Slomkas tid i Hamburg är över

”Vi kommer inte att falla i panik och gå till handling – det kan jag till 120% garantera”, sa den nytillsatte ordföranden Karl Gernandt några timmar efter att Hamburg inkasserat ytterligare en förlust borta mot Hannover i söndags. Mindre än 24 timmar senare var Mirko Slomka sparkad.

Föreningen Hamburger SV har sett ljusare dagar. Det är mindre en ett år sedan Thorsten Fink något oväntat fick lämna klubben efter att ha fått ihop fyra poäng på fem matcher. Då som nu hette det att laget saknade en stabil grund att stå på. Att laget saknade ljusa utsikter taktiskt. Att intentionerna för framgång var alldeles för få. Konstigt kunde tyckas med tanke på att Fink under sina två första säsonger först räddat klubben från nedflyttning, säsongen efter varit nära att föra Hamburg till Europa League och haft en tuff inledning på den tredje säsongen som innehöll matcher mot Schalke och Dortmund.

In kom Bert van Marwijk. Holländaren vars förflutna i Borussia Dortmund och på senare tid det holländska landslaget tilltalade en klubb som återigen skulle vara i toppen. Trots stora ekonomiska ansträngningar och brist på kvalitativa nyförvärv förväntade sig klubben att van Marwijk skulle ge klubben nya utsikter, ett hopp om en ljusare framtid. Efter fem månader som tränare fick även holländaren packa ihop sina väskor och lämna den vackra staden i norra Tyskland.

Toppkandidaten till att ersätta van Marwijk hette Mirko Slomka. Slomkas trackrecord efter sin tid i Hannover, där han förde ett nedflyttningsdömt Hannover till överlevnad och sedan Europaspel, lockade den dåvarande ledningen i Hamburg som bestod av sportchefen Oliver Kreuzer och klubbchefen Carl Jarchow. Samtidigt började en utomstående fraktion bestående av miljardären Klaus-Michael Kühne att hårt kritisera den dåvarande sportsliga ledningen. Kühne kunde tänka sig att bidra med pengar, men endast i utbyte mot att han indirekt kunde få styra klubben.

Felix Magaths namn fördes på tal. Det var Kühnes dröm att få in den före detta Hamburgspelaren. Magath, en man som pekade med hela handen oavsett var vinden blåste, skulle få kontrollera hela klubben så länge han räddade kvar klubben i Bundesliga. Det var nära att en sådan lösning kom till stånd. Enbart en röst saknades i styrelsen för att det skulle ske, men i slutändan gick klubben på Kreuzers och Jarchows lösning: Mirko Slomka.

Slomka var ingen lättnad för Hamburg visade det sig, men han höll laget med nöd och näppe kvar i Bundesliga – vilket var hans huvudsakliga uppgift under våren. Under sommaren var han den som först inledde försäsongen med sitt lag av alla tränare i Bundesliga, i hopp om att spela ihop sitt lag i rätt tid, få andrum och tid samt en bra start på säsongen. Det misslyckades fatalt.

Samtidigt hade Klaus-Michael Kühne fått mer och mer makt i Hamburg. Han hade lyckats få klubben att anställa den tidigare sportchefen Dietmar Beiersdorfer som ordförande i klubben och Beiersdorfer fick direkt ett sportsligt ansvar i klubben. Med Beiersdorfer vid rodret lyckades Kühne få bort sportchefen Oliver Kreuzer, en man som han tidigare i nedsättande ton uttryckt som en ”sportchef för division 3, inte Bundesliga”, men Mirko Slomka – som Kühne inte hade mycket till övers för – blev kvar.

Tills igår.

När flera klubbchefer, däribland Dietmar Beiersdorfer, samlades tillsammans under gårdagen vid 11-tiden på Claus-Michael Kühnes kontor vid ”HafenCity” i Hamburg hade Mirko Slomkas öde redan förseglats. Miljardärens pengar hade använts till nyförvärv som inte fått rätt med speltid, åtminstone enligt Kühne själv. Klubbcheferna visste mycket väl att utan Kühnes pengar var framtiden för klubben osäker. Sponsorer hade redan uttalat sig om att dra sig ur klubben vid en eventuell nedflyttning och tappet av dyra spelare skulle betyda en omstart som skulle kunna ta år att genomföra. Därför vägde Kühnes ord tungt.

Och nu har Kühne fått som han vill.

När Dietmar Beiersdorfer under gårdagskvällen begav sig för att möta Mirko Slomka så var tränaren högst ovetande om sitt öde. Slomka trodde att han skulle diskutera hur man skulle vända på den negativa trenden. Istället fick han veta att hans tjänster inte längre var önskade av klubben. Ett slag i magen för en tränare som lagt ned all sin tid, energi och sina resurser för att återigen föra Hamburg mot toppen. Nu var möjligheten borta och Slomka utan jobb.

För Dietmar Beiersdorfer betydde det ytterligare spilld tid. Beiersdorfers hyllades av vissa som en frälsare med sin återkomst men har ännu inte visat prov på att han skulle vara någon Jesu Kristi. Istället har Beiersdorfer mer och mer framstått som en man tyngd av kraven från miljardären Kühne och som jobbat mot en mål som han själv vet är oerhört svårt att nå, åtminstone på den korta tid som Kühne krävde att det skulle ske på.

Jakten på en efterträdare har inletts. Bland namnen har vi hittat den tidigare Mainztränaren Thomas Tuchel som är drömnamnet. Tuchel blev under sin tid i Mainz känd för sin fantastiska förmåga att göra mycket av lite och rankades som en av Tysklands stora framtidsnamn på tränarbänken. Frågan är om han själv skulle vara intresserade av att jobba i ett Hamburg fyllt av panik? I Mainz hade han tid, lust och förtroende – i Hamburg kanske han skulle ha lusten men tiden i Hamburg är en bristvara och förtroendet försvinner fort.

Speciellt med en miljardär som styr bakom kulisserna.

Twitter: @atnilsson