Stefan Kießling i landslaget? Efter år av diskussioner har den debatten tystnat. Kießling har under hösten inte alls kommit upp i sin tidigare form och frågan är om han någonsin kommer att hitta tillbaka.
Vid nästan varje landslagsuttagning har jag tagit upp frågan huruvida Stefan Kießling borde bli uttagen till landslaget av Joachim Löw eller inte. I de flesta fallen har det varit tydligt att just en sådan spelartyp som Kießling skulle kunna passa väldigt väl med det system som Löw vill spela.
Förbundskaptenen själv har dock inte varit lika övertygad om Kießlings chanser till att lyckas i det tyska landslaget. Detta trots att Löw under flera år har dragits med två skadebenägna anfallare i Mario Gomez och Miroslav Klose.
Istället har valet allt som oftast fallit på Mönchengladbachs Max Kruse när Gomez och Klose fallit bort. Inget ont finns egentligen att säga om det valet. Kruse har varit bra sedan han plockades upp av SC Freiburg och har inte gjort någon besviken sedan han hamnat i Mönchengladbach.
Skillnaden från Kruse är dock att Stefan Kießling varit en av Bundesligas mest meriterade anfallare i snart ett decennium. Sedan säsongen 2008/2009 har Kießling endast spelat en enda hel säsong där han har gjort färre än tolv mål. Det var säsongen 2010/2011 där anfallaren missade elva matcher på grund av skada. Den säsongen noterades Kießling för sju mål på 22 matcher. Under elva av dessa matcher spelade han i 90 minuter, övriga kortare.
Trots att Leverkusenanfallaren alltid har funnits högt upp i Bundesligas målskyttelistor, säsongen 2012/2013 vann han den dessutom med 25 fullträffar, har Löw konstant nekat Kießling möjligheten till spel i landslaget. Bortförklaringarna har varit många, anledningarna har varit få.
Den här säsongen har däremot Löw inte behövt dras med trycket från media gällande Kießling. Dels för att anfallaren själv stängde dörren till landslaget för drygt ett år sen (även om Kießling själv påpekade att om Löw personligen ringde skulle det kanske kunna ske), dels för att anfallaren inte har hittat rätt i målskyttet i år.
Just nu står Kießling på fyra mål efter 23 Bundesligamatcher. Han snittar ett mål var 442:a Bundesligaminut. Jämför det med Robert Lewandowski, även han kritiserad, som i snitt gör mål 149:e minut (11 mål på 21 matcher) för Bayern. Den sistnämnde hinner att göra tre mål på samma tid som Kießling hinner göra ett – en oas av skillnad.
Det lär finnas många anledningar till varför Kießling inte hittar rätt. Den mest logiska och den mest tydliga är att han ännu inte hittat rätt i den för säsongen nye tränaren Roger Schmidts sätt att spela fotboll.
I Salzburg hade Schmidt tillgång till två anfallare i Alan och Jonathan Soriano. Båda Alan och Soriano var flexibla, kunde användas på flera sätt och möjliggjorde många olika sätt att spela fotboll på beroende på vilka som stod för motståndet.
Kießling är på många sätt en flexibel anfallare och har många färdigheter. Han har fungerat som så väl target som en målskytt i boxen. Den stora skillnaden är dock att tempot har höjts avsevärt i Leverkusen sedan Schmidts intåg som tränare.
För även om de tidigare tränarna Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski också kunde spela med snabba omställningar så var båda dessa mer inriktade på en bollförande fotboll där spelet byggdes upp hela vägen från försvar till anfall. Bollen gick igenom de olika lagdelarna och hamnade till slut i anfallet hos Kießling.
Under Schmidt fungerar det inte riktigt så. Den nye tränaren är mer inriktad på snabba omställningar. Han vill att Kießling ska kunna sjunka ner i planen, men även dra iväg på djupet för att skapa oreda bakom motståndarnas försvar.
Här har vi Kießlings stora akilleshäl; han har aldrig varit en särskilt snabb spelare. Det märks som tydligast nu när tempot har höjt. På kort distans märker man ingen större skillnad, men när löpningarna går från fem meter till 25 meter blir det klart tydligare.
Problemet blir därför ofta att Kießling hamnar i otakt med spelet och sitt eget lag. Han hänger inte riktigt med. Konkurrenten i laget, Josip Drmic, har inte fått samma möjligheter men Drmic har Leverkusens anfallsspel sett klart mycket rörligare ut.
Kanske var det just detta som Joachim Löw såg i Kießling. Löw såg en vass målskytt men han såg inte den rörliga anfallstypen som Miroslav Klose var och han hade redan ett ”stabbigare” alternativ i Mario Gomez.
För Stefan Kießlings del kan det därför var logiskt att söka sig ifrån Leverkusen om Schmidt blir kvar. I år blir Kießling 31 år. Snabbheten lär knappast öka hos Kießling och så länge koncepttränaren Schmidt är kvar lär spelsystemet se mer eller mindre likadant ut.
Vi vet alla vad Kießling har att ge och jag är övertygad om att han under rätt omständigheter kan göra 15 mål per säsong. Frågan är om det sker igen i dagens Leverkusen. Det tvivlar jag på.