En gemensam nämnare mellan Ancelotti och könig Otto

Real var starkare, bättre och framför allt smartare. Även om hoppet om en vändning fanns där under de första tjugo minuterna så var det inte alltför abrupt som de tankarna försvann. Jag hade trott att Real skulle göra ett mål och jag visste om att om Real skulle göra det första målet så skulle det sannolikt kunna bli ytterligare något mål för spanjorerna.

Jag hade aldrig trott att de skulle bli fyra mål däremot. Jag hade heller aldrig trott att Bayern inte skulle göra ett enda. Men sett till statistiken, taktiken och känslan så var Bayern aldrig särskilt nära att kunna rubba Real. Det där lilla extra fanns aldrig där och det var inte Guardiola som hittade nyckeln till lösningen, det var Ancelotti.

Denne Ancelotti som jag anser i vissa kretsar vara alldeles för överskattad och i andra vara alldeles för underskattad ledde ytterligare ett lag till en Champions League-final och det helt välförtjänt. Hans Bayerninspirerade taktik utklassade Guardiolas Barcainspirerade taktik. Hans stjärnor visade upp kvalitéer när det behövdes som mest, Guardiolas stjärnor såg tafatta och otajmade ut.

Ibland räcker det inte hela vägen och det gjorde det inte för Guardiola och Bayern igår. Spelare och ledare ska gå med huvudet nedböjt idag men inte för särskilt länge. Det är bara att bryta ihop och komma igen som föräldrar brukar säga till deras ungdomar (eller åtminstone till mig). För Guardiola och Bayern var det kanske precis det wake-up call som klubben behövde inför de återstående tre åren tillsammans.

:::

Det var någon som skrev på Twitter att Heynckes under sin första säsong inte vann en enda titel. Jag skulle dock inte vilja jämföra Heynckes första säsong med Guardiolas. När Heynckes kom till klubben var det med ett splittrat lag som under van Gaals styre hamnat i den ena efter den andra onda cirkeln. Visserligen hade framgångar nåtts men att det fanns stor irritation bland spelarna rådde det inga tvivel om.

Heynckes uppdrag var främst att få gruppen att dra åt samma håll igen, att få tillbaka glädjen i laget samtidigt som han skulle utveckla det arbete som van Gaal hade genomfört under sin tid. Även om Heynckes inte lyckades vinna några titlar så fick han övriga i Europa att se att något stort var på gång att hända i München.

I Guardiolas fall fick han ärva ett trippelvinnande Bayern, plus att han fick två fantastiska spelarvärvningar i Götze och Thiago. Det är ingen lätt uppgift att få ta över ett lag som har vunnit trippeln men det var en bra mycket bekvämare uppgift än den Heynckes hade. När Guardiola dessutom fick precis de två spelartyper han ville ha så hade han ett – på pappret – vassare lag än det som stod Heynckes till förfogande.

Självklart höjdes då förväntningarna. Kanske supportarna svävade iväg med sina tankar. ”I Bayern är allt inte tillräckligt”, sa Guardiola efter matchen och just denna säsong var det så. Jag tror inte att trycket kommer att vara lika stort nästa år. Med den retorik som klubben och Guardiola själv har uttryckt sig under säsongen så har man, precis som jag skrev igår, inte heller hejdat supportrarna särskilt mycket i deras förhoppningar om att klubben kanske skulle kunna försvara sin trippel.

:::

Den 10:e mars 1979 på Olympiastadion var den senaste gången som Bayern förlorade med fyra mål i en tävlingsmatch på hemmaplan. Den gången var det mot Arminia Bielefeld med ingen annan än Otto Rehhagel som tränare som lyckades med den enorma bedriften. Mittfältaren Norbert Eilenfeldt lyckades med att göra ett hattrick.

I det Bielefeld-laget fanns bland annat en svensk, Billy Ohlsson, som fick göra ett inhopp. Utöver det fanns också Fortuna Düsseldorfs sjukskrivne tränare Lorenz-Günther Köstner och den tidigare Hansa Rostock-tränaren Frank Pagelsdorf i laget.

I Bayern Münchens uppställning spelade en viss Karl-Heinz Rummenigge som igår, 35 år senare, återigen fick uppleva ett sådant dråpligt nederlag.

:::

Det haglade kommentarer om Guardiolas vara eller icke vara igår. Många ville att han skulle lämna, några ville ha honom kvar. Sprida skurar av åsikter som varken höll särskilt många röda trådar eller som var särskilt välskrivna, mycket var skrivet i affekt men självklart fanns det några bra poänger i kommentarerna.

Frågan som bör ställas är: vem skulle ersätta Guardiola och göra det bättre?

Den frågan är inte helt lättbesvarad, för det finns inte särskilt många tränare som passar in på Bayerns profil som skulle göra det bättre.

Jürgen Klopp är inte intresserad. Thomas Tuchel för grön. Och sen då? Jag är tveksam till om Bayern kommer att söka sig utomlands för en tränare. David Moyes? Nej. Alternativen är inte särskilt många och de som finns är antingen otillgängliga eller inte tillräckligt bra, i Bayernmått mätt.

Twitter: @atnilsson

Det är helt sant på många sätt och vis. Det är svårt att argumentera emot människorna som säger något sådant. För de flesta lagen i Fotbollseuropa skulle en ligavinst, en semifinal i Champions League och en finalplats i den största inhemska cupen vara över förväntan.

För Bayern München är det inte så.

Alla som har argumenterat på detta sätt har saknat ett konstant inflöde av nyheter, artiklar, krönikor, uttalande och så vidare från Bayern München. Jag säger inte att man inte har följt Bayern München, jag säger bara att man inte har följt det så intensivt som många av oss andra under det senaste året, för att inte säga de senaste åren.

När Pep Guardiola skrev på för Bayern München spelade klubben briljant och omtyckt fotboll. Jupp Heynckes hade fått laget att ta ytterligare ett kliv efter den fatala säsongen som var 2011/2012. Tvåa i ligan, tvåa i DFB-Pokal och framför allt hemmaförlust i Champions League mot ett Chelsea som inte skulle ha någon chans. Nu hade vinden äntligen fattat tag i ryggarna på Bayern och lyft spelarna framåt, mot nya och högre höjder.

Med tanke på att en högst populär Heynckes skulle ersättas krävdes ett absolut toppnamn för att göra så. En man som kunde utveckla spelet men fortfarande hålla det attraktivt och publikfriande. En man som var minst lika karismatisk som den äldre Heynckes hade blivit med åren. Kanske mest viktigt var det att det var en man som resten av Fotbollseuropa avundsjukt skulle se på och som skulle stärka Bayerns aktier i fotbollsvärlden.

Valet föll på Guardiola. En man som skulle försvara en trippel.

Guardiola hade självklart ingen aning om att när han skrev på så skulle han skriva på för det laget som skulle komma att spela Europas mest omtyckta fotboll. Ett lag som skulle krossa spanjorens eget bygge i Barcelona och ett lag som i princip detroniserade allt motstånd med snabbt omställningsspel och raka linjer.

Kraven var höga men samtidigt var det inget som Guardiola ifrågasatte.

Uppgiften var tydlig för Guardiola. Utåt sett skulle klubben hålla en profil av långsiktighet där Guardiola skulle få klubben att utvecklas ännu mer. Laget skulle ta nya kliv och med den extra kryddan av Mario Götze hade klubben fått in en spelare i världsklass till vrakpris. Följde man alla de uttalanden som framträdande personer i klubben gjorde så var det dock tydligt att målet var att som första lag under Champions League-eran försvara titeln.

Uttalandet som egentligen har präglat Guardiola från hans första stund var när han tydligt på en presskonferens på försäsongslägret vid Gardasjön i norra Italien sa ”Thiago eller ingen”. Guardiola fick sin Thiago men han satte också extra press på sig själv genom uttalandet. För med Thiago fick Guardiola det som spanjoren ansåg vara den sista pusselbiten för att han skulle kunna genomföra det som han var satt i München för att göra – försvara Champions League-titeln.

När hösten senare visade att Bayern var minst lika bra – om inte bättre – än rekordåret under Heynckes, så minskade inte heller pressen. Bayerns motstånd i Bundesliga var alldeles för skadedrabbade för att de skulle kunna konkurrera om titeln och lottningen i DFB-Pokal gjorde resan enkel till cupfinalen. Fokus kunde ligga på Champions League där Bayern på bortaplan mot Manchester City krossade britterna i en match där många benämnde Bayern som Europas bästa fotbollslag.

Tron, hoppet och förväntningarna på att laget faktiskt skulle kunna nå en Champions League-final ökade i takt med att den ena efter den andra titeln bärgades och laget sakta men säkert tog sig framåt i Champions League. Ingen i klubben har under tiden heller sänkt supportrarnas förväntningar på att klubben faktiskt skulle kunna försvara sin Champions League-titel, snarare tvärtom. Allting var fullt möjligt även om det var en svår uppgift och med tanke på den form som Bayern visade upp så fanns det inte mycket att säga emot.

När Bundesligatiteln bärgades så visade Guardiola själv upp att han satsade på Champions League genom att ställa upp med ett b-lag i Bundesliga för att spara krutet hos sina stjärnor. Just det draget ser ut att kunna kosta honom hårt med tanke på att det är just efter dessa spelarrotationer i samband med att Bundesligatiteln var säkrad som rytmen och lagets momentum försvann.

Nu står Bayern inför säsongens absolut tuffaste uppgift när man tar emot Real Madrid på Allianz Arena. Underläget från det inledande mötet i Madrid med 1-0 var inget drömresultat och många hade hoppats på mer, inte minst Bayernspelarna själva som närmast verkade en aning tagna av stundens allvar och som efter matchen inte riktigt kunde sätta ord på vad som hade skett.

På pappret är det fortfarande en framgångsrik säsong trots att Bayern skulle åka ur Champions League i kväll. För klubben och dess supportrar skulle det dock vara en förlust i storlek med finalen mot Chelsea 2012, då Bayern precis som den här säsongen var stora favoriter. Då som nu finns en chans som sällan eller aldrig dyker upp igen.

Twitter: @atnilsson

Klubben meddelade att man inför nästa säsong ville se en nystart, få in nya influenser för att nå hela vägen till Bundesliga – något som man inte längre känner att man kan göra med Neuhaus vid rodret. ”Ett byte av tränare gör chansen till en sådan nystart”, menar klubbpresidenten Dirk Zingler på.

Senast i november förlängdes Neuhaus kontrakt till 2016, något som tydde på att han skulle bli kvar under en längre period. Nu får Union betala en högre summa pengar för att köpa loss Neuhaus från sitt kontrakt istället.

Neuhaus har under sin år som tränare i Union Berlin för laget från Regionalliga, vidare genom 3. Bundesliga till sin nuvarande position i 2. Bundesliga. De ökande spelarkostnaderna och de höga förväntningarna i år har Neuhaus inte kunnat besvara med resultat och med endast en seger på de nio senaste matcherna så är det kanske inte någon större chock att han får lämna.

Det har dessutom ryktats om kommunikationsproblem mellan Neuhaus och spelarna under den senaste tiden. Många säger att bristen på kommunikation har bidragit till en orolighet i truppen som har bidragit till de sämre resultaten och ytterst få med känningar inom klubben ska ha varit särskilt förvånade över beskedet att Neuhaus skulle få lämna efter säsongen.

En framgångsrik period har det varit för Neuhaus under sina år som tränare i Union Berlin och han kommer att vara attraktiv på tränarmarknaden bland andra klubbar i 2. Bundesliga är jag övertygad om. Utöver det sportsliga lyft som han genomfört under sin tid i Berlin så har tidigare också varit med i Borussia Dortmund där han som assisterande tränare till Matthias Sammer vann Bundesliga och nådde till en UEFA Cup-final.

Vem som kan tänkas ersätta Neuhaus är ännu inte klart. Den tidigare i år av Düsseldorf sparkade Mike Büskens nämns som ett namn. Den hetaste kandidat tros dock Holger Stanislawski vara som siktar på att vara tillbaka i branschen efter sitt sabbatsår. Stanislawski blev ju en högst hyllad figur i kultlaget St. Pauli och även Union Berlin har en liknande status, så kanske vore det giftermålet lyckat.

Twitter: @atnilsson

Det är dock ingen lätt uppgift som Hamburg står inför. Hamburgs facit på bortaplan den här säsongen är bedrövligt. På 15 matcher har Hamburg endast tagit nio poäng (två segrar och tre oavgjorda), 10 matcher har laget förlorat. Ännu mer bedrövligt ser det ut när man kollar på Mirko Slomkas facit som Hamburgtränare. På bortaplan har han ännu inte lyckats att inkassera en enda poäng i år, varken som Hannovertränare eller Hamburgtränare. Faktum är att det endast är ett lag som är sämre än Hannover och Hamburg på bortaplan och det är tabelljumbon Eintracht Braunschweig.

Vi får gå tillbaka nästan exakt ett år för att hitta en bortaseger för Mirko Slomka. Förra året vann han med sin dåvarande klubb Hannover med 3-2 mot Greuter Fürth, ett lag som var dömda att åka ut redan tidigt under säsongen och som redan har börjat att förbereda sig på spel i 2. Bundesliga. Det satt dock långt inne innan Sergio Pinto kunde sätta det avgörande 3-2-målet i den 87:e minuten.

Den enda andra bortasegern Slomkas Hannover vann förra våren var mot, just det, Augsburg. 2-0 lyckades Slomka få med sig då och det turligt. Då klev vänsterbacken Konstantin Rausch och avgjorde med två mål.

Slomka får hoppas på att något liknande sker för hans Hamburg idag.

Inget talar nämligen för att Hamburg kommer att kunna plocka hem tre poäng från Augsburg. Jag är faktiskt tveksam till om Hamburg själva tror på den möjligheten. Lagkaptenen Rafael van der Vaart saknas, även vänsterbacken Marcell Jansen ser ut att inte kunna medverka. Slomka får lägga all sin tillit på att kollektivtet kan föra Hamburg till vårens första bortaseger och till säsongens första bortaseger för Slomka.

Problemet för Hamburg är att just kollektivet inte har fungerat. I många fall har fantastiska individuella prestationer varit det som har fört laget till segrar. Har det inte varit Rafael van der Vaart så har det varit den så eftertraktade Hakan Calhanoglu som stått för något magiskt och fört laget till tre poäng.

Den kanske viktigaste spelaren i laget – René Adler – har inte lyckats med det. Adlers insatser har inte alls hållit den konstant höga nivå som tidigare och det har betytt många poängtapp för ”der Dino”. Adler har annars alltid varit skillnaden mellan seger och förlust, så har det inte sett ut i år.

Visst, försvarsspelet i sin helhet har inte varit bra men faktum är att Adler har sett extremt skakig ut och frågan är om han inte tappar sin plats i Jogi Löws VM-trupp på grund av det.

Hamburg har sju raka förluster på bortaplan, Augsburg har endast en seger på de senaste matcherna och det var mot FC Bayern. Höstens överraskning i Bundesliga har tappat farten och deras bäste spelare under säsongen – André Hahn – har, efter att det blev klart att han skulle lämna klubben efter säsongen, helt tappat konceptet. Det är något som Hamburg kan dra nytta av och bör dra nytta av.

Mirko Slomka vill se ”kamp, närvaro och passion”. Jag tror att han behöver en individuell prestation i världsklass, annars blir det inga tre poäng idag.

Den första säsongen i Tyskland har gått som ett ånglok i Tyskland, några gupp har han stött på (Supercupfinalen mot Dortmund och hemmaförlusten mot Manchester City är vad som främst kommer i åtanke) men i det stora hela har han lett fjolårets bästa lag i världen mot den ena efter den andra titeln utan att behöva oroa sig särskilt mycket om utmanarna.

Alla har dock varit medvetna om att det stora målet har varit att försvara Champions League-titeln. Något som inget annat lag har gjort sedan turneringen började att kallas vid detta namn och något som flertalet klubbar har strävat efter att få göra. Frågan är om det har funnits särskilt många bättre kandidater tidigare än årets Bayern till att kunna försvara titeln.

Men i en säsong där många har hyllat Bayern och Guardiola för att ha använt sig lagets styrkor från förra säsongen (det direkta, snabba omställningsspelet) kombinerat med spanjorens bollinnehavsbaserade fotboll, så ser det mer och mer ut som om kombinationen snarare har blivit en ”barcafiering”.

För vad vi såg igår var ingen kombination, utan ett typexempel på den fotboll som Guardiola först blev så hyllad för när han klev upp som huvudtränare för Barcelona men mot slutet också blev minst lika kritiserad för.

Det var ingen effektiv fotboll vi fick se igår. Bayern München rullade bollen från den ena till den andra sidan i hopp om att hitta luckor i ett Real Madrid-försvar som såg väldigt avslappnade ut under hela matchen. Madridförsvaret visste exakt vad som väntade och blev inte uttröttade utan höll sig ajour under hela matchen, stod för få misstag och gav framför allt inte Bayern några luckor att ta sig igenom.

När ett lag som Bayern hamnar i ett sådant dödläge förväntar sig många supportrar en förändring. Kanske att laget spelar något rakare, släpper på bollinnehavet och försöker att få motståndarna att hamna i en ny situation som de kanske inte är så förberedda på.

Bayern försökte att göra det i andra halvlek, problemet var bara att lika lite som man hade kunnat tro att Real Madrid var förberedda på det, lika lite såg det ut som om Bayern själva var förberedda på det. För om de första 45 minuterna var Bayerns var de andra 45 minuterna Reals. Bayerns momentum var som bortblåst och spanjorerna kontrollerade tillställningen utan att egentligen se särskilt hotade ut. Real Madrid vann matchen med 1-0 och har ett bra utgångsläge inför returen på Allianz Arena nästa vecka. Manuel Neuer kallade Bayerns utgångsläge för ”obekvämt” och ingen kan säga något annat om det.

Chansen för Bayern att försvara sin titel är långt i från förbi. Real Madrid förlorade senast på tysk mark mot Dortmund med 2-0. Det var dock mot ett Dortmund som just spelade med raka mönster, snabba omställningar och som gjorde det obekvämt för Real Madrid. Frågan är om Guardiola kan få sitt Bayern att göra detsamma.

Jag hade trott på Guardiolas spel om Thiago inte hade varit skadad. För i hans frånvaro har man sett hur spelet inte alls har sett lika vasst ut. Det tar för lång tid för bollen att transporteras på planen och varken Schweinsteiger eller Kroos har de där absoluta finesserna som Thiago har. Känslan är att Thiago på egen hand kan få mer rörelse hos sina medspelare än vad en trio bestående av Schweinsteiger, Kroos och Lahm kan få. Jag sågade Thiago-värvningen inför säsongen men jag är den förste att säga att jag hade fel, Thiago är den som Guardiola och Bayern saknar för att kombinationen av det tyska och det spanska ska kunna fungera.

Gary Neville skrev på sin Twitter i morse att om du vinner med 80% bollinnehav så är du ett geni, förlorar så är 80% bollinnehav meningslöst. Vad han kanske framför allt skrev som var viktigt var att Bayern har fått bollinnehav utan mening och att laget tappat förmågan att ha spelare i boxen när inläggen är på väg in. Något som syntes extremt tydligt igår när knappt Mandzukic fanns att hitta i straffområdet.

Chansen är inte över, långt i från men om Bayern spelar som de gjorde under gårdagen så har jag svårt att se att ett taktiskt skickligt Real Madrid med Carlo Ancelotti som tränare ska kunna rubbas. Det krävs något alldeles extra. Hemmapubliken på Allianz Arena måste stå för säsongens bästa insats, det måste hemmalaget också göra.

Twitter: @atnilsson

Köln tillbaka i Bundesliga är positivt för tysk fotboll som helhet. Det finns en stabil supporterbas och publiksnittet är högt. Staden är vacker och ekonomiskt stabil, detsamma gäller klubben. Utöver München har Köln tillsammans med Hamburg och Berlin nämnts som de tre städerna där det finns störst möjligheter (på pappret) att lyckas med något liknande som i den sydtyska staden. Just på grund av förutsättningarna runt omkring så därför är det viktigt att Köln har ett lag uppe i den högsta divisionen. Dock är det synd att det klassiska rivalmötet mellan Köln och Düsseldorf inte kommer att spelas nästa säsong, för det är en av årets matcher i tysk fotboll.

Vilket lag som följer med Köln direkt upp till Bundesliga och vilket lag som får kvala är ännu långt ifrån avgjort med just nu finns det tre kandidater som slåss om de två platserna sett till tabelläget.

2. Greuther Fürth, 54 poäng (+19)

3. SC Paderborn 07, 53 poäng (+10)

4. FC Kaiserslautern, 50 poäng (+14)

Paderborn hade 2-1 mot Greuther Fürth i söndags men släppte in ett mål på övertid, annars hade säsongens succélag haft pole position i tätstriden. Nu ser det lite annorlunda ut och det är förra årets Bundesligajumbo Fürth som håller den andra platsen med direktuppflyttning till Bundesliga. Kaiserslautern låg länge bra till men tappade rejält under mitten av säsongen och har nu kämpat sig tillbaka men slår helt klart ur underläge.

Greuther Fürth har i de tre sista matcherna 1860 München (H), Energie Cottbus (B) och avslutar mot SV Sandhausen (H). Två hemmamatcher på av tre kvarvarande varav den enda bortamatchen är mot Cottbus som med största sannolikhet får lämna 2. Bundesliga efter denna säsong. Ett helt klart överkomligt läge och även om Fürth endast har vunnit två av de senaste sju matcherna så har laget inte förlorat på de senaste elva matcherna. Det krävs att Fürth börjar att ta treor annars så blir det ingen plats till Bundesliga.

På SC Paderborns lista står det SV Sandhausen (H), Erzgebirge Aue (B) och VfR Aalen (H). Tre mittenlag som inte har särskilt mycket att spela för då alla är klara för spel i 2. Bundesliga nästa säsong men inte heller kan nå uppflyttning. Problemet för Paderborn är inte främst motståndarna, utan snarare den egna formen och tron på vad laget gör. Likt en grillad köttbit så har Paderborn ibland en tendens att vara något rå i hoppet om den perfekta steken vilket leder till rejäla bottennapp. Om de lyckas hålla köttet bra stekt så kan de absolut ta sig förbi Fürth, men det är osäkert i mina ögon.

FC Kaiserslautern ställs mot Union Berlin (B), Dynamo Dresden (H) och Fortuna Düsseldorf (B) och har med dessa tre motståndare det klart tuffaste spelschemat av dessa tre lagen. Union och Düsseldorf har inte mycket att spela för men är båda förhållandevis starka hemmalag. Dynamo Dresden slåss mot nedflyttning och blir ingen enkel uppgift även om det mötet är på hemmaplan.

Min gissning är (inte särskilt vild) att det blir Fürth som följer med Köln direkt upp till Bundesliga medan Paderborn kniper kvalplatsen. Tyvärr tror jag det är så att Paderborn inte kommer att vara särskilt framgångsrika i kvalet och därför får vi endast se två nykomlingar nästa säsong. Fürth är så där lagom roliga att få upp igen, publikstödet är inte enormt och om inte Nürnberg klarar sig kvar i Bundesliga försvinner deras heta rivalderby nästa säsong.

Drömmen hade varit Köln och Kaiserslautern, nu får vi nog nöja oss med endast ett av lagen.

Twitter: @atnilsson

Vad som dock är intressant är att just denne Korkut inte haft någon fantastisk period som tränare i klubben. Det började bra med två raka segrar i vintras mot välmeriterade lag i Wolfsburg och Mönchengladbach – efter det fallerade så sakta Korkuts visioner och Hannover såg ut precis som det lag som Slomka haft problem att få igång under hösten.

Men ska vi gå till botten med Hannovers problem så måste vi också ta lite tid till att se hur klubben har förändrats under från förra säsong fram till idag.

Först och främst var det en infekterad affär som fick sportchefen Jörg Schmadtke att lämna klubben. Schmadtke hade tillsammans Slomka byggt upp det Hannover som efter Roberts Enke död klättrat och stabiliserat sig i Bundesliga. Men efter bråk duon emellan fick Schmadtke ta nådastöten och lämna klubben.

In kom Freiburgs sportchef Dirk Dufner, en man som är känd för att han har värvat in spelare till ett billigt pris och med låga lönekostnader mot förutsättningen att de får en fast klausul med en prislapp på ifall spelaren skulle vilja lämna för en större klubb. I Freiburg har Dufner jobbat med en av Tysklands vassare ungdomsakademier och med sin värvningstaktik försökt att tjäna pengar enligt devisen ”köp billigt, sälj dyrt”. Problemet är att det sällan har varit särskilt dyra försäljningar, men klubbarna har gått plus på affärerna.

När säsongen drog igång fick Slomka göra det utan tre av de försvarare som hade spelat flest antal matcher under förgående säsong. Steven Cherundolo, Mario Eggimann, och Konstantin Rausch saknades, bara veckor senare skulle försvarsledaren Karim Haggui lämna klubben för konkurrenten Stuttgart och all trygghet förutom i målvakten Zieler var borta.

Zieler, som ofta har återfunnits i Jogi Löws tyska landslag, fick det stora ansvaret att få ordning på försvarsspelet men i ärlighetens namn är det något som har visat sig vara en alldeles för stor uppgift för den 25-årige målvakten. Försvaret har varit ihåligt och även om Zieler har gjort en förhållandevis bra säsong så har det inte räckt till.

Offensivt en av fjolårets bästa spelare i Szabolcs Huszti inte alls nått upp till samma höjder och har mest sett frustrerad ut över att han fortfarande harvar i ett lag som Hannover. Inte är det konstigt att klubben ryktas göra sig av med hemvändaren som förgyllde Bundesliga förra året men som i år har varit en skugga av sig själv.

Inget av nyförvärven Leonardo Bittencourt och Edgar Prib har heller tagit det där så viktiga extra steget för att fylla Husztis roll på mittfältet. Både Bittencourt och Prib har sett tagna ut av studens allvar i sin nya klubb och har stått för habila, men inte matchvinnande prestationer.

I anfallet har avsaknaden av en målskytt varit bedövande och när klubben la hoppet på den från Hamburg inlånade Artjoms Rudnevs andades det desperation. Rudnevs hade inte haft någon fantastisk period i Hamburg men inledde starkt i Hannover, för att sedan tappa allt han byggt upp och nu har den lettiske anfallaren inte gjort mål på över sju matcher.

Så även om kontraktet är säkrat så är Bundesligaframtiden inte det. Inför nästa säsong behöver Hannover göra stora förändringar och få in ett antal nya namn för att inte bli indragna i bottenstriden.

Och just det, med tre omgångar kvar så har Korkut samlat ihop 17 poäng, det vill säga en poäng mindre än vad Slomka gjorde under sin halva på säsongen. Så mycket för tränarbyten…

Twitter: @atnilsson

Den kanske roligaste nyheten för alla Dortmundsupportrar var att Ilkay Gündogan förlängde sitt kontrakt med ytterligare ett år (gäller nu till 2016) och därmed planerar att ta igen för årets förlorade säsong. Om tolv månader står Dortmund dock där igen och får fundera över om klubben ska behålla honom ytterligare en säsong och sedan se honom gå utan att inkassera några pengar eller om klubben ska ta det högsta budet, för vi kan nog tyvärr ana att det är den vägen som det kommer att gå.

Wolfsburg gjorde ingen dålig match igår men bollen studsade långt i från deras väg. Man skulle nästa kunna tro att Ivica Olic, en målsumpare av rang, har spridit sin olycka till övriga lagmedlemmar.

För er som inte redan har lyssnat på det så finns ett nyinspelat Halbzeit ute! Podden släpptes igår och jag och Andreas pratar mycket, mycket Dortmund men vi hinner även med att diskutera nedflyttningsstriden, DFB-Pokal, Champions League och den kommande omgången! Finns på iTunes och SvenskaFans!

Toni Kroos agent påpekar gång efter annan att Kroos inte kommer att lämna utan han stannar minst till 2015 i Bayern. Ärligt talat, Kroos stannar endast till 2015 i Bayern om han förlänger sitt kontrakt – annars blir han såld i sommar.

De flesta europeiska giganterna tornar upp sig som intresserade av Hakan Calhanoglu. Chelsea, Manchester United, Manchester City, Liverpool och Atletico Madrid sägs alla vara intresserade av Calhanoglu som själv har sagt att han vill stanna och utvecklas i Hamburg – det gäller nog främst om Hamburg klarar sig kvar i Bundesliga skulle jag tro.

Twitter: @atnilsson

Det var ingen taktiskt fulländad match från någon sida, men Dortmund hade en klar idé och tanke med sitt spel vilket var den största skillnaden. Dortmund är ett kontringsbaserat lag och mot ett Bayern med bollinnehav passar deras spelsätt perfekt. Jag undrar hur det hade gått om en Lewandowski i form hade spelat från start. Det hade nog runnit i väg bra mycket tidigare än vad det gjorde.

Erik Durm! Vilken insats! Han var strålande mot Real Madrid och plockade bort Robben totalt. Frågan är om han inte är på väg till landslaget. Tyskland saknar en given vänsterback (även om Schmelzer nästan ockuperat den positionen) och Durm skulle passa väldigt bra i Löws landslag anar jag. Ge honom en chans!

Guardiolas våghalsiga spel med nya startelvor fick sig en rejäl törn. Jag oroade mig tidigt för att det skulle kunna skada lagets rytm och harmoni, något som jag tycker att man har sett tydliga tecken av de senaste veckorna. Nog för att spelarna är utvilade till Champions League, men hur bra såg det egentligen ut mot United om man ska vara helt ärlig? Det var långt i från lagets bästa insats denna säsong i Champions League-spelet. Det blir intressant att se om Guardiola fortsatt kommer att rotera så häftigt som han gjort med spelare i Bundesliga eller om flera av de givna startnamnen kommer att dyka upp oftare nu igen (till skillnad från matcherna mot Hoffenheim och Augsburg).

***

I dag blev det officiellt att Sebastian Rode går till Bayern från Frankfurt efter säsongen. Ingen chock där. Jag kan se honom passa in i Bayern, spelchanserna är dock små på pappret.

***

Daniel van Buyten ser ut att lämna Bayern för FC Köln. Van Buyten må vara gammal men är fortfarande en solid mittback. Känns som en mycket intressant värvning för Köln som med största sannolikhet spelar i Bundesliga nästa säsong.

***

Barcelona är tydligen intresserade av Jürgen Klopp och Jogi Löw som tänkbara ersättare till Martino. Jag ser inte Klopp i Barcelona, det fungerar bara inte i mina ögon.

***

Tidigare Paderborn- och numera Salzburgtränaren Roger Schmidt sägs ligga högst upp på Eintracht Frankfurts lista över ersättare till Armin Veh. Schmidt är intresserad men det är högst tveksam om Frankfurt vill lägga de €1,5 miljoner som Schmidt kostar att köpa loss från sitt kontrakt med energidrycksklubben från Österrike.

***

Hakan Calhanoglu blir inte kvar i Hamburger SV om klubben åker ut verkar det som, trots nyligen påskrivet kontrakt. Galatasaray har visat intresse tidigare och nu är det Chelsea som jagar den unge turken som är en av de få som har glänst i Hamburg under säsongen.

***

Och den här bilden är magisk. Klopp kollar tydligen efter spelare i Italien.

***

Schalke ångar på med en seger med 2-0 mot Eintracht Frankfurt igår. Nu har Gelsenkirchenklubben sju raka matcher utan seger (edit: utan förlust skulle det självklart stå, haha) vilket är en imponerande bedrift. Jens Kellers poängsnitt som tränare är dessutom det högsta en Schalketränare har haft i Bundesliga (1.87/match), lik förbannat ryktas det om att han är på väg bort (vilket även jag har skrivit om). Bevisligen har jag inte förstått hur duktig han är, tyvärr krävs det statistik för att jag ska vilja tro på det vilket säger något för mycket om mig.

***

Simon Bank skrev en bra och relevant text kring den framgång Schalke sedan länge har haft med sina talanger. Hur han dock missade att nämna den enskilt viktigaste tränaren i ungdomslagen, Norbert Elgert, är för mig en absolut gåta. Elgert är mannen som har utbildat de flesta, om inte alla, talanger så har kommit upp genom systemen de senaste 15-20 åren (Neuer, Özil, Draxler med flera). Jag menar, Elgert fick till och med det tyska fotbollsförbundets tränarpris 2013 för sina insatser i Schalke ungdomslag.

***

Bayern-Dortmund klockan 18.30 ikväll smäller tyvärr inte så högt som jag och flera andra hade hoppats på. Titelstriden är avgjord vilket gör att det inte blir den hetta och intensitet som det mötet annars har personifierat de senaste säsongerna. Det lär dock bli en hejdundrande fotbollsmatch och jag tror inte att Guardiola ställer upp med ett c-lag den här gången.

***

Förstå att Hannover, med lite otur, kan ligga på kvalplatsen till nedflyttning om resultaten inte går deras väg idag. Tayfun Korkut fick en bra start i klubben men sedan har det dalat. Idag ställs han mot mannen han ersatte, Mirko Slomka, i en het duell på HDI-Arena mellan Hannover och Hamburg.. Just det, det är Hamburg som just nu ligger på den där kvalplatsen.

***

För att inte tala om nerverna i matchen mellan Freiburg och Braunschweig. Braunschweig har otroligt nog kämpat sig tillbaka i bottenstriden och ser nästan vassast ut av alla inblandade lag. Torsten Lieberknechts energi från sidlinjen har spridit sig till spelarna som verkligen tror på chanserna att undvika nedflyttning. Det vore magnifikt och osannolikt om Braunschweig håller sig kvar.

***

Chansen för att Christian Streich blir uppvisad på läktaren idag? Ganska hög skulle jag tro.

***

Spelar Dortmund lika bra som i returen mot Real har Bayern ingen lätt väg att resa ikväll. Kirch och Jojic imponerade då, hopppas att de kan bjuda på liknande insatser ikväll för att sätta käppar i hjulen för Bayern.

Twitter: @atnilsson

***

Borussia Dortmund! Jävlar i mig. Snacka om att visa upp sig från sin rätta sida och det med ett lag som inte alls kändes särskilt vasst på pappret. 2-0 mot Real Madrid och spanjorerna såg stundtals skakade ut. Dortmund åker ur Champions League med hedern i högsta behåll och jag ser fram emot att få se ett skadefritt Dortmund nästa säsong. Segern var också ett bevis på att förra säsongens finalplats inte alls var en sådan tillfällighet som många har trott.

Adrian Ramos-transfern till just Dortmund bekräftad. Inget oväntat där. Det har ryktats om det länge men jag antar att de sista pusselbitarna föll på plats under veckan. Det blir spännande att se vad Ramos kommer att kunna tillföra i Dortmund. En anfallsvärvning är klar men det lär bli fler i Dortmundlägret. Kevin Volland vore perfekt för Dortmund.

***

Inte ser det ut som om Toni Kroos lämnar, trots rykten från England om att han berättat för lagkamraterna i Bayern att planerar att gå till United i sommar. Kroos agent förnekade det idag och sa att han blir kvar till minst 2015 i Bayern. Om nu United faktiskt hade varit villiga att ge 40 miljoner pund för Kroos, undrar jag inte om Bayern faktiskt skulle ta pengarna. Känns som ett rejält överpris i mina ögon, även om Kroos är en riktigt bra fotbollsspelare med sina bästa år kvar av karriären.

***

Har vi fått några klartecken kring ter Stegens flytt (eller inte) till Barcelona?

***

Kommer Bayern att ta sig vidare ikväll? Jag skulle tro det. Men det blir nog ingen enkel uppgift. Spelar United handbollsförsvar är jag orolig för att fjolårsmästarna kan få det jobbigt. Mandzukic från start är ett absolut måste.

***

Bottenstriden i Bundesliga blir bara tätare och tätare. Tayfun Korkut kan få lämna Hannover efter bara fyra månader vid rodret. Förlust mot Mirko Slomkas Hamburg i helgen betyder foten för Korkut. Just Slomka var den som Korkut ersatte i Hannover. Ödets ironi på något sätt om nu Slomka blir den som gör att Korkut får lämna.

***

Berliner Weisse förstår jag mig inte på. Öl med saft – nej tack.

***

Årets första insats i Champions League gjorde Oliver Kirch igår och han var tokbra på mittfältet. Kirch har aldrig imponerat på mig tidigare men igår stod han för en briljant insats. Fingerspitzengefühl från Klopp.

***

Currywurst är ett måste i Berlin.

Twitter: @atnilsson

Den då 24-årige Annan värvades efter en framgångsrik sejour i Rosenborg till Schalke för att styra upp mittfältet i mitten av säsongen 2011/2012. Under våren blev det ett antal insatser på det centrala mittfältet i Tyskland där han stod för ett habilt jobb utan att glänsa.

Redan efter ett halvår i klubben blev Annan utlånad till Vitesse under säsongen 2011/2012 vilket följdes av en utlåning den efterföljande säsongen till Osasuna. Den sistnämnda utlåningen till Osasuna slutade dock bittert då Annan var borta under hela våren till följd av skada.

Med endast år kvar på kontraktet, en historia av utlåningar och skador, så trodde många att Annan skulle bli såld under sommaren för att Schalke skulle kunna inkassera åtminstone några få euros för mittfältaren.

Så blev inte fallet.

Annan kanske inte på pappret låter särskilt attraktiv när man väl läser hur det har sett ut för honom under de senaste säsongerna – det är jag beredd att medge, men det går att göra en enkel jämförelse för att bekräfta hans kvalitet.

Flyktande Jiloan Hamad hamnade i Hoffenheim under vintern, en klubb som är klart sämre än Schalke och som inte innehåller i närheten av lika mycket stjärnor. Hamad var en av Allsvenskans mest tongivande spelare förra säsongen men har ännu inte lyckats ta en plats i startelvan i Tyskland, inte heller har han gjort särskilt många inhopp.

Annan har visserligen inte särskilt många fler Bundesligaminuter på agendan, men att ta en plats på mittfältet i Schalke är en mycket svårare uppgift än att ta en plats på yttermittfältet i Hoffenheim. Därför så är jag övertygad om att Annan skulle hålla högsta allsvenska kvalitet.

Åge Hareide har koll på Annans kvalitet från hans tid i Rosenborg och vet vad en skadefri Annan går för när det gäller.

Annans kontrakt går ut till sommaren och kommer att vara tillgänglig då. Om Malmö FF kan knyta åt sig honom då så har MFF skaffat sig ett riktigt ess inför guldstriden och Europaspelet.

Twitter: @atnilsson

Mainz har i båda sina matcher gjort det svårt för Bayern och det genom att inte tillåta några av Bayerns spelare centralt i boxen. Bollen kommer aldrig fram dit, Bayern rör sig och rör sig men bollen går mest i sidled vilket i längden blir lätt att försvara mot.

Nu har Bayern lyckats, i de flesta fallen, att reda ut det i slutändan mot sämre lag men mot United som har flertalet rutinerade spelare som håller högsta europeiska nivå gick det inte att lösa upp den gordiska knuten.

Den stora farhågan om att Pep skulle ta sitt passningsspel från Barcelona och ersätta Heynckes tidigare vassa djupledsspel besannades till viss del igår även om det inte har blivit en helt genomförd assimilering av Barcelonas spel i Bayern.

Franz Beckenbauers kritik efter 1-1-matchen mot Arsenal var svidande. ”Der Kaiser” anade att Bayern skulle bli som Barcelona och kritiserade detta spel, han menade på att det var tråkigt att se på att det kanske inte heller är särskilt effektivt i slutändan.

Peps Barcelona i symbios med Heynckes Bayern kändes som något som skulle kunna bli det modernaste inom fotbollen, men ännu tycker jag inte att vi har nått dit även om många tycker att Bayern är bättre i år än förra säsongen.

Jag vet inte om jag håller med. Visst, resultatmässigt är det omöjligt att kritisera Peps resultat men för mig var Bayern förra säsongen ett snäpp vassare när det gällde som mest. Lägstanivån må vara högre i år, men högstanivån är i mitt tycke lägre.

1-1 är inget dåligt utgångsläge inför returen på Allianz Arena. Jag är dock övertygad om att Pep och laget hade förväntat sig mer. Bayern är fortfarande favoriter men United kan garanterat utmana och nästa vecka behöver tyskarna står för en bra och stabil insats för att ta sig vidare till semifinalen.

Ikväll är det Dortmunds tur hoppa in i Champions League, blir mer skrivande om det imorgon men parkera bussen och hoppas på en balja så lever även den bataljen. Håller tummarna för att Klopp och hans gäng får med sig lite hopp från mötet, vilket jag absolut inte tror är omöjligt ska sägas.

Och det här med att Barcelona inte får värva spelare. Betyder det att ter Stegen blir kvar i Mönchengladbach?

För jag hade räknat ut Eintracht Braunschweig ur bottenstriden, men efter tre poäng mot Mainz så följde laget upp med en poäng på bortaplan mot topplaget Leverkusen(om nu kan kalla Leverkusen för det efter våren). Det kanske till och med borde ha varit tre poäng för Braunschweig med tanke på matchbilden, men en poäng får någonstans ändå duga trots att de två poäng som laget gick miste om, hade satt klubben på samma poäng som Stuttgart och Hamburg (båda står just nu på 24 poäng).

Stuttgart hade ledningen mot ett svagt, riktigt svagt Dortmund men kunde inte förvalta sin 2-0-ledning. Istället för laget igenom, likt ett lag som blir nedflyttad, och förlorade på hemmaplan med 3-2. Läget är minst sagt prekärt för Huub Stevens och hans nya lag. Nerverna har tagit över alldeles för mycket och även om den individuella spelarkvaliteten finns där, åtminstone i mina ögon, så tycks det inte finnas mycket till lag att snacka om.

Hamburg hade även dem ledningen borta mot Mönchengladbach men lyckades inte förvalta det övertaget. Överläge 1-0 slutade i underläge 3-1 och Mirko Slomka har fortfarande inte lyckats med att vinna en enda Bundesligamatch på bortaplan denna säsong, varken i Hamburg eller i sin tidigare klubb Hannover.

Även Nürnberg tappade sin ledning på bortaplan då laget hade 2-1 i halvtid mot SC Freiburg, ett annat lag i bottenstriden. Men efter andra halvleken var spelad hade Freiburg vänt på steken och vunnit med 3-2 vilket gjorde att Christian Streich och hans mannar nu har tagit ett stort kliv till att säkra kontraktet.

Spelschemat för de återstående sex omgångar ser ut som följande för lagen som just nu slåss om att undvika nedflyttning:

15. Nürnberg, 26 poäng – Mönchengladbach (H), Wolfsburg (B), Leverkusen (H), Mainz (B), Hannover (H), Schalke (B)

16. Stuttgart, 24 poäng – Freiburg (H), Mönchengladbach (B), Schalke (H), Hannover (B), Wolfsburg (H), Bayern München (B)

17. Hamburg, 24 poäng – Leverkusen (H), Hannover (B), Wolfsburg (H), Augsburg (B), Bayern München (H), Mainz (B)

18. Braunschweig, 22 poäng – Hannover (H), Freiburg (B), Bayern München (H), Hertha BSC (B), Augsburg (H), Hoffenheim (B)

Intressant att nämna är att alla lagen har Hannover kvar och just nu står Hannover på 29 poäng och har långt ifrån säkrat kontraktet och kan bli högst indraget i bottenstriden om laget skulle förlora mot just dessa fyra lag. Så därför är det fortfarande risk för andra lag att åka ur, även om de för tillfället har många poäng ned till nedflyttning.

I mitt tycke har Braunschweig det lättaste schemat. Utöver Bayern München, som visserligen är på hemmaplan, så har laget fem överkomliga matcher där laget ska kunna plocka den ena efter den andra poängen. Det kan mycket väl bli så att laget kämpar sig upp ovanför strecket om Lieberknecht kan kanalisera den nyvunna energin och formen. Jag kan absolut se att Braunschweig samlar ihop över tio poäng, vilket skulle kunna vara nog för att säkra ett nytt kontrakt.

Hamburg har ett formsvagt topplag i Leverkusen härnäst, därefter följer många intressanta möten där endast Bayern och Wolfsburg ser ut som lag som blir svåra att nå. Nio poäng är inte omöjligt, men med tanke på Slomkas bortaresultat denna säsong så ser det ut att bli väldigt tufft för Hamburg för varken Bayern eller Wolfsburg blir lätta att slå på hemmaplan. Vinster på bortaplan krävs för att säkra kontraktet.

Stuttgart har tre tuffa matcher i Wolfsburg, Schalke och Bayern. Att avsluta på Allianz Arena blir ingen picknick i övriga tre matcher kan jag se att laget vinner åtminstone två av matcherna. Men ärligt talat tror jag att det blir svårt för Stuttgart och om laget lyckas få nio poäng på de sista sex matcherna så ska de i mina ögon var lyckliga. Stor risk för nedflyttning i Stuttgartlägret.

Nürnberg har det inte heller helt enkelt på pappret. Gladbach fick med sig en seger senast mot Hamburg, Wolfsburg är alltid bra och Leverkusen såväl som Schalke jagar Champions League, Mainz i sin tur jagar Europa League. Det blir ingen rolig avslutning för Nürnberg med Verbeek har lyckats få laget att ta poäng oväntat tidigare och så kan det även fortsätta. Kvalplatsen känns inte alls orimlig.

Så, mina tankar är väl någonstans hyfsat klara och om jag får dra slutsatser av mina egna tankar så skulle jag faktiskt tror att det slutar något så här:

15. Nürnberg, 32 poäng

16. Braunschweig, 32 poäng

17. Stuttgart, 30 poäng

18. Hamburg, 30 poäng

Högst spekulativt men det vore otroligt om två så klassiska lag som Stuttgart och Hamburg får lämna. Men jag tycker ändå att jag har tillräckligt mycket kött på benen för att kunna skriva något sådant. Eller vad tycker ni?