Efter en kaotisk säsong gällde gårdagens kvalmatch allt för 1860 München. Ett oavgjort resultat med insläppt mål eller en förlust hade betytt uttåg ur 2. Bundesliga och spel i den tyska tredjedivisionen för första gången på 20 år, men precis som i Hamburgs fall räddade sig 1860 kvar i allra sista stund.
I skuggan av Bayern München lever 1860 München. Den ljusblåa klubben nämns sällan, eller aldrig i svensk media förutom på dess sida på Svenskafans (värt en titt), men det finns mycket att skriva om klubben. Till skillnad från lokalrivalen Bayern är 1860 inte lika välskött, snarare är det den totala motsatsen och den här säsongen har varit ett bevis på det.
Redan när Friedhelm Funkel lämnade klubben i slutet av förra säsongen, trots förhållandevis goda resultat, anade jag oråd. 1860 München gick miste om att Funkel var en uttalat bra tränare, en expert på uppflyttningar i 2. Bundesliga och en man som kunde styra en kaotisk klubb mot rätt håll.
Istället valde klubben att satsa på det något hippare namnet Ricardo Moniz. Den holländske tränaren, vars meritlista inte är särskilt imponerande, skulle med en ny, modern fotboll föra 1860 in i den nya säsongen med en offensiv och aggressiv 4-3-3. Tränaren utlovade att hans lag skulle vara det fysiskt starkaste av alla lag i 2. Bundesliga och satte även målsättningen högt: 1860 skulle upp i Bundesliga.
Med tio nya spelare, men senare utan en såld ikon i Gabor Kiraly, tog Moniz sats in i den nya säsongen men förhållandevis snabbt visade det sig att han skulle få fel. 1860 inledde med två raka förluster, bland annat 0-3 hemma mot RB Leipzig, och redan då visade det sig att Moniz inställning till fotboll inte var särskilt pragmatisk. Trots massvis av nyförvärv lyckades Moniz inte få till det och det ryktades bland annat om att sportchefen Gerhard Poschner ska ha haft stort inflytande på laguttagningen.
Främst gällde det brassen Leonardo, som Moniz själv gärna såg i en roll bakom anfallarna men som Poschner ville ha ute på en kant. Sagt och gjort, Leonardo fick spela på kanten och ibland vikariera som ytterback utan något vidare resultat. Friktionen växte mellan Moniz och spelarna och mellan Moniz och Poschner. Mindre än två månader efter att säsongen dragit igång fick Moniz lämna klubben efter en förlust mot Sandhausen (0-1). Då hade 1860 tagit sex poäng på sju matcher (1 seger, 3 oavgjorda och tre förluster).
In kom, motvilligt, den assisterande tränaren Markus von Ahlen som tidigare varit en interimlösning (bland annat när Funkel fick lämna i slutet av säsongen innan). Von Ahlen var själv inte uppriktigt säker på om han ville ha huvudansvaret. Han trivdes som assisterande tränare, att ha en given roll där utgången var klart tryggare än som huvudansvarig tränare.
Under von Ahlen fick laget sig inte något större lyft. Lagets läkare avgick in för träningslägret på Marbella i januari, sex spelare fick lämna medan två kom in och trots den trimmade truppen fortsatte resultaten i negativ riktning. Von Ahlen hade pratat om ett bra försäsongsläger men bara några få veckor att vilan var över fick tränaren lämna, den 17:e februari. Då hade 21 omgångar gått och på von Ahlens fjorton matcher som huvudansvarig hade 1860 endast tagit tolv poäng.
Den tredje tränaren under säsongen som fick chansen var U21-tränaren Torsten Fröhling. Den i Östtyskland födde Fröhling hade inte han någon tyngre meritlista att falla tillbaka på men sportchefen Gerhard Poschner höll honom för den bästa lösningen vid tillfället. Trots Fröhlings brist på tidigare erfarenhet på hög, både som spelare och ledare.
Fröhlings vår var, sett till poängsnittet, bättre än båda hans företrädare. Under Frölings tretton matcher vid rodret tog ”Die Löwen” 18 poäng. Det räckte dock inte till att undvika kval. Inför den sista omgången av 2. Bundesliga låg 1860 på platsen ovanför sträcket men en förlust mot Karlsruhe (0-2) samtidigt som FSV Frankfurt vann mot Fortuna Düsseldorf (3-2) betydde kvalplats. Hade det inte varit för att Aue hade en sämre målskillnad (-15 mot 1860:s -10) hade resultatet betytt nedflyttning.
Men det var inte bara på planen som resultaten var skakiga under säsongen. Relationen med jordanske investeraren Hasan Ismaik var skakig och mot slutet av våren rapporterades det om att han och klubbens president Gerhard Mayrhofer inte hade någon kontakt alls. Dessutom släppte Ismaiks agentur HI2 marknadsföringen för klubben, den togs istället över av tyska Infront under säsongen. Samtidigt har presidenten Mayrhofer velat göra sig av med sportchefen Poschner, något han har uttalat sig öppet om.
Med 0-0 med sig från bortamatchen i Kiel, där 1860 hade svårt att få till något anfallsspel, var utgångsläget rätt bra inför gårdagens retur. Men när Kiel smällde in 1-0 i den 16:e minuten behövde 1860 göra två mål för att undvika nedflyttning till 3. Liga. Länge såg det också ut som om 1860 skulle åka ur men precis som för Hamburg i måndags, lyckades 1860 med konststycket att vända ett underläge på kort tid. I den 78:e kvitterade 1860 och i den 91:a minuten satte Die Löwen 2-1 och med det räddade man sig kvar i 2. Bundesliga.
Efter det dramatiska slutet visste firandet inga gränser men precis som för Hamburgs del betyder det säkrade kontraktet inga garantier. 1860 München har precis lika stora problem som Hamburg och behöver sätta sig ned, se över organisationen och starta om från början. Ska Poschner vara kvar som sportchef? Vem ska leda laget nästa säsong? 1860 München har en fin historia och är en klubb som många saknar i Bundesliga. Men som det ser ut just nu är Bundesliga inte mer än ett minne. För att det ska bli realitet behövs det stora förändringar.