SC Freiburg är utslagna ur Europa League efter förlust med 0-2 hemma mot Sevilla. Eintracht Frankfurt avslutade gruppspelet med att vinna sin match mot APOEL Nikosia med 2-0 och är därmed klart vidare som gruppetta med fem vunna matcher av sex möjliga (och fem hållna nollor på det). Båda lagen har haft svårt att få spelet att stämma i Bundesliga och har endast samlat ihop elva poäng, vilket just nu betyder att Freiburg ligger på kvalplats (två poäng från nedflyttning) och Frankfurt precis ovan med bättre målskillnad.
Det är enkelt att skrika efter tränarförändringar. Det brukar många supportrar se som den första vägen ut för att förändra resultaten till det positiva på ett snabbt sätt. Problemet är att jag inte kan se att en ny tränare skulle göra någon större skillnad – varken i Eintracht Frankfurt eller SC Freiburg.
I Armin Veh har Eintracht Frankfurt en rutinerad tränare med ett digert register. Han har vunnit Bundesliga med Stuttgart, även varit aktiv som tränare i klubbar som Hamburger SV och VfL Wolfsburg. Sedan 2011 har han varit i Frankfurt och har sedan dess tagit upp laget från 2. Bundesliga och slutade förra säsongen 6:a, som nykomling.
Veh har självmant valt att inte skriva på några längre kontrakt med Frankfurt. Hans nuvarande kontrakt, som han skrev på under förra vintern, går ut till sommaren och det är ännu oklart om Veh kommer att förlänga med klubben. Frankfurt vill det, men frågan är om Veh vill det. Han är nämligen själv medveten om att det har funnits intresse från större klubbar i Tyskland och nu funderar han på om det är dags att ta nästa kliv i karriären.
Det valet är självklart Vehs egna. Men jag förstår att Frankfurt vill förlänga med Veh, även om han själv inte har bestämt sig. För ute på marknaden finns det inte särskilt många tränare som på pappret är bättre än Veh. Inte heller finns det någon som skulle passa som handen i handsken i klubben, ingen gammal klubblegendar eller liknande som är tillräckligt intressant för rollen. Därför är mål nummer ett för Frankfurt att förlänga med Veh, trots att han endast vill skriva korta kontrakt med klubben.
I Freiburgs fall ter det sig en aning annorlunda då Freiburg har helt annan klubbidentitet. I Freiburg anställs sällan en tränare, än mindre sparkas dem. Sedan 1991 har Freiburg haft fyra tränare: Volker Finke (1991-2007), Robin Dutt (2007-2011), Marcus Sorg (2011) och Christian Streich (2011-). Endast Marcus Sorg har fått sparken efter en usel höst då han ersatte Robin Dutt som lämnade klubben för Bayer Leverkusen.
Christian Streich följde Sorg och fick Freiburg att stå för en fantastisk vår som höll laget kvar i Bundesliga, för att sedan få laget att sluta på en imponerande femteplats. I somras blev dock hans lagbygge uppköpt av andra Bundesligakonkurrenter och Streich har fått sätta ihop ett nytt pussel igen. Precis som Lucien Favre fick göra med Mönchengladbach en säsong tidigare och se var det har tagit Favre nu.
Jag har svårt att se att Freiburg skulle kunna göra sig av med Streich. Ledningen vet att han har haft en svår uppgift, att kombinera Europa League med Bundesliga samtidigt som han har fått bygga upp ett helt nytt lag. Streich sa själv inför säsongen att han skulle behöva åtminstone två månader till av försäsong för att få ordning på allt, något som gav honom ytterligare lite tid och andrum för sitt lagbygge. Och vem skulle kunna ersätta karaktären Streich?
Jag tror att det är just kontinuiteten som gör att Freiburg kommer att hålla sig kvar. Spelarna vet att det är Streich som kommer att leda laget under resten av säsongen och bara det ger en trygghet. Läget är inte lika kritiskt som för två säsonger sedan, men bra nära.
Under våren är jag övertygad om att vi kommer att få se ett bättre Freiburg som kommer att klättra i tabellen. Jag är inte lika övertygad i Frankfurts fall, fast jag har svårt att tro att laget skulle kunna åka ut trots Europa League under våren. Kvaliteten finns där och kan en nyckelspelare som Alexander Meier hålla sig frisk förväntar jag mig att även det laget klättrar.
En lösning som jag fortfarande inte förstår mig på är Gertjan Verbeek. Nürnberg bytte ut Michael Wiesinger mot en tränare som inte skapade någon hype alls. En ny tränare i ett krisstämplat lag måste få med sig supportrar och media att tro på att något stort kan hända – det har Verbeek långt i från lyckats med. För mig är Verbeek en pseudolösning i stora proportioner och jag tror att Wiesinger hade gjort det bättre om han hade fått fortsatt förtroende. En Magath hade inte på lång sikt varit rätt, fast han hade åtminstone fått något att hända, fått laget att tro på sin förmåga. Precis som Friedhelm Funkel har fått det dysfunktionella 1860 München att helt plötsligt vinna. Funkel får sina lag att funka, han skapar en tro och det räcker bra så.
För mig påminner Verbeek om Krasimir Balakov som tog över efter Marco Kurz i Kaiserslautern när de var på väg ut säsongen 2011/2012. Ett lag med spelare som drabbats av rasistiska tillrop av fansen och som skakade gjorde sig av med en stark ledare i Kurz och tog in Balakov – som inte förbättrade någonting. Kaiserslautern åkte ur Bundesliga och Balakov fick lämna klubben efter endast tre månader som huvudtränare. Vilka spår lämnade han? Inga, absolut inga. Jag tror att Verbeek kommer att gå precis samma öde till mötes i Nürnberg. Tyvärr.
(Hann tyvärr inte korrläsa texten pga tidsbrist. Hittar ni fel så skrivs dessa i kommentarsfältet så korrigerar jag så fort som möjligt!)
På återseende!
Twitter: @atnilsson