Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Robbens återkomst

“Jag är 29 år nu, men du drömmer om dessa mål”, sa Arjen Robben som återigen fått tillbaka på ett leende på läpparna efter vinsten mot Dortmund i DFB-Pokal. Visst hade holländaren all rätt att stråla, inte bara för att hans mål var vackert utan för att det också satte stopp för Dortmunds svit mot Bayern med sex matcher utan förlust.

Det var i Franck Ribérys frånvaro (avstängd) som Robben fick chansen att spela från start i gårdagens viktiga kvartsfinal mot rivalerna Dortmund. Yttern har efter skadebekymmer under säsongsinledningen haft svårt att ta en plats på mittfältet, har fått se sig passerad av en pånyttfödd Thomas Müller som varit strålande och värmt bänk.

På bänken har det inte varit tyst från Robbens sida. Irritationen och frustrationen har märkts av, framför allt i media där 29-åringen gång på gång uttryckt sitt missnöje över situationen. Efter segern mot Stuttgart i januari sprang en märkbart upprörd Robben av planen direkt till omklädsningsrummet utan att tacka motståndarna eller fansen. Något som varken stärkte hans chanser att få en plats i startelvan eller vad fansen tycker om honom.

Igår visade Arjen Robben Fotbollseuropa att han fortfarande är att räkna med på högsta nivå, att han är en spelare som kan bidra med det lilla extra och avgöra de allra största mötena.

Vinsten mot Dortmund var viktig på många fronter för Bayern. Sex raka matcher utan seger mot Dortmund, förra året förlorade man finalen av DFB-Pokal med svidande 5-2 mot ett Dortmund som spelare ut Bayern och Bundesligatiteln förlorades i Dortmund under våren i en match där just Arjen Robben missade en straff.

Igår var laget smartare och bättre på de flesta fronterna. Mot ett Dortmund utan mittbacksklippan Mats Hummels kontrollerade Bayern tillställningen, visade upp ett lugn och en taktisk finess som lovade mer än vad de flesta fans kunnat vänta sig.

När Jürgen Klopp valde att ställa upp med en uppställning likt 4-3-3 med Reus och Götze som yttrar bredvid den ensamma anfallaren Lewandowski (som blev avväpnad effektivt av Dante) kunde Bayern inte anfalla med sin vanliga frenesi på ytterkanterna då ytterbackarna Lahm och Alaba inte kom tillräckligt högt upp i planen.

Därför fick den centrala triangeln i Schweinsteiger-Martinez-Kroos sköta offensiven och de gjorde på ett imponerade sätt. Bayern spelade en rakare anfallsfotboll och med en Schweinsteiger i fantastisk form dominerade också de röda mittfältet kraftigt i den första halvleken.

Halvleken kröntes av ett mål Robbens pärla, ett snyggt skruvat skott upp mot krysset.

Den andra halvleken blev en jämnare historia där Bayern såg ut att ha tappat lite energi och momentum. Dortmund lyckades dock inte skapa några riktigt vassa chanser utan fick sig distanserade till långskott efter att Bayern på imponerade sätt positionerat sig rätt i defensiven.

“Situationen i Tyskland är klar nu, vi har vunnit tillbaka makten”, sa Uli Höneß efter matchen. En man som lidit av att se sin klubb ses som en tvåa, bakom Dortmund av alla lag.

Och matchen tar Bayern vidare till semifinal och ett steg närmare ännu en titel som laget förra året gick miste om. En dubbel finns inom räckhåll för Bayern men Dortmund kan fortfarande skada Bayerns självbild. Det genom en seger i Champions League mot Bayern i ett potentiellt dubbelmöte eller i en final.

Adam Nilsson

Spännande möte på Allianz ikväll

Ikväll möts Bayern München och Dortmund för första gången denna vår. Matchen i DFB-Pokal är inte den hetaste lagen mellan men den är likväl viktig – speciellt för Bayern.

Höstens match i Bundesliga mellan lagen slutade 1-1 på Allianz Arena. Bayern tog ledningen och såg ut att kontrollera matchen tillräckligt väl för att kunna slita åt sig alla tre poängen. Sedan kom Mario Götze. Han kvitterade och fastställde slutresultatet. Bayern misslyckades ännu en gång med att vinna mot Dortmund i Bundesliga.

Och laget från de västra delarna av Tyskland har blivit något av ett spöke för Bayern.

Nu vann visserligen Bayern den i princip prestigelösa Supercupfinalen i augusti med 2-1 mot Dortmund. Men matchen i sig gav inget övertag för Bayern mot Dortmund, istället handlade det om att Bayern äntligen kunna krama om en buckla igen efter förra vårens tre debacle.

I år har Bayern redan avgjort Bundesliga. Den titeln har klubben redan ett fast grepp om, precis som planerat inför säsongen och gubbarna Höneß och Rummenigge kan avslappnat avnjuta match efter match som Bayern kryssar igenom med enorma segrar.

Precis som förra säsongen har Bayern fortfarande chansen på tre titlar och kan gå mot en perfekt säsong. Det är långt ifrån en möjlighet men det är just detta som Dortmund kommer att slåss mot ikväll.

Dortmund åker till München för att förstöra vad åtminstone skulle kunna bli en dubbel för Bayern. En möjlighet som Jürgen Klopp och hans lag med ett snett leende skulle vilja genomföra. I det perspektivet är denna match viktig för båda lagen.

Och Dortmund har absolut alla möjligheter att rubba Bayern på Allianz Arena.

Ser man till formen ser Bayern oslagbara ut, men Dortmunds mentala övertag gör att matchen lik förbannat är extremt oviss att förutse. Bayern kan mycket vinna med två, tre kanske fyra mål – Dortmund skulle dock gott och väl kunna vinna med 1-0 eller 2-1.

Matchen må vara den minst laddade lagen mellan, mötet i Bundesliga och ett potentiellt möte i Champions League slår högre, samtidigt är kvällens BVB-Bayern-Gipfel en spännande match med goda förutsättningar för att bli en sprakande tillställning.

En sak är klar: kvällens resultat betyder mycket, speciellt för Bayern. En förlust för Bayern skulle svida mer än en förlust Dortmund.

Nu ska jag försöka hitta rätt på en plats Paris där matchen visas. En uppgift som inte är den lättaste.

Adam Nilsson

Augsburg jobbar sig uppåt

Augsburg tog extremt viktiga poäng i segern mot ett annat bottenlag i Hoffenheim. 2-1 tog laget förbi motståndarna Hoffenheim upp på en kvalplats, en plats man sedan länge jagat och nu äntligen innehar.

Det har inte varit en enkel resa för Augsburg denna säsong. Efter fjolårets debutsäsong i Bundesliga, som laget överlevde med nöd och näppe, försvann tränaren Jos Luhukay till Hertha Berlin efter att han känt att klubben inte satsade tillräckligt mycket för att kunna etablera sig på högsta nivå.

In kom Markus Weinzierl från SSV Jahn Regensburg – laget från staden där jag bor – där han lyckats med att ta Regensburg från 3. Bundesliga till 2. Bundesliga oväntat. Ett drag som i mångt och mycket får ses som oväntat då Weinzierl var ett orutinerat kort i en, på Bundesliganivå, orutinerad klubb.

38-årige Weinzierl satte direkt igång med arbetet att få Augsburg att spela en stabil defensiv fotboll med fokus på snabba inställningar. Inledningen lovade dock inte mycket och laget såg ut att sluta precis där många experter tippat att de skulle hamna – i botten.

Men trots ihärdiga rykten om att den unge tränaren skulle få lämna jobbet, har Weinzierl jobbat på sin spelidé och slipat laget till den form som han velat ha det. Och resultaten kom.

Redan när jag såg Augsburg mot Bayern München i december, en match som Augsburg förlorade med 2-0, fanns det goda tendenser i spelet. Vänsteryttern Tobias Werner var gång på gång farlig och defensiven såg stabil ut.

Augsburg inledde vårsäsongen med en seger mot Fortuna Düsseldorf med 3-2 vilket var den perfekta starten för Weinzierl och laget. Det gav laget arbetsro och hela klubben en tro på vad man arbetade med.

Sedan dess har man fått oavgjort mot såväl Schalke som Mainz och Wolfsburg, en hedersam förlust mot Leverkusen och nu i helgen tog man återigen en skalp i och med segern mot Hoffenheim.

Om jag får gissa är chanserna goda för att Augsburg inte ska åka ut direkt ut serien. Skillnaderna mellan Augsburg och ett lag som Hoffenheim är att det finns ett lugn i föreningen och en tro på arbetet.

I Hoffenheim har man växlat tränare och ett antal nyckelspelare. Tim Wiese är fortfarande ett problem och frågan är om någonsin kommer att stå mellan stolparna hos klubben igen. Marco Kurz har mycket att jobba på om han ska få kontroll på situation.

I Augsburg har Markus Weinzierl sakteligen arbetat in ett momentum i föreningen som gör att maskineriet rullar, även om det stundtals hamnar grus i det. Men skillnaden är nästan brutal när det kommer till arbetsklimatet och hur man hanterat media.

Därför tror jag att det finns goda chanser att Augsburg inte kommer att bli passerade av ett lag som Hoffenheim. Laget tar poäng efter poäng mot värdiga motståndare och har visat sig vara starka när det som mest behövs – något som kommer att vara extremt värdefullt när vi räknar ihop sluttabellen.

Adam Nilsson

Schalkes uppvaknande

1-1 i Istanbul får inte bara ses som ett bra resultat för Schalke, utan ett mycket bra resultat. Efter att inlett våren skakigt, rent utsagt dåligt, var gårdagens match en skänk från ovan och förhoppningsvis ett tecken på att klubben är på väg att hitta tillbaka till sin starka inledningsform.

De första 45 minuterna var ett rop på hjälp från tyskarna som såg lika vilsna ut som de varit under hela våren. När Yilmaz nätade sitt sjunde Champions League-mål och matchens första för Galatasaray trodde jag att vi skulle få se ett Schalke som skulle falla ihop likt ett korthus.

Istället fick se jag se Jermaine Jones oväntat kvittera precis innan halvtid och helt plötsligt skapa energi och kampvilja i ett lag som tidigare agerat som Bambi på hal is. 1-1 var inget annat än otroligt när halvtidsvilan drog igång för Schalke.

Den andra halvleken blev så också starten på ett nytt, energiskt Schalke med kreativitet och vilja att löpa den där extra metern. Faktum är att den andra halvleken är en av de bästa jag sett Schalke  spela på flera månader.

Schalke gav allt och fick till slut med sig ett helt godkänt resultat inför returen. 1-1 får inte annat än ses som en vinst för ett lag ingen trodde, i synnerhet jag som trodde att Schalke var dömda att lämna Champions League med dunder och brak.

Resultatet är inte fantastiskt. Schalke kan gått och väl åka ut för Galatasaray besitter extremt mycket kvalitativa spelare men tyskarna har åtminstone gett sig själva hyggliga förutsättningarna för att faktiskt ta sig vidare till kvartsfinalen.

Dessutom har fortfarande inte Klaas-Jan Huntelaar hittat tillbaka till fjolårets form då han vann skytteligan i Bundesliga. Trots att han satte stopp för alla spekulationer om en flytt genom att skriva på ett nytt kontrakt har vi ännu inte sett den forne Huntelaar ännu. En spelare som är ett ess i rockärmen i alla lägen.

Så frågan är: har Jens Keller så sakteliga börjat hitta rätt i Schalke?

Adam Nilsson

Bayern behöver justera

45 minuter var allt Bayern behövde för att vinna mot Arsenal på Emirates. 3-1 slutade matchen men fortfarande har Jupp Heynckes delar att jobba på om Bayern på allvar ska kunna nå till en Champions League-final.

Den första segern mot Arsenal i London någonsin var en seger som bevisade vilket enormt hög nivå Bayern kan spela på i sina bästa stunder. Segern visade också på hur ett extremt frustrerat Bayern kan agera och hamna i gungning.

De första 45 minuterna var kanske lagets bästa under hela säsongen. Bayern pressade högt upp i banan, tillät inte Mikel Arteta att få styra spelet från sin defensiva mittfältsroll och ställde om blixtsnabbt med Müller och Ribéry på kanterna.

1-0 redan efter sju minuter av Kroos skapade ro i Bayernlägret och laget kunde inte ha önskat sig en bättre start. När sedan Thomas Müller, som i år har varit strålande i Bayerntröjan, utökade ledningen till 2-0 i den 21:a minuten kändes det inte bara väntat – utan rättvist.

Arsenal blev frustrerande, slängde sig in med onödiga tacklingar medan Bayern lugnt och behärskat rullade omkring bollen. Bayern fick matchen precis dit de ville och kunde gå ut med högt hållna huvuden i halvtid och 2-0 på resultattavlan.

I den andra halvleken var det dock omvända roller och det här Bayern har sin stora svaghet. Arsenal rullade runt bollen, hade mycket bollinnehav medan Bayern i all sin ängslan och iver sprang omkring och försökte hitta de rätta positionerna.

När Bayern hamnar i denna situation är de extremt sårbara och det är inte förvånande att Arsenal fick in ett mål till slut. Bayern har extremt svårt att inte vara det bollförande laget och när innermittfältet med Martinez och Schweinsteiger inte kom till sin rätt mot en energiskt löpande Wilshere blottar sig den ena svagheten efter den andra.

Nu klarade sig Bayern undan efter att Neuer gjort en bra räddning på Girouds avslut och Mandzukic gjort ett av de märkligaste målen i årets Champions League. Men det är helt klart så att flera scouter och tränare där ute såg vad deras lag ska göra för att rubba Bayerns balans.

Bayern måste jobba på hur de agerar när de hamnar under press de kommande veckorna. Problemet är att laget inte har hamnat i den situationen särskilt ofta i Bundesliga och inte heller kommer att göra det med tanke på den överlägsenhet laget har visat upp under säsongen.

Med det i tanken har jag just nu svårt att se att Bayern ska kunna gå hela vägen i årets Champions League. Topparna är skyhöga men dalarna är alldeles för djupa för att laget ska kunna lyfta bucklan på Wembley i maj.

Det finns dock två förändringar som skulle kunna leda till ett mer stabiliserat Bayern. Det ena är att Boateng med största sannolikhet kommer att spela bredvid Dante i mittförsvaret. Van Buyten stod för en av sina bästa matcher på flera år i Bayerntröjan men är fortfarande ingen spelare som leder ett lag till en Champions League-titel.

Heynckes måste även fundera över hur han vill formera sin triangel på innermittfältet. Schweinsteiger, Martinez och Kroos hade det extremt tufft i andra halvlek igår och det var först när Gustavo kom in som det såg ut som om laget hamnade rätt i positionerna igen. Kan Heynckes tänkas peta någon i den “givna” trion för Gustavo?

Justeringar som kan vara de sista pusselbitarna för att klubben äntligen ska få lyfta Champions League-bucklan igen. Den bucklan som Uli Höneß efter matchen igår sa att man inom fem år kommer att ta med sig till München igen.

Adam Nilsson

Schalkes nödlösningar är kortsiktiga

Schalkes jakt på en ny tränare till nästa säsong är i full gång och nästa namn att placeras på listan över heta kandidater är Jupp Heynckes. Heynckes skulle inte vara ett dumt val, men det är långt ifrån vad Schalke behöver.

Jens Kellers inledning i Schalke har varit allt utom lyckosam sedan han tog över efter Huub Stevens i december. Den interna lösningen med tränaren från U17-laget har inte alls slagit ut på det sätt som klubben hoppats och just nu talar inget för att Keller skulle ha någon möjlighet att behålla jobbet efter säsongens slut.

Schalke parkerar just nu på en niondeplats i tabellen, två poäng från en Europa League-plats och sju poäng bakom Eintracht Frankfurt som sitter på den sista Champions League-platsen. Ett långt ifrån godkänt resultat för en klubb som förväntats vara den tredje stora tillsammans med Dortmund och Bayern.

På de hittills fem inledande matcherna av våren har man fem poäng av femton möjliga. Och bland dessa poängtapp hittar vi förlusten mot bottenlaget Greuther Fürth på hemmaplan som en slags krona på verket för ett lag i motgång.

Många namn har cirkulerats vara intressanta för klubben. Under vinderuppehållet dök såväl Roberto di Matteo som Bert van Marwijk upp i diskussionen. Sportchefen Horst Heldt stod dock fast vid att Keller skulle få axla ansvaret under våren – något som han nu säkerligen ångrar.

För några dagar sen dök Sky-Experten och den förre storspelaren Stefan Effenbergs namn upp i diskussionen om vem som skulle kunna leda nästa säsong. En orutinerat, ungt och chansartat namn men likväl väldigt intressant. Huruvida Effenberg skulle klara ett sådant ansvar är omöjligt att säga, men självklart är det ett kittlande namn, ett framtidsnamn.

Den totala motsatsen får man nog säga om Jupp Heynckes. Efter Bayern gjort klart med Guardiola så det också klart att Heynckes inte skulle bli kvar i klubben. Många menade på att hans ålder talade för att han skulle avsluta sin karriär, men han själv tycks vilja fortsätta åtminstone en säsong till.

Därför kommer Schalkes intresse för Heynckes som ett brev på posten för den blivande 68-åringen. En stabil klubb med stark historia som har goda resurser för att nå högt i tabellen. Dessutom har Heynckes revansch att utkräva efter hans förra period i Schalke som endast varade i ett år.

Men Heynckes är inte vad Schalke behöver. Schalke behöver en tränare som kan jobba långsiktigt. En tränare som inte planerar att avsluta sin karriär inom de kommande två åren. En tränare som kan genomföra en långsiktig vision där klubben får ny kraft. Där passar inte Heynckes in.

Heynckes låter snarare som en bra lösning för sportchefen Horst Heldts chanser att undvika en möjlig fot i baken från styrelsen. Ett rutinerat namn som ger honom andrum och åtminstone tar klubben till en Europaplats. Visst, det är ingen dålig lösning på pappret men långt ifrån den ultimata.

Den bästa lösningen i mina ögon, en lösning som också sägs ha diskuterats, är att ta in Mainztränaren Thomas Tuchel i förarsätet på Veltins Arena. En ung, tysk lösning som har gjort ett fantastiskt jobb i Mainz och som är ett respekterat namn i Bundesliga. Där har vi en lösning som både är bra på kort och lång sikt.

Adam Nilsson

Hertha mot Union - mer än ett derby

Ikväll klockan 20.30 spelas Berlinderbyt mellan Hertha och Union. En match mellan väst och öst. En match mellan blått och rött. En match mellan David och Goliath. Matchen på Olympiastadion är sedan länge utsåld. 75 000 åskådare väntas till den klassiska arenan med anor sedan 30-talet. Det är inget vanligt derby som väntar. Matchen mellan västsidans Hertha och östsidans Union bjuder på så mycket mer än det klassiska “derbyt”.

För att förstå gemenskapen mellan klubbarna måste man gå tillbaka i tiden.

1979, den 21:a mars mötte Hertha Berlin tjeckiska Dukla Prag på bortaplan i kvartsfinalen av UEFA-cupen. Hertha vann med 2-1 och tog sig vidare till semifinal men det var inte vinsten som gjorde matchen speciell. Av 30 000 åskådare var ungefär hälften tyskar från både väst- och östsidan. Flertalet Union-supportrar hade tagit chansen att få se Hertha spela en match och där grundlades den gemenskap som funnits mellan klubbarna i den då splittrade staden Berlin.

Klubbarna har trots att de kommer från samma stad endast mötts tre gånger tidigare i tävlingssammanhang. De första två matcherna spelades säsongen 2010/2011 och den tredje i höstas. Trots att muren föll för över 20 år sedan har klubbarna under många år haft en sportslig mur sinsemellan där man befunnit sig på olika nivåer i seriesystemet.

Hertha har under alla år varit den större klubben i Berlin. Klubbens bas återfinns i Charlottenburg, västsidans centralare del som Storbritannien kontrollerade. Hertha deltog i den första säsongen av Bundesliga 1963/64 men tvångsnedflyttades redan 1965 efter att det uppkommit information om att klubben använt sig av illegala betalningar till spelare. Klubben återetablerade sig dock några år senare som Bundesligaklubb.

Union har å sin sida levt på fotbollens bakgård under stora delar av sin historia. Precis som de flesta klubbarna i Östtyskland bytte Union flertalet gånger sitt namn på grund av diverse förändringar i de sportsliga strukturerna, sedan 1966 har dock klubben haft sitt namn 1. FC Union Berlin. Under 90-talet var klubben nära konkurs, vände sedan på steken och 2001 tog man sig till UEFA-cupen efter att ha nått finalen av DFB-Pokal (förlust mot Schalke med 2-0).

Den första matchen mellan klubbarna spelades 1990, den 27 januari. Medan Väst- och Östtyskland fortfarande endast var i startgroparna för föreningen av landet, var matchen av enorm signifikativ betydelse för vad som komma skulle. Hertha vann matchen med 2-1 inför de 51 000 åskådare som tagit sig till Olympiastadion. En match och ett resultat som inte splittrade, utan enade supportrarna.

2009 möttes klubbarna i en träningsmatch efter upprustningen av Union Berlins arena, Alte Försterei. Planerna på en upprustning av arenan hade sedan länge funnits på agendan, det hade till och med diskuteras om en helt ny arena, men varken klubben Union eller Berlin hade råd med kalaset. Istället var det genom 2000 ideellt arbetande som upprustningen genomfördes, en upprustning som tog ett år. 5-3 vann Hertha matchen med men ännu en gång var inte resultatet det viktiga, utan vänskapen mellan klubbarna.

Även om klubbarna i många fall har stått på samma sida och visat upp en stark och respektfull relation till varandra, har det uppkommit situationer då rivaliteten haft en mer negativ klang. Framför allt när det framkom att staden Berlin hjälpt Hertha med betalningar av hyror på 3,5 miljoner euro, något som fick Union-sidan att gå i taket. För att få bukt på situationen gick borgmästaren av Berlin ut och försäkrade att båda klubbarna skulle få ekonomiskt stöd.

Innan murens fall, innan dagens Berlinderby fanns, hade klubbarna andra rivaler i staden. Hertha slogs mot SC Charlottenburg under 80-talet men uppstickaren SCC lyckades aldrig nå Bundesligaspel. Utöver Hertha från västsidan har Tennis Borussia Berlin och Tasmania Berlin spelat Bundesligafotboll. De sistnämnda mest ihågkomna för att vara det lag med flest bottenrekord i Bundesligas historia.

Union hade i sin tur en intensivare rivalitet med BFC Dynamo. BFC uppkom då det Östtyska styret bestämde sig för att flytta över spelare från Dynamo Dresden för att bilda en framgångsrik klubb i Berlin. Klubben var kanske mest (ö)känd för att ha haft många sympatisörer från säkerhetspolisen Stasi. Föga oväntat tilldelades de också fördelar gentemot de andra klubbarna i Östtyskland och kunde därmed dominera i den Östtyska högstaligan. Detta gjorde att Union fick en stämpel som en anti-klubb till Dynamo, vilket indirekt betydde anti-Östtyskland.

Det är ett speciellt derby som väntar ikväll. Det har inte de religiösa aspekterna som i derbyt mellan Celtic och Rangers, inte de framgångsrika aspekterna som i derbyt mellan Fenerbahce och Galatasaray och kanske inte de politiska aspekterna som i derbyt mellan Barcelona och Real Madrid. Bristen på tidigare möten har inte lagt någon grund för en sådan typ av rivalitet. Vad som gör kvällens match så speciell är skillnaderna mellan föreningarnas historia och deras uppbyggnad.

20.15 drar matchen igång!

Adam Nilsson

Alaba sköt titeln till München

David Alaba – där har ni namnet på spelaren som i princip avgjorde striden om Bundesligatiteln. Inför helgens omgång hade Bayern 12 poängs försprång ned till Dortmund, nu ligger det på 15 ner till tvåan Leverkusen och inget kan stoppa Der FCB i år.

Efter två säsonger utan Bundesligatitel och en enormt psykiskt krävande Champions League-förlust mot Chelsea i finalen, på Allianz Arena så fanns det bara ett mål denna säsong: att vinna ligan. Det var inget snack om den saken, i år fick man bara inte misslyckas.

Precis som under förra säsongen inledde Bayern starkt under hösten och tog initiativet i Bundesliga direkt. Laget radade upp segrar och raderade rekord efter rekord. Sedan kom den där förlusten mot Bayer Leverkusen på hemmaplan i München. Skulle det vända nu igen? November var på ingång och det var precis under den månaden Bayern under förra säsong, enligt många, förlorade titeln.

Hur har det gått sedan förlusten mot Leverkusen den 28:e oktober? Nio segrar, tre oavgjorda och en målskillnad på +24 (27-3) i Bundesliga.

Igår var det den 20-årige österrikaren David Alaba som stod i centrum med två mål mot centrum. Efter Robbens straffmissar under förra säsong i viktiga skeden har Alaba i år klivit fram som förste straffskytt och har gång på gång satt sina straffar, lugnt och behärskat längs backen nära stolproten.

Det är mindre en ett år sedan Alaba slog sig in på vänsterbacksplatsen i Bayern. Den platsen som Philipp Lahm under flera år spelat på eftersom att klubben inte hittat någon vänsterfotad ytterback som var bra nog för att ta platsen. Men sedan gjorde tränaren Jupp Heynckes ett genidrag och testade mittfältaren Alaba på den platsen. För att använda en klyscha: resten är historia. Alaba har sedan dess blommat ut till en av de absolut bästa och mest pålitliga spelarna i föreningen.

20-åringen dundrar fram på sin vänsterkant och bildar tillsammans med fransmannen Ribéry en stark duo. Ribéry har tagit ynglingen under sina vingar och har flera gånger nämnt hur bra de två fungerar ihop, både på planen och utanför den. Fransmannen nämnde i en intervju med tyska sporttidnigen Kicker att han ser Alaba som “sin lillebror”.

Alaba är ett av de tydligaste exemplen för föreningen Bayern München och hur de vill arbeta. En spelare som kommer ur de egna leden, har hjärtat i Bayern och som sedan tar plats i startelvan. En spelare som njuter av att vara i föreningen, sällan gnäller och alltid ger 100 procent. Det enda som möjligen felar i självbilden är att han inte är tysk, utan österrikare men det är en mindre petitess i sammanhanget.

15 poäng ner till Dortmund och 16 till Leverkusen, ett ointagligt försprång. Kommer Bayern att sakta ned? Tvärtom. Det finns fortfarande flera rekord att radera, det absolut främsta målet är att bräcka Dortmunds poängrekord från förra säsongen på 81 poäng. Bayern kommer inte att sluta förrän man står på minst 82 poäng, för det behöver klubbens “Mia san mia”-självbild.

Adam Nilsson

Dortmund-Hamburg: Was für ein Spiel!

Det var länge sedan jag såg en match som innehöll så mycket händelser, så mycket känslor och en sådan intensitet som i dagens match mellan Dortmund och Hamburg.

Händelse 1, 17:e minuten: Robert Lewandowski nätar efter riktigt dåligt försvarsarbete av Hamburgs båda landslagsmän Westermann och Adler. Ingen tar tag i situationen, Lewandowski smiter mellan och likt den målkung han är så sätter han bollen i mål, 1-0.

Händelse 2, 18:e minuten: Hamburg ville inte vara sämre och det tog endast en minut innan kvittering var ett faktum. Dennis Aogo får bollen på sin vänsterkant och spelar in bollen till Rudnevs som med ett distinkt avslut utjämnar till 1-1.

Händelse 3, 25:e minuten: Hamburg kommer i ett offensivt 3 mot 3-läge. Heung-Min Son kliver in från sin position på vänsterkanten med bollen och drar iväg ett skott som skruvar in sig in via den bortre stolpen, helt otagbart för Dortmundmålvakten Weidenfeller. Ett av årets vackraste mål i Bundesliga och Hamburg tar ledningen med 2-1.

Händelse 4, 31:a minuten: Lewandowski blir utvisad efter att ha fullföljt en spark mot en högt studsande boll där han träffar Hamburgs norrman Per Skjelbred. Rafael van der Vaart springer in i situationen som blir kaotiskt när han först knuffar till Lewandowski och sedan själv blir “nedknuffad” (han hjälpte till mycket själv) av Dortmundkaptenen Sebastian Kehl. Domarna dividerar under en minut och sedan får Lewandowski lämna planen medan Van der Vaart klarar sig undan med en varning.

Händelse 5, 40:e minuten: Van der Vaart går ut mot hörnflaggan för att slå en hörna, samtidigt kastar hemmapubliken in saker på planen och träffar holländaren som tar sig för ansiktet. Domaren avbryter inte matchen men Dortmund kan räkna med dryga böter efter den incidenten.

Händelse 6, 45:e minuten: Dortmund kommer upp i anfall där Sebastian Kehl får bollen i straffområdet och avlossar ett skott som René Adler räddar men släpper retur på. Marco Reus snappar upp returen och passar till Mario Götze som skjuter bollen i mål. 2-2? Nej! Reus var offside.

Händelse 7, 59:e minuten: En perfekt djupledsboll av Kehl leder till att Marco Reus kommer fri men blir fälld av Jeffrey Bruma precis utanför straffområdet. Domaren Gräfe håvar fram det röda kortet, helt rätt beslut.

Händelse 8, 61:a minuten: Artjoms Rudnevs gör sitt andra mål för dagen och utökar Hamburgs ledning till 3-1 på Signal Iduna Park. En helt otrolig utveckling av matchen som fram till och med denna minut innehållit två röda kort och fyra mål.

Händelse 9, 88:e minuten: Hamburg dödar matchen helt när Heung-Min Son gör sitt andra mål för dagen. Snyggt framspelad av Marcell Jansen dyker Son upp vid den bortre stolpen och han sätter enkelt 4-1. Dortmundförsvaret hade helt glömt bort den 20-årige sydkorean.

4-1 blev också slutresultatet i matchen. Det är första gången sedan säsongen 2009/2010 som Dortmund släppt in fyra mål i en match, det tog 103 matcher innan det upprepade sig. Det var också en av säsongens bästa matcher i Bundesliga. Det är tveksamt om någon match kan toppa denna när det kommer till känslor och intensitet. Vilken underhållning! Och vi har fortfarande tre matcher kvar att se fram mot denna Bundesligahelg, härligt!

Adam Nilsson

Löw måste arbeta med defensiven

Den första segern mot Frankrike sedan 1987. Den första segern på bortaplan mot Frankrike sedan 1935. Historia må inte spela någon större roll men det går inte att betvivla det faktum att Frankrike har varit ett spöke för Tyskland under 25 års tid. Nu är spöket borta efter en seger med 2-1 i Paris för Löws mannskap.

Löw ställde upp med några överraskningar i startuppställningen. Det var sedan tidigare klart att Adler skulle vakta målet istället för Neuer, Schalkes Benedikt Höwedes hamnade på vänsterbacken, Ilkay Gündogan ersatte Schweinsteiger bredvid Khedira i ankarrollen på mittfältet och Mario Gomez startade på topp i skadade Kloses frånvaro.

En tempostark match mellan två lag som imponerade mer i offensiven än i defensiven. Resultatet speglar inte matchen till hundra procent men Tyskland var effektivare i avsluten än Frankrike.

René Adler, som efter matchen berättade att han var “extremt nervös” inför dagens match, stod för en habil insats i målet. Han gjorde det han kunde, stod inte för några större misstag och visade prov på sitt lugn i flera situationer. En helt klart godkänd insats av målvakten.

I försvaret är jag förvånad över att Löw inte fått ihop det bättre sen debaclet mot Sverige. Det såg stundtals extremt virrigt ut och Höwedes hade det svårt på sin vänsterbacksposition. Lahm hade ingen kanondag på jobbet, Mertesacker var stabil och Hummels kändes otajmad under stora delar av matchen även om han ofta lyckades hamna rätt till slut.

Mittfältet var som vanligt extremt stabilt så när som på Podolskis insats. Gündogans insats på mittfältet var inte strålande men helt klart godkänd med ett plus i kanten. I den andra halvleken var han felfri och spelade fram till Müllers kvitteringsmål. Dortmundmittfältaren är nu på allvar med i kampen om att få mer speltid i landslaget.

Khedira, Özil och Müller stod alla för bra insatser. Özil dirigerade mittfältet och stod tillsammans med Müller, som gång på gång skapade oreda i franska försvaret, för stabila insatser. Khediras mål, det vinnande 2-1, var en fin kombination mellan Realspelarna. “När jag får chansen att komma djupt, så tar jag den”, sa mittfältaren efter matchen och jag drog lite på smilbanden.

Podolski på sin vänsterkant var osynlig. Jag har sett honom i Arsenal och blivit imponerad över det ansvar han tar, hur han leder sitt mannskap och bidrar till spelet. Den Podolski syntes inte i matchen och frågan är hur många fler chanser han kommer få av Löw. Detsamma ska sägas om Gomez på topp som inte stod för någon större insats. Var är Stefan Kießling?

I slutändan så har Löw fortfarande mycket att tänka på i defensiven som inte såg bra ut. Visserligen saknades så väl Badstuber som Schmelzer, men det fortfarande alldeles för dåligt strukturerat, alldeles för otyskt för att Löw ska kunna vara nöjd. Det är något han måste jobba hårt på inför de kommande VM-kvalmatcherna.

Men en vinst är en vinst och Müller satte huvudet på spiken när han sa att “vi har vinnarmentaliteten i oss” efter dagens match.

Adam Nilsson

Lewandowski till Bayern - ännu ett rykte

Inte långt innan midnatt igår slog ett nytt transferrykte ned: Robert Lewandowski är klar för FC Bayern. Sky Italia låg bakom informationen och frågan är om de likt Guardiola-fallet ännu en gång är först på bollen.

De tyska medierna har idag inte rapporterat något större kring en affär av vad jag har funnit utan endast citerat de italienska källorna. Och det ska tydliggöras att det som sägs är att Bayern och Lewandowski har enats, inte klubbarna.

Jag har själv svårt att tro att en affär skulle vara nära men samtidigt träffade Sky Italia extremt rätt med Guardiola. Dortmund har inte velat sälja till Bayern och om man nu skulle ha ändrat sig måste det bero på att Bayern hostat upp rejäla summor för att locka till sig den polske anfallaren.

Jag ska dock med emfas påpeka att ryktesspridningen sedan Guardiola blev klar för Bayern har varit enorm och Lewandowski är bara en i mängden av “spelande” anfallare som sägs ligga under Bayerns lupp. Neymar, Falcao och Luis Suarez är andra namn som uppkommit i diskussionerna, spelare som innan Guardiola inte ens nämnts i samma andetag som klubben. Att Bayern, bara några veckor efter att klubben offentliggjort Guardiola, skulle ha gjort klart med Lewandowski känns helt enkelt alldeles för orimligt.

Det sista är långt ifrån sagt och under de kommande dagarna kommer medierna att vrida och vända på varenda sten för att hitta något att skriva om kring detta. Skulle Bayern så småningom värva Lewandowski, skulle det vara ännu en enorm transferskalp för klubben.

***

Europols offentliggörande om uppgjorda matcher i den europeiska fotbollen var gårdagens stora snackis. En skandal i stora mått och en mörk dag för den europeiska fotbollen.

Enligt DFB-chefen Dr. Reinhard Rauball berör det inga matcher i Bundesliga eller 2. Bundesliga utan i serier nedanför dessa.

De tyska fallen sägs dock sedan tidigare vara bekanta och att detta offentliggörande inte har bidragit med några ny matcher. Fallen sägs finnas i den tyska fjärdedivisionen, med andra ord regionala ligor.

***

Miroslav Kloses läkarundersökning under gårdagen gav ett negativt besked. Anfallaren blir borta i två månader på grund av en knäskada. Ett stort tapp för det tyska landslaget och för Lazio.

Jogi Löw fick dock positiva besked kring Lars Bender som kommer att kunna medverka i morgondagens träningslandskamp mot Frankrike.

Lars bror Sven Bender har kallats in i efterhand av Löw för att vara en del i truppen som nu är 19 man stor. Ingen ersättare är inkallad till Klose.

Adam Nilsson

Sammanfattning av Bundesligahelgen

*Bayern München knallar på i toppen av Bundesliga. 3-0 borta mot Mainz 05 var ett fantastiskt resultat och sättet laget gjorde på var övertygande. Mandzukic med två mål och Müller med ett fortsätter att hålla firma Gomez och Robben på bänken. Robben blev inbytt och sprang efter slutsignalen besviket omedelbart ut till spelarkabinerna utan att tacka motståndarna för en god match. Klubben har kontroll på holländaren men får passa sig för Robbens historia som strulpelle, han gnäller och det högt.

*Per Nilssons Nürnberg lyckades vinna med 2-1 mot ett bättre Borussia Mönchengladbach. Nilsson hade ingen höjdarmatch men har ändå blivit kallad till landslaget av Erik Hamrén för att ersätta Mikael Antonsson. Inte en sekund för tidigt om ni frågar mig, den platsen har han gjort sig förtjänt av.

*Nikola Djurdjic sköt segern till Greuter Fürth mot Schalke på bortaplan och räddade med det sin tränare Mike Büskens från att få foten. 2-1 slutade matchen till Fürth och den förre Helsingborgsanfallaren stod för en stark insats i sin nya klubb där han även assisterade till lagets andra mål. Michel Bastos debuterade för Schalke och gjorde ett otroligt mål för sin nya klubb!

*Nils Petersen ville inte vara sämre än Bastos utan stod också för en pärla när han avgjorde matchen mellan Werder Bremen och Hannover med sitt 2-0-mål. Även ettan gjordes av Petersen efter snyggt förarbete av Eljero Elia.

*Eintracht Frankfurts nyförvärv Srdjan Lakic gjorde lagets båda mål i segern mot Hamburg med 2-0. Lagets tränare Armin Veh har sökt efter en anfallare och vilken utdelning han fick på sitt val.

*Düsseldorf tog sina första tre poäng under våren mot Stuttgart som fortfarande inte har tagit någon under vårsäsongen. 3-1 slutade matchen och Düsseldorf visade prov på effektiv offensiv och det räckte för att avväpna VfB.

*Heurelho Gomes debuterade för Hoffenheim och laget vann oväntat hemma mot Freiburg med 2-1 efter att ha vänt underläge till vinst. En viktig seger för den nye tränaren Marco Kurz. På läktaren satt Tim Wiese och såg på hur inlånade Gomes förpassade honom ännu längre från en plats i startelvan.

*Borussia Dortmund tog en riktig skalp med bortavinsten mot Leverkusen med 3-2. En högst underhållande match mellan två lag som verkligen bjöd på en böljande och intensiv tillställning. Bättre reklam för Bundesliga hittar du inte.

*Augsburg fortsätter att ta poäng och fick med sig en poäng från bortamötet mot Wolfsburg. Augsburg nye målvakt Alex Manninger (en f.d. favoritvärvning i Football Manager) har lyft laget och stod för ett antal avgörande räddningar i matchen.

*Helgen var ingen höjdare för förbundskaptenen Jogi Löw. Schweinsteiger, Schmelzer, Götze och Reus har alla fått lämna återbud till onsdagens träningslandskamp mot Frankrike på grund av skador. Frågetecken finns fortfarande på Miro Klose och Lars Bender som under dagen kommer att bli under undersökta av landslagsläkarna.

Adam Nilsson

I skuggan av lyx och komfort

För första gången sedan jag flyttade till Regensburg var jag idag på Jahnstadion och såg stadens lag möta huvudstadslaget Hertha Berlin. Jag skäms lite över att jag inte varit där tidigare. Det tar ungefär 20 minuter för mig att gå till arenan från där jag bor, biljetterna kostar cirka 10 euro och ölen är fortfarande billigare än vad den är på krogen hemma i Sverige (tre euro). Det finns inget att gnälla på. Ingen bortförklaring är god nog när man är intresserad av fotboll i allmänhet och tysk fotboll i synnerhet.

Men idag var jag där och jag kommer garanterat att återvända.

Ett grått betongintryck är det första man får av Jahnstadion när man närmar sig den. Det är ingen större arena, den har plats för 12 500 åskådare och av dessa 12 500 är uppskattningsvis 80% ståplatser. Men det är en gemytlig känsla, den andas fotboll och du står extremt nära planen från din position på läktaren.

I vardera hörn av arenan finns en liten korvkiosksliknande byggnad där öl, radler (en blandning av läsk och öl) och bratwurst säljs för överkomliga summor av vad jag skulle gissa är ideellt arbetande pensioner som gott hälsar dig välkommen och bjuder till extra mycket när du kommer från ett så “exotiskt” land som Sverige.

Jag hade egentligen inga förväntningar på matchen. Hertha har under hela hösten befunnit sig i toppen av tabellen, kämpat för en uppflyttning medan Regensburg har legat i botten och kämpat för att ta sig upp på säker mark. Under vintern har Regensburg gjort klart med ett gäng nya spelare och en namnkunnig tränare i den före detta polske förbundskaptenen Franciszek Smuda.

Och klubbarna spelar på helt olika nivåer rent ekonomiskt. När Hertha har DB (Deutsche Bahn, motsvarigheten till SJ) på sina tröjor, har Regensburg  det lokala senapsföretaget Händlmeier’s på sina. Det finns ingen bildskärm att följa händelserna i de andra matcherna, jag kunde inte ens se någon matchklocka på arenan. Inga sköna Lufthansasäten till spelarna på bänken, tränarna fick två trädgårdsstolar att sitta på framför sina bänkspelare. Ja, vi talar inte om någon större komfort eller lyx när det kommer till SSV Jahn Regensburg.

De första 45 minuterna var intensiva. Regensburg höll sig på jämn nivå med huvudstadslaget Hertha och täppte förtjänstfullt till luckor i försvaret för att kontra på kanterna, så bra att laget faktiskt hade 0-0 med sig in i halvtid och en rejäl vind i ryggen.

De sista 45 minuterna blev dock Herthas som tog ledningen i den 52:a minuten, utökade i den 56:e och sedan dödade matchen i den 68:e. “Att man faktiskt trodde på tre poäng, man lurar sig själv för ofta”, sa en Regensburgsupporter bakom mig efter att Hertha gjort 3-0. Det kanske mest snöpliga var Herthas sista mål, som tillkom efter att en Regensburgmittback rensat bollen på en Herthaspelare och dundrade in i mål.  Slutresultatet blev till slut 1-5, ett tusental tillresta Herthafans jublade och sjöng högt medan Regensburgpubliken nedstämda begav sig hemåt.

Men trots en extremt tung förlust så var det sista jag möttes av, innan jag gav mig hemåt i snöhaglet, en leende pensionär som så glatt tog emot plastmuggen jag druckit en iskall öl ur och önskade mig välkommen tillbaka.

Det är precis så som fotboll ska vara.

Adam Nilsson

Inga överraskningar i Löws trupp

Jogi Löw har idag offentliggjort den tyska landslagstruppen till onsdagens träningsmatch mot Frankrike i Paris. I den 23 man starka truppen bjuds det tyvärr inte på några större överraskningar.

Landslaget får klara sig utan Holger Badstuber men tillbaka är bland annat anfallaren Mario Gomez. Gomez, som fått inleda vårens båda Bundesligamatcher på bänken, är tillsammans med Miroslav Klose de enda två anfallarna uttagna i truppen.

Många hade hoppats på att Leverkusens Stefan Kießling (13 mål i årets Bundesliga) skulle få chansen att visa upp sig igen i landslaget för första gången sedan 2010. Anfallaren får vänta på sin tur men enligt tidningen Bild planerar Löw att ta ut Kießling till VM-kvalmatchen mot Kazakstan i mars och landslagets USA-resa under slutet av maj. Då får anfallaren chansen under en längre period att imponera på Löw.

En spelare som Gonzalo Castro, som stått för en stark säsong i Leverkusen, får vänta på sin chans att återigen bära landslagets tröja. Mittbacken Heiko Westermann är återigen med i truppen och även Schalkes unge talang Julian Draxler.

Utöver det planerar Löw att ställa René Adler i mål mot Frankrike – “han har förtjänat en chans” – men uttryckte också tydligt att Manuel Neuer kommer att vara förstavalet vid VM-kvalmatcherna.

Truppen i helhet

Målvakt: René Adler (Hamburger SV), Manuel Neuer (Bayern München)
Försvarare: Jerome Boateng (Bayern München), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Mats Hummels (Borussia Dortmund), Philipp Lahm (Bayern München), Per Mertesacker (FC Arsenal), Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund), Heiko Westermann (Hamburger SV)
Mittfältare: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Julian Draxler (Schalke 04), Mario Götze (Borussia Dortmund), Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund), Sami Khedira (Real Madrid), Toni Kroos (Bayern München), Thomas Müller (Bayern München), Mesut Özil (Real Madrid), Lukas Podolski (FC Arsenal), Marco Reus (Borussia Dortmund), André Schürrle (Bayer Leverkusen), Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
Anfallare: Mario Gomez (Bayern München), Miroslav Klose (Lazio Rom)

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv