har HSV på sitt konto på de senaste 11 matcherna. Vi får leta oss tillbaka till november för att hitta den senaste segern. Då mot Hoffenheim Volksparkstadion (3-0). Sedan dess har utvecklingen gått spikrakt nedåt och tränarbytet från Markus Gisdol till Bernd Hollerbach har givit minimal, nästintill ingen effekt.

Nedflyttning skulle betyda att Hamburg skulle behöva bygga om helt på nytt. Spelare som Albin Ekdal, Filip Kostic och André Hahn skulle knappast vilja spela i 2. Bundesliga – troligen skulle de lämna även om Hamburg skulle lyckas överleva och stanna kvar i Bundesliga. Men även Hamburg skulle behöva göra sig av med dessa tunga löneposter för att lätta ekonomin.

I dagens trupp skulle ytterst få bli kvar. En ung talang som Jann-Fiete Arp skulle kunna få mer speltid och försöka skjuta upp sitt lag i Bundesliga igen. De flesta skulle dock lämna och en som garanterat kommer att göra det är trotjänaren Dennis Diekmeier som bestämt sig för att inte förlänga sitt utgående kontrakt. En tuff omorganisation väntar om Hamburg åker ut helt enkelt.

Tränare

Markus Gisdol fick lämna efter att den negativa trenden aldrig vänt. In kom den före detta Hamburgspelaren Bernd Hollerbach som med sin hårda stil med inriktning på tung fysik (trots allt Felix Magaths gamla ass) skulle ge nytt liv i ett håglöst Hamburg.

Det har vi inte sett mycket av. Hollerbach som fick hela Würzburg att samla sig runt sina Kickers när han var tränare där har inte lyckats få samma effekt i den nordtyska storstaden. Ynka 2 poäng har Hamburg skrapat ihop på de fem matcher med sin nya tränare vid rodret. Frågan är om det har så mycket med tränaren att göra eller om spelarmaterialet helt enkelt inte räcker till.

Hollerbach skrev på över två säsonger utan klausul att lämna vid nedflyttning, något som antydde en inställning att han skulle leda laget även vid sådant fall. De senaste dagarna har vinden vänt och mycket tyder på att Hollerbach får gå vid nedflyttning. Något som gjorde att han kallade till möte med den sportsliga ledningen för att förtydliga situationen, utan att få en tydlig bekräftelse kring framtiden.

Sportchef

Som så många sportchefer på sistone i Hamburg har Jens Todt inte gjort många lyckliga med sitt agerande. Han tog över en förhållandevis svag trupp med krav på att sänka lönebudgeten utan att försvaga truppkapaciteten nämnvärt. Mission impossible? Ja, en skulle nästan kunna benämna det som en omöjlighet att lyckas med.

Todt har inte imponerat på sitt jobb. Nog för att ekonomiskt svaga Hamburg tappade investerarens Klaus-Michael Kühnes miljoner, vilket blev oerhört kännbart när det behövdes som mest under januari (Hamburg kammade noll på marknaden), men det är inte bara bristen på truppbyggande som fått många att slå sig för pannan när det kommit till Jens Todt.

Han har inte heller lyckats särskilt bra i sina mediala förfaranden. Vikten av kunna sprid lugn, harmoni och tro genom media är något av det viktigaste en sportchef i Tyskland ska göra. Något Todt misslyckats med kapitalt. Motsägelsefulla uttalanden har stått staplade efter varandra som spön i backen och han kommer att ryka till sommaren oavsett hur det går under våren för Hamburg.

Ekonomiskt

Den kanske mest avgöranden frågan som kommer diskuteras under tuffa samtal under våren är klubbens ekonomi. Skuldberget ligger nu på över €100 miljoner och den forna storklubben har haft enormt svårt att stoppa utflödet av pengarna. Det har forsat ut pengar från klubben de senaste åren och klubben har inte kunnat stoppa blödningen.

Det till trots påstår sig klubben kunna säkra en ligalicens, oavsett vilken liga som Hamburg kommer att spela i nästa säsong. Frågan är om ligaförbundet kommer att bedöma det likadant när klubben kommer att behöva visa upp sin bokföring. Klart är att Hamburg kommer att gå en tuff kamp till mötes för att möta de krav som finns, risken finns att man inte kan säkra för 2. Bundesliga utan åker direkt ner i 3. Liga.

Oavsett kommer likviditetsproblemen att påverka hur klubben värvar till sommaren. Även om klubben gör sig av med många högavlönade spelare som kommer det inte finnas några ofantligt stora summor till att värva spelare. Något som inte gör en omedelbar comeback till Bundesliga till en självklarhet, vilket i sig är problematiskt på sikt för ekonomin.

Övrigt

En nedflyttning skulle inte bara betyda en sportslig besvikelse, att flera spelare och ledare får lämna och att ekonomin kommer att vara rejält trasig. På det kommer ytterligare kugghjul att dra igång som kommer att få konsekvenser för klubb och stad.

Utöver att tränare Hollerbach och sportchef Todt får gå, ser det ut som om klubben kommer att göra sig av med den erfarna ordföranden Heribert Bruchhagen. Vilket egentligen inte kan låta som en stor förändring med Bruchhagen med sin erfarenhet har trots allt lyckats införa någon form av lugn i klubben. Med honom borta är det återigen risk för maktkamp på högsta nivå i en klubb som genomlidit det under en lång period.

Vidare skulle HSV räknas till ytterligare Hamburgklubb som inte längre representeras på högsta nivå. Efter att ha vunnit Champions League i handboll 2013 gick HSV i konkurs och spelare nu i tredjedivisionen. Även hockeylaget gick i konkurs och nu skulle fotbollslaget potentiellt kunna gå samma väg.

Det finns helt enkelt få toppklubbar i Hamburg längre, oavsett sport, vilket naturligtvis påverkar turismen. En nedflyttning skulle betyda betydligt färre besökare från annat håll, något som skulle påverka antalet övernattningar i staden vilket i sin tur påverkar restauranter, hotell och annat i staden. Mycket pengar skulle försvinna bara därigenom, något som nu staden får stålsätta sig för.

Adam Nilsson

Kommer bli en utdragen vår med Lewandowski-rykten

Följ mig på twitter: @atnilsson

Redan under hösten började Robert Lewandowski hinta om att en framtid var möjlig någon annanstans än i München. I en intervju med tidningen Der Spiegel kommenterade den polske anfallaren att ”om en spelare verkligen vill lämna en klubb, är det möjligt [oavsett om denne sitter under ett längre kontrakt]”.

Intervjun föll som många andra i glömska. Bayern München valde att inte kommentera uttalandet, lade locket på. Med ett förhållandevis färskt nyskrivet kontrakt med Lewandowskis signatur i skrivbordslådan på Säbener Straße, giltigt till och med säsongen 2020/2021, fanns det ingen större anledning till oro.

Lewandowski har dock fortsatt att regissera vad som ser ut som hans tänkbara avsked från klubben. Flera uttalanden har gjorts om framtiden som hintat om en flytt, även om de inte varit lika tydliga som i Der Spiegel-intervjun. Lewandowski har dock medvetet hela tiden hållit lågan uppe, något som tog ytterligare fart förra veckan.

För då sipprade nyheten ut om att världsanfallaren gjort sig av med sin långvariga agent Cezary Kucharski och bytt till Pini Zahavi. Den Israeliske agenten som gjort sig känd för att ha varit involverad i några av de största fotbollsaffärerna som genomförts, som dessutom sitter på goda kontakter hos Real Madrid som tidigare varit en av de största intressenterna till Lewandowski.

Återigen höll sig den bayerska klubbledningen anförda av Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß sig i bakgrunden, något som antyder att det ligger något konkret i ryktena om Lewandowski intentioner. Istället valde Bayern att skicka fram Jupp Heynckes som tog fram den klassiska kommentaren att Bayern ”inte är en försäljarklubb” (lex Franck Ribéry) och att ett agentbyte inte betyder ett klubbyte.

Där håller jag helt med Heynckes. Att Lewandowski byter agent behöver absolut inte betyda att han kommer att byta klubb, men det vore naivt att tro att de tankegångarna inte ligger bakom agentskiftet från anfallarens sida. Efter över ett decennium med samma agent går det inte att tolka på annat sätt än att Lewandowski vill skaffa sig en starkare hand inför sommarens transferfönster.

Konstigt är inte det. I augusti fyller Bayerns största stjärna 30 år, vilket betyder att han har ett riktigt bra kontrakt kvar i kroppen. Han vet att det nästa kontrakt han skriver på kommer att vara det sista, att hans kommande säsonger är avgörande för hur han kommer att bli ihågkommen. En Champions League-buckla saknas fortfarande på meritlistan, något han kommer göra allt för att komma åt.

Intresset finns från både Spanien och England, genom att byta agent ger han sig själv möjligheten att se över dessa, samtidigt som han dessutom forcerar Bayerns hand. För det råder inga tvivel om att hans nuvarande klubbadress är en bra sådan, men faktum är att aktien i München har tappat värde sedan Pep Guardiolas flytt, något Lewandowski och hans rådgivare är högst medvetna om.

Medan andra klubbar har värvat stort har Bayern försökt att hålla sig kvar i toppen utan att ge sig in i de stora ekonomiska striderna på transfermarknaden. Något som irriterat Lewandowski, vilket han också medgett i flertalet intervjuer. Senaste exemplet i mängden av sådana var Alexis Sanchez, som Bayern bedömde var alldeles för dyr lönemässigt för att locka till Tyskland.

Jag tror inte att Lewandowski utesluter en framtid i Bayern. Det nyskrivna kontraktet förra säsongen vittnar någonstans ändå om att han kunde se sig stanna en längre tid i klubben, dessutom har han fru och nyfött barn som trivs bra i München. Däremot tror jag att Lewandowski vill ha tydligare garantier från klubben om att de kommer att satsa, göra allt för att återigen vinna Champions League.

Genom att forcera klubbens hand vill han svar på vad Bayern planerar till sommaren. Han vet att klubben sitter på ekonomin för att utmana de andra toppklubbarna i Europa, frågan är om Bayern är villiga att sätta sprätt på den mängden pengar för att utmana eller inte. Det är högst avgörande för hur Lewandowski ser sin framtid.

Sedan är det som sagt hans sista möjliga kontrakt. Trots det nya kontraktet förra året är det självklart så att han måste göra allt för att krydda sin framtid lite extra. Han vet att det finns mer pengar att utvinna, något som man måste acceptera att han vill göra. Därför var nog också agentbytet ett måste, oavsett om det blir förhandlingar med Bayern eller någon annan klubb. Det handlar helt enkelt om att byta taktik och inte sätta sig med samma parter vid bordet, utan att ändra spelreglerna till sin egen fördel.

Klart är att det kommer att bli en utdragen vår och sommar med rykten om Lewandowski. Bayern München har absolut inga planer på att sälja sin guldklimp, samtidigt kan det bli ett indirekt måste om anfallaren gör sig omöjlig. Med andra ord den perfekta kombinationen för att världens tabloider ska kunna rapportera en hel del rykten under de kommande månaderna.

Adam Nilsson

Europa League räddar upp svag cupsäsong för tyska klubbarna

Följ mig på twitter: @atnilsson

Med viss möda och besvär kunde både Borussia Dortmund och RB Leipzig ta sig vidare i Europa League. Detta mot italienskt motstånd, något som koefficientmässigt var bra för den tyska fotbollen som haft en sina tyngre år ute i Europa den här säsongen. En bild som cementerades redan i kvalen då Hoffenheim (senare gruppspel Europa League) och Freiburg missade att ta sig vidare.

Nu är det två tyska lag kvar i åttondelsfinalen av Europa League och Bayern München är mer eller mindre klara för kvartsfinalen av Champions League. Vilket ändå räddar  en säsong som såg att kunna bli en ren katastrof för Tyskland i det europeiska cupspelet, även om det fortsatt kommer att bli en av de sämre säsongerna på senare år.

Den fördelaktiga lottningen i Europa League öppnar dock upp för att vi får se åtminstone ett lag i kvartsfinalen av turneringen. Borussia Dortmund ska ta sig förbi RB Salzburg, tyskarna är ordentliga favoriter till att göra det. Det har svajat rejält i insatserna för Peter Stögers lag, men faktum är att Dortmund på den här sidan nyåret inte har förlorat en enda match hittills.

Fyra segrar, fyra oavgjorda på åtta matcher och det utan att ha imponerat. Det finns mycket potential att ta av i Dortmunds fall, men det saknas aggressivitet på mittfältet och en trygg ryggrad i laget. Det till trots ska klubben ta sig vidare till nästa omgång av Europa League. Klasskillnaden jämfört med österrikarna är helt enkelt för stor.

Svårare blir det för Leipzig som efter avancemanget mot Napoli nu ställs mot erfarna Zenit St. Petersburg. Ska villigt erkänna att jag inte sett en enda sekund av ryssarnas fotboll den här säsongen men Zenit brukar vara att räkna med i de här sammanhangen. Erfarenheten finns där från tidigare och de brukar vara pålitliga.

De slog trots allt ut Celtic som är långt ifrån ett oävet fotbollslag. I gruppspelet vann Zenit fem av sex möjliga matcher och kryssade i den kvarvarande (borta mot Rosenborg). En intressant uppgift för Leipzig som har alla möjligheter att ta sig vidare, men som inte helt verkar ha lärt sig att hantera rotationen som krävs för att lyckas ute i Europa.

Ett lag förväntar jag mig dock går vidare till kvartsfinalen. Dortmund är det givna tipset, men jag har en viss oro sett till deras insatser på sistone. Leipzig måste steppa upp ytterligare för att ta sig vidare, där vet vi alla att en bra dag så är RBL svårslagna. Något vi ur tyska fotbollsögon får hoppas på sker, det vore bra om den tyska aktien i Europa League kunde bli starkare. Inget tyskt lag har ännu inte lyckats nå en EL-final, vilket vore på sin plats.

***

Två matcher i helgen som är måsten att se. Först ut är Nordderbyt mellan Werder Bremen och Hamburger SV Weserstadion. Efter Mainz poäng igår har nu Hamburg sju poäng upp till dem och sex till Bremen som just nu ligger på kvalplats. Förlust idag för Hamburg, skulle betyda att nästa veckas match mot Mainz blir den mest avgörande i klubbens Bundesligahistoria. Två raka förluster och klockan kommer att sluta ticka på Volksparkstadion under våren.

Den andra är matchen imorgon på BayArena mellan Bayer 04 Leverkusen och Schalke 04. Två lag som var två att fjolårets stora besvikelser, som nu båda är uppe och nosar på Champions League-platserna. Leverkusen är fyra och Schalke är sexa, samma placeringar har i formtabellen sett till de senaste fem matcherna. Högst intressant tränarduell mellan Heiko Herrlich och Domenico Tedesco, väl värd att kolla på för den som har möjlighet.

***

Bruno Labbadia, en klassisk Feuerwehrmann, fick jobbet i Wolfsburg efter att Martin Schmidt mer eller mindre bett om att få lämna. En poäng igår mot Mainz och omedelbart en tydlig handskrift på sitt arbetet med en 4-2-3-1. Kan bli bra det där med Labbadia tror jag. Har ju bevisligen fått effekt på i kris tidigare och vill spela en fotboll som passar publiken på Volkswagenarena. Däremot risk för oro i sommar när sportchefen Olaf Rebbe lär få lämna, vilket också kan bli kostsamt Labbadia om det vill sig illa.

Ett namn som diskuterats ersätta Rebbe var Matthias Sammer, som avböjt möjligheten. Ett annat namn som diskuterats på sistone är Hannovers Horst Heldt, som också var intressant för Köln under hösten när Jörg Schmadtke (nu på väg till Hamburg) fick gå. Heldt har gjort ett strålande jobb i Hannover och om Volkswagen vill satsa igen kan ha se sin stora chans i Wolfsburg. Inte omöjligt att han tar jobbet efter säsongen

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv