Tyskland vann utan glans

Sebastian Rudy – det oväntade valet

Löws alternativ på högerbacksplatsen var inte särskilt många. Mycket tydde på att Kevin Großkreutz, trots den tunna insatsen mot Argentina, fortsatt skulle få förtroendet på den positionen. Så blev inte fallet. Valet föll på Hoffenheims Sebastian Rudy som aldrig tidigare spelat högerback under sin karriär. Lös hade förutspått en match där Tyskland skulle ha mycket bollinnehav och med Rudy istället för Großkreutz skulle högerkanten bli klart offensivare, samt att  Löw skulle få in en högerfot. Valet visade sig lika bra som oväntat. Rudy låg bakom många inlägg i offensiven – speciellt det som ledde till Thomas Müllers 1-0 – och gav bra stöd till Müller på kanten. Defensivt var Rudy högst delaktig i Skottlands kvitteringsmål, men i övrigt tyckte jag han stod för en fullt godkänd insats defensivt. Valet av Löw föll väl ut, men Rudys framtid är inte som Lahms långsiktiga ersättare.

Reus stark som ”tia”

I Özils frånvaro klev Marco Reus in på sin favoritposition som central offensiv mittfältare. Reus var löpvillig, var hela tiden ett hot mot Skottlands försvar med sin kreativitet och framför allt var han svårläst för det skotska försvaret. Till skillnad från Özil kändes Reus mer villig till att spela utanför sin bekvämlighetszon. Det vill säga att Reus bytte positioner med de andra offensiva mittfältarna  oftare än Özil och Reus stora fördel är att han generellt är bättre ute på kanten än vad Özil är, vilket gjorde att det tyska anfallet såg flexiblare ut än på länge. Reus var nyckeln i Tysklands anfall och Löw har ett svårt val att göra i framtiden, för Özil och Reus tillför olika fördelar på rollen.

”Fel” Mario som anfallare

Ytterligare en anledning till att det tyska anfallet såg rörligare och flexiblare ut än tidigare var att Mario Götze, och inte Gomez, spelade från start i anfallet. Götze stod för sin bästa insats i rollen som spjutspets och gjorde det klart svårare för det skotska försvaret att hitta rätt i sina positioner. Götze roterade bra och bytte ofta roll med de offensiva mittfältarna vilket skapade svårigheter för det skotska försvaret, något som med största sannolikhet inte hade skett med den mer statiska Gomez i anfallet.

Försvaret saknade Hummels

Med Boateng tillbaka i försvaret var en av de två mittbackarna tillbaka i startelvan som spelat under VM. Boateng såg ringrostig ut och med tanke på att han inte spelat ihop sig med Höwedes bidrog det till att försvaret vid vissa sekvenser missade i positionsspelet, något som gav stora ytor för de skotska anfallarna. Hummels närvaro saknades i försvaret. Hans trygghet, pondus och ledarförmåga hade behövts för att styra upp i försvaret som stundtals såg svajigt ut. Hans förmåga att slå bra uppspel, en förmåga som varken Boateng eller Höwedes inte har på samma nivå, hade också hjälpt till i offensiven.

I stort ett stabilare Tyskland

Till skillnad från i träningsmatchen mot Argentina såg Tyskland klart tryggare ut i det taktiska upplägget mot Skottland. Självklart berodde det på att Skottland är en sämre landslag än Argentina, men en stor skillnad var att de tyska spelarna såg mer bestämda ut i vad dem skulle göra på planen. Positionsspelet var bättre vilket framför allt syntes det i anfallsspelet som såg klart bättre ut än mot Argentina. Även försvarsspelet var bättre även om det fortfarande fanns småmissar som Löw kommer att behöva finkorrigera. Den första halvleken var klart bättre för Tysklands del. I andra halvlek hade tyskarna svårt att hantera Skottlands kontringar och speed i anfallen. I stort kan Löw vara nöjd med EM-kvalpremiären som i all enkelhet kan sammanfattas med ordet ”stabil”, men det finns saker att jobba på.

Twitter: @atnilsson