Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Stuttgarts höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Förra säsongen var Stuttgart högst involverade i bottenstriden av Bundesliga men klarade sig kvar efter att klubben tagit in den rutinerade tränaren Huub Stevens. Till årets säsong valde klubben att ta in mästartränaren Armin Veh, men Veh kunde inte få ordning på laget och återigen befinner sig Stuttgart i botten (15:e plats) och återigen har Huub Stevens tagit över som tränare.

Höstens tre plus

Passningarna

Med en siffra på 76,4% är Stuttgart ett av de bättre lagen när det kommer till att hitta rätt adress på sina passningar. Det är endast de absoluta topplagen som är bättre och passningsspelet är något som Stuttgart kan och kommer att bygga vidare på. Med passningsspelet som grund kan Stuttgart bygga upp den bollinnehavsfotboll som klubben vill spela.

Tränaren

Det finns få tränare som besitter en sådan respekt i Tyskland som Huub Stevens. Holländaren, vars framgångsrika period i Schalke under slutet av 90-talet gav honom ett bra rykte, är helt rätt man att ta över i en sådan här situation. Det är en man med erfarenhet, ett hjärngrepp om sina spelare och en tydlig idé. Egenskaper som passar vissa spelare men inte andra, bland andra rumänen Maxim har märkt av det då han gått från att vara en stabil startspelare till att mest sitta på bänken. I våras klarade Stevens av att reda upp en svår situation och jag ser goda möjligheter till att han återigen räddar kvar Stuttgart i Bundesliga.

Andra halvlek

Av de 20 mål som Stuttgart har gjort under hösten har 15 (75%) gjorts i andra halvlek. Uthålligheten och Stuttgarts förmåga att vara starka i andra halvlek har varit viktig och kommer framför allt vara viktig under våren. Det sänder också signaler till motståndarna att de inte kan koppla av när matchen går mot sitt slut.

Höstens tre minus

Försvarssituationen

Med 32 insläppta mål har Stuttgart varit ett av lagen som har släppt in flest mål i Bundesliga. Armin Veh valde att växla målvakt från Sven Ulreich till Thorsten Kirschbaum utan lycka, när Huub Stevens sedan kom tillbaka var Ulreich återigen etta. Stuttgart är det lag som har släppt till flest antal skott på mål (105) och behöver verkligen få ordning på sitt försvarsspel för att öka chanserna till att klara sig kvar.

Fasta situationer

Av de 32 mål som Stuttgart har släppt in så har 13 av dessa (40,6%) släppts in via fasta situationer. Det är en på tok för hög siffra som visar på att försvaret inte är riktigt samspelt och att förberedelserna inte varit tillräckliga. Huub Stevens, som lägger stort fokus på försvarsspel, kommer garanterat att arbeta på denna del under januarivilan.

Anfallet

Med en Vedad Ibisevic som haft skadeproblem och varit ur form har Stuttgart saknat ett riktigt bra anfallsalternativ. Endast Martin Harnik har gjort fler än tre mål, österrikaren har lyckats sätta fem bollar i nät men bakom honom finns det ingen given målskytt. Timo Werner har ännu inte blivit den målskytt som behövs och i övrigt finns det inte särskilt många alternativ. Ibisevic behöver komma tillbaka i form eller så måste Stuttgart hitta några nya anfallsalternativ.

Om jag skulle få ge Stuttgart en julklapp så skulle det vara…

…stabilitet

Det stora problemet för mig med Stuttgart i år är att det blandas och ges alldeles för mycket. Det finns liknande tendenser som Hoffenheim haft tidigare, det vill säga att en match kan sluta 5-5 lika gärna som 0-5 och 5-0. Stuttgart behöver få ordning på sitt spel och bli jämnare, för då är jag säker på att bottenstriden kommer vara ett minne blott.

Adam Nilsson

Bremens höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Tiden efter Thomas Schaaf har varit oerhört tuff för Bremen. Den nya inriktningen under Robin Dutt och rejäla ekonomiska åtstramningar efter de framgångsrika åren under 00-talet har varit tuffa för de sportsliga resultaten. Till slut kunde klubben inte fortsätta med Robin Dutt och han ersattes av Viktor Skripnik. Ukrainaren Skripni för numera skutan framåt med hopp om att undvika nedflyttning. Just nu befinner sig på 16:e plats (kvalplats) och mycket talar för att klubben kommer att vara i de lägre delarna av tabellen när den summeras i maj.

Höstens tre plus

Franco di Santo

I ett lag som oftast får rikta in sig på försvarsspel så har anfallaren och fyndet Franco di Santo hittat helt rätt i Bremen. Han avslutade hösten med en skada men innan dess var han en av de få anledningarna till varför klubben hållit vattnet under hakan. Med sex mål på elva matcher har di Santo varit en av höstens bästa anfallare i Bundesliga och han har visat upp sig från sin bästa sida.

Fasta situationer

Av Bremens 26 gjorda mål av har 11 kommit genom fasta situationer. En anledningarna till det är att man har en av ligans absoluta bästa passningsspelare och frisparksskytt i Zlatko Junuzovic. Utöver det finns även flertalet duktiga huvudspelare i laget och för ett lag som inte får särskilt många chanser per match handlar det om att ta vara på de fasta situationer man får. Det har Bremen gjort på ett bra sätt och är något laget hoppas kunna på att fortsätta med under våren.

Zlatko Junuzovic

Precis som jag tidigare nämnde så har Bremen i Junuzovic en av de absolut bästa passningsspelarna och frisparksskyttarna i ligan. Österrikaren och lagkaptenen har varit en av de bästa mittfältarna under hösten i Bundesliga. Han har varit en av anledningarna till att Bremen överhuvudtaget har gjort mål och har växt från att vara en extra krydda i laget som kan göra det lilla speciella till att vara ett viktigt kugghjul, för att inte säga det viktigaste i Bremen.

Höstens tre minus

Instabiliteten

Att Robin Dutt till slut skulle få lämna klubben var i sig inte ett stor överraskning. Känslan var att han aldrig skulle kunna nå ut med sina tankar och idéer på ett framgångsrikt sätt. Men utöver att klubben bytt tränare har det även skett byten på framträdande roller i ledningen. Bremen har inte bara bekymmer sportsligt utan även utanför fotbollsplanen, vilket inte hjälper till i den svåra situation som redan finns i klubben.

Insläppta mål

Med 39 insläppta mål har Bremen släppt in flest antal mål under hösten. Raphael Wolf har haft det tungt i målet och är i mina ögon Bundesligas sämste förstemålvakt. Han är för ojämn och osäker för att kunna göra de där avgörande räddningarna som är så viktiga. När försvaret framför honom inte heller består av någon eller några superstarka spelare så är inte det konstigt att resultatet blir oerhört negativt. För mig är detta en av de primära anledningarna till varför klubben skulle kunna åka ur.

Passningsprocenten

Bremen är det lag som har slagit näst minst antal passningar i ligan (endast Hertha Berlin har slagit färre) och framför allt har laget endast hittat rätt med 69% av passningarna (Leverkusen och Hertha är sämre). Det är alltför dåligt facit, speciellt då klubbar i en liknande position (Stuttgart, Hamburg med flera) har slagit betydligt fler passar med en bättre passningsposition. Det här är något som Bremen behöver förbättra under våren.

Om jag skulle få ge Bremen en julklapp så skulle det vara…

…lugn och ro

Det finns många anledningar till varför Bremen ligger långt ned i tabellen. För mig finns det främst en anledning till hur klubben ska kunna ta sig uppåt i tabellen och det är genom att få stabilitet och lugn och ro. Fortsatt arbeta med Skripnik och Frings på tränarfronten, få in några starka nyförvärv och envist jobba på. Det är så resultaten kan komma och jag tror att Bremen kan lyckas, nyförvärvet Öztunali är en bra start och jag hoppas på att få se mer av det.

Adam Nilsson

Dortmunds höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Höstens överlägset största överraskning är att Dortmund parkerar på 17:e plats i tabellen efter att halva serien är spelad. Fjolårets tvåa har haft oerhört svårt att ta poäng och har endast hunnit skrapa ihop 15 stycken. Få, om ens någon, hade förväntat sig att Dortmund skulle halka så långt efter redan i inledningen av säsongen.

Höstens tre plus

Comebacken

Mittfältsvirtuosen Ilkay Gündogan hade gått skadad i över ett år innan han under hösten äntligen var tillbaka på planen. Det viktigaste hjulet i Dortmunds spel behövde lite tid för att hitta rytmen men har gått från klarhet till klarhet. Kreativiteten är kvar och Gündogan är spindeln i nätet och i mina ögon den viktigaste spelaren för att Dortmund ska få ordning på resultaten. Kontraktet sträcker sig fram till 2016 och det är frågan hur länge Dortmund får behålla sin guldklimp. För så som Gündogan har spelat på slutet är det bara en tidsfråga innan större klubbar återigen rycker i honom.

Stödet

Att supportrarna i Dortmund är speciella råder det inga tvivel om. Men att stödet fortfarande skulle vara så stort för ledningen, tränaren och spelarna trots motgångarna hade jag aldrig kunnat tro på. Även bland de mest stöttande personerna brukar det alltid komma till en punkt där man som supporter vänder ryggen åt, men inte i Dortmund. Stödet har nästan bara ökat med motgångarna och redan nu ligger Dortmunds fans högst upp på listan över ”årets fans i Bundesliga”.

Löpviljan

När människor har pratat om Dortmund har det oftast handlat om deras outröttliga attribut och att det är ett lag som springer och springer. Även i år har Dortmund varit det lag som toppat listan i Bundesliga. Med 120,3km i snitt per match är Dortmund etta i listan över de lag som springer mest i Bundesliga och även om det hittills inte har gett önskat resultat är det ett positivt tecken och något som man kan arbeta vidare på. Trots en seg försäsong på grund av sommarens VM har Dortmund visat att det finns kraft i benen. Det är en styrka som kan bli användbar i sommar.

Höstens tre minus

Målskyttet

Skottkonverteringen, en försvenskning av engelskans ”shot conversion” som berättar hur laget utnyttjar sina chanser, visar att Dortmund i år har haft oerhörda problem med att göra mål på sina chanser. Endast 8,7% har av chanserna har det blivit mål på, en siffra som endast är sämre hos Hamburg (5,7%) i år. Bäste målskytt i år är Aubameyang med fem mål under hösten, vid samma tidpunkt förra året hade Dortmund tre målskyttar som hade gjort minst åtta mål. Lewandowski har inte gått att ersätta, Reus har gått skadad – två viktiga källor till mål och är det något som Dortmund behöver få ordning på under våren så är det denna del.

Försvarsspelet

Att trotjänaren Roman Weidenfeller fick lämna över ansvaret mellan stolparna under de sista matcherna av hösten var ett tydligt tecken på att laget haft problem. Med 26 insläppta mål och endast två hållna nollor under hösten har försvarsspelet var en av lagets absoluta akilleshälar och det har bidragit till en generell oro. Alldeles för många individuella misstag har begåtts som har kostat Dortmund många poäng. Endast Mats Hummels har varit en stabil del i försvaret, även om han stundtals också har svajat. Resten av spelarna behöver höja sig under våren för att Dortmund ska få ordning på försvaret.

Underlägena

Jag tog upp samma punkt när jag diskuterade Freiburg och jag gör det även med Dortmund. I tio av höstens matcher har Dortmund hamnat i underläge – en siffra som i sig är riktigt dålig då det är fler än 50% av matcherna som har spelats under hösten – och i ingen av dessa matcher har Dortmund lyckats vända till seger. En av matcherna har slutat oavgjort, de övriga nio har slutat med förlust. En av Dortmunds styrkor har alltid varit lagets förmåga att kunna bryta ned sina motståndare, oavsett utgångsläge, men under hösten har det inte alls fungerat. Men framför allt handlar det om att inte hamna så ofta i underläge som Dortmund har gjort, för det är det mest oroväckande tecknet.

Om jag fick ge Dortmund en julklapp så skulle det vara…

…Självförtroende

Jag är fortfarande helt övertygad om Jürgen Klopps kvalitet som tränare. Jag är fortfarande helt övertygad om att detta är ett lag som är tillräckligt bra för att ligga i toppen. Men utan självförtroende går det inte och det är vad jag saknar i årets Dortmund. Det ser ängsligt ut och alldeles för få vill ta ansvar på planen. Så min julklapp till Dortmund är självförtroende, för med bara det skulle många knutar nystas upp.

Adam Nilsson

Freiburgs höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Freiburgs höst har inte varit särskilt lyckosam. Med endast två vinster (minst i Bundesliga), hela nio oavgjorda (flest i Bundesliga tillsammans med Mainz) och sex förluster parkerar laget på den 18:e platsen i tabellen under vintervilan. Ett prekärt läge för en klubb som inte har några stora ekonomiska handlingsmuskler.

Höstens tre plus

Tålamodet

Få klubbar hade kunnat ligga sist i tabellen utan att diskussionerna kring nyförvärv, tänkbart tränarbyte eller liknande hade dykt upp. I Freiburg har det aldrig varit något problem. Tränaren Christian Streich åtnjuter största förtroende och han får den tid han behöver av styrelsen. Det finns inga planer på att göra några drastiska ändringar där och klubben manar till lugn. Det finns fortfarande en hel vår att spela om och Freiburg ska göra sitt bästa där för att, som så många gånger tidigare, klara sig kvar med små marginaler med hjälp av oerhört små resurser.

Målvakten

Det fanns frågetecken kring om och vem som skulle kunna ersätta Oliver Baumann i Freiburgmålet. Klubben värvade in Roman Bürki och Sebastian Mielitz, där den förstnämnde blev den som fick ta över fanan i målet. Och vilken höst den schweiziske landslagsmålvakten har haft. Bürki har varit en av ligans absolut bästa målvakter. Av de målvakter som har spelat mer än 90% av höstens matcher har Bürki näst högst betyg av ansedda Kicker. Endast Schalkes Fährmann är bättre. Ett oerhört bra betyg för en målvakt i ett bottenlag.

Ungdomarna

I Freiburg finns det otaliga yngre spelare som tar sitt första steg in i proffslivet. Inför säsongen värvades mittbacken och ungdomslandslagsbacken Marc-Oliver Kempf från Frankfurt för att ersätta Matthias Ginter. Kempf, född 1995 och ett oprövat kort på denna nivå, har fått spela från start nästan varje match (bortsett från en skada som höll honom borta ett tag) och har gjort det bra. Men det är inte bara Kempf som har gjort det bra i Freiburgs elva under hösten. Christian Günter (född 1993), Felix Klaus (född 1992) och Maximillan Philipp (född 1994) är ytterligare unga spelare som fått chansen i detta Freiburg och som har gjort det bra.

Höstens tre minus

Uthålligheten

Freiburg har inte släppt in överdrivet mycket mål i jämförelse med resten av Bundesliga, men däremot har de haft en otrolig förmåga att släppa in mål sent i båda halvlekarna. Mellan minut 31-45 har Freiburg släppt in 7 mål (eller 28% av det totala) och under den sista kvarten (76-90) har laget släppt in hela 8 mål (eller 32% av det totala). Med andra ord har 60% av de insläppta målen kommit under slutskedet av halvleken, ett dåligt facit och som har betytt viktiga poängtapp.

Närkamperna

För ett lag som kämpar i botten av tabellen så är det ofta viktigt att kunna störa motståndarna och få motståndarna att känna sig obekväma. Tyvärr har det inte fungerat för Freiburg. Laget har endast vunnit 47% av sina närkamper (minst i Bundesliga). En negativ siffra för ett lag som främst har fokus på att försvara sig och hålla nollan. För ett lag som kämpar om varje poäng behövs det ett mycket bättre facit på denna front i vår.

Underlägena

I sju matcher har Freiburg hamnat i underläge under hösten och endast gång av dessa har man lyckats få med sig ett oavgjort resultat. I de övriga sex matcherna har Freiburg förlorat. Freiburg har haft oerhört svårt att förändra matchbilden, speciellt när laget har hamnat i underläge och där har vi något som Streich kommer att behöva förbereda spelarna på inför våren. Det vill säga hur de ska hantera den situationen bättre och kämpa sig tillbaka in i matcherna.

Om jag fick ge Freiburg en julklapp så skulle det vara…

En repris på säsongen 2011/2012

För tre år sedan låg Freiburg sist i Bundesliga med endast 13 poäng efter hösten. Men våren blev oerhört framgångsrik och Freiburg tog hela 27 poäng, något som förde upp klubben på stabila 40 poäng och tabellplats 12. En sådan succé behöver Freiburg (som är ett starkt vårlag) även den här säsongen.

Adam Nilsson

Hamburgs självbild kan fälla dem

Twitter: @atnilsson

Det är upp till bevis för Hamburg i helgen. Efter förlusten mot Stuttgart i veckan har flera frågor väckts om framtiden. Är Josef Zinnbauer rätt man att leda laget? Klarar spelarna av det här? Är Rafael van der Vaart av rätt virke för att vara lagkapten?

I tisdags satt jag på Imtech Arena och såg ett Hamburg helt utan tanke och idé i sitt spel. Trots en man mer på planen och ett rejält spelmässigt övertag så kunde Hamburg endast skrapa ihop ett vettigt läge och det genom Rafael van der Vaart på frispark. Mittbackarna Djourou och Cleber fick sköta uppspelen och gjorde det med undermålig kvalitet. Det var rent utsagt bedrövligt. Det saknades passningskvalitet och känsla för spelet i de båda mittbackarna för att de skulle kunna få ut något av sina uppspel.

Men framför allt förvånades jag av nyckelspelarnas totala brist på kvalitet och självförtroende. Lewis Holtby, som av många hyllades som en riktigt bra värvning, var harmlös och vilse på planen. Den tekniskt begåvade mittfältaren var inte alls med i matchen och det var under långa perioder av matchen som jag frågade mig själv var han höll hus. För det var en match där just hans spelförståelse och tekniska skicklighet behövdes.

Pierre-Michel Lasogga gick visserligen ut skadad precis innan första halvleken blåstes av men han fortsatte att vara en skugga av sitt forna jag. Loj, slö och helt ur fas. Jag var kritisk redan i början till Lasoggas kvalitet, trots hans framgångar förra säsongen, och dessutom tyckte jag att kostnaden – drygt 130 miljoner svenska kronor – var alldeles för hög. Frågan är om det inte är dags att använda sig av en annan anfallare i framtiden.

Det är flertalet nyckelspelare som har underpresterat under hösten. Ytterligare ett nyförvärv, Nicolai Müller, har inte varit nära den nivå som han höll i Mainz. Matthias Ozstrolek var inte ens med från start i tisdags och har verkligen tagit ett kliv bakåt sen tiden i Augsburg. Helt enkelt har vi ett rejält underpresterande Hamburg, på i princip alla positioner. När dessutom lagkaptenen van der Vaart gestikulerade mot de buande supportrarna efter matchen, vilket alla har olika åsikter kring, så sände det dåliga signaler i mina ögon.

Men framför allt är jag bedrövad över utvecklingen, eller bristen på utvecklingen, hos tränaren Joe Zinnbauer. När han klev in som ersättare till Mirko Slomka hade han en tydlig idé och hade stort självförtroende. Idag, några månader sedan, känns det fortfarande som om Zinnbauer står kvar vid ruta ett. Jag kan inte se vad han har gjort som faktiskt har gjort Hamburg särskilt mycket bättre. För så som Hamburg spelade mot Stuttgart i tisdags, så dålig var Hamburg aldrig under Mirko Slomka, Bert van Marwijk eller Thorsten Fink.

Risken är dessutom att tränare av Zinnbauers dignitet förr eller senare kommer att förlora omklädningsrummet. Spelare som Rafael van der Vaart, Jaroslav Drobny och Heiko Westermann har varit med länge på den här nivån och det skulle inte förvåna mig om spelare som dessa vänder sig emot tränaren när det bär emot som mest. Då vill man ha in en mer rutinerad man.

En vinst mot Schalke på bortaplan är mycket begärt. Schalke är starkare och bör gå vinnande ur striden. Men det är viktigt att Hamburg åtminstone sänder en spelmässig signal att laget är på väg åt rätt håll, annars tycker jag det är dags att börja att hitta nya lösningar för våren.

Adam Nilsson

Wolfsburg gav bort chansen att utmana Bayern - men nästa år är de tillbaka

Twitter: @atnilsson

På förhand var det ingen som trodde att Wolfsburg skulle tappa poäng hemma mot nykomlingen Paderborn. Men efter storspel av Paderborns målvakt Lukas Kruse och en straffmiss av Ivan Perisic hände det oväntade – Wolfsburg tappade poäng och ligger nu nio poäng från serieledaren Bayern.

Starten på säsongen var inte lovande för Wolfsburg. De första omgångarna var skakiga och många hade förväntat sig mycket mer av Dieter Heckings lag. Wolfsburg skulle utmana om Champions League-platserna den här säsongen och inte behöva hamna på nedre halvan.

Avsaknaden av renodlad målskytt syntes tydligt och efter att Romelu Lukaku och Alvaro Morata valt bort Tyskland och Wolfsburg föll valet på den av ingen klubb önskade Nicklas Bendtner. Dansken var, enligt tränaren Heckings ord, en spelare klubben ”hittade på den lägre hyllan” och han har under hösten haft svårt att ta plats i truppen. Med ett facit på två mål i Europa League och ett i Bundesliga har dansken inte rosat marknaden. Istället har klubben valt att spela med den rutinerade, men inte särskilt målfarliga, Ivica Olic och den oönskade holländaren Bas Dost  – inte heller han ett utpräglad målskytt under sin tid i Tyskland.

Det är föga förvånande att Wolfsburg har kommit upp som en tänkbar adress för några av Europas hetaste anfallare på transfermarknaden. Senast i raden av tänkbara nyförvärv är Schalkes Klaas-Jan Huntelaar. Holländaren, vars kontrakt med Gelsenkirchenklubben går ut till sommaren, kan självklart lockas av att vara en del av den satsning som Wolfsburg genomför och pengarna i industristaden är med största sannolikhet större än i Schalke. Giftermålet mellan Wolfsburg och Huntelaar känns kittlande, intressant och bra för båda parter.

Bristen på en renodlad målskytt har legat Wolfsburg i fatet i jakten på Bayern München. Det är att dra det långt när man kallar det en jakt, men Wolfsburg har varit de främsta utmanarna och har försökt att hänga på sydtyskarna i toppen och det förhållandevis framgångsrikt. Wolfsburg har hållit avståndet och har stundtals varit formstarkare än Bayern, men det var inte förvånande att ”vargarna” förr eller senare skulle halka efter.

Det oavgjorda resultatet mot Paderborn för Wolfsburg var oväntat och oturligt. Wolfsburg hade matchen och borde ha vunnit. Men efter straffmissen av Perisic, flera felaktiga domslut och en storspelande Lukas Kruse i Paderbornmålet så var poängtappet ett faktum. Wolfsburg har med det ett ointagligt försprång upp till Bayern men har också skaffat sig ett rejält försprång till de jagande lagen bakom. Hela sex poäng skiljer mellan Wolfsburg och jagande Mönchengladbach, Augsburg och Leverkusen.

Men även om detta inte blir året som Wolfsburg utmanar Bayern om titeln så är det bara en fråga om tid innan det sker. Förutsättningarna i Wolfsburg är bättre än på de flesta platser i Tyskland. Med den ekonomiskt starka Volkswagenkoncernen i ryggen har Wolfsburg det torra på det ekonomiska planet och behöver inte oroa sig över den delen. Med Klaus Allofs som sportchef har klubben en av Tysklands högst ansedda sportchefer och i tränaren Dieter Hecking en respekterad man vid sidlinjen.

På sikt kommer Wolfsburg, förutsatt att värvningarna klaffar rätt, att vara en av de främsta utmanarna till Bayern. Det är jag helt övertygad om. Klubben är trygg och stabil, lyckas behålla sina bästa spelare i form av Ricardo Rodriguez och Luiz Gustavo (trots intresse från flertalet storklubbar) och dessutom locka till sig många nya, duktiga namn (förutom Nicklas Bendtner). Paketet Wolfsburg ger mig inga tvivel om framtiden utan kommer att vara framgångsrikt. Även om klubben inte själva vill säga att de har något att göra i ”Bayernjakten”, så är det klart att Wolfsburg kommer att vara en av de jagande.

  • Dortmunds kräftgång fortsätter i ligan. Förlusten mot Hertha Berlin i helgen på bortaplan var fjolårstvåans nionde förlust den här säsongen, vilket kan jämföras med att förlustsiffran stod på sju efter hela förra säsongen. ”Trycket är enormt”, sa tränaren Jürgen Klopp efter matchen och tillade: ”Nu har vi två matcher på oss att förändra vårt utgångsläge inför våren dramatiskt. Det är vårt uppdrag nu.”
  • Bayern München fortsätter att trumma på och är nu klara ”Herbstmeister” – vilket är fjärde säsongen på raken. Mot högflygande Augsburg tog det dock 58 minuter innan Benatia kunde nicka in ledningsmålet för Münchenlaget. I den 71:a minuten stod det 4-0 och Bayern visade sin klass. Ingenting ser ut att stoppa Bayern från att säkra titeln tidigt även denna säsong.
  • I helgens toppmöte på BayArena mellan Bayer Leverkusen och Borussia Mönchengladbach fick båda lagen nöja sig med en poäng. Hakan Calhanoglu stod för ett vackert ledningsmål för hemmalaget, som mittbacken Roel Brouwers senare kvitterade. Båda lagen hade möjlighet till ytterligare mål men inget lag lyckades nypa till och ta chansen. Både Roger Schmidt och Lucien Favre var nöjda med en poäng efter matchen och får vara nöjda över att man gjorde bra reklam för den tyska fotbollen.
Adam Nilsson

Tuff lottning för de tyska lagen i Europa

Twitter: @atnilsson

Lottningen till Champions League blev långt ifrån lyckosam för de fyra tyska lagen. I Europa League blev det också tufft motstånd för de två tyska lagen. Men hoppet är det sista som överger människan.

Bayern München vs. Shakhtar Donetsk

En av titelfavoriterna fick ett klart överkomligt lag i form av ukrainska Shakhtar. Bayern var nöjda och även om man är medvetna om att Donetsk har erfarenhet från Champions League-slutspel förut så finns det inget som talar emot Bayerns chanser. Solklara favoriter i detta dubbelmöte och jag förväntar mig ett enkelt avancemang.

Chans till avancemang: 95%

Borussia Dortmund vs. Juventus

Svår lottning för ett formsvagt Borussia Dortmund. Presidenten Watzke bedömde chanserna som 50-50 och jag tror att chanserna är bra, förutsatt att Dortmund har full trupp vid matcherna. Men klart är att Dortmund kommer att lägga mer energi på att ta sig uppåt i Bundesliga än att avancera i Champions League, vilket är till deras nackdel. Det blir tufft, riktigt tufft.

Chans till avancemang: 50%

Bayer Leverkusen vs. Atlético Madrid

Leverkusen hade i princip inte kunnat få en enkel lottning och med Atlético Madrid får man förra årets finalist. Det blir oerhört tufft för Leverkusen som blandar och ger. En bra dag har Leverkusen chansen, en dålig dag så kommer Atlético att vinna med ett antal bollar. Chanserna är oerhört små för Leverkusenavancemang i mina ögon.

Chans till avancemang: 10%

Schalke 04 vs. Real Madrid

Gelsenkirchenlaget fick värsta tänkbara lottning i Real Madrid. Jag kan egentligen inte se något som talar till Schalkes fördel och det är risk för att uttåget blir oerhört smärtsamt. Real Madrid är klart bättre än Schalke och med tanke på att Di Matteo inte fick ihop Schalkes defensiv mot Chelsea så är jag orolig för att vi får se liknande siffror mot Real Madrid.

Chans till avancemang: 5%

Borussia Mönchengladbach vs. Sevilla

Mönchengladbach är bra men orutinerade i sådana här sammanhang och fick en tuff lottning i Sevilla. De regerande mästarna har varit med om det här förut och vet vad som gäller. Gladbachs brist på rutin svider i detta fall, men chansen finns där om tyskarna får allting att klaffa. Sevilla dock favoriter till avancemang.

Chans till avancemang: 30%

VfL Wolfsburg vs. Sporting CP

Även Wolfsburg fick en tuff lottning portugisiska Sporting. Mönchengladbach som har en riktigt bra höst bakom sig i Europa League får nu ett lag som slutade trea i sin Champions League-grupp. Wolfsburg har dock alla chanser att ta sig vidare från detta möte, om Schalke klarade av att besegra Sporting så klarar garanterat Wolfsburg av det.

Chans till avancemang: 50%

 

SUPERMISS AV MIG! Skrev fel lag på Europa League, ber om ursäkt för det!

Adam Nilsson

Var tar världsmästaren vägen i sommar?

article-2693039-1F9ECA0500000578-454_634x422

Twitter: @atnilsson

Världsmästaren Christoph Kramer går mot slutet av sin tid på lånet i Borussia Mönchengladbach. Frågan är var han har sin framtid. Bayer Leverkusen som lånar ut honom vill att han återvänder, men spelaren själv tycks ha andra tankar.

Såpan kring Christoph Kramers framtid har pågått sedan i somras då spelaren själv jämförde behandlandet av spelare under kontrakt med människohandel. ”Om jag inte ville spela i en klubb, så kommer jag inte att spela där. Ett kontrakt kan säga vad det vill”, sa mittfältaren efter VM-turneringen. Ett uttalande som väckte ont blod i Leverkusens sportchef Rudi Völler som gång på gång påpekade att Kramer hade giltigt kontrakt med Leverkusen vilket spelaren skulle fullfölja – oavsett om Kramer ville det eller ej.

För Rudi Völler har det aldrig varit tal om något annat än att Chrstioph Kramer ska återvända till Bayer Leverkusen när lånet med Borussia Mönchengladbach löper ut. Spelarens kontrakt gäller till och med 2017 och klubben planerar med honom i framtiden. ”Situationen är klar”, sa Rudi Völler till media för ett tag sedan för att bekräfta att han fortfarande stod fast vid sitt ord om att Kramer skulle återvända till klubben.

Det är inte heller särskilt förvånande att Völler vill ha tillbaka Kramer till klubben. Sedan 2013 har mittfältaren utvecklats i en rasande takt och har växt fram till en av Bundesliga och Tysklands bästa centrala mittfältare. Både rent tekniskt och mentalt har spelaren nått en hög nivå och det är inte konstigt att flera större utländska klubbar har ryktats vilja värva mittfältaren till säsongen 2015/2016.

I Leverkusen skulle Christoph Kramer vara en viktig tillgång på mittfältet då den nuvarande lagkaptenen Simon Rolfes lägger skorna på hyllan efter säsongen. Att Roger Schmidt under säsongen varit tvungen att flytta ned Hakan Calhanoglu på den defensiva mittfältsrollen har dessutom bekräftat behovet av åtminstone ytterligare en mittfältare på den defensiva positionen.

Och under de senaste dagarna har Christoph Kramer själv uttalat sig om framtiden igen. Till tidningen Kicker sa han: ”Leverkusen? Inget har beslutats ännu.” Till Bild sa han: ”Jag har kontrakt i Leverkusen från och med sommaren 2015. Som det ser ut just nu kommer jag att spela där från sommaren. Inte bara för att jag måste, utan för att jag övertygad om konceptet där.”

Men ryktena under hösten som har placerat honom i flertalet länder och stora klubbar som Arsenal, Real Madrid och Juventus har troligtvis satt tankar i Kramers huvud om en framtid utanför hemlandet. Och med Arsenal som sägs vara villiga att betala uppemot 20 miljoner pund så skulle även Rudi Völler kunna övertygas om att sälja mittfältaren, för i slutändan är alla spelare till salu – det handlar bara om summan är tillräckligt hög.

Klart är i alla fall att Kramer inte blir kvar i Mönchengladbach. Det bekräftade tränaren Lucien Favre för några dagar sedan: ”Vi vet att han inte kommer att vara kvar här länge till.” Men frågan är om han återvänder till Leverkusen i sommar, eller om han påbörjar ett nytt liv utomlands.

Adam Nilsson

Augsburg: laget som aldrig slutar överraska

reuter-weinzierl-600

Twitter: @atnilsson

Få hade trott att Augsburg skulle ha något i toppen att göra när hösten var sammanräknad. Nu, med endast tre omgångar kvar av höstens Bundesligamatcher, så tyder mycket på att Augsburg kommer att ligga på Europaplats när januarivilan drar igång.

Inför säsongen var det klart att förra årets stora överraskningsspelare André Hahn skulle lämna klubben för spel i Borussia Mönchengladbach. Innan sommarens transferfönster hade stängt hade även den givna vänsterbacken Matthias Ostrzolek och mittfältaren Kevin Vogt lämnat. Med andra ord behövde tränaren Bundesligas yngste tränare Markus Weinzierl hitta lämpliga ersättare.

Med hjälp av den rutinerade sportchefen Stefan Reuter hittade klubben ett par billiga, men bra lösningar. Anfallaren Tim Matavz (den dyraste värvningen som gick på €4 miljoner) kom från PSV Eindhoven, dessutom värvades ytterligare två anfallare i form av den före detta Helsingsborgsspelaren Nikola Djurdjic (Greuther Fürth) och Shawn Parker (FSV Mainz 05). Även vänsterbacken Abdul Rahman Baba hämtades från Greuther Fürth när Ostrzolek lämnade för Hamburg och med brassen Caiuby hittade klubben en vänsterytter som haft en bra vår i Ingolstadt i 2. Bundesliga.

Augsburg, vars sammanlagda truppvärde är nästlägst i Bundesliga (endast Paderborns är lägre), är inte den klubb i Tyskland som lockar till sig de största namnen. Augsburg är varken tillräckligt kända för det, inte heller finns de ekonomiska möjligheterna där för att kunna göra det. Utan istället får Augsburg rikta in sig på att hitta mer okända spelare, vilket lägger stort ansvar på scoutingen men främst handlar det om att ha rätt magkänsla – vilket duon Weinzierl och Reuter ofta har när det kommer till nyförvärv.

Men det gick inte fläckfritt att bygga vidare på den framgång som Augsburg hade förra säsongen då klubben slutade sjua i Bundesliga. Klubben åkte ur DFB-Pokal i den första omgången mot Magdeburg som hör hemma i den tyska fjärdedivisionen. Och de två första Bundesligamatcherna slutade med förlust, vilket skapade en viss oro kring klubben och dess nyrekryteringar.

De två inledande förlusterna i ligan följdes av två segrar och sedan var det mycket blandade resultat för bayerska Augsburg. Men sedan november har Augsburg vunnit alla sina matcher i Bundesliga och befinner sig på Champions League-plats. Motståndet har inte varit det bästa men i en Bundesligaperiod då de flesta lagen slår varandra – förutom exceptionella Bayern – får det ses som en imponerande bedrift.

För Augsburg handlar det dock inte att om att nå Europaspel, sådan är inte mentaliteten i den lilla klubben som Augsburg faktiskt är. Det handlar om att undvika nedflyttning och historiskt har ett lag aldrig åkt ur Bundesliga med 23 insamlade poäng efter 14 matcher – ett gott omen för Augsburg med andra ord.

Men det som har varit mest imponerande med Augsburg insats är att klubben aldrig har tappat huvudet och blivit för ivriga på framgång. Det har jobbats med framtidstro, men utan för höga mål och pengaslöseri. Istället har klubben fortsatt på den inslagna väg som funnits sedan Augsburg gick upp till Bundesliga 2011. Spelare har fått tid att utvecklas i lugn och ro utan en omedelbar press att behöva prestera, vilket långsiktigt har gett resultat.

Ett utmärkt exempel på just det är Tim Matavz som ofta har suttit på bänken under hösten. Trots den i Augsburgögon höga prislappen har Weinzierl inte tvingat in Matavz från start, utan istället låtit honom få arbeta sig in i laget. Det har varit en medveten strategi, en strategi som kännetecknar hela Weinzierls idé. Det handlar om långsiktighet i en klubb som Augsburg, inte kortsiktighet.

På lördag tar Augsburg emot Bayern München på SGL-Arena. Den senaste Bundesligamatchen Bayern förlorade var mot just Augsburg på SGL-Arena i april. Då ställde Bayern upp med ett något b-betonat lag, men likväl var det en viktig seger för Augsburg och deras självkänsla. Det spelade ingen roll att Bayern saknade vissa nyckelspelare, utan det handlade om att få slå en gigant som fansen fem år tidigare aldrig hade kunnat drömma om att deras klubb skulle kunna göra.

På lördag finns det inte mycket som talar för att Augsburg återupprepar bedriften från april. Men den stora skillnaden är att Bayern kommer att ta Augsburg på ett helt annat allvar. Något som i Augsburg ögon kanske betyder än mer än de tre poäng, för det visar på att Augsburg blivit ett lag att räkna med i Tyskland. Något som ingen hade kunnat förutse för bara ett par år sedan.

Adam Nilsson

Stuttgart kämpar mot nedflyttning

Stevens

Twitter: @atnilsson

Det tog en vecka, sedan var Stuttgart tillbaka på jorden. Segern borta mot Freiburg (4-1) följdes upp med en rejäl baksmälla. 0-4 hemma mot Schalke idag på Mercedes Benz-Arena var i underkant och den nye tränaren Huub Stevens har mycket att tänka på.

I Schalke är Stevens en legend. Under sin första sejour (1996-2002) i Gelsenkirchen förde han klubben till en UEFA-Cuptiteln. Av Schalkes fans blev Stevens korad till århundradets tränare. Den andra sejouren för bara några år sedan (2011-2012) blev långt i från lika lyckad men älskad var han fortfarande i Gelsenkirchen.

Det var inte förvånande att Huub Stevens i sin nygamla klubb Stuttgart skulle ställas mot just Schalke i sin första hemmamatch för klubben. För att låta en aning klyschig, men det var ödet. Men hans gamla kärlek var inte ett dugg intresserade av ge sin gamle tränare några fördelar.

Det hann inte ens gå en minut innan Schalke hade tagit ledningen med 1-0. Efter drygt 20 minuter stod det 3-0 och när slutsignalen ljöd hade Schalke skrivit siffrorna till 4-0. Roberto di Matteos gäng hade gott och väl kunnat göra både 5-0 och 6-0, men siffrorna stannade – till Stevens stora lättnad – redan vid 4-0.

Det var verkligen en baksmälla. Självförtroendet som Stuttgart fick med sig efter segern borta mot Freiburg försvann i ett nafs och nu är det åter upp till kamp. Stevens kunde inte bygga vidare på framgången utan får se sig om efter nya lösningar. I och med dagens förlust är Stuttgart längst ned i tabellen med endast 12 inspelade poäng på 14 matcher.

Stuttgart har offensivt inte varit fantastiska, men ändå helt okej sett till övriga lag i Bundesliga. Sju lag har gjort färre mål än Stuttgarts 18. Tredjeplacerade Augsburg har gjort 20, sjätteplacerade Mönchengladbach har gjort 19. Med andra ord är det inte främst den siffran som är oroande.

Men med sina 31 insläppta mål är Stuttgart sämst i Bundesliga. Inget annat lag är nära den siffran. Närmast i flest antal insläppta mål är Hertha Berlin och Werder Bremen – båda lagen med 26 insläppta mål denna säsong. Försvarsmässigt har Stuttgart inte hållit måttet och det är bland annat vad Stevens har att jobba på.

Den tidigare tränaren Armin Veh hade stora problem med att hitta en lösning på Stuttgarts försvarsproblem. Han valde att byta ut den annars så givne förstamålvakten Sven Ulreich till förmån för Thorsten Kirschbaum, något som inte gav den effekt som Veh hade hoppats på. Stevens första förändring var att ta tillbaka Ulreich i målet, ett statistik korrekt val men Ulreich har ännu inte stått för de där viktiga räddningarna som behövs i en bottenstrid.

Vidare har backlinjen haft stora problem. Landslagsmannen Antonio Rüdiger pekades av många ut som den viktigaste och bästa spelaren i försvaret, men har haft svårt att hävda sig i den rödvita tröjan under säsongen. Men även om han har underpresterat så har varit den stabila punkten i försvaret och idag klev han av med vad som såg ut att vara en allvarlig skada, vilket skulle försätta Stevens i en än tuffare situation.

Så efter en stark start blev Stuttgart och Stevens nedtagna på jorden. Våren blir troligtvis en kamp mot nedflyttning, precis som förra säsongen då Stevens lyckades att hålla klubben kvar i högstadivisionen. Problemet är att i år finns det än så länge inget lag som ser klart sämre ut än Stuttgart och det är inte heller något annat bottenlag som konstant tappar viktiga poäng.

Med andra ord kan Stuttgart inte förvänta sig en situation som förra säsongen då Eintracht Braunschweig och FC Nürnberg helt enkelt var för svaga och inte lyckades kriga sig kvar. I år ser det ut som om Stuttgart gott och väl kan bli det laget som inte klarar av att kriga till sig de viktiga och avgörande poängen. Nedflyttning är högst tänkbar för ett lag som inte spelat i 2. Bundesliga sedan 1977, något som vore katastrofalt för den klassiska klubben.

Adam Nilsson

Tre välbehövliga poäng för Dortmund

Klopp

Twitter: @atnilsson

Det slutade 1-0 till Dortmund mot Hoffenheim efter en halvdan insats. Varken spelet eller resultatet imponerade – men ingen Dortmundssupporter bryr sig om det en dag som denna. En vinst hemma på Westfalenstadion var det viktigaste.

Pressen på Jürgen Klopp och hans manskap hade knappast kunnat vara större än vad den var inför matchen. Tysk media hade, milt sagt, vältrat sig i Dortmunds djupa sorg och mot ett bra Hoffenheim så fanns det många som trodde att krisen skulle växa sig ännu starkare för Dortmund.

För Klopp var det matchen med stort “m” och han valde att göra en – i mina ögon – mycket viktig förändring. Landslagsmålvakten Roman Weidenfeller fick sitta på bänken till förmån för Mitchell Langerak vilket kanske inte var så förvånande, då det ryktades om den förändringen under veckan, men ack så viktig. Langerak var inte exceptionell, men han var stabil. Det var precis vad Dortmunds försvar behövde. En stabil målvakt som inte bjöd på något extra, men som inte heller gjorde något excentriskt misstag.

Med Mats Hummels tillbaka i försvaret istället för den formsvage Matthias Ginter så var också försvaret ytterst mycket robustare och tryggare. Hummels ledarskapsförmåga saknades tidigare och han visade varför han bär landslagsbindeln. Den vilja och inställning som han visade upp gav hans medspelare självförtroende på planen, speciellt hans övriga försvarskollegor. Och hade det inte varit för Hummels fantastiska perception hade nog Hoffenheims Sebastian Rudy kvitterat direkt in i den andra halvleken på sin frispark.

Att Klopp valde att starta matchen med den pånyttfödde Sebastian Kehl och den skadedrabbade Ilkay Gündogan som centrala ankare på mittfältet var förväntat, men också viktigt. Kehl har, efter han offentliggjorde att detta skulle bli hans sista säsong, varit en klippa i Dortmund. Hans förmåga att leda laget på planen, att stänga ytorna för motståndarna och att hela tiden vissa den rätta attityden har varit oerhört viktig för Dortmund och det även idag.

Och föga förvånande var det att Ilkay Gündogan klev fram och gjorde matchens enda mål. Gündogan visade stundtals upp den briljans som gjorde att han från första början fick strålkastarna inom den europeiska fotbollen på sig. Han jobbade stenhårt i defensiven, var aktiv i offensiven och var hela tiden målfarlig när bollen var i närheten av Hoffenheims straffområde. Nickmålet, hans andra i sin Bundesligakarriär, krönte hans ambitiösa insats och med en Gündogan i form kommer Dortmund att växa ytterligare.

Men det hade inte behövt bli så spännande som det faktiskt blev mot slutet. För återigen blev Dortmund bestulna på ett mål när Aubameyang – som även han stod för en bra match – nickade in 2-0 i den andra halvleken helt korrekt, men den assisterande domaren valde att flagga för offside. Det beslutet hade kunnat bli oerhört kostsamt för Dortmund, bedrövligt nog.* Aubameyang hade senare under matchen ytterligare en boll i nät men den gången blåstes han korrekt av för offside.

Även om det fanns ett antal positiva delar i Dortmund idag så saknade jag den där riktiga spetsen i anfallet. Adrian Ramos fick chansen men just nu är han långt ifrån den Ramos han var i Hertha Berlin under förra säsongen. Det syntes tydligt då Ramos hela tiden väntade en hundradel för länge innan han avslutade, något som kännetecknar en målskytt ur form. Just rollen som anfallare är något som Klopp verkligen behöver fundera på inför framtiden.

I slutändan var det dock tre välförtjänta och välbehövliga poäng för Dortmund. Glädjen gick inte att ta miste på efter slutsignalen ljöd. Langerak fick hålla nollan, vilket var den andra nollan i säsongens Bundesliga. Hummels visade att han var tillbaka på allvar och Gündogans mål var oerhört viktigt för både spelaren själv och laget.

Nu får Dortmund ett par dagar på sig innan det är match mot Anderlecht i Champions League. Om drygt en vecka, nästa lördag, ställs Dortmund mot Hertha Berlin och då är det åter dags för en kraftansamling. Situationen är långt ifrån bekväm och Dortmund kan absolut inte andas ut – men de tre poängen ger laget lite lugn och ro inför nästa Bundesligamatch vilket är nödvändigt. Just nu är varje match en final för Dortmund och anspänningen är enorm. Jag är inte avundsjuk, det vill jag lova.

*Ja, jag är medveten om att Hoffenheim borde ha haft en straff vilket “jämnar ut” domarmisstagen.

Adam Nilsson

Fyra anledningar till Dortmunds kris

Twitter: @atnilsson

Det är omöjligt att skriva om Bundesligahelgen utan att nämna Dortmunds situation. För första gången sedan säsongen 85/86 befinner sig Dortmund på 18:e plats i Bundesliga. Stämningen i och runt föreningen är hektisk och det diskuteras vilt om hur och vad Dortmund ska göra för att kunna vända på denna negativa trend. Klart är att det inte finns någon ”quick fix” utan att det krävs gediget arbete och kamp om varje poäng.

Få – om ens någon – hade kunnat förutse att Dortmund skulle befinna sig längst ned i tabellen efter 13 omgångar. Det är svårt att peka ut en enskild anledning till varför Dortmund ligger långt ned i tabellen. Det handlar snarare om kombinationen av flera.

1. Tveksamma värvningar

Ciro Immobile, Adrian Ramos, Matthias Ginter och Shinji Kagawa har alla kommit till klubben men ingen av de fyra har lyckats att sätta prägel på årets laget. Varken Immobile eller Ramos har kunnat ersätta Robert Lewandowski och ingen av dem har heller kunnat slå slag för sig själva. Ginter var med i sommarens tyska VM-trupp och hade en bra säsong i Freiburg bakom sig när han skrev på för Dortmund. Mittbacken har inte varit i närheten av förväntningarna och har underpresterat. Kagawa återvände efter en tuff sejour i Manchester United och har behövt tid, men har ännu inte visat på gamla takter och har ofta fått sitta på bänken till förmån för andra spelare. Inget av nyförvärven har riktigt lyckats i Dortmund, vilket är stort underbetyg för sportchefen Michael Zorc.

2. Spelare underpresterar

Inte nog med att nyförvärven ännu inte har hittat rätt nivå – spelare som tidigare har fört Dortmund till Bundesligatitlar och en CL-final underpresterar något å de grövsta. Roman Weidenfeller och Neven Subotic är bara några av de spelarna som inte har nått upp till den nivå som dem tidigare har visat upp. Båda dessa spelare har verkligen varit under isen och har gått från att vara stabila pjäser i Dortmunds försvar till att se ut som om dem inte hör hemma på denna nivå. När även lagets stomme underpresterar blir det svårt att få ihop ett slagkraftigt lag för att slåss om poäng.

3. Klopp hittar inte rätt

Även om alla är medvetna om Jürgen Klopps kvalitet som tränare så måste det helt klart höjas en finger mot hans förmåga att hantera denna situation. Faktum är att Dortmund har gått från att ha haft otur i många matcher till att se helt harmlösa ut. Varken defensiven eller offensiven ser ut att fungera och mot Frankfurt var Dortmund rent utsagt dåliga. Det är Klopp främst ansvarig för och han har inte hittat rätt taktiskt – snarare har de små förändringar han har försökt med endast bidragit till att laget har blivit sämre.

4. Fansens stöttning

Många klankade ned på Dortmunds supportrar efter att dem bland annat buat ut sitt egna lag efter förlusten mot Frankfurt i helgen, supportrarna ”stöttade inte laget när det behövdes som mest” som så många uttryckte det på ett eller annat vis. Personligen tycker jag att det har varit precis tvärtom. Dortmunds supportrar har varit extremt stöttande, så till den milda grad att spelarna inte har förstått allvaret i situationen. Det var högst rimligt att supportrarna visade sitt missnöje och även inom Dortmund har det diskuterats huruvida supportrarnas oumbärliga stöttande faktiskt har varit negativt för laget. Trots buropen står fansen bakom klubben – det är det inget snack om – men för spelarna var det en väckarklocka med helgens reaktion.

Precis som jag tidigare nämnde är det svårt att hitta enskilda förklaringar och även om jag tar upp fyra punkter är det alldeles för få för att förklara situationen. Det är många parametrar som spelar in men för mig är dessa fyra bland de viktigaste anledningarna till varför Dortmund befinner sig i den kris som just nu råder.

Vad är din uppfattning?

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv