Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Omgång 2 av DFB-Pokal spelad: få skrällar

Omgång 2 av DFB-Pokal är spelad och resultaten blev följande:

Chemnitzer FC 0-2 Werder Bremen

Arminia Bielefeld 0-0 Hertha Berlin (4-2 efter straffar)

VfR Aalen 2-0 Hannover 96

Kickers Offenbach 1-0 Karlsruher SC

FC Kaiserslautern 2-0 Greuther Fürth

St. Pauli 0-3 Borussia Dortmund

MSV Duisburg 1-4 FC Köln

Dynamo Dresden 2-1 VfL Bochum

FC Magdeburg 2-2 Bayer Leverkusen (6-7 efter straffar)

RB Leipzig 3-1 Erzgebirge Aue

1860 München 2-5 SC Freiburg

Würzburg 0-1 Eintracht Braunschweig

Eintracht Frankfurt 1-2 Borussia Mönchengladbach

Hamburger SV 1-3 Bayern München

TSG 1899 Hoffenheim 5-1 FSV Frankfurt

VfL Wolfsburg 4-1 FC Heidenheim

DFB-Pokal bjöd på ytterst få skrällar under veckan, men det fanns några. Till exempel förlorade Hertha Berlin efter straffar mot 3. Liga-laget Arminia Bielefeld. Hannover föll även dem mot ett lag från de lägre divisionerna i 2. Bundesliga-laget Aalen. Många av favoriter höll dock och topplagen i Bundesliga – Bayern, Mönchengladbach, Wolfsburg och Hoffenheim – tog sig alla vidare till den tredje omgången av cupen. För Dortmund var det en viktig seger mot St. Pauli där framför allt första halvlek visade på den klass som finns i Dortmunds lag.

Direkt efter att omgången spelats klart lottades den tredje, som ser ut som följer:

Bayer Leverkusen – FC Kaiserslautern

Arminia Bielefeld-Werder Bremen

Bayern München – Eintracht Braunschweig

Kickers Offenbach – Borussia Mönchengladbach

RB Leipzig – VfL Wolfsburg

Dynamo Dresden – Borussia Dortmund

SC Freiburg – FC Köln

VfR Aalen – TSG 1899 Hoffenheim

Borusisa Dortmund får återigen åka till ett kultlag i form av Dynamo Dresden. Kickers Offenbach får hoppas på att kunna överraska mot Mönchengladbach och ett mycket intressant möte blir det mellan RB Leipzig och VfL Wolfsburg. Om jag får gissa går följande lag vidare till kvartsfinal:

  • Bayer Leverkusen
  • Werder Bremen
  • Bayern München
  • Borussia Mönchengladbach
  • RB Leipzig
  • Borussia Dortmund
  • FC Köln
  • TSG 1899 Hoffenheim

Ni kanske undrar varför jag väljer RB Leipzig. Jag har en känsla av det är laget som kommer att skrälla i år. Leipzig vill visa att man kan slå de bästa lagen i Tyskland och kommer att ge varenda svettdroppe för att lyckas. Wolfsburg i sin tur kommer att slåss om Europaplatserna i Bundesliga och kommer att lägga störst fokus där anar jag. Även Arminia Bielefeld kan skrälla, men vågar inte riktigt gå så långt just nu.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Dutt sparkad - ersatt av legendarer

Bundesligahelgen är över med följande facit: ett tippat topplag som fortfarande inte har hittat rätt, ett klassiskt lag som sparkat sin tränare och ett mållöst toppmöte som bjöd på stor underhållning.

Dortmund med fortsatta bekymmer

Den match som jag själv jobbade med och följde var Dortmund mot Hannover på Westfalenstadion (eller Signal Iduna Park som den officiellt heter). Det var ett formsvagt Dortmund med nästan alla stora stjärnor som tog emot ett minst lika formsvagt Hannover. Förutsättningarna för Dortmund kunde inte ha varit bättre, men lik förbannat vann dem inte. Spelmässigt ägde Dortmund under stora delar av matchen tillställningen. Sett till Bundesliga var det en av Dortmunds absoluta bästa matcher om man ser till hur laget agerade. Dortmund skapade massvis med chanser med hade oturen att inte sätta dem, samtidigt som Ron-Robert Zieler hade en riktigt bra match i Hannovermålet. Att sedan Hiroshi Kiyotake, vars säsong varit under all kritik, skulle komma att lyfta in det vinnande målet genom en frispark var någonstans talande för hela Dortmunds Bundesligasäsong hittills. Man fälldes inte av en stark Joselu, utan av en svag Kiyotake. Dortmund borde och kunde ha vunnit men är nu ännu djupare inne i sin formsvacka. Många vill nämna det vid kris, kanske med all rätt, men jag såg ingen kris. Jag såg bara ren och skär otur. Dortmund kommer att börja kravla sig uppåt och det snart.

Aus für Dutt

Efter ett och ett halvt år på posten fick Robin Dutt lämna jobbet som tränare i Werder Bremen. Efter nio Bundesligamatcher utan seger som betyder 18:e – och sista – plats i tabellen så gick det inte längre. Bremen ville inte sparka Dutt, men kände sig tvungna att visa sig handelskraftiga när supportrarna krävde det. Dutts tid i Bremen var svag. Redan förra året tippade jag dem som nedflyttningskandidater, mycket på grund av att jag saknade rejäl kvalitet i laget och för att Dutt aldrig hade imponerat på mig som tränare (trots sina framgångar i Freiburg). Dutt-tiden i Bremen präglades av brist på spelidé, brist på kvalitet och framför allt brist på balans. Dutt kunde inte vända på situationen och lämnar klubben med det nästsämsta poängsnittet någonsin i klubbens historia. Bremen valde, likt många andra klubbar, att ersätta Dutt med en intern lösning. Viktor Skripnik från U23 laget tar över och bildar tillsammans med Torsten Frings den nya tränarduon. Två spelare vars Bremenhistorik är stor. Fansen får en lösning som tilltalar deras hjärtan och som ger andrum till en redan hårt ansatt ledning, som fick en ny ordförande i Marco Bode under helgen. Jag har ingen vidare koll på Skripnik och Frings tränarkarriärer, men i deras spelarkarriärer finns gott om rutin att ta av och de hanterade nedflyttningshotet 1999 för Bremen galant. Förhoppningsvis slutar det lika positivt denna gång.

Toppmöte utan mål men med kvalitet

Borussia Mönchengladbach lyckades med att hålla Bundesligatabellen vid visst liv när dem nollade Bayern. Matchen i sig slutade 0-0 men bjöd på kvalitativ fotboll med två lag som verkligen gick för seger. Bayern hade den första halvleken medan Gladbach hade den andra. Hade Bayern inte haft Manuel Neuer i mål hade det nog slutat med förlust för Münchenlaget då landslagsmålvakten stod för en hel del klassparader. Det oavgjorda resultatet betydde att Mönchengladbach fortfarande inte förlorat en enda match denna säsong och att Bayern fortsatt har en komfortabel ligaledning. Det är svårt att se att något annat lag ska kunna utmana Bayern över en hel säsong men det fanns någon sorts tröst i att serietvåan Gladbach lyckades med att ta poäng av Bayern. Gladbach imponerade och dem kommer att finnas i toppen när tabellen är slutspelad i maj nästa år.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Fortsatt fantastiska resultat för tyska lagen

Det var inte bara i Champions League som de tyska lagen vann sina matcher, utan även i Europa League lyckades Mönchengladbach och Wolfsburg upprepa bedriften. Sex vinster av sex möjliga i Europaspelet för Tyskland – en otrolig bedrift som visar att tysk fotboll mer och mer börjar bli en kvalitetsstämpel.

Mönchengladbach körde över Limassol

Sviten fortsatte för Mönchengladbach som igår vann med hela 5-0 mot Apollon Limassol. Det var aldrig något snack om saken utan Lucien Favres lag, som inledde med båda svenskarna Hrgota och Wendt från start, tog tag i taktpinnen direkt och släppte den inte på 90 minuter. Hela 68% av bollinnehavet hade Gladbach vilket vittnade om det spelmässiga övertaget i matchen. När Gladbach dessutom inte släppte till något defensivt (Limassol hade endast skott på mål) så var det ren eriksgata för tyskarna som till slut bärgade sin första seger i årets Europa League vilket placerade Gladbach på andraplats i gruppen. Och kul att Hrgota fick göra en balja och Wendt låg bakom den första. Sviten? Ja, Gladbach har nu gått 14 matcher utan förlust, något som inte skett sedan säsongen 1970/1971 då man under den legendariske tränaren Hennes klarade av hela 17 matcher utan förlust. Det året gick Gladbach sedan och vann Bundesliga, ett litet omen för framtiden.

Wolfsburg vann i Ryssland

Svårare hade Wolfsburg det i Ryssland mot ett FK Krasnodar med svenskbekantingar som Wanderson och Ari samt den svenske landslagsbacken Granqvist. Och Granqvist var mannen i händelsernas centrum med ett självmål och ett mål i rätt nät. Wolfsburg hade, likt tidigare matchen i Europa League, oerhört svårt att hitta rätt balans. Framför allt var det defensivt som problemen dök upp under matchens inledning där Krasnodar nog borde ha tagit ledningen. Men efter Granqvists självmål i den 35:e minuten och en halvtidspaus där Hecking fick ordning på sitt lag så var det inte något snack längre. Wolfsburg var dominerande i den andra halvleken och förtjänade att vinna med 4-2 till slut. Likt Mönchengladbach var det Wolfsburg första seger i årets Europa League vilket för upp vargarna på andraplats i den jämna grupp H.

Texter på engelska

I hopp om att nå en något större publik och att utmana mig själv så har jag inlett att börja skriva artiklar på bundesligafanatic.com. Den första handlar om Mönchengladbach och deras vassa lagbygge. Det betyder i stort sett ingenting för er som läser denna blogg då jag kommer att fortsätta skriva här, men självklart vore det kul om ni ville läsa det jag skriver på engelska också!

Start på Bundesligahelgen ikväll

Ikväll drar Bundesligahelgen igång med Bremen mot Köln där det är en riktig måstematch för hemmalaget Bremen. Seriens överlägset sämsta lag hittills är i stort behov av poäng. Inte minst tränaren Robin Dutt sitter löst till och ryktena om att han kommer att få lämna vid en förlust har intensifierats under de senaste dagarna. Bland tänkbara ersättare nämns bland andra Andreas Herzog, Huub Stevens och Bruno Labbadia. Inget namn får mig att hoppa till extra men visst vore det kul med ett ”nytt” namn och österrikaren Herzog känns då klart hetast.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Bra CL-vecka för Tyskland

Fyra segrar av fyra möjliga – de tyska lagen hade en imponerande vecka i Champions League-spelet och fortsätter att hävda sig ute i Europa. Det samtidigt som landslaget, trots förlust mot Polen och oavgjort mot Irland, behåller platsen som etta på FIFA:s världsranking.

Dortmund tillbaka i gammalt slag

Pressen var stor före matchen mot Galatasaray och lättnaden var än större efter den. Dortmund vann med hela 4-0 i Istanbul och kunde för en sekund pusta ut. Nio poäng av nio möjliga betyder att Dortmund är given gruppetta och är ytterst nära att nå slutspelet. En av skillnaderna i Champions League gentemot Bundesliga är att förväntningarna är lägre. I går hade Dortmund endast 47% av bollinnehavet, att jämföra med de 66% laget hade mot Köln i lördags, vilket leder till att Klopps lag kunde spela ett rakare anfallsspel med mer inriktning på snabba omställningar – något som passar Klopps och Dortmunds fotbollstänk. Det var ett bra resultat som gav Dortmund vind i ryggen. Mot Hannover kommer det att vara en helt annan matchbild och det blir intressant att se hur Klopp kommer att tackla den – för det behövs tre poäng mot Hannover.

Leverkusen imponerade

Jag förväntade mig att Leverkusen skulle få problem mot Zenit på hemmaplan, speciellt eftersom att tyskarna tappat ledning 3-0 till 3-3 på bara 45 minuter mot Stuttgart senast. Men Leverkusen spelade bra och effektivt, gjorde det svårt för Zenit att kunna få ut något av sitt annars effektiva omställningsspel. Det var framför allt försvarsinsatsen som imponerade på mig. Leverkusen hade ett tydligare defensivt tänk och spelarna lyckades omsätta det i praktiken på ett underbart sätt. Tre viktiga poäng för Leverkusen som har en tuff match på lördag mot Schalke i ligan.

Schalke vann – trots sjabbel

Roberto di Matteo fick en drömstart på sitt arbete i Schalke efter att ha vunnit den första matchen mot Hertha Berlin och han fortsatte i den vinnande andan efter 4-3 mot Sporting i Champions League. Schalkade spelade bra mot portugiserna, tog i taktpinnen och ville leda spelet vilket 66% av bollinnehavet vittnade om. Men trots det spelmässiga övertaget hade Schalke svårt att omsätta det i riktigt bra lägen, samtidigt som tyskarna hade svårt att värja sig mot Sportings kontringar. Det slutade 4-3 efter att Schalke fick en helt feldömd straff i slutminuterna. Resultatet i sig var inte orättvist, men Schalke borde ha avgjort matchen redan tidigare och borde inte ha släppt upp portugiserna till 3-3 efter att Schalke haft ledningen med 3-1.

Bayern visade mästartakter

Vissa ville jämföra det med Tysklands semifinalseger mot Brasilien. Jag ville inte dra det lika långt men visst betydde Bayern Münchens 7-1 mot Roma något litet extra. Jag hade förutspått en tuff match mot ett Rom i storform, men Bayern vara inte bara ett nummer bättre – utan massvis med nummer. I första halvlek gick allt Bayerns väg och känslan var att hur Bayern än gjorde så skulle det i slutändan i mål. Som vanligt trappades intensiteten i Bayern av i andra halvlek med till slut blev det 7-1, ett resultat som på många sätt är historiskt men som inte är lika definierande för tysk fotboll som Bayerns segrar mot Barcelona för två år sedan.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Calhanoglus avslöjande intervju rör upp känslor

Under lördagen satt Hakan Calhanoglu i intervju i den tyska kanalen ZDF. Det blev en intervju med en extremt ärlig Calhanoglu som berättade sin sida av flytten till Leverkusen och vad som egentligen hände mellan honom, Ömer Toprak och Gökhan Töre på en turkisk landslagssamling förra året.

Ni kanske minns historien. I februari skrev Hakan Calhanoglu på ett nytt kontrakt med Hamburger SV när klubben stod inför nedflyttningsstrid. Mittfältaren hade varit klubbens bäste spelare och sa i samband med kontraktsförlängningen att han ”ville spela länge för klubben i Bundesliga och i under de kommande åren bli en fast beståndsdel av laget” och i den svåra situationen ”statuera exempel”. Några månader sedan försökte Calhanoglu göra allt för att lämna klubben och det gick så långt att han sjukskrev sig för att få igenom flytten till Leverkusen.

Historien blev en följetong i tysk media där ord stod mot ord. Hade Hamburg och den dåvarande sportchefen Oliver Kreuzer lovat Calhanoglu att mittfältaren skulle få lämna klubben om ett bud ovanför en viss summa dök upp eller var det endast påhitt? Det kom aldrig fram något konkret i fallet mer än att det var två parter som hade helt olika uppfattningar om vad som egentligen sagts i samband med kontraktsförlängningen. Efter försäljningen hamnade striden på is.

Fram till i lördags.

För det var en öppen Calhanoglu som satt i ZDF:s sportstudio och pratade. Calhanoglu gav ett intryck som lämnade fler frågor än svar. Var han oförberedd eller bara dåligt mediatränad? Eller hade han bestämt sig för att berätta hela sanningen (åtminstone sanning i hans ögon)? Det vet vi inte men faktum är att intervjun var en ren guldgruva för programledaren Katrin Müller-Hohenstein.

Efter en lite småprat – där Calhanoglu berättade att det störde honom att Hamburg aldrig hittade något lugn i föreningen, att han valde bort Bayern München då chanserna till speltid var större i Leverkusen och att han kommer att stanna så länge som möjligt i Leverkusen om man spelar som klubben gör idag – tog intervjun rejäl fart.

”Jag gav allt för klubben [Hamburg]. Alla såg hur viktig klubben var för mig. Men i slutändan litade jag på en person som lämnade mig i sticket”, berättade Calhanoglu och fortsatte efter programledarens inflik om det var Kreuzer: ”Ja, Kreuzer. Det hade jag inte förväntat mig. Jag sa alltid till honom hur bra jag trivdes i Hamburg. Sen hade vi ett samtal och en muntlig överenskommelse om att jag kunde lämna klubben för en viss summa. Sen kom anbuden och hela diskussionen. Han lämnade mig i sticket.”

Kreuzer i sin tur har alltid menat på att det inte funnits någon sådan överenskommelse. Men Calhanoglu var inte klar där utan gav även Hamburgsupportrarna något annat att bli upprörda över.

”Jag gav Kreuzer ett förtroendevotum då han behövde en framgång. Jag ville stärka Kreuzers position och stod sen dumförklarad. Han höll mig inte bakom ryggen. Fansen visste inte vad det handlade om. Jag gjorde det bara för Kreuzer.”

Med andra ord bekräftar Calhanoglu bara bilden av att det han sa i samband med förlängningen var tomma ord. Känslorna, hoppet om att få lyfta sin karriär tillsammans med Hamburg var bara ett spel för galleriet. Något som måste röra upp känslorna hos supportrarna i Hamburglägret, även om han inte kvar där.

Den tidigare klubbchefen Carl-Edgar Jarchow fick möjlighet att svara på Calhanoglus uttalande och sa: ”Jag förstår att det tilltalade honom att först och främst tjäna mer pengar och att sen få spela i europeiska turneringar. Omständigheterna kring flytten tycker jag än idag inte är acceptabla. Att han exempelvis, trots kontraktsförlängning, gjorde allt för att lösa upp kontraktet. När vi inte ville det så blev han sjukskriven och ville inte prata med oss längre.”

”Jag är 20. Jag gjorde 11 mål för klubben och med det hjälpt klubben till att undvika nedflyttning. Jag kan personligen inte förstå all kritik. Jag fick skulden för allt”, sa Calhanoglu – helt oförstående för vad andra människor tycker och tänker kring hela historien tycks det.

Hela historien får återigen fart och framför allt är frågan hur glada Leverkusen och Hamburg är över att han drog upp denna historia på ett sådant sätt som han gjorde det. Calhanoglus brist eller avsaknad av förståelse för andras åsikter, uppfattningar och tankar gjorde att han framstod som en extremt endimensionell människa vars en fokus var att rentvå sig själv.

Vad Calhanoglu också tog upp vad som egentligen hände den där kvällen förra året då han och lagkamraten Ömer Toprak blivit hotade av Gökhan Töre under en landslagssamling, något som gjort att de två lagkamraterna tackat nej till att medverka i den senaste turkiska landslagssamlingen då Töre blev uttagen.

”I media har det skrivits mycket om det och jag har läst igenom en del och allt som skrivs stämmer inte. Det handlar inte om mig, inte heller om Ömer Toprak utan det handlar om Ömers vän och Gökhan Töres ex. Vi hade ingenting med det att göra. Vi var på fel plats vid fel tidpunkt.”

”Vi var på hotellet, inte på en klubb. Töre hade fått veta Ömers vän var med oss. Jag vet inte vad historien om Töres ex handlar om, det uppfattade jag aldrig. Det var sista kvällen innan vi skulle åka hem och jag var på Ömers rum med hans vän och det fick Töre reda på. Sen kom Töre med en man och knackade på hotelldörren och sa ”housekeeping”. Jag fick panik och öppnade dörren. Mannen tog fram ett vapen ur kostymen och sa till Ömer: ”lägg dig ner annars skjuter jag dig.” Jag låg i ett hörn. Mannen sa till mig att: ”rör dig inte, annars skjuter jag dig”. Jag har inte velat säga något, då jag inte velat göra Töre illa.”

Nu gör Calhanoglu det. En intensiv intervju var över och rubrikerna har forsat fram i tysk press. Klart är att Calhanoglu hade mycket att berätta, men kanske inte gjorde det på bästa sätt.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Upp till bevis för Dortmund

Hösten har, sett till Bundesliga, varit misslyckad för Dortmund. Sju poäng på sju matcher, nio gjorda mål och hela tolv insläppta är ett facit som klubben inte är nöjda med. Mot ett formsvagt Köln finns dock alla chanser att ta tre poäng och få en bra start efter EM-kvalet.

”För oss börjar säsongen nu”, sa Klopp på gårdagens presskonferens. Ett tydligt avstamp i vad som ska bli en nystart för Dortmund efter en seg inledning. Flera spelare återvänder från skador och ger Klopp ett större utrymme att till fullo få ut sina taktiska finesser mot Köln. Det är en absolut måstematch och det råder inga tvivel om att Klopp vill bygga vidare på sitt fina facit mot Köln: åtta vinster på åtta möjliga möten sedan Klopp tog över som tränare på Westfalenstadion.

För första gången sedan Champions League-finalen mot Bayern München kan Dortmund komma att spela med en backlinje bestående av Marcel Schmelzer, Mats Hummels, Neven Subotic och Lukasz Piszczek. Den backlinjen som var en stor del av de framgångar som Dortmund rönte under flera säsonger och som var svår för motståndarna att tränga igenom. Även om det inte blir så att Klopp väljer denna backlinje, så är det ett positivt tecken att han första gången på över ett år har möjlighet att välja de fyra försvararna.

Vidare finns det goda möjligheter att vi får se Marco Reus, Henrikh Mkhitaryan i truppen igen – eller helt ärligt så är det troligt att alla tre dyker upp om man får tolka Klopps uttalanden igår på det sättet. Reus och Mkhitaryan är precis vad mittfältet behöver just nu. Två spelare som kan löpa sönder motståndarnas försvar, springa på djupet och dra isär backlinjen på ett sätt som få andra kan göra i Bundesliga och som har varit ett av Klopps allra bästa knep för att få hål på motståndarnas försvar.

Ilkay Gündogan kan komma att göra comeback efter 14 månader utan matcher. Det är inte troligt att han kommer att spela 90 minuter, men att han får några minuter är ingen omöjlighet. I Sahins frånvaro har Dortmunds defensiva mittfält saknat kreativitet och en spelare som dikterat tempo – något som personifierar Gündogans spelstil. Landslagsmannen behövs på Dortmunds mittfält för att Klopp ska få ut så mycket som möjligt av sin ”pressing und gegenpressing”.

Men Köln kommer inte att bli en lätt nöt att knäcka även om statistiken inte är imponerade för nykomlingarna. Köln har första gången sedan Peter Stöger tog över som tränare förlorat tre matcher i rad och målskyttet (fyra mål på sju matcher) är klubbens sämsta Bundesligafacit genom alla tider. Med det sagt har Kölns defensiv, framför allt i inledningen, imponerat och med tanke på att det är just offensivt som Dortmund har haft störst problem så finns det chans för att Köln faktiskt kan nolla Dortmund – även om det blir svårt.

Det är ett möte mellan två lag som behöver tre poäng. Båda lagen är formsvaga. Det kanske inte låter som helgens ”sexigaste” match, men jag tror att det kommer att bjudas på underhållning och i synnerhet massvis med känslor på RheinEnergieStadion i Köln – något som bäddar för en bra fotbollsmatch.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Löws frågetecken

Precis som jag anat så blev Polen inte ett lätt nöt att knäcka. Tyskland åkte på sin första kvalmatchsförlust sedan 2007 och den 33 matcher långa sviten är bruten. Nu krävs det nya tag mot Irland där en vinst är av yttersta vikt. Löw har dock ett antal frågetecken att lösa.

Anfallarna

Miroslav Klose tackade efter VM för sig och i sak var det ingenting avgörande för det tyska anfallsspelet. Visst, Klose var en pivotal del av det tyska anfallet sedan flera år tillbaka men samtidigt är anfallsspelet en del av spelet som förbundskapten Löw har brottats med i åratal. Bakom Klose har alternativen antingen misslyckats med att övertyga (Gomez), inte varit tillräckligt bra (Kruse) eller för den delen inte varit intressant för Löw (Kießling). Mot Polen skapade Tyskland massvis med lägen utan att göra något mål, vilket återigen har fört upp anfallsproblemet som högsta prioritering för Löw. Thomas Müller kommer med största sannolikhet att få axla manteln som spjutspets mot Irland, men i detta läge hade jag verkligen inte sagt nej till Kießling i landslaget. Eller varför inte Kevin Volland?

Ytterbackarna

Mot Polen fick Erik Durm starta som vänsterback medan Antonio Rüdiger tog plats till höger i försvaret. Den sistnämnde, till vardags i Stuttgart, stod för en habil insats och visade att han på sikt kan vara lösningen på den positionen. För Durm däremot, så såg det långt ifrån lika habilt ut och frågan är hur länge Löw kan och vågar spela Durm som har visat sig vara mer och mer av en säkerhetsrisk. För mig är Durm ett namn för framtiden, men han blandar och ger lite för mycket just nu. Kan Hamburgs Matthias Ostrzolek vara ett alternativ? Jag skulle gärna se honom i landslaget. Rüdiger är en bra försvarare, men i mina ögon ingen given högerback ett framtida tyskt landslag. Samtidigt känns alternativen få. Sebastian Jung bör få chansen, men är han tillräckligt bra?

Ledarna

När Philipp Lahm, Per Mertesacker och Miroslav Klose alla tackade för sig i somras så var det inte vara bara erfarenhet som försvann, utan även tre ledare som fört Tyskland framåt på planen de senaste åren. Löws val att ersätta den tidigare lagkaptenen Lahm med Bastian Schweinsteiger var varken ologiskt eller oväntat – men kanske en aning dumt med tanke på hans skadebenägenhet och ålder. Sedan Schweinsteiger tagit över som lagkapten har ännu inte spelat fotboll, varken i klubblag eller landslag, och istället har Manuel Neuer axlat rollen som lagkapten. Men det handlar bara inte om lagkaptenen utan även om de outnämnda ledarna på planen. Utöver Schweinsteiger har även Sami Khedira försvunnit vilket har lämnat ett ytterst stort ansvar till Toni Kroos. Kroos har gjort det bra men det behövs att flera kliver fram och tar ansvar, något jag saknade mot Polen. Hummels, Boateng och Müller måste kliva fram och vara ”führungsspieler”, annars kommer Tyskland att ha fortsatta problem.

Spelstilen

För Löw handlar det, utöver vad jag tidigare nämnt, också om att anpassa sig efter det spelarmaterial han har och hitta rätt bland de nya spelarna. Något som tidigare har varit en svaghet under Löws era. Han har haft svårt att göra taktiska förändringar till landslagets fördel och har ofta spunnit vidare på sina egna idéer trots “uteblivna” (snarare sämre, eller mindre bra) resultat. Efter den så efterlängtade VM-titeln så måste Löw fortsätta att utvecklas och fortsätta att utveckla landslaget. Det får inte stå stiltje utan Tyskland måste fortsätta avancera på samma sätt som man gjort innan denna sommar. Med nya ytterbackar, ett nytt anfall och avsaknad av ledare på planen så är det långt ifrån en enkel uppgift – men likväl den viktigaste och mest nödvändiga.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Tyskland behöver få igång rytmen

EM-kvalsinledningen mot Skottland slutade – trots seger – i moll. 2-1 fick Löw och Tyskland med sig mot Skottland, ett bakslag sett till förväntningarna och nu behöver tyskarna visa att man återigen är på rätt bana.

Polen ska inte underskattas

Efter Skottland kommer ett annat landslag som förväntas slåss om andraplatsen i gruppen, nämligen Polen. Grannlandet inledde med en enkel seger mot Gibraltar där Polen vann med 7-0 efter bland annat fyra mål av Robert Lewandowski. Och det är just Lewandowski som är det största hotet mot det tyska försvaret även om landslaget som helhet tycks ha blivit klart vassare under Adam Nawalkas ledning. På målvaktssidan återfinns Arsenals Szczesny, i försvaret spelar Dortmunds högerback Piszczek och vid sidan av Lewandowski i anfallet kan Milik användas. Det är solitt landslag som kan göra det svårt, även för de bästa, vilket Tyskland är högst medvetna om.

Karim Bellarabi kan få chansen

För första gången är Leverkusens Karim Bellarabi uttagen i Löws landslag och han kan därmed göra sin första landskamp i den tyska landslagströjan. Efter ett år i Braunschweig som utlånad och nu en extremt stark höst under Roger Schmidts ledning i Leverkusen så har Bellarabi med all rätt blivit uttagen i landslaget. Bellarabi är ytterligare en tysk ytter som är tekniskt begåvad, snabb och målfarlig – egenskaper som tilltalar Jogi Löw när det kommer till hans lagbygge. Bellarabi må vara ny i landslagströjan, men en chans tycker jag han förtjänar.

Thomas Schneider i sina nya roll

Efter drygt ett halvår i skuggan är Thomas Schneider återigen ett namn för medierna. Den tidigare Stuttgarttränaren ska ersätta Hansi Flick som assisterande tränare till Löw i landslaget, en roll som är större än vad man tror. Schneider kommer att sköta mycket av kontakten med spelarna och kommer även att behöva komma med taktisk input till Löw under matcherna samt förberedda laget inför matcherna. Schneider var en av Löws spelare när den nuvarande förbundskaptenen var tränare i Stuttgart så de båda känner varandra sedan tidigare. Det blir spännande att se vad detta samarbete kan leda till. Än så länge verkar spelarna nöjda med den nye assisterande förbundskaptenen.

Snälla Löw, skippa Podolski

Det går inte att komma i från att Jogi Löw har hyst ett extra gott öga för spelarna som alla, av ett rent sammanträffande, har representerat Arsenal under de senaste åren. Både Per Mertesacker (numera tillbakadragen från landslaget) och Lukas Podolski har konstant fått speltid trots bristfälliga insatser i klubblaget samt att Podolski haft ont om speltid. Samma väg gick Mesut Özil som efter en stark höst i Arsenal fick det svårt i både klubblaget, något som senare blev väldigt tydligt i landslaget där Özil hade svårt att komma till sin rätt. Inför Polenmatchen är endast Podolski tillgänglig och i mina ögon vore det besynnerligt om den Polenfödde yttern skulle få chansen då det finns flertalet alternativ som är i bättre form och som har gjort sig mer förtjänta av platsen.

Viktigt med seger

I slutändan handlar det för Tyskland om att vinna mot Polen. Tre poäng är inget krav, men det skulle underlätta för resten av gruppspelet. Efter en tveksam start mot Skottland behöver landslaget fylla på med självförtroende och energi. Inte för att jag är orolig för att Tyskland kommer att misslyckas med att ta sig vidare till EM-slutspelet, utan för att det handlar om att få ett ”flow” i laget. Något Löw är i behov av för att kunna bygga vidare på framgångarna från det fantastiska VM:et i somras.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Ge Hrgota chansen, Hamrén!

I avsaknaden av flera nyckelspelare ikväll för Erik Hamrén  så är det dags för ett antal nya namn att träda fram. Vi står utan Zlatan. Vi står utan Ekdal. Men vi har Hrgota och det är dags att han får chansen.

”Vem ska kunna ersätta Zlatan?” är frågan som vi har ställt oss själva i flera år. Vi har inte pratat om i enstaka landskamper utan på lång sikt. Hur ska vi ersätta våran överlägset störste stjärna när han väl bestämmer sig för att lägga skorna på hyllan? Det finns så klart bara ett svar på den frågan. Det går inte att ersätta Zlatan. Inget landslag i världen skulle kunna ersätta honom. Däremot går det att minska avsaknaden av honom.

I bakgrunden av Zlatan har flera anfallare fått utvecklas i det dolda. En av dessa har varit Branimir Hrgota vars utveckling jag har följt på nära håll. När han 2012 tog det oändligt stora steget från Superettan och Jönköping Södra till Bundesliga och den klassiska klubben Borussia Mönchengladbach så var det många som häpnade av förvåning. Hrogta hade på kort tid slagit igenom i Sverige och nu bar det hastigt av till ett Mönchengladbach som skulle kvala in till Champions League.

Tränaren Lucien Favre och en av Tysklands bästa sportchefer Max Eberl hade spanat in Hrgotas framfart i Sverige och bestämt sig för att göra slag i saken. ”Hrgota är en väldigt intressant spelare. En snabb, målfarlig anfallare som vi tror kommer att slå sig in i Bundesliga”, sa Eberl då samtidigt som sportchefen påpekade att Hrgota skulle få den tid han behövde för att etablera sig i Tyskland.

Den första säsongen fick Hrgota till stor del spendera som inhoppare. Tränaren Lucien Favre hyllade gång på gång Hrgotas inhopp och beskrev honom som en juvel för framtiden. När Hrgota i slutet av sin första säsong fick chansen från start för första gången så tog han den. Med ett hattrick mot Mainz bekräftade anfallaren inte bara att han var en spelare för framtiden, utan en som kunde göra skillnaden omedelbart.

Hrgotas andra säsong byggde vidare på den första där han var alternativet bakom den tyske landslagsanfallaren Max Kruse. Det blev tre matcher från start och hela 27 inhopp i Bundesliga för svensken som noterades för två mål under säsongen. Det var långt i från ett steg tillbaka för Hrgota. Istället var ytterligare ett steg på en utvecklingskurva som gått spikrakt uppåt och som fortsatt sänt signaler till Mönchengladbach om att Hrgota var ”the real deal”.

Inför årets säsong stärktes förtroendet för Hrgota av klubben. På grund av skador spolierades försäsongen för anfallskollegan Max Kruse. Samtidigt ryktades det om att Mönchengladbach planerade att värva in ytterligare en anfallare för att konkurrera med Hrgota och Kruse om att spela på topp. I slutändan valde dock klubben att satsa på Hrgota. Det blev ingen ny anfallare utan istället fick Branimir chansen.

Hösten inleddes med Europa League-kval mot FK Sarajevo där Hrgota stod för fem mål och en assist på två matcher. I tyska cupen mot FC Homburg blev det ytterligare två mål och många i Tyskland började nu på allvar få upp ögonen för den 21-årige svensken. Helt plötsligt var Max Kruses annars så givna plats i startelvan inte så given. Men i Bundesliga har var målskyttet inte lika vasst och därför fick Kruse återigen chansen när tysken var tillbaka från sina skadebekymmer. Under årets Bundesliga har Branimir medverkat i sex av de sju matcherna. Tre av dessa matcher har Hrgota spelat från start och han har noterats för en assist. Ett inte helt övertygande facit.

För mig är det dock klart att Hrgota, med den utveckling han har haft under sin tid i Tyskland, har blivit ett av de absolut bästa alternativen för att ersätta Zlatan på lång sikt. Hrgota åtnjuter högsta förtroende från tränaren Lucien Favre. Tränaren tror stenhårt på att svensken kommer att ta ytterligare steg och etablera sig som en av de bästa anfallarna i Bundesliga. Det finns ingen anledning till att tvivla på det heller. För även om målskyttet inte har varit strålande så har spelaren Branimir Hrgota som helhet utvecklats i en rasande takt och tagit enorma kliv på endast två års tid. Fysiskt, psykiskt och taktiskt är Hrgota redo för att spela i ett svenskt landslag.

Ikväll mot Ryssland tror jag dessutom att han skulle passa perfekt. Hrgota är van vid ett snabbt omställningsspel från klubblaget Mönchengladbach som är ett av Tysklands bästa lag när det kommer till att ställa om snabbt. Jag förväntar mig en matchbild där Ryssland kommer att pressa ett lågt stående Sverige. Sverige kommer att försöka att snabbt få ut bollen på sina yttrar för att sedan få in den i boxen på en central anfallare. En roll som skulle passa en spelare med Hrgotas snabbhet och spelstil perfekt.

Zlatan har fortfarande ett eller två år kvar i landslaget. Men det är dags för svensk fotboll att se på långsiktiga lösningar för tiden efter Ibra. Idag får man chansen och för mig är Hrgota det givna alternativet. Så genom chansen Hamrén, du kommer inte att ångra dig.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Di Matteo in, Keller ut

Efter 22 skakiga månader är relationen mellan Jens Keller och Schalke 04 över. Relationen har präglats av försvarstal, ryggdunkningar och tydliga splittringar. Något som nu har lett till vägs ände. Från och med idag står Jens Keller utan jobb och Schalke står med en ny tränare med Roberto di Matteo.

När Jens Keller i december 2012 klev upp på podiet och presenterades som tränare var det få som såg en långsiktig lösning. Klubben hade precis sparkat ikonen Huub Stevens och hade i all hast innan januarivilan tagit in Keller vars resultat i klubbens U17-lag hade imponerat såpass mycket att klubben inte kunde bortse från honom. 14 matcher i U17-laget hade alla slutat med vinst och trots Kellers bristfälliga meritlista som förstetränare på Bundesliganivå så fick han förtroendet att leda laget tills vidare.

Valet visade sig till slut vara mer än en tillfällig lösning. Efter en framgångsrik vår där Keller förde Schalke till den fjärde och sista Champions League-platsen samtidigt som andra tänkbara tränarlösningar inte var särskilt heta beslutade sig sportchefen Horst Heldt och styrelsen att förlänga Kellers kontrakt i maj 2013 med ytterligare två år. Ett val som delade upp människor i två läger. Den ena skaran saknade Schalkes brist på ambition med ett sådant okänt tränarnamn, den andra skaran kände att det var helt rätt att gå vidare med en ungdomstränare i en klubb som definieras av sin ungdomsverksamhet.

Den efterföljande säsongen var klart tuffare för Keller som rannsakades hårdare av media och fans än tidigare. Keller framstod osympatisk, hade svårt att hålla känslorna över styr när resultaten gick emot och framför allt hade han svårt att hantera den mediala press som jobbet i Schalke betydde. Kritiken ökade så sakteliga men fick ett tvärt stopp när Keller – genom klubbens bästa vår någonsin – ledde Schalke till en tredjeplats och ytterligare ett Champions League-slutspel.

Kritikerna var tystade, men kritiken återstod. Ryktena om ersättare hade hela tiden funnits inom media. Många diskuterade att sportchefens Horst Heldts tidigare kollega Armin Veh skulle ersätta Keller under sommaren 2014 då Vehs kontrakt med Eintracht Frankfurt gick ut. Andra sa att Thomas Tuchel hade bestämt sig för att lämna Mainz för den större uppgiften i Schalke – båda ryktena visade sig felaktiga.

Keller fick trots alla rykten fortsatt förtroendet att leda klubben in i årets säsong. Hösten präglades av blandade resultat där klubben i den ena stunden kunde få oavgjort mot Bayern eller vinna Dortmund för att i nästa stund förlora mot Hannover och tappa poäng mot Maribor. Trots bekymren hade Keller dock ledningens fulla förtroende att leda klubben vidare under säsongen – fram tills idag.

Schalkes beslut får ses som oväntat. Senast efter helgens förlustmatch mot Hoffenheim (1-2) uttalade sig Jens Keller kring temat och sa då att han inte trodde att klubben planerade en framtid utan honom. Efter matchen åkte han till München för att delta i ett program för tyska Sky, samma källa som var först att gå ut med att han fått sparken, något som klubben enligt rykten inte ska ha tillåtit – vilket klubben senare dementerade.

I det programmet framstod det dock tydligt att det inte stod rätt till i omklädningsrummet. En journalist från tidningen Bild tog upp att stämningen i omklädningsrummet inte ska vara den bästa, något som fick Jens Keller att se högst förvånad och förbannad ut. ”Till skillnad från andra så uttalar jag mig internt, inte till medierna”, svarade en irriterad Keller men det var klart och tydligt att Bildjournalisten träffat en öm punkt.

Jens Kellers tid i Schalke har präglats av höga berg och djupa dalar, främst det sistnämnda. Få andra tränare har gång på gång ryktats vara på väg att få sparken till att vara framtiden i en klubb som Keller. När det har blåst som mest har Keller alltid tagit chansen och vunnit de viktiga matcherna, något som har gjort det svårt för styrelsen att sparka honom trots att tankarna har funnits där.

Det är dock svårt att kritisera Kellers insats i Schalke. Spelarmaterialet är bra i Schalke men inte så bra som många har velat ge sken av. Av spelarna som finns är det bara den skadedrabbade Klaas-Jan Huntelaar som håller en jämn och hög klass. Vi kan prata om Julian Draxler, Max Meyer och Leon Goretzka – duktiga fotbollsspelare men ännu inga stjärnor. Keller har fört klubben till Champions League under båda sina säsonger, mer kan man inte begära.

Horst Heldts insats som sportchef måste självklart ställas i sitt ljus. Vad har han värvat in för spelare för att underlätta för Keller? Sidney Sam, Dennis Aogo, Felipe Santana, Jan Kirchhoff och Kevin-Prince Boateng är duktiga spelare men långt ifrån fantastiska sådana. Det är inga spelare som för Schalke från plats 3-4 till plats 1, utan snarare befäster det endast truppens placering bakom topplagen.

Kellers kontrakt skulle löpa ut efter säsongen och klubben hade ännu inte öppnat upp för diskussioner om en eventuell förlängning. Med största sannolikhet hade Keller inte fått ett förlängt kontrakt i vilket fall. Intrycket var att Schalke planerade att gå en annan väg efter säsongen men att man nu tog chansen att göra sig av med Keller i ett kritiskt skede av säsongen samtidigt som man kunde hitta en passande lösning i Roberto di Matteo.

För mig är di Matteo ingen perfekt lösning. En ung tränare med en kort meritlista (om än med en Champions League-titel) som ännu inte på allvar har hävdat sig på högsta nivå. Pressen i Schalke är stor, större än vad många tror. Han behöver nå minst en fjärdeplats i Bundesliga. Han ska dessutom leda laget till slutspel i Champions League. Utöver det måste han spela offensiv fotboll och lägga stor emfas på att klubbens unga talanger får chansen.

Dessutom hade jag förväntat mig att Schalke skulle ersätta Keller med en helt annat typ av tränare. Att Schalke väljer att ersätta en ung, oerfaren tränare med en ung, oerfaren tränare är förbryllande. Jag hade tänkt mig att en erfaren tränare skulle ersätta och föra klubben i säkerhet under resten av säsongen, för att Schalke till kommande säsong skulle välja en tränare efter ideologi och framtid – något som klubben nu valt att genomföra omedelbart.

Jag är orolig för att di Matteo kommer att få en jobbig tid i Schalke. Han behöver prestera fort och få fansen på sin sida, annars tror jag att det kan bli en kort sejour för den före detta Chelsea-tränaren i klubben.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

René Adler - från landslagstvåa till Hamburgtvåa på ett år

För ungefär ett år sedan var René Adler andremålvakt i det tyska landslaget. Siktet var inställt på VM-slutspelet i Brasilien. Adlers säsongen tog en vändning i fel riktning och numera är han inte kvar i landslaget. Istället är han andremålvakt i Hamburger SV, en klubb som är närmare 2. Bundesliga en titeln i Bundesliga.

Det är inte alltför många år sedan René Adler var Tysklands givna landslagsetta. Inför VM-slutspelet i Sydafrika år 2010 hade Adler växt fram som det solklara alternativet till att vakta målet i turneringen. Efter den sorgliga bortgången av hans vän Robert Enke hade Adler axlat manteln som förstemålvakt med bravur och jämfört med den unge, talangfulle Manuel Neuer så var Adler ett tryggt och stabilt kort – egenskaper som tilltalade Jogi Löw då hans landslag i övrigt stod för större förändringar.

Men något VM-slutspel i Sydafrika blev det inte för René Adler. Skador spolierade hans möjligheter och istället för att följa med landslaget till Afrika fick följa VM-slutspelet hemifrån, i hopp om att så snart som möjligt vara tillbaka på planen och kunna konkurrera om den plats som tidigare varit vigd åt honom. Den excentriske Manuel Neuer fick istället möjligheten att ta platsen mellan stolparna i ett mästerskap där Tyskland till slut slutade trea.

Adlers skada hade inte bara förpassat honom till frysboxen i landslaget. Även i hans dåvarande klubb Bayer Leverkusen hade Adler fått rejäl kamp av en ung målvakt värvad från Stuttgart vid namn Bernd Leno. Ett år efter VM-slutspelet i Sydafrika hade Adler fått nog av att sitta på bänken i Leverkusen och bestämde sig för att flytta. Ny adress blev Hamburg – en klubb som underpresterat men som siktade högt, precis som Adler själv.

Flytten till Hamburg blev precis det lyft som Adler själv hade hoppats. Han fick förtroende från tränarna och presterade återigen på den höga nivå som han tidigare gjort. Adlers fina form gick inte obemärkt förbi förbundskapten Löws ögon utan i slutet av 2012 var Adler återigen tillbaka i landslaget.

”Genom de långa pauserna har jag fått ett helt annat perspektiv på saker och ting. Jag skapar inte längre ett sådant stort tryck på mig själv”, sa Adler självkritiskt i en intervju när hans form dalade. Adler kunde hantera situationen bättre än vad han tidigare gjort och visste vad som krävdes för att komma tillbaka till toppen.

Skadorna försvann dock inte helt utan Adler missade matcher med jämna mellanrum. Hans insatser var inte lika pålitliga som tidigare, men när han presterade som bäst höll han hög klass. Vid Mirko Slomkas debut mot Dortmund under våren 2014 var Adler bäst på plan. Där och då trodde många att Adler hade hittat tillbaka helt och hållet till sitt rätta jag – något som inte riktigt stämde.

Efter mötet med Dortmund skedde mycket. Adler missade bland annat kvalmatcherna mot Greuther Fürth på grund av besvärande skador. Istället fick den tjeckiske andremålvakten Jaroslav Drobny, som bär tröja nummer 1 i Hamburg, stå mellan stolparna och rädda Bundesligadinosaurien från historiens första Bundesligadegradering. Drobny hyllades som en hjälte, Adler fick stå i bakgrunden. En roll han nu fått vänja sig vid.

När säsongen startade igen var Adler tränaren Mirko Slomkas försteval. Men redan efter några omgångar blev Adler ett ”offer” för de dåliga resultaten. Mot Hannover valde Slomka att förändra och starta med Drobny som målvakt. Hamburg förlorade, Slomka fick trots sin handlingskraft sparken men trots det kom Adler inte tillbaka. Under den nye tränaren Josef Zinnbauer var och är Drobny fortsatt etta.

”Det är ny situation för mig”, erkänner Adler, ”men jag accepterar min roll och ställer mig till förfogande för laget.” Det är inte första gången i sin karriär som Adler inte är förstaval som målvakt. Däremot är det första gången som Adler varit bänkad trots att han varit helt frisk.

Den nye ettan Drobny har varit i Hamburg under många år och trots att han alltid varit andremålvakt så har han haft stor respekt inom spelargruppen. För Adler har det hela tiden handlat om att hålla Drobny bakom sig, för samma respekt har Adler inte haft även om han varit etta. Redan under Thorsten Finks tid diskuterades ett möjligt målvaktsskifte. En fråga som senare även Bert van Marwijk och Mirko Slomka ställt, men som Josef Zinnbauer är den förste att ha genomfört.

På under tolv månader gick Adler från att vara andremålvakt i Tyskland till att vara det i Hamburg. Olyckliga skador har legat bakom fallet. När landslaget var på USA-turné under sommaren 2013 ådrog sig Adler en knäskada som gjorde att han missade hela försäsongen, något som gjorde att han stod för en förhållandevis svag säsong i Bundesliga.

Under vintervilan var återigen skadorna där och Adler missade återigen viktiga förberedelser inför våren. Något som bidrog till fortsatt blandade framgångar med högpunkten mot Dortmund och dalarna mot till exempel Braunschweig där han stod för en extremt svag insats i Hamburgs 4-2-förlust.

Hamburgs kamp mot nedflyttning var för Adler mer värd än så. För honom handlade det om att nå den så eftertraktade biljetten till VM i Brasilien, ytterligare en stor landslagsturnering ville målvakten inte missa och det till varje pris. Adler menade att pressen på att göra bra ifrån sig inte påverkade hans resultat eller honom som person – något som lagkamraterna inte höll med om. Adler chansade att stå i matcher när han inte var helt hundra och den annars så karismatiske målvakten verkade instängd och ledsen.

”René ställde sig i Hamburgs förfogande. Han spelade med smärta tills kvalspelet mot Fürth – då det inte längre gick”, säger hans agent i efterhand. Ett diskbråck, en skada som ofta kopplas ihop med psykisk press, stoppade honom. Adler själv utesluter inte att det var den psykiska stressen som till slut tog kål på honom utan säger ärligt att ”det fanns i huvudet”.

Årets säsong skulle bli en vändpunkt, nu är han ansiktet utåt för spelare vars karriärer har tagit snabba och oväntade omvägar. I en intervju med Stern 2012 berättade Adler om hur han påverkats av vännen Robert Enkes självmord: ”Robert och jag kände oss lika. Därför har jag varit orolig för att jag skulle kunna slå in på samma väg. Jag måste se upp för att själv inte hamna i en depression. Jag får inte ge mig själv för mycket press. Kroppen sökte efter en ventil och för mig var det alla skadorna.”

Adler var mån om att hålla en glad fasad utåt, men var inte lika glad inombords. Trycket på honom, både utifrån och från sig själv, blev större och större samtidigt som resultaten blev sämre och sämre. Kombinationen var ödesdiger för en målvakt som tidigare ansetts var Tysklands framtid.

Idag mot Dortmund är han inte med på bänken. Under veckan råkade Adler ut för en knäskada och kommer att missa de kommande veckorna. Adler vet vad det betyder att slåss och kämpa mot sina innersta demoner, något som han fortsatt kommer att göra. Han kommer att göra allt för att komma tillbaka, var så säkra.

Twitter: @atnilsson

Källor: Stern, Kicker, Frankfurter Allgemeine
Match mellan Borussia Dortmund och Hamburger SV visas på Eurosport 2 med studiostart klockan 15.00.
Adam Nilsson

Dortmund imponerade, Schalke gjorde det inte

Den andra gruppspelsmatchen i Champions League blev en succé för de tyska lagen. Åtminstone resultatmässigt. Men spelmässigt finns det fortfarande en del kvar att bevisa.

Bayern imponerar inte i Ryssland

På ett tomt Khimki Arena vann Bayern München med 1-0 efter ett straffmål av Thomas Müller i den första halvleken. Münchenlaget imponerade inte och hade oerhört svårt att komma till riktigt bra läge, trots stort bollinnehav och riktigt hög passäkerhet. Tyvärr går bollen alldeles för mycket i sidled och den riktiga kreativiteten som leder till vassa lägen utnyttjas inte. För Bayern har alla möjligheter i spelare som Robben, Götze och Müller. En vinst är dock en vinst och Bayern har sex poäng efter två matcher i en väldigt jämn grupp. Viktiga tre poäng, trots bristfällig prestation.

Schalke slarvar bort poäng

Precis som förra säsongen så har Schalke svårt att göra riktigt motiverade insatser i Champions League i matcher där dem är favoriter. Mot Maribor kändes Schalke uddlösa och nonchalanta. Efter segern mot Dortmund blev det platt fall och Schalke lyckades inte kanalisera formen till Champions League-spelet. En poäng mot Maribor på hemmaplan var inte bra och Schalke har bara skrapat ihop 2 poäng efter 2 matcher. Det borde ha varit 4 poäng, för en vinst mot Maribor hade jag räknat med. Nu är förutsättningarna långt ifrån fantastiska för ett vidare avancemang, men chanserna är fortfarande bra om Schalke lyckas prestera bättre i de kommande matcherna.

Dortmund slår tillbaka

Efter förlusten i Ruhrderbyt var Dortmund tillbaka i sitt rätta slag mot Anderlecht. Det var inte klockren insats över 90 minuter men helt klart ett steg i rätt riktning. Immobiles viktiga mål, både för klubben och för honom själv, i inledningen satte Anderlecht i en svår situation då Dortmund fick en match som passade Klopps spelsätt. Det var först med hjälp av inhoppet från Adrian Ramos som Dortmund kunde avgöra matchen genom hans två mål. 3-0 var ett bra resultat och möjligtvis kunde båda lagen ha fått in ytterligare ett eller två mål till. För Dortmunds del har man skrapat ihop full pott efter 2 matcher och är på god väg mot avancemang till slutspelet. Även om Galatasaray och Arsenal är tuffa nötter att knäcka.

Leverkusen med viktig vinst

Den otroliga förlusten mot Monaco följdes upp av en klasseger mot Benfica. Roger Schmidt hade bestämt sig för hur hans lag skulle spela och Leverkusen genomförde uppgiften med bravur. Portugiserna hade svårt med tyskarnas höga press och snabba omställningar, något som gav utdelning. Leverkusen vann med 3-1 men hade bud på flera mål – bland annat Calhanoglu missade helt öppet mål från 2-3 meters avstånd. Vinsten var oerhört viktig för att ha en chans att nå vidare till nästa steg av Champions League för Leverkusen. Spelar klubben som mot Benfica i kommande matcher så ser jag inga hinder för att Leverkusen inte ska kunna ta sig vidare.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv