18. Eintracht Braunschweig
Betyg, lag: ++ (Godkänd)
Betyg, tränare: +++ (Bra)
Betyg, sportchef/ledning: ++ (Godkänd)
Det kan tyckas ironiskt att jag ger laget som kom sist i Bundesliga godkänt. Men faktum är att Braunschweig gjorde allt de kunde utifrån de förutsättningar som fanns. Braunschweig var uträknade inför säsongen av absolut alla. Laget hade överlägset minst erfarenhet från Bundesliga sett till antal matcher per spelare (endast tre spelare hade gjort fler än 10 insatser i Bundesliga), dessutom var uppflyttningen från 2. Bundesliga en total överraskning.
Under säsongen så handlade det under stora delar om att hålla sig kvar i striden om kvalplatsen. Något som laget lyckades med att göra gång på gång vilket gjorde att det faktiskt fanns en möjlighet hela vägen in till den sista omgången för laget att överleva en förutsedd nedflyttning. Spelare som Karim Bellarabi och Ermin Bicakcic imponerade stort under säsongen och visade att det fanns några pärlor även i detta lag.
Tränaren Torsten Lieberknecht, som var Werder Bremens förstaval i deras tränarjakt inför säsongen, visade att han är redo för att träna i den tyska högstaligan. Rakhet, tydlighet och ärlighet var något som var signifikativt för en tränare som identifierar sig med klubben till hundra procent. Fansen älskar honom, medierna också och utan hans oändliga energi så hade laget aldrig stått för ett sådant hedrande Bundesliga-år som klubben stod för.
På sportchefssidan så gjorde Marc Arnold inte bort sig. Han valde att lägga hoppet till spelare som inte hade särskilt mycket erfarenhet men som samtidigt inte skulle riskera klubbens ekonomi. Han insåg bristerna och förstod klubbens gränser. Dessutom stöttade han sin tränare och laget under hela säsongen, något som andra pressade sportchefer i samma situation inte gjorde.
Som helhet ska Braunschweig se tillbaka på säsong med positiva ögon. Ingen hade trott att Braunschweig skulle kämpa så väl som de gjorde och även om de inte höll det kvalitativa måttet så var det inget fel på kämparglöden, kanske var Braunschweig det laget som hade mest kämparglöd i hela ligan.
17. FC Nürnberg
Mitt tips: 14:e plats
Betyg, lag: ++ (Godkänd)
Betyg, tränare: + (Underkänd)
Betyg, sportchef/ledning: + (Underkänd)
Nürnbergs lag drabbades av skada efter skada. Den ena spelaren efter den andra försvann vilket helt klart försvårade omständigheterna. Laget kämpade dock ivrigt i hopp om att ta poäng och spelare som Josip Drmic, Daniel Ginczek och Raphael Schäfer kan trots nedflyttning se tillbaka på säsongen med hedern i behåll.
Många spelare gjorde allt vad de kunde utifrån förutsättningarna. Jag tvivlade på Nürnberg inför säsongen men trodde att deras erfarenhet blandat med några nya, spännande namn skulle vara tillräckligt för att undvika nedflyttning. Men samtidigt som många spelare presterade bra så underpresterade nyckelspelare som Hiroshi Kiyotake och Per Nilsson – spelare som jag och många andra hade förväntat oss mer av.
I slutändan gjorde laget vad de kunde, problemet fanns på tränarsidan där varken Michael Wiesinger eller Gertjan Verbeek lyckades att implementera ett tillräckligt framgångsrikt spelsätt. Jag gillade Wiesinger men laget lyckades inte att vinna en enda under match under hans ledning under hösten. Verbeek inledde starkt men hade svårt att vända på vinden när det gick emot. Medialt sätt hanterade tränarna situationen okej, men de fick inte ut i närheten av den potentialen som faktiskt fanns i truppen.
Den värsta insatsen stod dock sportchefen Martin Bader för. Jag är fortfarande förundrad över att han sitter kvar på sin post. Med två sparkade tränare och en nedflyttning som facit så kan man inte ge något annat än ett underkänt betyg. Än värre blev det av Bader kort innan han sparkade Verbeek inför de sista omgångarna av ligan faktiskt sa att klubben planerade att behålla nämnda Verbeek även vid nedflyttning, något som inom kort ändrades. Nej, Bader gjorde ingen bra reklam för sig själv eller för klubben och förtjänar kritik.