Twitter: @atnilsson
Det slutade 1-0 till Dortmund mot Hoffenheim efter en halvdan insats. Varken spelet eller resultatet imponerade – men ingen Dortmundssupporter bryr sig om det en dag som denna. En vinst hemma på Westfalenstadion var det viktigaste.
Pressen på Jürgen Klopp och hans manskap hade knappast kunnat vara större än vad den var inför matchen. Tysk media hade, milt sagt, vältrat sig i Dortmunds djupa sorg och mot ett bra Hoffenheim så fanns det många som trodde att krisen skulle växa sig ännu starkare för Dortmund.
För Klopp var det matchen med stort “m” och han valde att göra en – i mina ögon – mycket viktig förändring. Landslagsmålvakten Roman Weidenfeller fick sitta på bänken till förmån för Mitchell Langerak vilket kanske inte var så förvånande, då det ryktades om den förändringen under veckan, men ack så viktig. Langerak var inte exceptionell, men han var stabil. Det var precis vad Dortmunds försvar behövde. En stabil målvakt som inte bjöd på något extra, men som inte heller gjorde något excentriskt misstag.
Med Mats Hummels tillbaka i försvaret istället för den formsvage Matthias Ginter så var också försvaret ytterst mycket robustare och tryggare. Hummels ledarskapsförmåga saknades tidigare och han visade varför han bär landslagsbindeln. Den vilja och inställning som han visade upp gav hans medspelare självförtroende på planen, speciellt hans övriga försvarskollegor. Och hade det inte varit för Hummels fantastiska perception hade nog Hoffenheims Sebastian Rudy kvitterat direkt in i den andra halvleken på sin frispark.
Att Klopp valde att starta matchen med den pånyttfödde Sebastian Kehl och den skadedrabbade Ilkay Gündogan som centrala ankare på mittfältet var förväntat, men också viktigt. Kehl har, efter han offentliggjorde att detta skulle bli hans sista säsong, varit en klippa i Dortmund. Hans förmåga att leda laget på planen, att stänga ytorna för motståndarna och att hela tiden vissa den rätta attityden har varit oerhört viktig för Dortmund och det även idag.
Och föga förvånande var det att Ilkay Gündogan klev fram och gjorde matchens enda mål. Gündogan visade stundtals upp den briljans som gjorde att han från första början fick strålkastarna inom den europeiska fotbollen på sig. Han jobbade stenhårt i defensiven, var aktiv i offensiven och var hela tiden målfarlig när bollen var i närheten av Hoffenheims straffområde. Nickmålet, hans andra i sin Bundesligakarriär, krönte hans ambitiösa insats och med en Gündogan i form kommer Dortmund att växa ytterligare.
Men det hade inte behövt bli så spännande som det faktiskt blev mot slutet. För återigen blev Dortmund bestulna på ett mål när Aubameyang – som även han stod för en bra match – nickade in 2-0 i den andra halvleken helt korrekt, men den assisterande domaren valde att flagga för offside. Det beslutet hade kunnat bli oerhört kostsamt för Dortmund, bedrövligt nog.* Aubameyang hade senare under matchen ytterligare en boll i nät men den gången blåstes han korrekt av för offside.
Även om det fanns ett antal positiva delar i Dortmund idag så saknade jag den där riktiga spetsen i anfallet. Adrian Ramos fick chansen men just nu är han långt ifrån den Ramos han var i Hertha Berlin under förra säsongen. Det syntes tydligt då Ramos hela tiden väntade en hundradel för länge innan han avslutade, något som kännetecknar en målskytt ur form. Just rollen som anfallare är något som Klopp verkligen behöver fundera på inför framtiden.
I slutändan var det dock tre välförtjänta och välbehövliga poäng för Dortmund. Glädjen gick inte att ta miste på efter slutsignalen ljöd. Langerak fick hålla nollan, vilket var den andra nollan i säsongens Bundesliga. Hummels visade att han var tillbaka på allvar och Gündogans mål var oerhört viktigt för både spelaren själv och laget.
Nu får Dortmund ett par dagar på sig innan det är match mot Anderlecht i Champions League. Om drygt en vecka, nästa lördag, ställs Dortmund mot Hertha Berlin och då är det åter dags för en kraftansamling. Situationen är långt ifrån bekväm och Dortmund kan absolut inte andas ut – men de tre poängen ger laget lite lugn och ro inför nästa Bundesligamatch vilket är nödvändigt. Just nu är varje match en final för Dortmund och anspänningen är enorm. Jag är inte avundsjuk, det vill jag lova.
*Ja, jag är medveten om att Hoffenheim borde ha haft en straff vilket “jämnar ut” domarmisstagen.