Med en stark vår i bagaget klev Roger Schmidt och Bayer Leverkusen in med stora förväntningar inför våren. Förväntningarna har däremot inte införlivats och nu kan Roger Schmidt gå samma öde till mötes som hans föregångare Sami Hyypiä.
När Roger Schmidt presenterades som tränare i Leverkusen var det ett tydligt statement från klubben. Schmidt hämtades från RB Salzburg där han under sina två säsonger tagit laget till en ny nivå i den österrikiska fotbollen. Det var hög press, snabba omställningar och många tekniskt begåvade spelare på planen. Ett Dortmund i miniatyr skulle man kunna kalla det.
Den unge tränaren Schmidt, som i Tyskland arbetat för SC Paderborn som han förde till femte plats i 2. Bundesliga, låg bakom Salzburgs nya spelstil som utöver att vara attraktiv också var framgångsrik. Det fick sportchefen Rudi Völler att slåss med näbbar och klor för att locka Schmidt till den gråa och trista tillvaron i Leverkusen.
Leverkusen var dock inte varit ensamma om att vilja ha Schmidt. Redan sommaren 2013 hade FC Köln hört sig för och kommit överens med Schmidt om att han skulle föra klubben tillbaka till Bundesliga. RB Salzburg nekade dock Schmidt möjligheten att flytta. Den tyske tränaren blev kvar i Österrike i ytterligare en säsong innan Leverkusen knep honom framför ögonen på bland andra Eintracht Frankfurt som också ville ha honom till klubben.
Med ny energi, ny taktik och ett helt nytt sätt att spela fotboll på så tog Schmidt Leverkusen med den storm som Völler hade hoppats på. Schmidt skulle ta Leverkusen till nästa nivå, vilket han till en början gjorde. Spelare som Karim Bellarabi, Hakan Calhanoglu och Heung-Min Son var alla vansinnigt bra under hösten. Leverkusen gjorde massvis med mål och spelade en frejdig fotboll. Schmidt höjdes till skyarna och allting var för stunden frid och fröjd i Leverkusen.
Som tidigare Bundesligasäsonger har det visat sig att Leverkusen är ett starkare lag på hösten än på våren. Man får gå tillbaka till säsongen 2011/2012 för att hitta en säsong då Leverkusen tog fler poäng under våren än hösten. Förra säsongen hade Sami Hyypiäs Leverkusen tagit hela 37 poäng på hösten och under våren tog hans lag bara 24 poäng. Det ledde till att den omtyckte Hyypiä i april fick lämna sitt jobb som tränare för klubben.
Jämför det med Schmidts första höst i Leverkusen där blev 28 poäng, det vill säga hela nio poäng (tre segrar) färre än Hyypiäs. Trots färre poäng har Schmidts jobb aldrig kritiserats under hösten, men det har blivit mer kritiskt under våren. För sen omstarten av Bundesliga har Leverkusen endast tagit fem poäng på fem matcher. Det snittet skulle betyda att Schmidt med stor sannolikhet går en liknande öde till mötes som Hyypiä.
Här blir det dock lite känsligare när det kommer till Schmidt. Skillnaden mellan Schmidt och Hyypiä är att den förstnämnde hämtades som en koncepttränare. Sportchef Rudi Völler proklamerade vitt och brett om vilka fina framtidsutsikter klubben hade under Schmidt och att den nye tränaren skulle få sätta sin prägel på laget, något Schmidt skulle få tid för. Så var aldrig fallet för Hyypiä. Därför blir det svårare att göra sig av med Schmidt än vad det var med Hyypiä.
Ett av målen för säsong var att nå längre än åttondelsfinal i Champions League. Senast klubben var i kvartsfinal av turneringen var säsongen 2002 då Leverkusen nådde hela vägen till finalen som man förlorade mot Real Madrid (1-2). Efter ett gruppspel där man hade alla möjligheter att gripa förstaplatsen och undvika de värsta motståndarna så slarvade Leverkusen bort chansen och slutade tvåa.
I lottningen fick man svårast tänkbara motstånd Atlético Madrid och ikväll tar Leverkusen emot spanjorerna på BayArena. Alla i Leverkusen målar ut Atlético som favoriter, men som Simon Rolfes sa när jag intervjuade honom för ett tag sedan: ”På en bra dag kan vi utmana alla lag”. Rolfes ville inte säga att Leverkusen kunde slå alla lag, vilket han påpekade, men Leverkusen kan störa alla lag och göra det svårt för dem.
Rolfes menade på att den individuella kvaliteten i spelare som Bellarabi, Calhanoglu och Kießling kan få alla lag på fall. Leverkusen har spelare som på egen hand kan avgöra matcher, det räcker långt var Rolfes indirekta poäng. Det handlar om ha en bra dag på jobbet, samtidigt som motståndare kanske inte har sin absolut bästa dag och ha matchvinnare på planen som kan göra det lilla extra.
Sett till historien bjuder dock inte åttondelsfinalerna i Champions League på Leverkusens bästa facit. På de tre senaste åttondelsfinalerna har Leverkusen åkt ut med dunder och brak. 2005/2006 förlorade Leverkusen båda matcherna mot Liverpool (1-3), 2011/2012 blev det dubbla förluster mot Barcelona (1-3, 1-7) och förra säsongen var det PSG som blev för starka (0-4, 1-2). Med andra ord finns det historiskt sett inte mycket som talar för Leverkusens i duellen mot Atlético.
Dessutom är Atlético just nu är klart bättre och formstarkare lag. Fokus för Leverkusen ligger främst på Bundesliga, då möjligheterna i Champions League beräknas som väldigt små. Det talar också till spanjorernas fördel. På en bra dag har Leverkusen chans att mäta sig med Atlético, men det är inte idag. I sina senaste två Bundesligamatcher har Leverkusen tappat viktiga poäng i slutminuterna (förlust 4-5 Wolfsburg, oavgjort 2-2 mot Augsburg) och framför allt har de sett skakiga ut defensivt. Mot ett lag som Atlético kommer sådant att straffa sig direkt och jag anar att det kommer att bli så ikväll. Återigen i en åttondelsfinal kan det rinna iväg för Leverkusens motståndare.
För Schmidt är den kommande veckan av yttersta vikt. Efter kvällens match mot Atlético Madrid är det viktig match i helgen mot Freiburg. Nästa vecka är det dags för åttondelsfinal i tyska cupen mot Kaiserslautern. Ett dåligt resultat i Champions League följt av poängtapp mot Freiburg och uttåg i tyska cupen så är Schmidt ute på djupt vatten.
Sportchefen Rudi Völler är klart medveten om denna risk men har hittills duckat frågor gällande Schmidts framtid. Klart är dock att Schmidt för egen del går en ödesvecka till mötes. En vecka som kan avgöra huruvida han är den som ska sätta Leverkusen på världskartan eller om han går samma öde till mötes som hans föregångare Sami Hyypiä.