En final att minnas

Kommer ni ihåg när Jörgen Brink gick in i vägen under VM 2003 i skidor i stafetten? Han gick ut i solklar ledning och gick på som ett tåg. Kameran bytte fokus för ett tag och nästa gång man såg Brink stod han i princip stilla, kraftlös och utmattad, man visste knappt om han åkte framåt eller bakåt.

Precis en sådan känsla fick jag av Bayern igår. De var kanske inte kraftlösa, men de saknade energi och såg ut som yra höns under stora delar av matchinledningen. Dortmund såg ut att ha en tydligare idé och tog sig igenom Bayerns mittfält utan större bekymmer. Javi Martínez och Bastian Schweinsteiger fick inte en syl i vädret utan fick jaga en Marco Reus som skapade stora bekymmer och se en Robert Lewandowski störa gång på gång.

Hade det inte varit för Manuel Neuers storspel hade Dortmund gått och väl kunnat avgöra matchen i den första halvleken. Ett antal fantastiska parader från världsmålvakten höll ett chockerat och uddlöst Bayern kvar i matchen. Varken Lewandowski eller Blaszczykowski fick hål på Neuer utan fick sig slagna av den tyske landslagsettan.

Bayern hittade sakteliga in i matchen och med hjälp av Arjen Robben, som hade en förhållandevis bra dag på jobbet, skapade man också ett antal farliga chanser men även Roman Weidenfeller storspelade i Dortmunds mål vilket ledde till att den första halvleken blev mållös.

15 minuter in i den andra halvleken var det Arjen Robben som låg bakom Bayerns ledningsmål. Efter att Franck Ribéry, som hade en mindre bra dag på jobbet, spelat fram Robben i straffområdet, rundade holländaren Weidenfeller och fick otroligt nog fram bollen till Mandzukic som satte 1-0 för Münchenlaget. Ett mål som var oväntat då det kändes som om det var Dortmunds offensiv som hade skapat de flesta farliga chanserna och varit närmast mål.

Ilkay Gündogans utjämnande på straff till 1-1 räckte inte hela vägen men gav ändå liv i matchen. Dante borde ha åkt på sitt andra gula kort i situationen som föranledde straffen efter han haft ned Marco Reus i straffområdet, men den italienske domaren valde att hålla brasilianaren kvar i matchen.

Att sedan var Arjen Robben som fick avgöra matchen i den 89:e matchminuten var som taget ur ett filmmanus. Bayerns bäste och mest energiske spelare fick ännu ett friläge och denna gång gjorde han inget fel utan avslutade med vänsterfoten bakom en chanslös Weidenfeller i mål. Dortmunds försök till forcering i slutminuterna var aldrig riktigt nära någon utdelning utan Bayern överlevde utan att ha haft kniven mot strupen.

För tysk fotboll var det bra reklam. Matchen bjöd på ett böljande och omväxlande spel, precis sådan fotboll som Bundesliga bjuder på varje helg. Att det var en vacker, solig kväll på Wembley gjorde inte matchen till det sämre utan det var pricken över i:et.

Jag är helt övertygad om att tysk fotboll vunnit många sympatier runt om i fotbollsvärlden efter gårdagens match. Jag är också helt övertygad om att många har insett charmen med Dortmunds fotbollslag för de bjöd verkligen upp till något extra. Jürgen Klopp har helt klart fått flera supportrar och det är något med Dortmund som gör att det är omöjligt att inte gilla dem.

Det var en fantastisk kväll helt enkelt!