“Det handlar om Europas kanske två bästa lag. Då kan man förvänta sig något extra”, sa tränaren Jupp Heynckes på presskonferens inför förra veckans Champions League-semifinal mellan Bayern München och FC Barcelona. Svårt var det att ifrågasätta Heynckes uttalande, aldrig hade han kunnat ana att hans lag skulle vinna med 4-0 och ha ett fantastiskt bra utgångsläge till returen.
“Vi har samlat tillräckligt med självförtroende inför duellen mot Barcelona. Vårt mål är att vinna. När man står i semifinal, vill man också till finalen”, sa Philipp Lahm som självklart menade på den redan säkrade Bundesligatiteln och finalplatsen i DFB-Pokal som pusselbitar som har byggt upp självförtroendet.
Bayern stod med ryggen mot väggen, hukade sig ned och tog emot mycket stryk. Efter förra årets tre andraplatser i Bundesliga, DFB-Pokal och Champions League var det många som tvivlade på att Bayern skulle kunna komma tillbaka på fötter särskilt fort. Men Bayern reste sig, tog stöd av väggen och slog tillbaka.
Med fingertoppskänsla värvade Bayern in spelare som passade perfekt med sättet som laget ville spela i år. Kroaten Mario Mandzukic har varit strålande under säsongen, Claudio Pizarro återvände och har varit extremt viktig när han fått speltid, mittbacken Dante har lyft Bayerns försvarsspel till en helt annan nivå och Javi Martinez har växt in i rollen på Bayerns mittfält och få tänker nu en tanke på att han kostade 40 miljoner euro, för så bra har han varit.
1-0 segern mot Freiburg i helgen var Bayerns fjortonde raka seger i Bundesliga under vårsäsongen och deras 27:e på 31 matcher – båda två rekord i Bundesligahistorien. Bayern är också den snabbaste Bundesligavinnaren i historien. Men det är inte slut där för laget kan fortfarande bli det lag med mest poäng i Bundesliga någonsin, det lag med flesta gjorda mål och med minst antal insläppta mål.
Och det är inte bara det statistiska som förundrar för årets Bayern vinner matcher på ett stilfullt och enkelt sätt. Det utan någon som helst hänsyn till vilka som spelar, Bayern står ändå som vinnare i slutändan och Jupp Heynckes menar själv på att han inte har något b-lag. Något som bekräftas av resultaten. Bayern består i år av ett tjugotal spelare av hög internationell klass.
Vad som har hänt under de fyra åren sedan Barcelona körde över Bayern med 4-0 på Camp Nou är häpnadsväckande. Den dåvarande tränaren Jürgen Klinsmann fick lämna jobbet i kölvattnet av förlusten, Jupp Heynckes avslutade säsongen med klubben och holländaren Louis van Gaal tog sedan över.
Van Gaal tog Bayern München till deras första Champions League-final sedan segern 2001 den efterföljande säsongen. Den gången stod ett Inter som segrare. Men Bayern vann dock den inhemska dubbeln. Van Gaal försvann 2011 efter ett gäng schismer med ledningen i Bayern. Bayern avslutade säsongen med Van Gaals assistent Andries Jonker vid rodret, sedan föll valet på att Jupp Heynckes återigen skulle föra laget tillbaka till finrummet.
Heynckes byggde vidare på det arbete som van Gaal hade påbörjat. Holländaren införde n mer kortpassnings- och bollinnehavsorienterad fotboll. Spelare som Thomas Müller, David Alaba och Holger Badstuber lyftes alla fram under van Gaals tid och efter Klinsmanns kaosartade period hittade Bayern återigen en identitet, både som klubb och fotbollsmässigt.
Heynckes har under sina två år vidareutvecklat vad van Gaal påbörjade. Heynckes har tillåtit spelare friare roller, möjligheterna att byta positioner med varandra och att verkligen använda sin kreativitet på bästa möjliga sätt. I år har han Bayern också spelat med högre press mot motståndarna (precis det som varit en av Dortmunds vinnande signaturer), något som har gjort Bayern till ett ännu starkare lag.
Nu ställs Bayern mot det laget som man under de senaste säsongerna har närmat sig spelmässigt och kvalitetsmässigt, fast med en annan touch. Statistiken inför matchen talar om två lag med stora likheter men i slutändan så handlar det inte om hur vackert Bayern spelar, utan att de vinner. Mycket har förändrats i Bayern men pragmatismen sitter fortfarande i väggarna.