Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Gündogan - från gårdsfotboll till Bernabeu

“Vem är nummer 8 i Dortmund?”, frågade en engelsk polare mig förra veckan när vi såg på Dortmund-Real Madrid. “Ilkay Gündogan”, svarade jag kort, alldeles för intresserad av spelet för att dra historien om honom. “Jävlar vad bra han är, han skulle kunna gå in i vilket lag som helst”, svarade engelsmannen. Och ja, visst skulle Gündogan det. Men vem är egentligen denna 22-åring?

Ilkay Gündogan är en av de många tyskarna med turkiskt ursprung. Född och uppvuxen i Gelsenkirchen likt bröderna Altintop och en viss Mesut Özil, med en viss skillnad. Medan de tre andra levde i segregerade invandrarområden kring Gelsenkirchen så växte Gündogan upp i en stadsdel med övervägande del inhemska tyskar.

Det var ett val av hans föräldrar som ville se deras son integreras på bästa möjliga sätt i det tyska samhället, trots att deras egna språkkunskaper i tyska var undermåliga. Ilkays framtid betydde mer än deras oro för att framstå som främmande.

Valet av bostad gjorde att Ilkay snabbt blev tvungen att snappa upp språket. Från det att han började att spela fotbollen på gården var det tyska som gällde, även om hans identitet innehöll turkiska drag.

Som åttaåring fick Gündogan chansen i Schalkes ungdomslag. Anledningen var att tränaren i hans klubb Gelsenkirchen-Hessler 06 gick över till Schalke och ville ha med sig Ilkay.

Efter en bra inledning i sitt nya ungdomslag blev Gündogan förbjuden att spela fotboll i ett halvår på grund av problem med hälsenan, något som ledde till att han fick lämna ungdomslaget då gallringen var stenhård hos klubben.

Det beslutet från Schalkes sida tog hårt på den unge Gündogan. Han trivdes bra i laget, bra hos föreningen och hans vänner såg upp till honom eftersom att han var en del av den stora föreningen Schalke. Efter beslutet var allt bortblåst, och han återvände med brustet självförtroende till Gelsenkirchen-Hessler 06.

Kontakten bröts dock inte med Schalke. Några år senare var Schalke återigen intresserade av att se Gündogan spela i klubbens blåa tröja. Men denna gång tackade Gündogan nej, oroad över att återigen bli ratad när det skulle komma till kritan.

Det tog ett par men som 17-åring fick Gündogan chansen i en annan klubb från Ruhrområdet – Bochum. I sin första träningsmatch med a-laget, mot Hoffenheim, nätade han direkt för att sedan stå för en fantastisk insats.

En ung, lovande och glad debutant sa dock efter matchen: “Inte kan jag bli proffs nu, först vill jag utan tvivel gå ut ur skolan!”

Det stora steget blev flytten till FC Nürnberg som då befann sig i 2. Bundesliga. Efter två och ett halvt år i Nürnberg, där han blommat ut till lagets bästa spelare och mittfältsmotor, blev han så uppsnappad av Borussia Dortmund som behövde en ersättare till flyktande Nuri Sahin.

Gündogan tog steget från ett nedflyttningskandidat till de tyska mästarna. Ett steg som till en början var alldeles för stort för den unge mittfältaren. Men med tiden kom intrycken att falla in och Gündogan började så sakteliga att gå den vägen som Jürgen Klopp eftersträvande, inte Sahins utan “hans egna”.

I samma veva dök ett annat dilemma upp: vilket landslags skulle han representera? Valet för Gündogan var sedan tidigare klart – det var Tyskland som gällde. Ty, han hade inte ens turkiskt pass.

Familjen utövade inga påtryckningar mot Gündogan utan han fick själv bestämma. Trots förfrågningar från det turkiska fotbollsförbundet var det inga tvivel om att hans framtid fanns i det tyska fotbollslandslaget.

Under sina ungdomsår hade han representerat de tyska ungdomslandslagen och även om han själv insåg att chansen för att representera a-landslaget i Tyskland var mindre än i det turkiska, kände han sig trygg i sitt val.

Men inte var det ett val emot Turkiet, det var ett val för Tyskland. Inte heller var det ett val emot hans turkiska bakgrund, det var ett val för hans tyska. Blandningen mellan den turkiska, emotionella sidan och den tyska, pragmatiska sidan fann han själv vara den bästa.

Under de två åren hos Dortmund har Ilkay Gündogan så gått från att vara en oslipad talang till att vara en absolut stjärna. Jürgen Klopp tog den unge mittfältaren och gav honom förtroendet, något som han återgäldat sedan dess.

Idag så står han så på en av Europas kändaste scener, iakttagen av miljontals människor. Jagad och eftertraktad av några av världens bästa fotbollsföreningar, spelande för en av de absolut bästa.

Från de där första stapplande stegen på gården i Gelsenkirchen till Santiago Bernabeu. En resa som den petade 8-åringen aldrig kunnat drömma om.

“Min mamma är min största kritiker”, sa han själv för några månader sedan. Gündogan visar att inom fotboll är allt möjligt, så länge man står med två fötter på jorden.

Adam Nilsson

Tuff kamp i bottenstriden

I lördags befann jag mig på Allianz Arena. Det var inte en av mina bättre fotbollsupplevelser. Fansen sjöng inte som protest mot hur föreningen har skött sina kort gentemot supportrarna. Det tar lite död på grejen med fotbollen. När jag är på samma sida som Bayerns klack håller till, så förväntar jag mig att höra dem och inte Freiburgs på andra sidan arenan. Men så var det.

Matchen var inte heller någon höjdare. 1-0 slutade den till slut efter mål av Xherdan Shaqiri, eller var det Emre Can? Ingen vet men Bayern stod inte för någon höjdartillställning, detsamma kan man säga om Freiburg som var rejält uddlösa framåt. En vinst är alltid en vinst, det rådde inga tvivel om att Bayerns fokus låg på den kommande matchen mot Barcelona.

***

Det största jublet under matchen kom när Augsburg nätade. Och det skedde tre gånger mot ett Stuttgart som jag inte riktigt vet vad jag säga som. Ena veckan är Stuttgart på gång igen, nästa vecka är de tillbaka och letar en struktur. För Augsburg var det dock tre viktiga poäng i bottenstriden som ser ut att bli en thriller.

Fyra lag är inblandade i den absoluta bottenstriden: 1899 Hoffenheim (27 poäng, just nu nedflyttningsplats), FC Augsburg (30 poäng, just nu kvalplats), Fortuna Düsseldorf (30 poäng) och Werder Bremen (32 poäng).

Redan i nästa omgång ställs Werder Bremen och Hoffenheim mot varandra i ett möte som kan bli högst avgörande. Om Bremen vinner skulle det betyda att klubben har åtta poäng ner till Hoffenheim och därmed omöjligt kan åka ur direkt. Skulle Hoffenheim vinna är de dock fortfarande högsta indragna i den kampen.

På pappret har inget av lagen något drömschema. Värst har Hoffenheim det med sagda Bremen (borta), Hamburg (hemma) och Dortmund (borta). I bästa fall tror jag att man kommer därifrån med tre poäng och det ska inte räcka till en kvalplats. För min del gissar jag på att Hoffenheim nu får lämna den högsta serien – något som flera tyska fotbollssupportrar skulle njuta av.

Jag tror att vi kan utesluta Bremen från att hamna på kvalplatsen. De har tre matcher kvar mot Hoffenheim (hemma), Eintracht Frankfurt (hemma) och Nürnberg (borta). Jag ser att laget åtminstone kommer undan med fyra pinnar, något som räcker när de andra lagen inte lyckas göra det bättre.

Striden om att undvika kvalplats står alltså mellan Augsburg och nykomlingarna Düsseldorf. Düsseldorfs enklare schema med Frankfurt (borta), Nürnberg (hemma) och Hannover (borta) ser ut att bli räddningen. Jag tror att Düsseldorf kniper åtminstone två, men troligtvis tre eller fyra poäng.

Augsburg har i de sista tre matcherna Freiburg (borta), Bayern München (borta) och SpVgg Greuther Fürth (hemma). Den matchen som poängmöjlighet finns är i hemmamötet mot Fürth men man ska sannerligen inte utesluta Fürth i den matchen. Det är deras sista match för denna gång i Bundesliga och de vill garanterat inte gå ut med en förlust. Låt säga att det blir tre poäng i bästa fall, där faller man på målsnöret mot ett Düsseldorf med bättre målskillnad.

***

Igår slog skulle så en bomb slå ned. Vid midnatt skulle den tyska tabloiden Bild återigen publicera en transfernyhet som skulle chocka Bundesligasupportrarna. Så blev inte fallet. Det fanns ingen nyhet men Bild fick mycket publicitet, speciellt på Twitter.

Men när jag vaknade upp denna morgon hade så Jan-Åge Fjörtoft (som ofta svingar vilt med rykten på Twitter) skrivit att det så var klart att Dzeko skulle gå till Dortmund, vilket självklart betydde att Lewandowski skulle gå till Bayern. Nej Jag-Åge, nu tar vi oss det lilla lugna här.

***

Det senaste på transferfronten är att Bayer Leverkusen gjort klart med Düsseldorfs Robbie Kruse till kommande säsong. En intressant värvning av Leverkusen som kan komma att blomma ut i större sammanhang i sina nya klubb.

Förhandlingarna kring André Schürrle tycks gå trögt. Leverkusen får inte loss Kevin de Bruyne från Chelsea som inte vill ha honom som en del av dealen kring Schürrle. Dessutom sipprade rykten ut om att de Bruyne är redo att skriva på för Dortmund, något som inte underlättade situationen.

Hur det slutar är omöjligt att säga men det skulle förvåna mig extremt mycket om inte Schürrle spelar i Chelsea nästa säsong. Även om jag inte riktigt tror att klubben Chelsea eller deras supportrar vet man får i Schürrle (se: Marko Marin-scenario).

Adam Nilsson

Dortmund måste välja - värva är sälja

Mario Götze är klar för Bayern. Robert Lewandowski ryktas vara på väg, men just nu vill Dortmund inte sälja spelaren. Självklart väcker det många känslor. Bayern visar upp sin särställning i Tyskland. Det betyder dock inte att Dortmund är utan chans.

Många är ute efter att kalla Bayern för den stora boven. En dödare av tysk fotboll. Bayern värvar de bästa spelarna från de största konkurrenterna för att själva bli bättre. Jag säger inte att det stämmer men vad många glömmer när man tänker på det sättet är att Bayern själva en gång i tiden precis stod på samma roll – fast på en större marknad.

2009 ville Real Madrid värva Franck Ribéry. Spelaren själv ville till Los Galacticos och satte press på föreningen att släppa honom. Det var här Bayern kom till ett vägskäl, skulle man släppa sin största spelare eller behålla honom? Bayern beslutade sig för att behålla honom och Karl-Heinz Rummenigge förklarade att Bayern inte var en “försäljningsförening”, utan ett “nyförvärvsförening”. Med det sagt: Bayern skulle värva de stora namnen, inte sälja dem.

Efter fyra år har Bayern nu nått en nivå där man inte längre behöver sälja sina största namn. Ingen av spelarna vill heller lämna för att de ser sig inte om efter några större klubbar, eftersom att det i princip inte finns några.

Ingen hade kunnat ana att Bayerns president Uli Hoeneß ena veckan skulle uttala sig oroligt om att Tyskland gick mot en liga likt La Liga, där två stora klubbar ligger i toppen med resten avundsjukt ser på, för att nästa vecka värva fixstjärnan från den största konkurrenten. Något som endast spädde på att Bundesliga var på väg mot fel håll, speciellt om det andra storlaget nu inte ens skulle kunna utmana.

Men Borussia Dortmund kommer fortsatt vara en utmanare till Bayern, även trots att Götze lämnar klubben. Klubben har sedan tidigare visat fingertoppskänsla och både lyckats ersätta Nuri Sahin och Shinji Kagawa.

Det blir först kritiskt om ett antal toppstjärnor lämnar klubben. Skulle även Lewandowski och Hummels lämna klubben så ser situationen annorlunda ut.

Just nu är det dock Dortmund som sitter i förarsätet. Varken Hummels eller Lewandowski behöver man sälja, för ingen av dessa sitter på en utköpsklausul likt Götze. Så, Dortmund står vid precis samma vägskäl som Bayern stod för fyra år sedan: är man en “försäljningsförening” eller “nyförvärvsförening”?

Klubben har sedan tidigare uttalat sig om att man kommer att investera rejält under sommaren, både för att spetsa men även för att bredda laget. Pengarna finns där och flertalet högintressanta namn finns på önskelistan. Visserligen kan inte ersätta Götze rakt av men Klopp har tidigare visat prov på hur man kan integrera nya spelare i laget och få de att blomma ut till något alldeles extra.

Troligtvis kommer Dortmund fortfarande att slåss med Bayern om titeln. Nu handlar det bara om att bestämma för vilken typ av förening man vill vara. Något som möjligt framtvingats i denna situation som uppstått. Men chanserna finns där. Valet är Dortmunds.

Adam Nilsson

Magi i Dortmund

Inför matchen handlade allting om Mario Götzes övergång till Bayern. Skulle det rubba laget eller inte? När det väl gällde som mest kanaliserade Dortmund allt fokus och all sin energi på planen och stod för kanske årets insats.

Den största skillnaden mellan Dortmund och Real Madrid ikväll på ett kokande Westfalenstadion var att ett lag gick in och gav allt, medan det andra lag såg håglöst och intetsägande ut. Dortmund spelade som ett lag i symbios, ett lag där alla arbetade för varandra och tillsammans.

Den enskilt största taktiska vinsten var den att Dortmund fick Real Madrids tre kreatörer i Xabi Alonso, Mesut Özil och Luka Modric att vara helt under isen. Spelarna syntes inte till under störren delen av matchen på grund av Dortmunds fantastiska defensiva arbete som började vid Robert Lewandowski och slutade vid Roman Weidenfeller. Självförtroendet som Dortmund visade på var något utöver det vanliga.

Det faktum att Real Madrids bästa anfallsvapen var Mats Hummels säger en del om hur bra Dortmunds försvarsspel var idag. Hade det inte var för Hummels slarv så hade man haft en nolla i sitt protokoll på spalten för insläppta mål. Hummels var inte sen själv med att uttala sig om sin insats och sa efter matchen att “alla i laget, förutom jag, stod för en kanoninsats”.

Ilkay Gündogan stod för en felfri insats och visade prov på varför han blivit uttagen i landslaget och slåss om en av platserna i startelvan på innermittfältet. Efter dagens insats kan man undra om inte Gündogan snor åt sig Khediras plats för han fullständigt åt upp Real Madrids mittfält. De framsteg Gündogan har gjort sedan han lämnade Nürnberg för Dortmund är något i hästväg och han var verkligen visat sig vara en spelare som på egen hand kan leda Dortmund till oanade höjder.

En annan spelare som bör nämnas för sin insats är Neven Subotic. Hela hans insats var perfekt och han pressade högt upp i planen. Han stod iväg för Real Madrids förstabollar och var hela tiden ett störande moment för Reals anfallsspel. När kollegan Mats Hummels skakade visade Subotic att han är en toppklass-försvarare och idag förtjänar han alla hyllningar.

Robert Lewandowski står för en magisk insats och nätar fyra baljor. Hans fysik gjorde det extremt svårt för försvararna Pepe och Varane, de framstod som juniorer i hans närhet. Dessutom var Lewandowski extremt löpvillig i det defensiva spelet och gjorde det svårt för Real Madrid i uppspelsfasen.

Men en spelare som verkligen irriterade i Real Madrids uppspelsfas var Marco Reus. Han visade prov på hur viktig en yttermittfältare kan vara för det defensiva arbete genom att hela tiden sätta press på bollhållaren och försätta bollhållaren i en situation där han antingen måste chansa med en “lycka till”-boll eller vända hemåt.

I 90 minuter försatte tyskarna Real Madrid i svåra uppspelssituationer där de inte fick tiden att spela en bra förstapass. Dortmund jobbade stenhårt för att ingen av kreatörerna skulle få tiden att slå den där avgörande passen, något som märktes då Real Madrid mer än sällan kom till de absoluta farligheterna.

Dortmund visade prov på hur ett lag kan sluta upp och visa en enorm kämparglöd när det blåser väldigt hårt. Och vi kan omöjligt bortse från Mario Götzes insats i kväll som var näst intill prickfri. Få 20-åringar kan visa upp en sådan professionalitet när trycket är så stort. I första halvlek vann han hela 67% av sina närkamper, något som inte säger lite om hans vilja att vinna.

En spelare som ska nämnas som nämns alldeles för sällan är lagkaptenen för dagen: Roman Weidenfeller. Han offrade sig i varenda situation, stod för en felfri insats och ingjöt ett lugn i hela försvaret. Det är fortfarande en gåta att han inte fått chansen i a-landslaget för en dag som denna visar han prov på att han är en absolut fantastisk målvakt som verkligen har det lilla extra.

Sist men inte minst måste man nämna Jürgen Klopp. En tränare som verkligen har förmågan att hitta de absoluta svagheterna hos sina motståndare. Han var smartare än den tränare som nämns som världens slugaste, Jose Mourinho. Klopp är glödhet och är kanske Europas just nu bästa och skickligaste tränare.

Nu är frågan: vad händer med detta Dortmund? Det är där vi hamnar i slutändan, något som många av oss funderar på. Efter en kväll som denna kan man inte ens förstå hur en spelare skulle vilja lämna klubben. Dortmund spelar en fantastiskt rolig fotboll med mycket hjärta, glädje och kämparglöd. De har bland Europas absolut passionerade och energiska fans. Staden kanske inte är lika tilltalande som Milano, London eller för den delen Paris – men när det kommer till fotbollen så är det få städer i Europa som kan mäta sig med den upplevelse och passion som man finner i Dortmund.

Det var en felfri insats. Nu har Dortmund en vecka på sig att vitalisera sina krafter till returen. Utgångsläget är riktigt, riktigt bra och jag har svårt att just nu se hur Dortmund ska kunna släppa in tre mål mot Real även om matchen spelas på Santiago Bernabeu. I mina ögon är Dortmund ett av de skickligaste lagen i Tyskland, om inte det skickligaste, att spela på resultat. Det finns en trygghet i laget som man inte finner i många andra klubbar.

Tyskland har just nu 8-1 mot Spanien i Champions League-semifinalerna och mycket talar just nu för att det blir en heltysk final (även om man inte ska ta ut något i förskott). Dortmund ställde upp med sju tyska spelare på planen i jämförelse mot Real Madrids tre spanska spelare. Det är tecken på att Tyskland har gjort något rätt under de senaste åren när de har satsat på ungdomsutvecklingen i landet.

Vi har en mycket intressant vecka framför oss och jag väntar redan nu på upplösningen. Vilken fest vi har att se fram emot!

Adam Nilsson

Briljanta Bayern - ikväll är det Dortmunds tur

En match som går till historien fick vi uppleva igår. Att Bayern kunde vinna var alla nog medvetna om, men ingen kunde ana att tyskarna skulle massakrera Barcelona så fullständigt som man gjorde igår. 4-0 var resultatet av en effektivitet som jag sällan skådat tidigare, speciellt inte mot det som varit världens bästa fotbollslag under de senaste åren.

Jag pratade inför matchen med en av mina mer insatta vänner om matchen och han trodde själv på att matchen skulle sluta 2-1. Jag var dock inne på spåret att Bayern skulle kunna sätta ett par bollar. Deras form har varit otrolig och just nu finns ett sådant flyt i laget att jag kände på mig att något extra kunde ske. Så jag gissade på 4-1, till hemmalaget.

Nu fick jag nästan rätt och även om jag hade tagit 4-1 alla dagar i veckan är 4-0 ett resultat som verkligen betyder något extra. Det var en stor dag för alla Bayernsupportrar, en hemsk dag för alla Barcelonasupportrar och en viktig dag för den europeiska fotbollen.

Jag skulle kunna dra en hel radda om taktiska finesser och så vidare men det känns som alla har läst igenom dessa på andra sidor. I slutändan så är det enda man behöver ett citat från Gary Lineker: “Fotboll är ett enkelt spel. 22 spelare sparkar på en boll i 120 minuter och sedan vinner alltid tyskarna.”

***

I kväll är det så Dortmunds tur att gå in i CL-semfinalen och det med Real Madrid. En semifinal som överskuggats av Götzes svek mot föreningen och som har skurit djupa hål i många Dortmunds supportrars hjärtan. Det är trist att fotbollen inte fick stå i fokus inför matchen men efter Jürgen Klopps briljanta genomförande på gårdagens presskonferens känns det som om fotbollen åtminstone tog tillbaka initiativet inför kampen.

Jag har mina förhoppningar om att Dortmund ska rubba Real Madrid. Det finns många likheter mellan lagen och båda lagen har mästartränare med fingertoppskänsla. Det kommer att bli hett på Westfalenstadion (Signal Iduna Park) och jag hoppas att spelare som Reus, Hummels och Lewandowski verkligen lyfter sig till den där utomjordiska nivån som de kan spela på. Isåfall kommer Real Madrid att ha ett helvete inför Europas kanske vassaste publik.

Utgångstipset är att Dortmund vinner med uddamålet. Jag tror inte det blir samma målkavalkad som i gårdagens semifinal, utan 1-0 eller 2-1 känns som rimliga slutresultat på förhand. Förhoppningsvis kan Dortmund fortsätta sin imponerande Champions League-säsong och fansen kanalisera all sin energi till något positivt!

***

Jag är självklart överrumplad över hur många kommentarer som dykt upp efter Götzes övergång. Det gläder mig enormt och jag hoppas att ni fortsätter att bidra med detta! Jag har läst allt, försökt att sätta mig in i olika skor och insett hur många verkligen berörts av denna transfer (både positivt och negativt).

Med det vill jag också till viss del be om ursäkt för att jag kanske tog för lätt på transfern ur Dortmundperspektiv. Jag förstår att det låter jävligt illa när man som uttalad Bayernsupporter i vissas ögon sopar en sådan transfer under mattan eftersom att jag står som “vinnaren” i slutändan. Jag menar, om Dortmund skulle värva Thomas Müller skulle jag knappt kunna stiga ur sängen nästa dag – något som jag inte tänkte på när jag skrev texten. Jag ville framstå som positiv till Dortmunds framtid, vilket jag fortfarande är eftersom att jag vet att de har en av Europas skickligaste ledningar i sin fotbollsförening.. Det var absolut inte min mening att sparka på den som ligger och jag ber om ursäkt för att det framstod på detta sättet.

***

Så här såg det ut vid slutsignalen igår på puben jag satt!

[youtubeplay id=”pNDqIexWmgo” size=”medium”]

Adam Nilsson

Götze till Bayern bekräftat - mina tankar och åsikter

Borussia Dortmund har nu gått ut på sin officiella facebook-sida och bekräftat att Mario Götze lämnar klubben för Bayern till den kommande säsongen. Jag delar mina tankar och åsikter kring affären här nedan.

Vad betyder Götze-affären för tysk fotboll?

Det betyder att FC Bayern München cementerar sin roll som det högsta hönset inom tysk fotboll. Bayern har haft för vana att värva de bästa spelarna från sina tyska rivaler, men aldrig har en transfer sänt en sådan tydlig signal som denna. Götze är en av största talangerna i Europa, Dortmund har närmat sig Bayern under de senaste åren och just nu när Bayern köper honom är gapet mellan klubbarna stort – båda tabellmässigt och resultatmässigt.

Huruvida transfern skulle göra Bundesliga till en sämre liga är jag tveksam till. Precis som i alla ligor går det i cykler och Bayern har trots allt vunnit i princip varannan Bundesligatitel så jag tror inte att det kommer att bli någon större förändring. Oavsett hur bra ett lag är på pappret måste de prestera på planen och det finns flertalet klubbar som har goda möjligheter att rubba Bayern även om årets säsong har visat på en överlägsenhet. Jag tror dock fortfarande att Bundesliga kommer att fortsätta i samma positiva anda framåt och att klubbarna kommer att prestera ute i Europa.

Varför offentliggörs affären precis innan CL-semifinalerna?

Det har att göra med Uli Hoeneß-affären. Klubbarna och Götze själv hade nog helst av allt velat vänta till säsongsslutet med att släppa nyheten men nu vill Bayern München säkerligen få bort fokus från vad som pågår med Hoeneß och detta är ett extremt effektivt sätt att göra det på.

Vad betyder detta för Dortmunds framtid?

Självklart skadar det Dortmunds satsning på inhemska spelare när det största namnet lämnar för den största rivalen. Götze skulle kunna vara starten på att flera spelare lämnar Dortmund inom den närmaste framtiden. Närmast till hands ligger då Robert Lewandowski, Mats Hummels och Ilkay Gündogan. Lewandowski jagas av Bayern och Manchester United. Hummels sägs vara intressant för Barcelona. Gündogan har flera klubbar fått upp ögonen för men han har själv öppnat för en kontraktsförlängning med klubben.

I övrigt tror jag inte att vi just behöver oroa oss för ett större tapp för Dortmund. De flesta spelarna sitter på längre kontrakt och jag är övertygad om att trion Watzke-Zorc-Klopp kan hitta nya namn som kommer att föra laget framåt.

Vad betyder detta för Bayern?

Med Götze i laget kommer Guardiola ha stora möjligheter att spela med en så kallad “falsk nia”, något som Götze har provat på i Jogi Löws landslag. Det är långt ifrån otroligt att det är något sådant som Pep har haft i tanken när klubben har gjort sig redo för att värva Götze. Utöver det kommer han självklart också att kunna spela som offensiv mittfältare, en roll som Toni Kroos just nu besitter. En detalj i det är att Kroos och Götze delar agent.

Det tyder också på att Bayern med stor sannolikhet kommer att göra sig av med en anfallare och en av de offensivare mittfältarna. Troligen kommer – precis som tidigare spekulationer gjort gällande – Mario Gomez och Arjen Robben att ligga på högt upp på listan över tänkbara försäljningar då Götze logiskt sett skulle kunna ersätta båda dessa. Spelare som Shaqiri och Müller sägs tilltala Guardiola mer än Gomez och Robben.

Vi kan också vänta oss att Bayern kommer att fortsätta att leta efter tyska talanger på marknaden. Matthias Sammer uttalade sig tidigt om att han ville ha flera tyska spelare i laget och under våren har klubben gjort klart med tre stycken (Jan Kirchhoff, Sebastian Rode och Mario Götze). Bayern följer helt klart i Barcelonas fotsteg.

Vad betyder detta för Götze?

Det ska påpekas att Götze har kopplingar till Bayern. Han bodde som ung i Memmingen och har fortfarande kvar familj i dessa delar. Något som självklart har spelat in i hans val.

Götze ser goda chanser att få speltid och utveckling med Pep Guardiola, en tränare som han tidigare har velat arbeta ihop med. Han hoppas på att kunna ta det sista steget och blomma ut till en världsstjärna under Guardiolas ledning. Det blandat med att Bayern står för en strålande säsong gör självklart Bayern till ett lockande alternativ.

På kort sikt kommer han självklart ha en tuff avslutning i Dortmund där han kommer att ses som en svikare av supportrarna. Frågan är hur Klopp kommer att ta ställning till detta i sina laguttagningar. Kommer Klopp sätta honom på bänken eller litar han på spelarens professionalitet att prestera trots trycket från läktarna?

 

Tyska reaktioner kring transfern:

“Ett stort steg för att återigen göra Bundesliga mindre konkurrenskraftigt.”

“Varför flyttar han? Han har mått bra i Dortmund. Alla runt omkring älskar denna spelaren. Dessutom var han och Reus är drömpar. Då har Bayern ännu en gång försvagat en motståndare och kommer att bli mästare med 30 poängs försprång. Götzes pengabegär bär skulden. Dortmund fem miljoner. Bayern sju miljoner. För pengarna gör de verkligen allt!”

“Wow. Om det stämmer är det verkligen kanon!”

“Mario Götze till FC Bayern, skriver Bild. Förbannat, honom ville Armin Veh helt klart ha till Schalke.”

“Är chockerad att Mario Götze går till Bayern. Egentligen skulle han passa HSV mycket bättre.”

“Klart möjligt att ännu en Dortmundare, som tidigare varit i Bayern, följer Götze. Vart går tåget Mats Hummels?”

“Tack för åren, Mario.”

“Jag tycker att Götze passar perfekt med Bayern.”

“Ännu en bra spelare som får sitta på bänken.”

Adam Nilsson

Götze klar för Bayern enligt Bild

Vid midnatt släpptes en bomb som rungar omkring i fotbolls-Tyskland: Mario Götze har enligt uppgifter till den tyska tidningen Bild skrivit på för FC Bayern München. Nej, det är inget aprilskämt vi pratar om utan det sägs att han lämnar Dortmund till sommaren för 37 miljoner euro. En summa som styrts på grund av klausul i hans kontrakt.

Skulle detta stämma har Bayern alltså gjort säsongens transferscoop. En fantastisk talang med ett förflutet i den Bayerska staden Memmingen kan alltså lämna en CL-semifinalist för en annan. Det är otroligt och nu kommer det att bli rejäla skriverier om detta.

Tajmingen kunde dock inte vara olägligare eftersom att båda klubbarna går in i semifinalerna inom de två kommande dagarna och detta inte är något man vill uttala sig om just nu. Samtidigt är det inte helt dumt för Uli Hoeneß del att ryktena uppstår just nu då det tar fokus från hans skattebekymmer som uppdagats under de senaste dagarna.

Om transfern går igenom skulle det betyda att Bayern under våren har gjort klart med tre tyska talanger. Utöver Götze är Mainz-försvararen Jan Kirchhoff och Eintracht Frankfurts mittfältare Sebastian Rode överens med klubben. Kirchhoff ansluter till kommande säsong medan Rode ansluter till säsongen 2014/2015.

Guardiola sätter redan en inhemsk stämpel på sin kommande trupp.

Nyheten finns att läsa här!

Uppdatering:

Tänk er om Robert Lewandowski och Mario Götze hamnar i Bayern till slut. Herregud…

Uppdatering 2 (Tis, 08.30):

Ruhr Nachrichten skriver att transfern kommer att offentliggöras idag.

Adam Nilsson

Kort och gott från Tyskland

Frankenderbyt mellan Nürnberg och Greuter Fürth blev verkligen en spännande tillställning. Förvånande nog var det inte hemmalaget Nürnberg som stod som segrare vid slutsignalen, utan istället var det motståndarna från Fürth som jublade högst. Efter 1-0-vinsten har Fürth en matematisk chans att klara sig kvar, men det kommer inte att hända. Dock kommer vinsten i derbyt mot Nürnberg att minnas av supportrarna långt framöver och äntligen får även de gröna jubla lite.

***

Sportchefen Jörg Schmadtke fick lämna Hannover för ett par dagar sedan. Ersättaren ser ut att bli Freiburgs sportchef Dirk Dufner som idag lämnade sitt jobb hos årets överraskningslag i Bundesliga. Intressant namn som Hannover hoppas kunna fortsätta det fantastiska jobb som Schmadtke genomfört under de senaste åren.

***

Rubrikerna kring Uli Hoeneß finanser fortsätter att ta plats i medierna. Vad som egentligen är sanningen är det ännu få som vet men i vilket fall är det klart att många Bayernsupportrar tvivlar på hans framtid inom klubben. Affären berör helt klart och även förbundskansler Angela Merkel uttalade sig och sa sig vara “besviken”.

***

Dortmund kollar på förstärkningar inför den kommande säsongen efter att Felipe Santana tycks ha bestämt sig för att lämna klubben för ärkerivalerna Schalke 04. Den tyska fotbollstidningen Kicker rapporterar att Freiburgs talangfulle Matthias Ginter finns på listan över tänkbara nyförvärv och sportchefen Michael Zorc uttalade sig positivt om spelaren: “Ginter är utan tvivel en riktigt bra spelare. Han gör en väldigt stark säsong.”

***

Häromdagen ryktades det om att Thomas Schaaf skulle få lämna jobbet som tränare för Werder Bremen (en post han haft sedan 1999). Schaaf sitter fortfarande kvar på posten men troligen lämnar han efter säsongen. Klubben vill inte skapa större oro i truppen och behåller därför Schaaf säsongen ut och satsar på en nystart utan Bremen-ikonen.

***

Hamburgförsvararen Jeffrey Bruma kommer att återvända till Chelsea efter säsongen. Bruma var en av spelarna som Frank Arnesen tog in under sin inledning som sportchef hos HSV och nu går lånekontraktet ut och det blir ingen fortsättningen för holländaren i klubben. Tränaren Thorsten Fink har gjort klart att han inte kommer att satsa på Bruma under den återstående delen av säsongen utan att han kommer att välja andra spelare.

***

Champions League stundar och i morgon inleder Bayern mot Barcelona i en match som all media just nu rapporterar kring. Spännande möte och jag kommer självklart att lägga upp en text om det under morgondagen. På onsdag följer Dortmund mot Real Madrid i ett spännande möte. En bra vecka för tysk och spansk fotboll helt enkelt!

Adam Nilsson

Hoeneß skattebekymmer är en svart fläck på solen

Nyheterna om att Uli Hoeneß finanser just nu blir kontrollerade av tyska myndigheter efter att Bayern-presidenten anmält sig själv för möjligt skattefusk slog ner under natten ner som en bomb. Anledningen sägs vara ett konto i Schweiz som Hoeneß har, något som har gjort att han möjligheten har undvikit att betala skatt i Tyskland. Hur stora summor det rör sig om vill ingen av parterna just nu uttala sig om.

Först och främst ligger det självklart något i det att Hoeneß har anmält sig själv till myndigheterna. Han måste ha varit medveten om att det förr eller senare skulle komma fram. Istället för att bli satt på pottan av medier så valde han att själv ta tag i det och utesluta möjliga krigsrubriker.

Vad en sådan här händelse leder till är omöjligt att säga. Inom Bayerns väggar har jag svårt att se att förtroendet på något sätt skulle vara rubbat. Dels för att han inte sköter ekonomin i Bayern, dels för att han i princip är Bayern. Den enda som kan peta Hoeneß är han själv och just nu har han inga planer på att lämna föreningen i hans hjärta.

Däremot sätter det i mina ögon en skugga över hans prat om fotbollsklubbars ekonomi runt om i Europa. Senast för några dagar sen uttalade sig Hoeneß om att Paris Saint-Germain och Manchester City borde uteslutas från europeiskt cupspel, då deras ekonomiska tillvägagångssätt inte följer de nya finansiella reglerna som UEFA genomfört.

Hoeneß uttalade sig i en intervju med det tyska fotbollsmagasinet 11 Freunde för ett par månader sedan om hur han såg på fotbollens framtid och där var han starkt kritisk mot klubbar som levde över sina tillgångar. Han hyllade den framgångsrika tyska modellen och var helt övertygad om att om Financial Fair Play-reglerna skulle slå ut, så skulle tysk fotboll stå som vinnare.

Nu blir dessa uttalande till viss del löjeväckande. Varför uttalar sig Hoeneß om andra klubbar när han själv inte tycks kunna sköta sin egen ekonomi? Hans ethos i frågan blir själv skadat och även om det är två vitt skilda världar (Hoeneß privatekonomi – fotbollsklubbars ekonomi) så är det i mina ögon en självklarhet att hans uttalande får mindre slagkraft efter att detta har skett.

Nu har dock långt ifrån all information kommit fram och än så länge vet vi inte i vilken utsträckning hans misstag gäller. Det betyder att man inte kan döma honom alltför hårt just nu men om det skulle visa sig att det rör sig om riktigt stora summor, att det kommer fram olyckliga källor som pekar på en medvetenhet i hans skattefusk så kommer det att skada Hoeneß rykte rejält och även FC Bayerns rykte och till viss del tysk fotboll. Något som skulle vara extremt olyckligt för alla parter.

Adam Nilsson

Sebastian Kehl - en Bundesligaikon

Den 33-årige Sebastian Kehl har förlängt sitt kontrakt med Borussia Dortmund över nästa säsong. Med det blir mittfältaren och lagkaptenen kvar i klubben som han har representerat sedan 2002, något som inte alls var en självklarhet.

Kehl startade sin professionella fotbollskarriär hos Hannover 96, dit han kom som 16-åring från Borussia Fulda. I Hannover visade han upp sin talang på bästa möjliga sätt, som 18-åring gjorde han så debut i 2. Bundesliga för Hannover. Efter han att gått ut gymnasiet lämnade han Hannover för spel i SC Freiburg och Bundesliga år 2000.

Det blev två säsonger i Freiburg där han växte fram till en stabil spelare på mittfältet. Ung, talangfull och viljestark spåddes Kehl en lysande framtid. Han gick från U21-landslaget till att representera a-landslaget och var bland annat med i truppen som förlorade VM-finalen mot Brasilien år 2002.

Det var också den säsongen, 2001/2002, som kunde ha skrivit om Kehls historia. Mittfältaren hade nämligen kommit överens med Bayern München om att han skulle fortsätta sin karriär där från och med den efterföljande säsongen 02/03. Han han redan fått en viss summa pengar för övergången och allting såg ut att vara i hamn.

Under vintern ångrade så Kehl sitt val, beslutade sig för att han ville spela för Dortmund istället. Detta var något som väckte ont blod hos Bayern München och den dåvarande managern Uli Hoeneß som menade på att spelaren redan hade slutit ett kontrakt med klubben. Efter samtal mellan spelaren och Bayern upphävdes så dealen, Kehl bad offentligt om ursäkt och gav tillbaka pengarna han hade tagit emot. I Januari 2002 skrev han så på för Borussia Dortmund istället.

Redan under den säsongen som han kom till Dortmund så blev Kehl mästare med klubben. I Dortmund fick han möjligheten att spela som “sechser” (defensiv mittfältare, mittfältsankare), en position som han själv höll för sin starkaste. Det är också den position som han gjort sig känd för att spela på och visat prov på sin absolut högsta kvalitet.

Bayern kom dock att spöka ett par år senare. I en våldsam närkamp med Bayerns Hasan “Brazzo” Salihamidzic i premiären av säsongen 2006/2007 åkte Kehl på sin första riktiga skadefrånvaro. Efter denna incident har Kehl aldrig riktigt återhämtat sig. Skadebekymmerna har alltid funnits där på ett eller annat sätt och han har sedan dess aldrig burit den tyska landslagströjan.

Tillbaka på fotbollsplanen var Kehl först i februari 2007. Det tog ännu ett par månader innan var fullt återhämtad från den skadan. Samma år ställdes han så mot FC Bayern i finalen av DFB-Pokal, en match som Dortmund förlorade med 2-1 i Berlin.

När Jürgen Klopp tog över Dortmund valdes Kehl till lagkapten till säsongen 2008/2009.  Detta år kom han också att kröna med att göra två mål i en och samma match för första gången i sin Bundesligakarriär i segern mot Bielefeld med 6-0.

Skadebekymmerna fanns dock alltid där och säsongen 2010/2011 är en av de mörkare i Kehls karriär. Endast sex insatser blev det den säsongen. Dortmund lyckades dock bättre och blev det årets Bundesligavinnare – den andra Bundesligatiteln för Kehl sedan 2002. Den efterföljande säsongen 2011/2012 var han desto mer delaktig då han gjorde 25 insatser och vann både Bundesliga och DFB-Pokal.

Vid sidan av fotbollen har Kehl blivit känd för sitt engagemang mot barnprostitution. Något som han tillsammans med den förre lagkamraten Christoph Metzelder (nu Schalke 04) jobbar emot. Utöver det jobbar han också i projekt mot rasism i skolan och sitter dessutom som företrädare i det tyska fotbollsspelarförbundet.

Nu ska den 33-årige mittfältaren fortsätta ännu ett år i Bundesliga. Jag kan bara jubla. Kehl är en spelare som personifierar sin klubb. En spelare som använder sitt kändisskap på bästa möjliga sätt och som är en förebild för alla unga fotbollsspelare där ute. Det finns inte många som Kehl i Bundesliga, men förhoppningsvis inspirerar han flera till att följa hans väg.

Adam Nilsson

Stuttgart till DFB-Pokal-final

VfB Stuttgart blev efter kvällens 2-1-seger Bayern Münchens motståndare i DFB-Pokal-finalen som spelas i Berlin den 1:a juni. Freiburg hade inget att sätta emot hemmalaget som i slutändan stod som klara segrare av semifinalen. Vinsten betyder också att Stuttgart kommer att få spela Europa League nästa år, oavsett om man vinner eller förlorar finalen mot Bayern.

I vad jag förväntade mig skulle vara en väldigt jämn match kändes det som om Stuttgart var hypertaggade medan Freiburg såg tröttkörda och omotiverade ut. Kanske berodde det på att intentionerna ligger på att ta sig ut i Europa genom en fin placering (just nu ligger Freiburg femma vilket betyder Europa League), kanske är det säsongen som börjar att ta ut sin rätt.

Stuttgart stod för en pliktenlig insats. De gick in, tog tag i taktpinnen och fick in ett tidigt ledningsmål. Trots Freiburg-kvittering kändes det aldrig som om Freiburg på allvar skulle kunna vinna matchen utan det var Stuttgart som skapade de farliga chanserna och när Martin Harnik satte 2-1 var det klart att Stuttgart skulle vinna. Stuttgart borde ha gjort åtminstone ett mål till och stängt matchen på allvar, men trots uddamålsledningen var vinsten aldrig i fara.

Vinsten skapar också lugn i en förening som har en tuff vår bakom sig med blandade resultat, en kritiserad tränare i Bruno Labbadia och en ledning som troligen kommer att innehålla nya människor till den kommande säsongen. Ännu en säsong i Europa League ger klubben möjligheter att fortsatt locka till sig bra namn och kunna tjäna sig en liten hacka (även om det inte går att jämföra med Champions League).

För Freiburg blir det nu till att fokusera på att fortsätta vinna matcher i Bundesliga och på så sätt knipa en av de eftertraktade platserna som leder laget ut i Europa. Frågan är om klubben är redo för Europaspel dock. Tre spelare (Max Kruse, Jan Rosenthal och Daniel Caligiuri) har redan skrivit på för andra klubbar. Tränaren Christian Streich gick häromdagen ut och sa att fansen ska njuta av denna säsong då dessa framgångar och goda resultat inte kommer på löpande band för en klubb som Freiburg.

Finalen den 1:a juni spelas alltså mellan två klassiska lag: Bayern och Stuttgart. Ett möte som vanligtvis är hett blir nu snäppet hetare. De möttes i DFB-Pokal-final 1986 och då vann Bayern med 5-2 (sammanträffande att Bayern förlorade med samma siffror förra året i finalen mot Dortmund). Bayern får helt klart räknas som favoriter i det mötet och Jupp Heynckes vill självklart avsluta sin karriär i Bayern med en vinst i sin sista match.

Adam Nilsson

DFB-Pokal och helgmatcher

Stökigt värre på bloggfronten den senaste tiden. Solen har på allvar tittat fram i Tyskland och Regensburg vilket har gjort att jag själv har sparkat boll på gräsmattorna, käkat en och en annan köttbit och sänkt en och annan bärs i bara farten. Inte har jag missat Bundesliga för det men jag har helt enkelt inte varit i tillstånd för att skriva något vettigt.

Helgen bjöd på två storvinster för Dortmund och Bayern. Mourinho var på besök när Dortmund mötte Fürth på Trolli Arena. Han lämnade vid ställningen 5-0 till bortalaget Dortmund och kände att det var nog. Bristerna syntes tydligast i andra halvlek men den missade Mourinho.

Leverkusen var nära att rycka åt sig tre poäng mot Schalke på bortaplan i Gelsenkirchen. Men Schalke tog sig tillbaka och kvitterade i slutminuterna och fick med sig en pinne på hemmaplan, mycket tack vare storspel från målvakten Hildebrand. Med det håller Schalke sig kvar på fjärdeplatsen och Leverkusen har kvar sitt fyrapoängsförsprång på Schalke på sin tredjeplats.

Freiburg har tagit steg efter steg mot Europaplatserna och efter segern i helgen mot Hannover ligger man nu femma med tre poäng ned till sjätteplacerade Eintracht Frankfurt som förlorade borta mot Augsburg. Augsburg tog därmed tre viktiga poäng i kampen om att undvika nedflyttningsplatserna.

I kväll ställs Bayern München mot VfL Wolfsburg på Allianz Arena i DFB-Pokal-semifinalen. En match som båda lagen verkligen vill vinna. Wolfsburgs sista chans att nå spel i Europa denna säsong, men inget talar för att man ska kunna rå på Bayern i kvällens match. Istället får vi nog se Bayern gå till final.

I morgon är det den andra semifinalen mellan Stuttgart och Freiburg. En match som är helt klart viktigare för Stuttgart då Freiburg ser ut att ta sig ut i Europa genom sitt fina ligaspel. Stuttgart har fördel av hemmaplan men Freiburg har sett vassare ut på senare tid. En mycket spännande match som känns väldigt oviss på förhand.

Adam Nilsson

Kort om CL-lottningen

Bayern och Dortmund inleder på hemmaplan. Bayern ställs mot Barcelona och Dortmund fick Real Madrid. Det blir alltså två tysk-spanska möten som båda är högintressanta och extremt ovissa.

Det är självklart ingen fördel att de tyska lagen inleder på hemmaplan. Bayern klarade av sitt uppdrag perfekt mot Juventus men frågan är om man kan göra det igen. Dortmund i sin tur kan visserligen gynnas av det, då laget ofta tycks vara som bäst när de slår ur underläge och det är något som man kommer att göra mot Real Madrid (även om gruppspelet visade annat).

Det fanns ingen drömlottning och jag tror det var omöjligt för någon av de kvarvarande klubbarna att känna “fan vad gött” efter lottningen. Det blir två heta dubbelmöten där det kommer handla mer om passion och energi än om tekniska färdigheter. Förhoppningsvis kan de tyska lagen uppvisa mer av detta än de spanska.

Både Dortmund och Bayern har goda chanser att gå vidare. Det är 50-50, enligt mig, i båda mötena. Det blir helt enkelt extremt spännande att se hur det kommer att gå. Det är ovisst och jag skulle inte sätta några pengar på varken det eller det andra laget.

Nåväl, kommentera! Vad är era tankar? Hur ser ni på dubbelmötena?

Adam Nilsson

Bayern vidare - Tyskland mot Spanien i CL

Dortmund tog sig vidare till Champions League-semifinal efter en heroisk vändning i tisdags. Bayern tog sig vidare till Champions League-semifinal efter 45 mindre bra minuter och 45 bättre minuter.

Det rådde inga tvivel om att det var en viktig match som spelades igår för Bayernsupportrarna. Efter att Bundesligatiteln bärgats är Champions League nästa mål, något som dessutom självklart förstärkts av förra årets finalförlust på Allianz Arena. Den där matchen som vi alltid kommer att återgå tills den dag Bayern faktiskt vinner Champions League igen.

Nåväl. Jag och mina vänner skulle sätta oss på en vår vanliga fotbollspub i Regensburg där vi brukar uppleva Bayern. Eftersom att vi var medvetna om det faktum att Bayern ofta drar hiskligt mycket folk var vi ute i god tid, ungefär en och en halv timme innan matchstart. Bare in mind att det här är fotbollsklubb och att det inte är någon plats där man avnjuter en god matbit innan utan det handlar om öl och fotboll på fyra två videodukar och två enorma tv-apparater.

Vi glider in i vanlig stil och märker till vår stora förvåning att puben är helt ful. Klockan är 19.15 på en onsdagskväll i Regensburg och vi kommer knappt in på vårt stamställe. En solklar besvikelse i våra ögon men något som vittnar om hur viktig matchen var för supportrarna.

Vi tog oss vidare till nästa sportpub där vi fick bra platser fast inga videodukar. Jag gillar att uppleva fotboll på stora dukar även om en fullgod tv duger alldeles ypperligt vid många tillfällen. Inget går ju uppemot riktig livefotboll men man tager det man haver.

De första 45 minuterna går inte till historien som de bästa Bayern har spelat. Mandzukic åker på en varning som inte var en varning. Juventus tilldelas den ena efter den andra frisparken i farliga lägen och allt som oftast var det inte frispark från början. Domaren var helt klart den som gick de flesta tyskarna på nerverna om vi säger så. Det säger inte lite eftersom att Bayern stundtals såg extremt tama ut i sitt försvarsspel och hade svårt att få grepp om matchen.

Den andra halvleken var bättre och när Bayern gjorde det avgörande 1-0-målet (jag var helt klart hetast på gröten och hoppade omkring som en dåre och skålade med den ena efter den andra främlingen) lade sig så ett skimmer av lugn över puben. Bayern kontrollerade tillställningen till dess att slutsignalen gick och självklart gjorde Pizarro mål när han väl fick chansen framför målet.

Pizarro kan mycket väl vara en spelare som många kommer att peka på är en av anledningarna att Bayern har varit så bra under säsongen. Tredjeanfallare som alltid tar chansen när han får den. En spelare som inte klagar utan som gör sitt jobb till hundra procent och dessutom sätter bollarna när han får chansen. Jag kan inte hylla en spelare mer för sin professionalism än “Pizza”.

Nu står två tyska lag mot två spanska i semifinalerna av Champions League. Ett positivt tecken för Bundesliga och tysk fotboll som verkligen sätter ett avtryck på kartan i fotbollseuropa. Det är en kul läsning för alla som avnjuter Bundesliga helg efter helg, dessutom är det kul för de andra som får uppleva Dortmund och Bayerns framfart i Europa eftersom att de är två förbannat bra lag!

Kring lottningen finns det mycket att säga. Jag själv ser gärna ett tyskt möte men samtidigt skulle jag vilja spara den smällkaramellen till finalen. Uli Höneß uttalade sig igår om att han gärna skulle se Bayern spela mot Dortmund i semifinalen eftersom att de är det “svagaste” laget kvar. Det finns en poäng i argumentet men Dortmund skulle inget hellre än att vilja slå Bayern på fingrarna i Champions League.

Barcelona tycks fortfarande rankas som den svåraste motståndaren, något som jag själv inte är så säker på efter att ha sett lagets senaste insatser. Barcelona är ett bra lag men långt ifrån oslagbara. Därför skulle jag inte gråta floder om Bayern eller Dortmund fick möta Barcelona eftersom att jag tror att båda de tyska lagen har goda chanser i ett dubbelmöte mot katalanerna.

Real Madrid hyser jag just nu stor oro för. Magkänslan säger mig att Mourinho kan vara på väg att bärga den efterlängtade Champions League-titeln. När det som mest gäller tycks hans Madrid verkligen vara på en nivå som få når upp till. Själv är jag ganska övertygad om att Mourinho skulle vilja ställas mot Barcelona där jag tror att han just nu känner ett övertag. För de tyska lagens skull har Dortmund redan gjort bra resultat mot Real i årets Champions League och Bayern slog ut de på straffar förra säsongen så det är goda chanser där också för tyskarna.

Det är svårt att sia om vilken som är en drömmotståndare eller mardrömsmotståndare. När lagen har kommit så här långt i turneringen finns det egentligen inte utan det blir lite som det blir. I vilket kommer vi att få se fyra helt fantastiska matcher och även om ditt lag inte har nått semifinalen så kommer du att få uppleva riktigt intensiva och känslomässiga oavsett vilka som ställs mot varandra. Och det är ju alltid värt något!

Adam Nilsson

Das Wunder von Dortmund

“Das Wunder von Bern” är en klassiker i tysk fotbollshistoria. Många av er har säkerligen hört talas om det på ett eller annat sätt, någon morfar eller farfar som pratat om “undret i Bern” eller att ni på något annat sätt kommit över det.

Efter det andra världskrigets slut hade Tyskland problem med det mesta. En splittrad nation på många sätt som gick på knäna för att bygga upp en ny nation under en ny politik. Fotbollen spelade ingen större roll men landslagstränaren Sepp Herberger hade under krigsåren hela tiden hållit ett vaksamt öga på sina spelare och ibland till och med fått dessa att undvika de absoluta värsta delarna av kriget.

Efter 4-1-vinst mot Turkiet i premiären förlorade Tyskland mot favoriten Ungern med hela 8-3 i den andra matchen (Herberger ställde upp med ett b-lag) och i den tredje matchen (utslagsmatch) vann man mot Turkiet med hela 7-2. I kvartsfinalen vann man mot forna Jugoslavien med 2-0 och följde upp den segern segern med en vinst mot Österrike med 6-1 i semfinalen.

I finalen ställdes Tyskland och Ungern återigen mot varandra. Ett Ungern med bland annat fixstjärnan Ferenc Puskas. I Tyskland fanns bland annat Fritz Walter (spelaren som Kaiserslautern döpt sin arena efter) och Helmut Rahn (som inför turneringen inte var med i startelvan men imponerat så mycket i förlusten mot Ungern att han fortsatt fick chansen). Utgången var dock klar: Ungern var stora favoriter.

“Tyskland är i final av Fotbolls-VM – det är en enorm sensation – det är ett äkta fotbollsunder”, inledde den tyske radiokommentatoren Herbert Zimmermann matchen. Redan efter åtta minuter hade Ungern hunnit med att ta ledningen och utöka den till 2-0, varav Zimmermann uttryckte sig: “vad vi har fruktat, har inträffat.” Reduceringen dök upp i den elfte minuten och Zimmermann sa: “tack gode gud! Det står bara 2-1. Och det borde ge oss mod.” I den 18:e minuten kvitterade Helmut Rahn till 2-2, ett resultat som stod sig till halvtid.

“Schäfer slår en krossboll in till boxen. Nick, bortrensad. Rahn måste skjuta från distans…Rahn skjuter!…Mål! Mål! Mål! Mål!…Mål för Tyskland! Tyskland leder med 3-2. Kalla mig galen, kalla mig skruvad!”, skrek Zimmermann i radiomicen och det tyska undret i Bern uppkom. Tyskland vann VM-guld efter en bragdmatch mot Ungern som man vann med 3-2. En match som de flesta tyskarna kan referera till på ett eller annat sätt.

Igår fick vi uppleva ett under – “Das wunder von Dortmund”. Trots att Malaga tog ledningen med 1-0 trodde jag att Dortmund skulle vända på steken och när Lewandowski kvitterade kändes det som om Dortmund skulle kunna rinna iväg med segern.

Men Malaga kom att förändra hela matchen genom att återigen ta ledningen i den 82:a minuten. Ett mål som betydde att Malaga hade ledningen med 2-1 och att Dortmund skulle behöva göra två mål för att kunna ta sig vidare till den efterlängtade Champions League-semifinalen.

Vid det här laget var jag helt övertygad om att Dortmund var ute ut Champions League, något som jag var långt ifrån ensam om att tro. Jag kan bara tycka synd om de människor som var på Signal Iduna Park och gick hem i underläge 2-1 och missade en bragdvändning som inte skådats sedan Manchester United vann Champions League mot Bayern München 1999.

Kvitteringen dök upp i den 91:a minuten genom Marco Reus. Ett mål som gav ett hopp, om än litet, om att det faktiskt skulle kunna gå vägen trots allt. Dortmund for upp med alla spelare i hopp om att ännu en chans skulle dyka upp och det gjorde den.

Visst, vi kan prata om att det var offside, inte bara en gång utan två, men Malagas andra mål var även det offside. Efter mycket buller och brak i straffområdet satt till slut 3-2 för Dortmund och det genom reserven Felipe Santana. Ett mål som tog Dortmund vidare till semfinalen och som nu ger hopp om en möjlig final på Wembley.

Jag har nog aldrig skådat något liknande under de senaste åren. Vändningen var i en klass för sig och matchen kommer att bli ihågkommen bland de flesta fotbollssupportrar och framför allt för supportrarna till de två inblandade lagen. Jag kan inte ens förstå den njutning som Dortmundsupportrarna känner idag när de går till jobbet. Det enda jag hoppas är att ni bär en BVB-tröja eller annan produkt med BVB-logo på och håller den högt för idag ska ni njuta!

Adam Nilsson

Titeln till Bayern - skrattar bäst som skrattar sist

Igår blev det så klart – Bayern avgjorde Bundesliga och det redan i den 28:e omgången, något som inget annat lag har gjort tidigare. Det var glädje och lycka bland spelarna på planen efter att slutsignalen gått, men framför allt lättnad.

Själv upplevde jag matchen på en pub i Regensburg, cirka en och en halvtimme i från München. Staden är ett näste för Bayern München. Det lokala laget SSV Jahn Regensburg kommer inte i närheten när det gäller intresse, FC Nürnberg har ett fåtal antal supportrar men inget som syns när du besöker de lokala pubarna i staden och de övriga lagen likt Greuter Fürth, Augsburg och 1860 München ges i princip noll uppmärksamhet. Det är Bayern som gäller och det från sjukhusets varma kuvös till dess att du ligger i en kista under marken.

Det var en märkbart nervös stämning på puben jag satt. Inför matchen var det ett ivrigt fingrande på ölglasen, allt för att lugna nerverna innan matchen på allvar skulle dra igång. Det stod mycket mer en titel på spel. Det handlade om att visa att Bayern inte bara var etta, utan överlägsen etta efter två år utan Bundesligatitel.

En stark inledning av Bayern gav människorna hopp om att Bayern skulle kunna säkra segern redan i den första halvleken. Ett antal riktigt bra lägen hade Bayern att göra mål på utan att lyckas. När sedan Thomas Müller blev fälld i straffområdet och David Alaba la upp bollen på straffpunkten var de flesta säkra på att Bayern skulle sätta den enda handen på bucklan. Jag själv sa till min bordskamrat: “Magkänslan säger mig att han missar.” Resultatet: stolpe och ut till inspark.

0-0 i halvtid var inte vad någon Bayernsupporter hade drömt om. Alla ville se Bayern gå ut, vinna enkelt och lägga händerna om den där bucklan ligga fort som ett bi hittar utspilld läsk på sommaren.

Men ingen behövde vänta särskilt länge innan det avgörande 1-0-målet dök upp. I den 52:a minuten blev lagkaptenen, tillika den egna produkten Philipp Lahm framspelad på högerkanten och han slog in bollen i straffområdet till en framåtrusande vice-lagkapten, tillika egen produkt, Bastian Schweinsteiger som vackert klackade bollen i mål och puben drog en glädjen och lättnadens suck.

Att det är just dessa två spelare som ligger bakom det målet som avgör säsongen är värt att lägga lite energi på. Det är nämligen dessa två spelare som fick utstå rejäl kritik för hur de agerade som lagkaptener när laget gick från tre titelchanser till att stå på ett dött Allianz Arena efter att ha förlorat straffläggningen mot Chelsea i Champions League, matchen som var “Finale Dahoam”.

Experterna höjde sina röster om en generation som inte kunde vinna och Lahm och Schweinsteiger fick stå skott för kritiken. Tidigare lagkaptener och profiler i Bayern München som Oliver Kahn och Stefan Effenberg tyckte att de saknades den där tydliga, auktoritära ledaren som de själva hade personifierat år tidigare.

Jag minns hur svenska fotbollsjournalister ifrågasatte och pekade finger på den ena tyska spelaren efter den andra och jag minns framför allt att flera tvivlade på att Bastian Schweinsteiger skulle kunna ta sig tillbaka efter det trauma han upplevt på Allianz Arena den där förödande kvällen i maj.

Igår kunde de båda kritiserade lagkaptenerna jubla över att man återigen satt Bayern på toppen. Jag antar att den som skrattar bäst är den som skrattar sist.

Adam Nilsson

Sen på BVB-bollen

Lite sen är jag på bollen men en kort kommentar kring Dortmundmatchen måste jag trots allt komma med! Dortmund stod för en stabil insats. De spelade lugnt och behärskat vilket får ses som imponerade med tanke på att laget inte är vana vid dessa typer av sammanhang. En CL-kvartsfinal är något över det vanliga och går inte att jämföra med en match mot Augsburg. Därför har jag svårt att kritisera deras insats på det stora hela även om jag tycker att de borde ha vunnit med tanke på hur många chanser de skapade.

Dubbelmötet är fortfarande vidöppet. Ett mål från Malaga skulle betyda att Dortmund behöver att göra två på hemmaplan i Dortmund, något som laget självklart hade velat undvika genom att själva peta in åtminstone en boll nere i Spanien. Returen blir enormt spännande och jag både hoppas och tror att Dortmund kommer att ta sig vidare. Det kanske inte blir på det mest eleganta sättet men det blir effektivt och…tyskt.

***

Till helgen kan Bayern München bärga säsongens viktigaste titel vid en vinst på lördag – Bundesliga. Efter den omtalade 9-2-segern mot Hamburg förra helgen och en imponerade insats mot Juventus i veckans Champions League har Bayern vind i ryggen och siktar på att ta hem den titeln som man jagat mest av allt. Troligen får vi se segerfirande i Frankfurt på lördag, något annat känns just nu orimligt.

***

Hoffenheim ställs mot Fortuna Düsseldorf på hemmaplan redan i kväll och det med den nye tränaren Markus Gisdol vid rodret. Tysklands Palermo valde att göra sig av med både tränaren Marco Kurz och managern Andreas Müller till förmån för Gisdol som nu ska försöka laget från nedflyttning. Jag tror inte att det projektet kommer att lyckas utan Hoffenheim ser dömda ut för 2. Bundesliga efter ett antal säsonger på högsta nivå. Med Gisdol får man dock en tränare som arbetar utifrån en tanke om att egna produkter ska utgöra en större del av stommen i a-laget, något som självklart är ett naturligt steg att ta om man nu åker ned till 2. Bundesliga.

***

Tim Wiese, som haft en extremt misslyckad säsong i Hoffenheim, ser inte ut att få göra några minuter i målet under den nye tränaren Gisdol. Det måste vara hårt att gå från andremålvakt i landslaget och lagkapten i stabila Werder Bremen till att sitta på läktaren i bottenlaget Hoffenheim.

***

För Hamburg handlar det i helgen om att återvinna lite respekt efter debaclet i München förra helgen. Frank Arnesen har fortfarande ett gäng kritiker som ropar på hans avgång och efter förlusten förra helgen hälldes mer bensin på elden. Tränaren Thorsten Fink klarade sig undan den yttersta kritiken men även han lever farligt efter en sådan förlust. Frågan är om Hamburg kommer att göra en rejäl förändring efter säsongen eller om man arbetar vidare på inslaget spår. Själv tror jag på Finks kvalitéer som tränare så jag hoppas att Hamburg fortsätter på inslaget spår.

***

Till sist är det också en speciell tränarkamp i matchen mellan Werder Bremen och Schalke. På Bremensidan finner vi Thomas Schaaf som just nu jobbar i motvind. Många vill se ett nytt ansikte på tränarfronten i Bremen då Schaaf inte lyckats med generationsväxlingen, han behöver vinster. Jens Keller i Schalke jobbar hårt för att få sitt lag att prestera och med det öka sina möjligheter till en kontraktsförlängning. Spännande möte väntar på Weserstadion i Bremen.

Adam Nilsson

"Semifinalklara" Dortmund mot Malaga

I dag förväntas Dortmund gå ut och ta det första steget mot en given semifinalplats i Champions League. Problemet är att det finns inget sådant som en “given semifinalplats” i Champions League även om många i princip har dömt ut Malagas chanser att kunna rubba tyskarna. Det är en sak att vara favoriter, det är en annan att förvalta sitt favoritskap.

När lottningen till kvartsfinalerna av Champions League var klar var det med en lättnadens suck från Dortmund. De hade undvikit den eviga skräcken Barcelona, klarat sig ifrån att möta masterminden Ancelotti från Paris och framför allt undvikit rivalerna från München. Istället fick Dortmund laget från den spanska solkusten och det enligt experterna klart svagare laget Malaga.

Ingen kan självklart ställa sig upp och säga att Malaga är dålig lottning i jämförelse med lag som Barcelona, Paris Saint-Germain eller Bayern München. Det är dock inte i närheten av så enkelt som så många har velat få det till. På många håll har det nästan låtit som om det är ett dubbelmöte med bara en utgång. “Varför inte skriva Dortmund direkt i semifinalen?”, börjar en andra undra när man hör drevet ösa på med deras beröm över Klopps Dortmund.

För i samma andetag som Malagas nämndes med ett sorts förakt med en ton av “de hör inte hemma på denna nivån” så nämndes Dortmund som ett lag som gått från att vara en outsider till att vara en av favoriterna att vinna Champions League. Jag menar, de har ju Reus, Götze, Lewandowski…och ja just det, vilka var de andra spelarna? Experterna pratar om de “andra polackerna” (ni vet “Pisscheck” och han den där “Blawtjuvkovski”), han den där Hummels som Barcelona är intresserade av så han är säkerligen fantastisk (varför skulle annars en klubb som Barcelona vara intresserade?) och han som inte lyckades i Real Madrid eller Liverpool (Sahin som han kallas i folkmun).

Det är ungefär så det brukar låta (i bästa fall) och likt förbannat nämner experterna Dortmund som ett klart semifinallag i Champions League. Jag tror att det handlar om att dessa experter kan fler namn i Dortmund än i Malaga snarare än att man har koll på deras kvalitéer. Det skulle åtminstone vara en hygglig förklaring till dessa Dortmundhyllningar som har uppstått på de mest oanade platser i mediavärlden.

Jag vill vara extremt tydlig med att jag inte säger emot de här människorna som tycker att Dortmund är favoriter till att gå vidare till semifinalen. Jag vill också vara extremt tydlig med att jag också kan fler spelare i Dortmunds trupp än i Malagas och att jag har sett otaligt många fler matcher med tyskarna än spanjorerna.

Men samtidigt kan jag också nämna spelare som Sven Bender, Ilkay Gündogan, Roman Weidenfeller och Kevin Großkreutz i samma andetag som jag säger att Dortmund borde gå vidare till semifinal genom att slå ut Malaga. Det ger mig viss mer kredibilitet, det tycker åtminstone jag men mitt ego är stundtals lika uppblåst som luftballong.

I kväll ska Dortmund gå ut och göra en bra fotbollsmatch, förhoppningsvis kunna få med sig ett bra resultat till returen och sätta sig själva i pole position för en möjlig semifinalplats. Om det sedan är Reus, “Blawtjuvkovski”, Götze eller någon annan som avgör spelar mig mindre roll. Det enda jag vet är att oavsett vem det är så behöver jag inte rota i papperna efter spelarnumret för att veta namnet på spelaren, något som känns riktigt bra.

Som min vän, kollega och tillika Dortmundsupporter Andy Holm brukar skriva på Twitter: “Auf geht’s Dortmund – kämpfen und siegen!” Och visst fan hoppas vi på det.

Adam Nilsson

Fantastisk kväll för Bayern

David Alaba gav Bayern en drömstart redan efter 26 sekunder, sedan blev tyskarnas kväll bara bättre och bättre. Thomas Müller utökade ledningen och laget höll nollan till slutsignalen. Med andra ord har Bayern med sig 2-0 till bortamötet med Turin, men än är det 90 minuter fotboll kvar att spela och även om det ser väldigt bra ut kan oerhört mycket hända på de återstående 90 minuterna.

Det var länge sen jag såg ett så taktiskt disciplinerat Bayern som i kväll. Omedelbart när Bayern tappade bollen jobbade alla hem, ställde sig på rätt sida och störde Juventus anfallsspel. Det gjorde man också i alla 93 minuter av matchen vilket gjorde att Juventus blev utan den där riktigt vassa chansen.

Effektiviteten och hemarbetet syntes tydligt på hur en spelare som Andrea Pirlo agerade. För det var inte den dirigerande Pirlo vi fick se. Först var det Toni Kroos som låg tätt på mittfältaren och när Kroos gick ut tog Thomas Müller och pressade Pirlo på ett ännu mer imponerade sätt. Pirlo fick inte chansen att slå sina annars så perfekta passar på 30-40 meter, sådana passar som nästintill ingen annan i fotbollsvärlden kan slå med en sådan precision och som är ett enormt giftigt anfallsvapen, men som i dag inte syntes till. Pirlo var en skugga av sitt vanliga jag, något som visar på hur bra Kroos och Müller arbetade i defensiven.

Men det var inte bara Kroos och Müller som störde Juventus i uppspelsfasen. Två andra som jobbade stenhårt var Mandzukic och Ribéry som gång på gång avbröt Juventus anfall vid mittplan för att sedan vända uppåt och gå på kontring. Det var inte Bayerns backlinje som var den stora plågan i Juventus anfallsspel utan det var Bayerns offensiv som ställde till det för Juventus anfall. Jag har nog aldrig sett något liknande av Bayern under de senaste åren när det kommer till att jobba defensivt över hela planen.

Franck Ribéry har haft en bra säsong och idag visade det sig ofta. Ribéry såg ut som en vältrimmad Ferrari som ställdes mot en Kia på sin kant. Han hade ett övertag från sekund ett till slutsignalen. Han var så där fenomenalt bra som han är i sina absolut bästa stunder och frågan är om han någonsin har varit bättre än vad han har varit den här säsongen. I princip skadefri, motiverad och med en roll som passar honom likt den bäst sydda italienska läderhandsken – då uppstår magi.

Dessutom har Bayern Manuel Neuer längst bak som ger en trygghet som man inte sett sedan Oliver Kahn fanns på planen. Neuer ställdes för två-tre skott som han hanterade på ett bra sätt och det är en trygghet som laget inte hade när förstemålvakten hette Rensing, Kraft eller Butt. Det syns tydligt att det finns en målvakt av absoluta världsklass i Bayern, både för att det står en nolla i protokollet efter matchen och för att försvaret agerar med ett enormt lugn i varenda situation. Jag menar, Daniel van Buyten såg pånyttfödd ut och det var en spelare som jag dömde ut redan för fem år sedan. Nu sitter jag och funderar på om han inte ska ha ett nytt kontrakt för åtminstone ännu ett år.

Jag skulle kunna de övriga spelarna i laget och skriva ett stycke om dessa med endast positiva ord för i dag stod alla för en fantastisk insats. Självklart ska en spelare som Philipp Lahm nämnas som var klockren, Bastian Schweinsteiger jobbade stenhårt på mittfältet och Dante var en klippa i försvaret. Ja, alla var så bra som de behövde vara och därför lämnar man det första mötet med en 2-0-seger.

Det var en fantastisk kväll för Bayern. En fantastisk kväll för alla Bayernsupportrar. En fantastisk kväll för alla som gillar tysk fotboll.

Adam Nilsson

Ett Bayern med stor respekt för Juve

Klockan 20.45 i kväll drar så den första av två möten i Champions League-kvartsfinalen mellan Bayern München och Juventus igång. Mycket står på spel och i dubbelmötet ställs två lag mot varandra som båda har ett imponerade försprång i sina ligor och som båda har spelat en bra fotboll i Champions League.

Efter 9-2-vinsten mot Hamburg i helgen har Bayern helt och hållet kunnat fokusera på dagens uppgift mot Juventus. Det blev inget segerfirande i helgen utan Bayern kan tidigast i helgen bli klara Bundesligavinnare om man skulle besegra Frankfurt på bortaplan. Fokus ligger dock först och främst på att ta sig vidare till semifinalen av Champions League.

Det är ett Bayern med stor respekt för sina motståndare som går in i kvällens möte med Juventus. Under presskonferenserna med Toni Kroos, Thomas Müller och Jupp Heynckes genomsyrades svaren av respekt och beundrad för det italienska laget. Inte bara ur det historiska perspektivet där Juventus är en gigant, utan för sättet som Conte har byggt upp det nuvarande laget och hur absolut toppklass på det individuella planet blivit ett framgångsrecept på truppen i stort. Bayern ställs inte mot Pirlo, Buffon utan mot ett helt lag av kvalitet och det är deras italienarnas styrka. 491 minuter utan insläppt mål och tretton matcher utan förlust i europeiskt cupspel talar sitt tydliga språk.

Bayern är dock en av favoriterna till Champions League-titeln och bredden finns i truppen, något som visade sig i matchen mot Hamburg i helgen. Tredje-anfallaren Claudio Pizarro klev fram och gjorde fyra mål och spelade fram till två andra. “Pizza” är nu ett alternativ som många tycker borde starta mot Juventus även om konkurrensen är tuff med både Mario Gomez och det troliga alternativet Mario Mandzukic på bänken.

Vidare var även Arjen Robben tillbaka från start och på spelhumör. Holländaren flög fram på sin högerkant och hade under stora delar av matchen lekstuga. Robben hade en sådan där dag då allting han gjorde blev precis sådär bra som alla vet att det kan bli, men så sällan blir. Efter matchen var det en nöjd Robben som själv sa att han “måste spela” mot Juventus. Det troliga alternativet på högerkanten är dock Thomas Müller.

Xherdan Shaqiri imponerade på vänsterkanten där han ersatte Franck Ribéry. Schweizaren var ständigt i rörelse, stod för det första målet och utgjorde ett hot mot Hamburgs försvar vid varenda bolltouch. Talangen kommer dock att få se sig förpassad till bänken till förmån för den mycket mer rutinerade fransmannen. Ribéry har dessutom stått för en av sina absolut bästa säsonger sedan han kom till Bayern i år.

På vänsterbacksplatsen vikarierade Luiz Gustavo med bravur. När David Alaba gick sönder inför matchen och Diego Contento befann sig på sjukhuset tillsammans med sin födande fru fick den defensiva mittfältaren testa på vänsterbacksplatsen och han stod för en i princip felfri plats. Alaba kommer att vara tillbaka på vänsterbacksplatsen ikväll men Gustavo startar från start på mittfältet bredvid Bastian Schweinsteiger då Javi Martinez är avstängd.

Bayern vill inte släppa in några mål och helst vinna matchen. En önskedröm som alla lag har när de inleder på hemmaplan och som ofta är svår att uppfylla, men självklart ska Bayern drömma och möjligheterna finns absolut även om Juventus är ett fantastiskt bra motstånd som man inte ens ska nämna i samma andetag som Hamburg.

Det är enormt svårt att sia om hur matchen kommer att sluta men jag hoppas självklart på att Bayern får med sig 1-0 eller kanske 2-0 till returen i Italien. Det enda jag kan tänka mig är att matchen i Italien kommer att bjuda på en sprakande och intensiv fest, det vill säga – kvällens match kommer inte att vara särskilt avgörande utan det är det andra mötet som får stå för den absoluta spänningen.

Det blir en toppmatch på Allianz Arena i kväll i alla fall och för den objektive supportern kan man sätta sig ner i soffan och njuta. Fan vad avundsjuk jag är.

Trolig startelva, Bayern: Neuer; Lahm-Boateng-Dante-Alaba; Gustavo-Schweinsteiger; Müller-Kroos-Ribéry; Mandzukic

Var matchen sänds (matchstart 20.45): Viasat Sport, Viaplay

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv