I skuggan av lyx och komfort

Men idag var jag där och jag kommer garanterat att återvända.

Ett grått betongintryck är det första man får av Jahnstadion när man närmar sig den. Det är ingen större arena, den har plats för 12 500 åskådare och av dessa 12 500 är uppskattningsvis 80% ståplatser. Men det är en gemytlig känsla, den andas fotboll och du står extremt nära planen från din position på läktaren.

I vardera hörn av arenan finns en liten korvkiosksliknande byggnad där öl, radler (en blandning av läsk och öl) och bratwurst säljs för överkomliga summor av vad jag skulle gissa är ideellt arbetande pensioner som gott hälsar dig välkommen och bjuder till extra mycket när du kommer från ett så “exotiskt” land som Sverige.

Jag hade egentligen inga förväntningar på matchen. Hertha har under hela hösten befunnit sig i toppen av tabellen, kämpat för en uppflyttning medan Regensburg har legat i botten och kämpat för att ta sig upp på säker mark. Under vintern har Regensburg gjort klart med ett gäng nya spelare och en namnkunnig tränare i den före detta polske förbundskaptenen Franciszek Smuda.

Och klubbarna spelar på helt olika nivåer rent ekonomiskt. När Hertha har DB (Deutsche Bahn, motsvarigheten till SJ) på sina tröjor, har Regensburg  det lokala senapsföretaget Händlmeier’s på sina. Det finns ingen bildskärm att följa händelserna i de andra matcherna, jag kunde inte ens se någon matchklocka på arenan. Inga sköna Lufthansasäten till spelarna på bänken, tränarna fick två trädgårdsstolar att sitta på framför sina bänkspelare. Ja, vi talar inte om någon större komfort eller lyx när det kommer till SSV Jahn Regensburg.

De första 45 minuterna var intensiva. Regensburg höll sig på jämn nivå med huvudstadslaget Hertha och täppte förtjänstfullt till luckor i försvaret för att kontra på kanterna, så bra att laget faktiskt hade 0-0 med sig in i halvtid och en rejäl vind i ryggen.

De sista 45 minuterna blev dock Herthas som tog ledningen i den 52:a minuten, utökade i den 56:e och sedan dödade matchen i den 68:e. “Att man faktiskt trodde på tre poäng, man lurar sig själv för ofta”, sa en Regensburgsupporter bakom mig efter att Hertha gjort 3-0. Det kanske mest snöpliga var Herthas sista mål, som tillkom efter att en Regensburgmittback rensat bollen på en Herthaspelare och dundrade in i mål.  Slutresultatet blev till slut 1-5, ett tusental tillresta Herthafans jublade och sjöng högt medan Regensburgpubliken nedstämda begav sig hemåt.

Men trots en extremt tung förlust så var det sista jag möttes av, innan jag gav mig hemåt i snöhaglet, en leende pensionär som så glatt tog emot plastmuggen jag druckit en iskall öl ur och önskade mig välkommen tillbaka.

Det är precis så som fotboll ska vara.