Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Omgångens lag, vecka 3

Twitter: @atnilsson

Tredje omgångens lag är här! Denna gång med en 4-3-3-uppställning utifrån helgens prestationer!

Min önskan vore också att ni bidrar med era elvor (behövs ej motiveringar) och skriver dessa i kommentarsfältet. Dessa planerar jag att sammanställa och göra en “total” för er läsare att jämföra med min “totala” i slutet av säsongen. Mycket nöje!

Mathenia

Träsch-Hummels-Vestergaard-Rodriguez

Malli-Kagawa-Roger

Müller-Muto-Castaignos

Christian Mathenia, SV Darmstadt 98 (1)

Det var inte riktigt målvakternas helg och därför var det den position i helgens elva som var svårast att hitta. Valet föll dock på nykomlingen Darmstadts Christian Mathenia som höll nollan hemma mot Hoffenheim. Bortalaget hade övertaget under stora delar av matcher och skapade massvis med chanser, men Mathenia höll tätt och var stabil i målet.

Christian Träsch, VfL Wolfsburg (1)

För inte länge sedan sågs Träsch som en tänkbar landslagsman. Men skadebekymren har hindrat hans framfart och gjort att han ofta har fått kämpa sig ikapp. I helgens övertygande seger mot Schalke var Träsch en av Wolfsburgs bästa spelare. Han stängde sin kant och var aktiv i det offensiva spelet. Mycket bra insats av en spelare som har mycket att ge förutsatt att han håller sig frisk.

Mats Hummels, Borussia Dortmund (3)

Nu börjar lovorden ta slut för Mats Hummels. Återigen visade han upp sig från sin absolut bästa sida. Han agerar med pondus och självförtroende, är stark i defensiven och bidrar i offensiven med intelligenta passningar. Dortmund kan skatta sig lyckliga att Hummels valde att stanna i Dortmund och inte lämna för pengarna i England.

Jannik Vestergaard, Werder Bremen (1)

I vintras lämnade Vestergaard Hoffenheim för spel i Bremen. I sin nya klubb har han fått mer speltid och har visat varför han hör hemma i Bundesliga. I helgen stod han för en stark insats när Bremen besegrade Mönchengladbach hemma med 2-1. Nästintill felfri i försvarsspelet och dessutom målskytt. Det är inte konstigt att Vestergaard har ryktats på väg bort.

Ricardo Rodriguez, VfL Wolfsburg (1)

Även den andra ytterbacken i veckans elva kommer från Wolfsburg. Ricardo Rodriguez noterades inte bara för ett mål utan var också riktigt bra på sin vänsterkant under hela matchen. Offensivt riktigt bra och gjorde det även bra defensivt. Frågan är hur länge Wolfsburg kommer att få behålla Rodriguez med tanke på vilken nivå han håller.

Yunus Malli, FSV Mainz 05 (1)

Hela Mainz stod för en bra insats mot Hannover och en av spelarna som verkligen stod ut var mittfältaren Malli. Mittfältaren var kreativ på mittfältet och stod för viktiga passningar framåt och gjorde det svårt för Hannovers försvar. Dessutom noterades Malli för ett mål vilket krönte hans fina insats.

Shinji Kagawa, Borussia Dortmund (1)

Många spelare har fått en ny push sedan Thomas Tuchel kom till Dortmund. En som verkligen har hittat rätt är Shinji Kagawa som hade en tuff återkomstsäsong men som nu börjar visa sitt gamla jag. Delaktiga i Dortmunds alla mål i helgen och ett riktigt energiknippe på mittfältet.

Roger, FC Ingolstadt (2)

Hemma förlorar, borta vinner Ingolstadt – så ser det ut efter tre omgångar. Borta mot Augsburg blev seger med 1-0 efter en stark laginsats av nykomlingarna. På mittfältet visade Roger upp precis den kvalitet som han visade upp i premiären mot Mainz. Taktiskt intelligent, täcker ytor och vinner tillbaka bollen. Ingolstadts stora utropstecken hittills.

Thomas Müller, Bayern München (3)

Pep Guardiola anpassade sin taktik efter motståndet när Bayern slog Leverkusen hemma i helgen. Det spelade ingen roll för Thomas Müller som visade upp vilken viktig kugge han kommer att bli för Bayern i år. Tvåmålsskytt och ett ständigt hot mot Leverkusens försvarslinje.

Yoshinori Muto, FSV Mainz 05 (1)

Det var mycket uppståndelse kring denne Muto när han värvades till Mainz. För Mainz knep honom nämligen framför ögonen på Chelsea och många undrade om det kunde vara ett riktigt fynd för Mainz. I helgen visade Muto upp att han kan vara Okazakis perfekte ersättare. Muto gjorde två mål och visade att han kommer att störa många försvar framöver.

Luc Castaignos, Eintracht Frankfurt (1)

Frankfurt krossade Stuttgart med 4-1 på bortaplan och matchens stora gigant var anfallaren Luc Castaignos. Den tredje anfallaren i veckans elva noterades även han för två mål och var på språng hela tiden mot ett Stuttgartförsvar som inte kunde stoppa honom. Castaignos är omgångens spelare och det med råge.

Adam Nilsson

De Bruyne-försäljningen försvagar varumärket Bundesliga

Twitter: @atnilsson

Kevin De Bruyne satt på läktaren igår och fick se sitt Wolfsburg besegra Schalke med 3-0. Inställsamt tog han selfies med supportrarna, skrev autografer och det pågick både under och efter matchen. Det var troligen den sista gången Wolfsburgsupportrarna fick se De Bruyne sätta sin fot på Volkswagenarena som deras spelare. Nu går belgaren till Premier League och lämnar Bundesliga, precis som så många andra spelare denna sommar.

Roberto Firmino, Abdul Baba Rahman, Shinji Okazaki, Bastian Schweinsteiger och Heung-Min Son har redan tagit steget från Bundesliga till Premier League. Kevin De Bruyne sollar sig inom kort till listan. Vad som är gemensamt för alla spelarna är att de har varit framträdande i sina respektive klubbar. Vi pratar inte om några andraval, spelare som har befunnit på bänken utan om viktiga spelare för sina klubbar.

Drygt två miljarder har Premier League-klubbarna lagt på att värva spelare från Bundesliga. TVÅ MILJARDER. Det är otroligt mycket pengar som ungefär motsvarar hälften av den totala summan som Bundesligaklubbarna har sålt spelare för. Då räknas inte heller spelare som Xherdan Shaqiri in då han gick genom Inter, trots att Stoke gjorde det köpet möjligt. Summan kunde alltså ha ökat en aning.

I veckan blev det också officiellt att Tyskland hade passerat England i UEFA-koefficienten vilket inte var förvånande med tanke på de brittiska lagens kräftgång ute i Europa. Det betyder att Tyskland numera är tvåa, bakom Spanien som leder med en sådan överlägsenhet att de inte ens kan se några följare bakom sig. Spanien är i en klass för sig, sedan kommer duon Tyskland och England som har Italien tätt bakom sig.

Men även om Tyskland har gått förbi England för denna gång så betyder det väldigt lite i det stora hela. Premier League kommer alltid att locka spelarna och pengarna kommer att göra det möjligt för de brittiska klubbarna att köpa mer eller mindre vem till de vill från Bundesliga. Mainz hade säkerligen velat behålla Shinji Okazaki, men de kunde inte tacka nej till över 100 miljoner för sin stjärnanfallare som endast hade ett år kvar på kontraktet. Det hade varit absurt att tacka nej, för sådana pengar hör inte till Mainz vardag.

Det finns en klubb i Tyskland som kan säga nej, som kan slåss på samma nivå och det är Bayern. Bayern har stått för ett fantastiskt jobb under de senaste trettio åren och har etablerat sig som en makt i Europa. De har också några av världens största företag i ryggen och Adidas, Allianz och Audi är delägare i klubben. Bayern är unika på det sättet att de kan konkurrera med de största, men de hade aldrig kunnat värva Kevin De Bruyne för €80 miljoner utan att behöva göra uppoffringar.

”Det kommer flera Kevin De Bruyne”, sa den före detta landslagsmannen Mehmet Scholl i tv i veckan. Han försökte lugna ned vikten av försäljningen, påtala vikten av att få in dessa pengar i Tyskland. Det stämmer – till viss del. Pengarna är viktiga, men spelare som Kevin De Bruyne växer inte på det träd. Han är den överlägset dyraste spelarförsäljningen av en tysk klubb, sådana spelare växer inte på träden även om Mehmet Scholl kanske tror det. Jag förstår honom, men det är ju inte sant. Inte ens han själv kan tro på det.

Många sportchefer påtalar att det är en annan verklighet man lever i idag. De menar att man måste göra så mycket av pengarna som kommer in som möjligt. Det handlar om att spelarutveckling, talangutveckling – köpa ofärdiga spelare och göra de till färdiga och sedan sälja vidare. Det är inget nytt. Tysk fotboll har fungerat på det sättet i flera år nu, men för ligan är det ett svaghetstecken att endast en klubb klarar av att behålla sina absoluta stjärnor. Det försvagar varumärket på Bundesliga enormt. Wolfsburg lyckades visserligen kräma ut det sista av Manchester City för försäljningen, men var tvungna att sälja De Bruyne trots att ett av världens största bilföretag i ryggen.

Bundesliga har aldrig varit en liga att konkurrera med Premier League. Men efter år av utjämnande är intrycket att Premier League återigen är på väg att bygga ut avståndet mellan ligorna. Bundesliga kommer inte kunna konkurrera på samma ekonomiska villkor och medan pengarna ökar med rasande hastighet i England så går det klart saktare i Tyskland. Även där måste de tyska klubbarna hitta innovativa sätt att få inkomsterna att öka för att på sikt ha en chans.

Trots det glädjande beskedet att Tyskland har England i koefficienter är det bara en fråga om tid innan britterna är förbi igen. Något annat vore förvånande, för just nu slåss den tyska fotbollen inte med samma medel som den engelska.

Adam Nilsson

Tankar kring CL-lottningen

Twitter: @atnilsson

Grupp B

PSV Eindhoven

Manchester United

CSKA Moskva

Wolfsburg

Det fjärdeseedade tyska laget Wolfsburg fick en bra lottning. Från den första potten fick man det klart svagaste laget i holländska Eindhoven. Visserligen har holländarna kvalitet och en bra tränare i Philipp Cocu, men de sätter ingen skräck i motståndarna. Manchester United dyker också upp i gruppen vilket gör att vi får se Bastian Schweinsteiger i Tyskland igen. United är en bra motstånd och det starkaste laget i gruppen. CSKA Moskva gjorde en riktigt stark vändning mot Sporting Lissabon i kvalet och har erfarenhet från spel i Champions League sedan tidigare. Senast Wolfsburg var med i Champions League var både United och CSKA med i samma grupp som tyskarna så det blir ett kärt återseende. Då, 2009, slutade Wolfsburg trea i gruppen. Jag tror på vidareavancemang den här gången.

Mitt tips, Wolfsburg: 2:a

Nyckelmöten: CSKA Moskva

 

Grupp D

Juventus

Manchester City

Sevilla

Mönchengladbach

Om det var en grupp som Wendt och Hrgotas Mönchengladbach ville hålla sig undan så var det denna. I Juventus ställs Gladbach mot fjolårsfinalisten. Visserligen har klubbat tappat nyckelspelare i Tevez, Vidal och Pirlo – men Juventus är fortfarande riktigt bra och Mönchengladbach ska inte kunna sätta något emot italienarna. Manchester City är på uppgång och Manuel Pellegrini har verkligen fått igång sitt lag. Med Kevin De Bruyne blir de ännu starkare, men är kanske något för fästa vid bra prestationer från Agüero. I vilket fall är City favoriter till att gå vidare. Sevilla vann Europa League förra säsongen och slog på vägen ut Mönchengladbach. Ytterligare ett svårt lag och Sevilla siktar på att ta sig vidare från gruppspelet, även om det blir tufft.

Mitt tips, Mönchengladbach: 4:a

Nyckelmöten: Sevilla (för tredjeplats)

 

Grupp E

FC Barcelona

Bayer 04 Leverkusen

AS Roma

Bate Borisov

Efter en fin insats i kvalet mot Lazio på hemmaplan säkrade Leverkusen sin gruppspelsplats och hamnade i den andra seedningspotten. Från den först kommer en av favoriterna till titeln i år i mästarna FC Barcelona. Jag har svårt att se att Tah och Papadoupolos ska kunna få stopp på Neymar, Messi och Suarez med tanke på vilka problem mittbackarna hade med en ensam Keita i Lazio. Roma är nästa lag i gruppen och de har fått in ett antal intressanta nyförvärv i Dzeko, Salah och Rüdiger – dessutom finns grande Totti, de Rossi, Nainggolan med flera. Roma medverkade i Bayerns grupp förra säsongen och imponerade inte på mig, men är fortfarande ett bra lag som kommer att göra det svårt för Leverkusen. Sist men inte minst blev det BATE Borisov som är lagets överlägset svagaste lag. Visserligen återfinns Aleksandr Hleb i truppen men BATE är sämre än tidigare och jag tror att de får svårt att ta poäng i denna grupp.

Mitt tips, Leverkusen: 2:a

Nyckelmöten: AS Roma

 

Grupp F

Bayern München

Arsenal

Olympiakos

Dinamo Zagreb

Efter två säsonger av dödens grupper har Bayern fått en något enklare resa i år. Som vanligt dyker Arsenal upp men denna gång i gruppspelet och inte i åttondelsfinalen. Britterna ser bra ut men är inte på samma nivå som Bayern, men kommer att göra motstånd och vara ett ordentligt test för Bayern. Grekiska Olympiakos har blivit ligamästare i fem år av en anledning men jag har svårt att se att de ska kunna sätta något emot Bayern. Däremot har flera lag haft det svårt i Grekland och där kan Olympiakos plocka flera poäng. Dinamo Zagreb blir intressanta att se men ska inte ha något att säga till om i denna gruppen.

 

Mitt tips, Bayern: 1:a

Nyckelmöten: Arsenal

Adam Nilsson

Mannen fick Guardiola på fall - nu ska han fälla Lazio

Twitter: @atnilsson

Det är den 18:e januari 2014. Pep Guardiola står med en tom blick vid sidlinjen. Han har just upplevt sin smärtsammaste förlust sedan han anlände till München under sommaren. Samtidigt kan den spanske tränaren inte heller släppa den nyvunna respekten för motståndarlagets tränare – en viss Roger Schmidt.

Trots att det var en träningsmatch i mitten av vintervilan hade få i sina vildaste fantasier kunnat tro att Salzburg skulle spela ut Bayern München på ett sådant effektivt sätt. Med en enastående press på Bayerns backlinje skapade Salzburg gång på gång bekymmer för motståndarna från München vars låga tempo blev ertappat och utnyttjat av Salzburg.

Salzburg vann med 3-0, alla målen föll i den första halvleken och då missade hemmalaget en straff i den andra halvleken. Siffrorna var inte missvisande, inte heller kunde Bayern skylla på att de spelade med ett b-lag utan de flesta av spelarna som stod på planen var vid tillfället tänkta för Guardiolas startelva i omstarten av Bundesliga.

Vad Guardiola inte kunde släppa var hur imponerad han hade blivit av Roger Schmidts fotboll. På den taktiska kartan är Guardiola och Schmidt varandras motpoler. Guardiola utgår ifrån tanken att hans lag har bollen, Schmidt utgår ifrån att motståndarna har bollen. Guardiola vill bygga upp anfallsspelet långsamt, Schmidt vill gärna slå till på en snabb omställning.

För Guardiola var det en lektion, ett bryskt uppvaknande som han skulle komma att tänka på i månader framöver. Trots att Bayern skulle komma att spela flera viktiga Champions League-matcher, nå final i DFB-Pokal och vinna Bundesligatiteln rekordsnabbt så skulle den där träningsmatchen hänga över honom under resten av våren som en förkylning som aldrig riktigt ville ge med sig.

Idag är Roger Schmidt tränare för Leverkusen. Drygt tre månader efter träningsmatchen mot Bayern bekräftade Schmidt att hans nästa steg skulle bli en flytt till Leverkusen där han skulle bli den långsiktiga efterföljaren till Sami Hyypiä. Schmidt hade varit eftertraktad av flera tyska klubbar och länge såg det ut som om Eintracht Frankfurt skulle locka tillbaka honom till hans hemland, i slutändan blev det den klart mer etablerade klubben Leverkusen.

För Leverkusen var det ett inte bara ett val av tränare, utan ett val av en filosofi. Många olika tränare hade försökt sig på jobbet i Leverkusen utan att lyckas under en längre period. Med Schmidt valde klubben en tränare som stod för omställningsfotboll som gjort succé i såväl Paderborn (där Schmidt var tränaren innan Österrike) och i RB Salzburg. Sportchefen Rudi Völler var nöjd med inriktningen: ”Den fotboll som han vill spela passar oss perfekt.”

Det är svårt att sammanfatta vad Schmidt har gjort med Leverkusen på ett hundratals tecken, men med Schmidt kom ett mentalt lyft för klubben som går under smeknamnet ”Neverkusen”. Med Schmidt kom ett positivare tänk, en tydligare identitet både för klubben och laget. Innan Schmidt hade Leverkusen varit ute på öppet hav utan något givet mål, med Schmidt fick klubben en kapten som pekade i vilken riktning klubben skulle åka.

Den offensiva fotbollen med snabba omställningar, aggressivt försvarsspel högt upp i planen och bollerövringar så nära motståndarnas mål som möjligt gav alla en idé om vad klubben ville åt. De som klippte gräset på BayArena visste att det skulle vara kort och vattnat, sportchefen Rudi Völler visste att Schmidt ville ha tekniskt skickliga spelare med snabbhet på i princip alla positioner och fansen visste att det skulle bjudas på en hejdundrande föreställning varje helg.

Den inledande säsongen i Bundesliga blev en läroperiod för Leverkusen och Schmidt. Hösten var framgångsrik och Leverkusen omfamnade tredjeplatsen när ligan gick in i vinterpausen. Under våren gick det bättre – trots en mer kritisk hållning från medierna otroligt nog – då klubben tog fem poäng mer än under hösten men trots det lyckades Leverkusen inte knipa en omedelbar plats till Champions League, utan slutade fyra vilket betydde kval. En fjärdeplats var dock helt i sin ordning för Schmidt och Leverkusen under debutsäsongen. Intentionerna fanns där och en identitet hade så sakteliga byggts upp.

Under sommaren har klubben förlorat en nyckelspelare i Gonzalo Castro, i övrigt har klubben inte tappat några absoluta nyckelspelare även om förlusten av lagkaptenen Simon Rolfes (lagt skorna på hyllan) betyder mycket i omklädningsrummet. In har Admir Mehmedi, Jonathan Tah och André Ramalho kommit, dessutom har klubben köpt loss Kyriakos Papadopoulos från sitt lån från Schalke. Med det kom landslagsmannen Christoph Kramer tillbaka från sitt lån i Mönchengladbach.

Det största nyförvärvet var dock den chilenske mittfältaren Charles Aranguiz och tanken var att han skulle spela från start idag. Men i veckan slet han av hälsenan och blir borta på obestämd tid. Ett tufft besked för Leverkusen som jobbat hela sommaren på att få loss mittfältaren. Dessutom var han precis den spelartypen klubben behövde på mittfältet och nu har sportchefen Völler återigen fått öppna ärendet för att hitta en ny mittfältare. Dessutom ska en till mittback helst in innan transferfönstret stänger.

Inför det första mötet med Lazio var förväntningarna stora på ett positivt resultat. Leverkusen visste att det italienska motståndet skulle bli en hård nöt att knäcka, men Leverkusen kände sig självsäkra. Det var också därför de åkte hem något snopna med en förlust (0-1) från bortamötet. Trots ett ihärdigt anfallsspel och goda intentioner hade Leverkusen inte lyckats med att göra ett mål, vilket hade betytt en trygghet inför dagens retur.

Nu är det istället ett något pressat Leverkusen som går in inför dagens retur mot Lazio. Skadan på Aranguiz gör situationen dessutom mer pressad än tidigare. För Roger Schmidt betyder det att han är tvungen till att hitta på nya innovativa lösningar. Tränaren är medveten om att Europa League vore en besvikelse för en klubb som har varit representerade i Champions League under tre av de senaste fyra åren. Det skulle vara ett steg tillbaka att spela i Europa League under säsongen.

För Roger Schmidt är det hans största prövning sedan han kom till klubben. Ikväll måste hans filosofi fungera för att människor runtomkring inte ska börja tappa tron på honom. Men är det någon som ska lyckas så är det tränaren som för ett och ett halvt år sedan fick Pep Guardiola att framstå som en nybörjare under en kall januaridag i Salzburg.

Adam Nilsson

Tabelljumbo - men Mönchengladbach behöver inte vara oroliga

Twitter: @atnilsson

Vårens starkaste lag i Bundesliga var inte Bayern München, inte Borussia Dortmund, inte Wolfsburg utan Borussia Mönchengladbach. Klubben som har två svenskar i laget, Oscar Wendt och Branimir Hrogta, imponerade på all med sin form och sitt sätt att spela fotboll på. Inget lag kunde stoppa Mönchengladbach och den stora höjdpunkten på vårsäsongen var segern borta på Allianz Arena mot Bayern München med 2-0.

En stor del av framgångarna i Mönchengladbach grundades på ett solitt försvarsspel. Tränaren Lucien Favre spelade med en fyrbackslinje och en defensivt stark tvåa som på ett effektivt sätt täppte till luckorna centralt på planen. Innermittfältsparet Granit Xhaka och Christoph Kramer visste exakt var de hade varandra, vem som skulle stötta och vem som skulle falla. Motståndarna kunde inte hitta in med passningar mellan försvarslinjen och mittfältet och det bestod till stor del av det samarbetet mellan de centrala mittfältarna.

Och när Mönchengladbach övervunnit bollen, ofta genom att bryta ett uppspel eller en avgörande passningar från motståndarna, så levererades bollen snabbt ut på en kant eller helst på Max Kruse. Kruse bästa egenskap som anfallare är hans förmåga att hitta tillräckligt stora luckor längre ned i planen där han kan ta emot bollen och sedan slå den vidare till en djupledslöpande medspelare. Anfallen kunde ofta se ut som så att Christoph Kramer vann bollen långt ner i banan och passade bollen till Granit Xhaka som slog en längre boll på en Max Kruse som letat sig ut på en kant och i sin tur spelade anfallaren bollen på en djupledslöpande Patrick Herrmann.

Självklart är den väldig förenkling av Mönchengladbachs anfallsspel, de hade flera tillvägagångssätt och flera involverade spelare – inte minst vår egen Oscar Wendt som ofta kommer med offensiva löpningar på sin vänsterkant – men grundförutsättningen låg i denna typ av aktion. En bollerövrande på egen planhalva, en längre boll ut mot kanten och sedan en pass bakom motståndarnas försvarslinje på en djupledslöpande spelare.

Inför den här säsongen blev dock Mönchengladbach av med två av sina nyckelspelare. Det blev tidigt klart att mittfältaren Christoph Kramer skulle återvända till Leverkusen efter sitt tvååriga lån i Gladbach trots ivriga försök från klubben att köpa loss honom. Vad Kramer bidrog med var sin taktiska kunskap i det defensiva spelet. Att stå rätt, att täcka upp ytor och att återerövra bollen när motståndarna gick på attack. Dessutom hade Kramer fysik nog för att kunna springa över stora sträckor och vara närkampsstark.

Den andra nyckelspelaren som lämnade var Max Kruse. Anfallaren som under sin tid i Mönchengladbach utvecklats till en vital del av klubblaget och en del av Löws landslag har med sin flexibilitet bidragit till att Gladbach anfallsspel haft flera olika möjligheter. Kruse har kunnat falla längre ned i banan för att ge plats åt andra att agera spjutspets, samtidigt som han själv har kunnat ligga längst upp i banan för att irritera motståndarnas försvarslinje och göra mål.

Vad som har varit väldigt tydligt i båda Mönchengladbachs inledande matcher (båda förluster) har varit att dessa två spelare har försvunnit utan att Lucien Favre har hunnit integrera sina nyförvärv, samt att skadeläget på viktiga försvarsspelare har bidragit till ytterligare brist på erfarenhet och trygghet. För nyförvärven Lars Stindl (från Hannover) och Josip Drmic (från Leverkusen) är båda etablerade Bundesligaspelare, men inte samma speltyper som sina föregångare.

I Lars Stindl har Favre fått en allsidig mittfältare som har agerat både ute på kanten och centralt på mittfältet i både offensiv och defensiv roll. I Hannover hade Stindl en mer kreativ roll än den Kramer hade i Mönchengladbach. Stindl är ingen ”perfekt match” till Kramer, men ett alternativ som ger fler möjligheter – framför allt i offensiv. Stindls brist på fysisk och till viss del taktiska svaghet defensivt har också gett upphov till en svagare defensiv. Framför allt Dortmund lyckades penetrera Mönchengladbachs försvar genom att ta sig förbi Stindl centralt. Kagawa och Mkhitaryan kunde ofta få instick mot en Stindl som inte lyckades täppa till luckorna bakom sig.

Trots de defensiva problemen, något som Favre fortsatt kommer jobba hårt på, får man med Lars Stindl får Mönchengladbach på sikt möjligheten att utveckla den andra defensiva rollen till en mer variabel roll. Stindls blick för spelet och hans möjlighet att vara en del av det offensiva och attackera högre upp i planen är något som Favre kommer att utnyttja med tiden, vilket jag kan förklara genom att beskriva den andra ersättare Drmic

Anfallaren Drmic är långt ifrån den spelartyp som Max Kruse är. Drmic är till skillnad från Kruse en spelare som trivs främst när han är högst upp i planen som spjutspets. Schweizaren har själv sagt att det är där han tycker sig fått ut mest av sina styrkor och det är något som tvingar Favre till en taktisk förändring. För även om Drmic skulle kunna användas till viss del som en lägre stående anfallare så skulle Favre gå miste om anfallarens målfarliga kvalitet och hans förmåga att löpa på djupet och hitta in i straffområdet.

Med Drmic som anfallare blir Favre tvungen att använda sin yttrar mer som ”första utpost” i anfallsspelet. Istället för att slå långa bollar på Kruse blir det yttrarnas jobb att få bollen på kanten och sedan slå den i djupet. Jag är rätt övertygad om att Favre också kommer att arbeta mer mot en än mer bollinnehavsinriktad fotboll. Med Stindl på det centrala mittfältet ökar den möjligheten och med redan spelskickliga yttrar och en vass spjutspets i Drmic finns det goda chanser för att Mönchengladbach skulle kunna spela en sådan fotboll på ett framgångsrikt sätt.

I Xhaka och Stindl har Favre två mittfältare som är skickliga med bollen som med hjälp av yttrar som Herrmann, Hahn, Johnson och Traóre kan etablera ett bra anfallsspel genom passningar sinsemellan. Materialet för ett mer variabelt spel finns där och det är inte en alltför vågad gissning att det är ett på sådant sätt som Favre vill föra Mönchengladbachs evolution vidare.

Med det sagt betyder dessa förändringar också att de kommer medföra bakslag. I premiären mot Dortmund syntes det tydligt att laget ännu inte är i fas och det hjälptes in till av att de två ordinarie mittbackarna Dominquez och Stranzl saknades. Mot Mainz fanns det bättre intentioner även om det även där slutade med en smärtsam förlust.

Jag skulle dock inte oroa mig som Mönchengladbachsupporter. Klubben har själva satt ut målet som en ”ensiffrig plats” (det vill säga mellan 1-9) och det är också något som talar för klubben – de sätter realistiska mål och vet vilket jobb som kommer att krävas den här säsongen. Trots att klubben var bäst under våren och knep en Champions League-plats så flög inte realismen iväg, utan klubben står på marken med båda fötterna och det kommer att gynna dem – speciellt i motgångens tid.

Adam Nilsson

Omgångens lag, vecka 2

Twitter: @atnilsson

Andra omgångens lag är här!

Min önskan vore också att ni bidrar med era elvor (behövs ej motiveringar) och skriver dessa i kommentarsfältet. Dessa planerar jag att sammanställa och göra en “total” för er läsare att jämföra med min “totala” i slutet av säsongen. Mycket nöje!

Horn

Ginter-Tah-Hummels

Costa-Ekdal-Geis-Weigl-Stocker

Ginczek-Müller

Timo Horn, FC Köln (1)

Hemma mot Wolfsburg hade Köln under stora delar av matchen att få tag i bollen. Trots bristen på bollinnehav lyckades dock Köln ta ledningen och också behålla den länge. Målvakten Timo Horn fick se sig släppa in ett mål i slutändan men hade det inte varit för ett antal fina parader från den unge målvakten så hade Wolfsburg mycket väl kunnat åka hem med segern.

Matthias Ginter, Borussia Dortmund (1)

I skadade Lukasz Piszczeks frånvaro fick Matthias Ginter vikariera som högerback och på vilket sätt han gjorde det. Ginter var både trygg i defensiven och täppte till det på sin kant samtidigt som han var ett vapen i offensiven. 1-0-målet stod Ginter för själv efter att tråcklat sig igenom Ingolstadts försvar och spelade dessutom fram till Aubameyangs 4-0.

Jonathan Tah, Bayer 04 Leverkusen (1)

Roger Schmidt kämpade länge och väl för att övertyga sportchefen Rudi Völler om att klubben skulle värva Hamburgs Jonathan Tah. Efter långa förhandlingar blev den unge mittbacken klar för spel i Leverkusen och han har imponerat i inledningen. Mot Hannover var Tah en stabil pjäs i mittlåset som han bildade med debuterande André Ramalho. Tah kan mycket väl vara på väg att blomma ut till den stjärna som många har förutspått om han fortsätter i samma takt.

Mats Hummels, Borussia Dortmund (2)

För andra veckan i rad dyker Mats Hummels upp i omgångens elva. Dortmunds lagkapten ser pigg och rapp ut på ett sätt han inte har gjort på länge. Mot Ingolstadt var återigen aktiv i Dortmunds anfallsspel där han bistod med farliga passningar framåt och så när nickade in ett mål på egen hand. Hummels fortsätter att imponera och bekräftar ryktet som en av Europas bästa mittbackar.

Douglas Costa, Bayern München (1)

Många höjde frågetecken kring varför ”Doooooglas” Costa inte var med i förra veckans lag. Den här veckan är han dock med efter ytterligare en stark insats i Bayerntröjan. Gång på gång var Costa på språng på sin vänsterkant och Hoffenheims försvar hade ingenting att sätta emot. Costas snabbhet och teknik gör honom oerhört svårfångad och han ser ut att vara bättre än vad många först hade anat när Bayern värvade honom

Albin Ekdal, Hamburger SV (1)

Den svenske mittfältaren var en gigant när Hamburg lyckades vända underläge till seger hemma mot Stuttgart. Ekdal var Hamburgs löpstarkaste spelare, den med mest bollkontakter och vann 72% av sina närkamper. Efter matchen hyllades han av tränaren Bruno Labbadia med all rätta och då ska man vara medveten om att Ekdal ännu inte är helt fulltränad då han påbörjade träning senare än sina lagkamrater. Finns mer att ta av för Ekdal, vilket bådar gott för Hamburg.

Johannes Geis, Schalke 04 (1)

En av Schalkes stora värvningar inför säsongen var den av den eftertraktade Mainzmittfältaren Geis. I den blåa matchtröjan har Geis gjort en stabil start och hemma mot Darmstadt bevisade han varför han var så eftertraktad. Flera viktiga passningar kom från Geis fot och han själv var nära på att avgöra matchen till Schalkes fördel men hans frispark tog i ribban. Fortsätter Geis på det inslagna spåret för Löw svårt att hålla honom borta från a-landslaget.

Julian Weigl, Borussia Dortmund (2)

Den andra spelaren som för andra veckan i följd dyker upp i omgångens lag är ytterligare en Dortmundspelare i form av Julian Weigl. Mot Ingolstadt var den unge mittfältaren återigen imponerande med ett bra passningsspel och ett positionsspel som får de mest rutinerade spelarna att bli avundsjuka. Weigl är en fantastisk spelare att följa på planen och det är svårt att inte imponeras av Dortmunds unge mittfältare.

 

Valentin Stocker, Hertha Berlin (1)

Det tog lång tid innan schweizaren Stocker hittade till rätta i Hertha Berlin men när han väl gjorde det visade han prov på sina egenskaper. I fredagens match mot Bremen var Stocker väldigt bra på sin kant och stod också för öppningsmålet (matchen slutade 1-1). Pal Dardai har fått ut mer av Stocker än vad den tidigare Jos Luhukay fick och jag har svårt att se att Stocker inte ska attrahera intresse från större klubbar om han fortsätter med sådana här insatser i Herthatröjan.

Daniel Ginczek, VfB Stuttgart (1)

Stuttgart förlorade men Daniel Ginczek var en lysande stjärna trots det. Anfallaren har varit hämmad av skadebekymmer men visade under våren upp vilka kvalitéer han besitter och det visade han även mot Hamburg. Ständigt på språng och jobbig för motståndarförsvarna att snabba upp. Ginczek noterades för två mål och han kommer att ligga högt upp i skytteligan när den här säsongen avgörs om han håller sig skadefri.

Thomas Müller, Bayern München (2)

Den tredje och sista spelaren som är med för andra veckan i rad är Thomas Müller som återigen visade prov på sin klass i Bayerns seger mot Hoffenheim. Müller växlade mellan sin anfallsroll och en roll på kanten, var ett konstant hot när bollen dök upp i straffområdet och noterades för säsongens tredje mål när han petade i Bayerns kvittering. Jag förstår varför United vill ha honom, jag förstår var Bayern säger att han är osäljbar.

 

Omgångens lag, vecka 1

Adam Nilsson

Ekdal stark när Hamburg vann

Twitter: @atnilsson

Albin Ekdal firade sin första seger i sin andra Bundesligamatch för Hamburg. Förra säsongen tog det sju omgångar innan klubben vann sin första match. Men problemen från tidigare år kvarstår för den klassiska föreningen.

Så sent som i den nästsista omgången förra säsongen ställdes Stuttgart och Hamburg mot varandra i Bundesliga. Då slogs båda lagen om överlevnad i Bundesliga för andra säsongen i rad. Stuttgart vann det mötet men i slutändan säkrade de båda klassiska klubbarna Bundesligakontraktet. Stuttgart genom en avgörande seger i den sista omgången mot Paderborn (som blev nedflyttade) och Hamburg genom ett nervkittlande kval mot Karlsruher SC.

Den här gången stod ingen nedflyttning på spel, men det var likväl en viktig match. Båda lagen kom till lördagens drabbning med en förlust från premiäromgången. Hamburg åkte på en tung – men väntad – förlust på bortaplan mot Bayern München med 5-0. Stuttgart förlorade – trots ett tydligt spelövertag – på hemmaplan mot Köln med 1-3. De tre poängen som stod på spel var viktiga för båda lagen som önskade slippa undan de tidiga krisrubrikerna och ett mentalt återvändande till våren.

Stuttgart stressade sönder Hamburg

Omedelbart efter att domaren blåst igång den första halvleken inledde Stuttgart igång den beryktade aggressiva press som deras tränare Alexander Zorniger står för. De till dagen svartklädda Stuttgartspelarna pressade Hamburg över hela planen och jagade febrilt bollen i jakt på att övervinna den så nära Hamburgs mål som möjligt.

Taktiken visade sig effektiv då Hamburg, precis som tidigare säsonger, visade sig ha svårt att kontrollera bollen och spela sig ur situationer. Många gånger försökte Hamburg att passa sig ur Stuttgarts höga press men oftast slutade det med ett halvförsök till långboll som hamnade i Stuttgart ägo eller en rensning ut längs med långsidan.

Stuttgarts spelplan fungerade perfekt mot ett stressat Hamburg som gång på gång fick se sig tappa bollen i viktiga moment. Hamburg försökte men misslyckades gång på gång och när Daniel Ginczek kom fri med René Adler var 1-0 för bortalaget ett faktum.

Men det högt stående Stuttgartförsvaret skulle bli överlistade när de som minst anade det. När Hamburgs Johan Djourou slog en långboll hamnade den till slut hos Ilo Ilicevic som fri med Stuttgarts målvakt Tyton inte visade några nerver utan satte kvitteringen. Som en blixt från klar himmel var Hamburg tillbaka på jämn nivå resultatmässigt – men glädjen skulle visa sig kortvarig.

För drygt tio minuter efter Hamburgs kvittering och med tre minuter kvar till halvtidsvilan slog Stuttgart till igen och återigen var det Daniel Ginczek som var framme. Hamburgförsvaret försökte att ställa Stuttgartanfallaren offside men misslyckades och målskytten Ginczek satte sitt andra mål för dagen bakom en chanslös Adler i Hamburgmålet.

Klein utvisad – gav Hamburg chansen

Stuttgart kontrollerade tillställningen på Volkparksstadion och verkade sällan bekymrade över Hamburgs anfallsförsök. Zornigers lag satte effektivt Hamburg prov med sin höga press som till skillnad från i premiären nu föll bättre ut, mycket beroende på att lagdelarna gemensamt pressade och täppte till ytorna bättre.

Inom loppet av två minuter skulle dock förutsättningarna förändras drastiskt för Stuttgart. I den 52:e minuten drog högerbacken Florian Klein på sig sitt första gula kort i en närkamp med Albin Ekdal. Minuten senare var han återigen indragen i en duell med Hamburgs vänster Ostrzolek och fick ytterligare en varvning vilket betydde utvisning.

Med 10 man på planen blev Stuttgart tvungna till att byta ut mittfältaren Rupp och in kom försvararen Schwaab. Till skillnad från tidigare kunde Stuttgart inte sätta samma press på Hamburgs försvarslinje som nu hittade ett tydligare lugn i sin uppspelningsfas, men utan att offensivt få ut något av det. Dessutom lyckades Hamburg inte utnyttja att man var en man mer på planen.

Hamburg vände – Ekdal med stark insats

Det skulle leda in på de sista matchminuterna innan Hamburg började närma sig Stuttgarts straffområde. Med en man mindre tappade Stuttgart energi och intensitet för att utöva sin press. De tre offensiva bytena som Hamburg gjorde (Lasogga, Olic och Müller in) bidrog till ökade rörelse och kreativtet för hemmalaget som nu kombinerade sig igenom det mer ihåliga Stuttgartförsvaret.

Den inbytte Lasogga kvitterade något turligt i den 84:e minuten efter att Ivica Olics blockerade skott hamnat på Lasoggas fötter. Anfallaren placerade enkelt in bollen från nära håll. Och i den 89:e minuten var det återigen dags för Hamburg men denna gång var det en mindre känd målskytt i form av Johan Djourou som fick bollen och fri med Tyton i Stuttgartmålet kunde placera in bollen och göra det vinnande 3-2-målet.

För Albin Ekdal, som fortfarande ligger efter i förberedelserna jämfört med lagkamraterna, var det en bra dag på jobbet. Den svenske mittfältaren noterades var löpstark (toppnoterad i Hamburg med 10,99km), hade flest bollkontakter i Hamburg med sina 95 och vann 72% av sina närkamper vilket endast två andra spelare i Hamburg överglänste.

Hamburgs tränare Bruno Labbadia hyllade svensken efter matchen: ”Jag tycker att Ekdal bara blev bättre ju längre matchen led”. Den svenske mittfältaren var en de bästa spelarna på planen och visade gång på gång varför han hörde hemma i startelvan. Utöver de redan nämnda statistiska siffrorna stod Ekdals lugn ut i ett annars stressat Hamburg.

Labbadia kritisk men segern ger hopp

Labbadia förklarade också lagets problem: ”Vi saknar tryggheten med boll och agerar ibland för hektiskt. Klubben har kvalat i två år och det finns ingen säkerhet där. Det måste vi arbeta på. Jag har sagt till laget att vi inte kommer att vinna någon match på ett vackert sätt i år. Vi saknar ofta struktur – vilket vi också måste arbeta på.”

Det är svårt att påtala hur viktiga de tre poängen var för Hamburg. Det är första gången på fem år som klubben lyckas vinna en hemmapremiär. Vinsten skapar lite mer andrum i en klubb som under de senaste säsongerna har det gjort till en dålig vana att arbeta under stor press både utifrån och inifrån. Det enda sättet att ta sig ur det är genom framgångar och detta var steg ett på vägen.

Spelmässigt är Hamburg dock långt ifrån ett lag som presterar bra över 90 minuter. Framför allt har Hamburg problem med att få tag i bollen och etablera ett anfallsspel. Det blir stressigt och hafsigt, många gånger helt i onödan, och det riktiga självförtroendet finns inte där. Det är vad Hamburg kommer att behöva jobba på framöver.

Lördagens övriga matcher

  • Hoffenheim behövde bara nio sekunder (ett tangerat Bundesligarekord) på sig för att ta ledningen mot Bayern München på hemmaplan. Bayern skulle dock komma tillbaka och kvittera in halvtid genom Thomas Müller. I den andra halvleken fick dock Hoffenheim ett gyllene läge när Jerome Boateng blev utvisad och hemmalaget tilldelades en straff. Eugen Polanski satte dock straffen i stolpen och i den 90:e minuten gjorde Robert Lewandowski 2-1 för Bayern vilket blev slutresultatet. Det var fjärde gången Bayern hamnade i underläge 1-0 borta mot Hoffenheim och det var fjärde gången som man vände ett sådant underläge till seger.
  • För ett annat väntat topplag Wolfsburg var det nära att gå samma väg som Bayern. Borta mot Köln tog hemmalaget ledning genom Simon Zoller efter ett tveksamt agerande av Koen Casteels i Wolfsburgmålet. Lord Bendtner skulle dock kvittera i med drygt tio minuter kvar av matchen (Bendtners åttonde mål i Wolfsburg, alla har han gjort som inhoppare). På övertid fick både Kevin De Bruyne och Bas Dost gyllene lägen att avgöra men Kölns storspelande målvakt Timo Horn säkrade en poäng för hemmalaget genom fina parader.
  • Nykomlingen Darmstadt är fortsatt obesegrade efter att oväntat ha tagit en poäng på bortaplan mot Schalke. Trots att Darmstadt gick till halvtidsvila med ett bollinnehav på endast 16% och med 30 lyckade passningar så hade de ledningen med 1-0 efter välplacerat skott av nyförvärvet Konstantin Rausch. Schalkes Julian Draxler kvitterade snyggt i inledningen av den andra halvleken men trots bra lägen kunde Schalke inte vinna matchen och Darmstadt knep åt sig en viktig poäng.
  • Med förlust i veckans Champions League-kval mot Lazio (0-1) och en viktig retur under kommande vecka ställde Leverkusen upp med mer eller mindre sin bästa startelva i bortamatchen med Hannover på HDI Arena. Leverkusen tog initiativet direkt och var det bättre laget i matchen. Bortalaget vann med 1-0 efter ett frisparksmål av Hakan Calhanoglu. Mer av den varan önskar sig nog tränaren Roger Schmidt inför returen mot Lazio.
  • På Commerzbank-Arena i Frankfurt ställdes hemmalaget mot fjolårsfemman Augsburg i en intressant drabbning. I den 24:e minuten tog bortalaget Augsburg ledningen genom Caiuby, en ledning som skulle hålla sig in till slutskedet men inte hela vägen. Augsburg kunde inte förvandla sina chanser framåt utan fick istället se sig släppa in ett bakåt när Frankfurts Marco Russ kvitterade i den 86:e minuten. 1-1 blev också slutresultatet.
Adam Nilsson

Dortmund på rätt väg - trots problemen i Norge

Twitter: @atnilsson

Det tog inte många dagar innan Dortmunds eufori lagt sig. 20 minuter in i Europa League-kvalet mot Odd Grenland låg Ruhrlaget under med 3-0, men efter en stark vändning vände Dortmund hem till Tyskland med seger 4-3. Segern lämnade dock ett antal frågetecken i Thomas Tuchels tankar.

Ingen kunde riktigt tro på scenerna i Norge igår. Det hann inte ens ta en enda minut innan norrmännen hade tagit ledningen. Vad Dortmund inte anade var att även om det första baklängesmålet betydde en dålig start, så skulle det bara bli värre. Efter 22 minuter låg Dortmund under med 3-0 och allt det positiva som laget hade fått med sig från Bundesligasegern mot Mönchengladbach var som bortblåst.

Dortmund kämpade sig dock ikapp. Först genom en viktig reducering av Aubameyang i den första halvleken. Tidigt i den andra halvleken fick Dortmund kontakt genom Kagawa, Aubameyang stod för sitt andra mål med dryga kvarten kvar av matchen och Henrikh Mkhitaryan kunde sätta det vinnande målet med några minuter kvar av matchen.

Det var en lättnad för både tränaren Tuchel och spelarna i Dortmund att man lyckades vända på vad som såg att bli en historisk praktförlust. Dagarna inför matchen hade präglats av positiva rubriker där många – inklusive jag själv – utmålade Dortmund som den potentiellt största kandidaten till att utmana Bayern om titeln. Nu har hybrisen neutraliserats med råge.

Nyförvärvet Castro med en tuff dag

Den stabilitet som Dortmund visade upp försvarsmässigt i segern mot Mönchengladbach fanns inte att finna mot Odd Grenland. Tuchel en fyrbackslinje Marcel Schmelzer som vänsterback, Mats Hummels och Matthias Ginter bildade mittlås, medan nyförvärvet Gonzalo Castro fick spela ute till höger.

Just nyförvärvet Gonzalo Castro hade det oerhört svårt på sin kant. Castro, som själv uttalat sig om att hans dagar som försvarare är över, hittade inte rätt i positionen och var delaktiga i de två första baklängesmålen. Det saknades både taktisk trygghet och aggressivitet hos Castro som gång på gång fann sig felplacerad i försvaret.

Det var heller inte överraskande att Castro blev utbytt redan i halvtid. In kom Sokratis och Tuchel valde att flytta ut Ginter som högerback vilket gav ett klart bättre gensvar. Stabiliteten återfann sig i försvaret och Dortmund kunde spela ut på ett annat sätt.

För Castro var det en insats att glömma. Han lämnade Leverkusen för Dortmund i hopp om mer speltid på mittfältet och efter denna insats kommer Tuchel nog vara tveksam till att använda sig av spelaren i försvaret. Castro var helt klart den svagaste punkten i Dortmunds backlinje och gjorde ingenting för att övertyga Tuchel om en framtid där.

Weidenfeller inte övertygande

Med värvningen av Roman Bürki var det många som trodde att Roman Weidenfellers tid i målet mer eller mindre var över. Men den rutinerade målvakten som burit den gulsvarta tröjan i 15 år har stått för en bra försäsong och gett Tuchel huvudbry. Weidenfellers inställning har varit exemplarisk och han visat sig villig att slåss om platsen som förstemålvakt med Bürki.

Tuchel har ännu inte tagit ett tydligt beslut om vem som är förstemålvakt, om han tänker sig en Barcelonalösning med en liga- och en cupmålvakt eller liknande lösningar. Igår visade dock inte Weidenfeller upp sig så pass mycket att han ökade sina chanser för speltid framöver.

De två första målen är svåra att lägga på Weidenfellers lista. Det tredje målet var dock en tydlig talva där Weidenfeller släppte in en frispark i sitt hörn som han såg ut att ha kontroll över. Det såg taffligt ut på ett sätt som det gjorde under förra säsongen och Weidenfeller är inte på den nivå som han var för två-tre säsonger sedan då han spelade sig in i landslaget.

Dortmund kunde ha vunnit med mer

I efterhand grämer sig Dortmund över att den dåliga inledningen. Men redan i matchens andra minut hade man ett skott i underkanten av ribban som med lite tur hade studsat in i mål och ändrat matchbilden tidigt.

Ytterligare två ramträffar hade Dortmund under matchen och ytterligare ett par riktigt bra lägen. Med lite mer skärpa hade Dortmund inte bara gjort fyra mål, utan kunnat hamna på sex-sju mål om turen bara hade varit på deras sida. Klart är att det fortfarande ser ut som om Dortmund offensivt har hittat rätt under Tuchel.

Tuchel har fått ut mycket av anfallsspelet på kort och många av spelarna ser ut att ha hittat rätt i sina offensiva roller. Mkhitaryan, Aubameyang och Kagawa kommer oftare i bra positioner och deras rörelse ser stundtals ut som poesi. Även om det bara är i inledningen så är det svårt att se att någon motståndare ska kunna nolla det anfalla just nu.

Euforin borta – men Tuchel är på rätt väg

Försvarsspelet som imponerade mot Mönchengladbach var klart svagare mot Odd Grenland. Samtidigt saknades högerbacken Piszczek på grund av skada och så fort Sokratis kom in som mittback och Ginter flyttades ut till höger såg det klart bättre ut. Där har Tuchel troligtvis en större del av sin backlinje till helgens Bundesligamatch mot Ingolstadt.

För Gonzalo Castro har säsongen inte inletts på det sättet han hoppats på. Först blev Ilkay Gündogan kvar, vilket inte verkade troligt när Castro bestämde sig för Dortmund. Med Gündogan kvar försvann den plats som var tänkt för Castro och med en Julian Weigl som har imponerat på försäsongen och en erfaren Sven Bender så är kampen stenhård på mittfältet. Frågan är var Castro kommer att få chansen framöver, för i backlinjen lär det inte bli efter Europa League-insatsen.

På målvaktsfronten ser Roman Bürki ut som det starkaste alternativet och jag har svårt att se att Roman Weidenfeller ska ta rollen som förstemålvakt. Det enda som kan ge Weidenfeller speltid är om Tuchel tänker sig honom som en lösning i cuperna, vilket inte är helt otänkbart, men som just nu skulle kännas konstigt med tanke på att Bürki hittills varit bra och värvades med tanken som förstemålvakt.

Offensivt har Tuchel hittat en tydlig idé där Dortmund överbelastar på högerkanten och sedan snabbt försöker att attackera på den vänstra. Mats Hummels och Marcel Schmelzer är nyckelspelare för att detta ska fungera och hittills har det sätt bra ut. Dessutom har de offensiva mittfältarna blixtrat till och verkligen fått ut mer av sin potential än tidigare under Tuchels nya taktiska styre.

Det finns frågetecken för Tuchel att jobba på men i det stora hela har starten varit positiv och Dortmund är på rätt väg. Man får ha i åtanke att arbetet bara är påbörjat och att man kommer att gå på några nitlotter förr eller senare. Denna redde man dessutom ut vilket får ses som positivt.

Adam Nilsson

Omgångens lag, vecka 1

Twitter: @atnilsson

Jag har försökt mig på detta segment tidigare utan att hålla någon konstant. Den här säsongen ska jag göra det och dessutom sätter vi igång vid omgång. Min önskan vore också att ni bidrar med era elvor (behövs ej motiveringar) och skriver dessa i kommentarsfältet. Dessa planerar jag att sammanställa och göra en “total” för er läsare att jämföra med min “totala” i slutet av säsongen. Mycket nöje!

Kraft

Klein-Hummels-Benatia-Schmelzer

Mkhitaryan-Roger-Weigl-Heller

Müller-Modeste

Thomas Kraft, Hertha Berlin (1)

Flera målvakter gjorde bra ifrån sig under helgen men det var framför allt en målvakt som räddade sitt lag. Den stora hjälten när Hertha Berlin vann mot Augsburg var inte målskytten Kalou. Den stora hjälten var målvakten Kraft som räddade Hertha vid flera tillfällen och höll tätt bakåt. Ofta höjs kritiska röster mot Kraft men ibland bländar han till med dessa fantastiska insatser och visar vilken hög högstanivå han har.

Florian Klein, VfB Stuttgart (1)

Av fjolårets många nyförvärv var det få, för att säga inga, som höjde på ögonbrynen när Stuttgart värvade Klein. Den österrikiske ytterbacken visade dock under perioder att han håller riktigt hög klass och i helgen stod Klein för en riktigt bra insats i premiären. Stuttgart förlorade visserligen men Klein hade en bra dag på högerkanten. Ser ut att passa in i det spel som den nye tränaren Zorniger vill spela.

Mats Hummels, Borussia Dortmund (1)

Inför säsongen inledde i helgen berättade Hummels i en intervju att han inte var tillräckligt vältränad förra säsongen, mycket beroende på tröstätande. Därför har han jobbat hårt inför säsongen och gått ner ett par kilon. Det visade sig i premiären då Hummels stod för en stark insats och gång på gång levererade bra uppspel. Den gamle Hummels var tillbaka och bekräftade bilden av en spelare som är en av världens bästa mittbackar.

Mehdi Benatia, Bayern München (1)

Den första säsongen i Bayern blev inte riktigt vad klubben eller spelaren hade tänkt sig. Ofta syntes det att Benatia inte riktigt hittade rätt i försvarsspelet och hur Guardiola ville att spelarna skulle stå på planen. Hemma mot Hamburg satte Benatia premiärmålet (förste afrikan någonsin att göra säsongens första mål) och stod för en habil insats. Ser ut att ha hittat rätt i Bayern under försäsongen.

Marcel Schmelzer, Borussia Dortmund (1)

Schmelzer har ett par tuffa säsonger bakom sig där landslaget försvunnit ur siktet och han har setts som en av Dortmunds svagare länkar. I helgen var vänsterbacken imponerade och var ständigt på språng på sin kant. Mönchengladbach kunde inte komma åt Schmelzer som krönte matchen med en assist.

Henrikh Mkhitaryan, Borussia Dortmund (1)

Den armenske mittfältaren Mkhitaryan har varit en besvikelse sedan han kom till Dortmund. Under den nye tränaren Tuchel ser det ut som om mittfältaren dock har hittat sitt rätta element och i premiären mot Mönchengladbach var Mkhitaryan en av planens bästa spelare. Konstant i rörelse och svårfångad för motståndarnas försvarare, Mkhitaryan var riktigt bra och hör hemma i denna elva.

Roger, FC Ingolstadt (1)

Hos nykomlingen Ingolstadt, som vann borta mot Mainz med 1-0, var det en spelare som stod ut på planen och det var den brasilianske mittfältaren Roger. Mittfältaren visade upp ett lugn i sin roll som central mittfältare och stängde ytorna effektivt vilket gjorde att Mainz hade det svårt att hitta rätt i anfallsspelet. En riktigt bra insats och Roger är en nyckelspelare för Ingolstadts ambitioner att klara sig kvar i Bundesliga.

Julian Weigl, Borussia Dortmund (1)

På Dortmunds centrala mittfält finns det en handfull spelare tillgängliga och många hade nog trott att Gonzalo Castro skulle få chansen, men Julian Weigl är den spelare som har klivit fram och visade varför han hörde hemma i startelvan i helgen. Weigl var ett perfekt understöd till Gündogan på mittfältet och hjälpte Hummels väldigt bra när mittbacken tog sig framåt i planen. Weigl kan vara en av säsongens bästa värvningar.

Marcel Heller, SV Darmstadt 98 (1)

Ingolstadt hade en spelare med och likaså den andra nykomlingen Darmstadt bidrar med en spelare. Tvåmålsskytten Heller var den stora anledningen till att Darmstadt lyckades med att ta en poäng hemma mot Hannover. Konstant ett hot i kontringarna och en riktigt jobbig spelare för Hannovers försvar att möta. Visade ingen nervositet utan gick rätt mot mål när han fick bollen.

Thomas Müller, Bayern München (1)

Bayern vann stort och en av spelarna som stod för en briljant insats var Thomas Müller. Under sommaren har ryktena gått vilda kring Müller men i premiären bevisade han varför Bayern håller fast vid honom. Ett konstant hot för Hamburgs försvar och en spelare som är oberäknelig (båda för motståndare och medspelare). Krönte insatsen med två mål och Müller förklarade varför klubben uttalat honom som ”osäljbar”.

Anthony Modeste, FC Köln (1)

Under sin tid i Hoffenheim blixtrade Modeste med jämna mellanrum med bra insatser. Redan i sin första match i den röda Kölntröjan visade Modeste att han besitter en exceptionell talang. Utöver att han blev målskytt var ett spelbart alternativ för sina medspelare och kommer säkerligen att kunna ersätta den sålda Anthony Ujah på ett bra sätt.

Adam Nilsson

Wolfsburg vann - men De Bruyne visade inte upp sin klass

Twitter: @atnilsson

Med 21 assist (ett Bundesligarekord) och 10 mål stod Kevin De Bruyne för en fantastisk fjolårssäsong. I ett Wolfsburg som imponerade på alla var De Bruyne den klarast lysande stjärnan med sin förmåga att kunna servera sina medspelare perfekta framspelningar och själv avsluta med vassa skott. De Bruynes framfart gjorde att han också blev utvald ligans bästa spelare av de tyska fotbollsjournalisterna.

Belgarens framfart väckte intresse från några av Europas största klubbar. Sommaren har varit en enda lång följetong för Kevin De Bruyne. Transferryktena har hela tiden varit levande och belgaren har aldrig kunnat lägga fullt fokus på förberedelserna inför säsongen i Wolfsburg. Istället har tanken på en flytt till England och Manchester City gnagt i tanken och det syntes i söndagens match mot Eintracht Frankfurt.

Fjolårstvåan Wolfsburg med De Bruyne i spetsen tog emot mittenlaget Eintracht Frankfurt i premiären hemma på Volkswagenarena. Många hade förväntat sig en enkel seger för hemmalaget men Frankfurt visade sig klart tuffare än vad Wolfsburg hade väntat sig. Wolfsburg vann efter en svag prestation med 2-1. Och för De Bruyne var det en av sina sämre insatser i Wolfsburgtröjan.

Belgaren höll likt tidigare till ute på vänsterkanten i rätt fri roll. Wolfsburgs offensiva spel utgår mycket ifrån att De Bruyne ska få bollen i fart, kunna utmana sin ytterback genom att driva in i planen och slå in bollen bakom backlinjen på djupledslöpande spelare eller genom att ta sig ut på kanten och slå ett inlägg i boxen mot en centertank (dagen till ära holländaren Bas Dost).

Eintracht Frankfurts nygamle tränare Armin Veh var ytterst medveten om att hans lag var tvungna att stoppa De Bruyne för att stoppa en stor del av Wolfsburgs anfallsspel. Därför valde Veh att sätta den defensive mittfältaren Makoto Hasebe som högerback. Hasebe stora styrka ligger i att läsa spelet och avvärja kontringar, vilket visade sig vara perfekta egenskaper för att få De Bruyne ur spelet.

Skärmavbild 2015-08-16 kl. 17.49.12Vad Hasebe lyckades med, trots en svag insats, var att begränsa De Bruynes möjligheter till att nå in med passningar centralt på en djupledslöpande Perisic och inte heller fick De Bruyne möjligheten att slå inlägg på den nickstarke Bas Dost. På offensiv planhalva fick De Bruyne antingen söka en medspelare med en sidledspass eller i vissa fall slå bollen bakåt. De få passningar framåt slutade oftast med brytning av Frankfurtspelare.Skärmavbild 2015-08-16 kl. 17.52.38

Denna bild förstärks också när man kollar på alla passningar De Bruyne gjorde framåt. Ingen av dessa passningar hittade till en spelare in i straffområdet och endast två hittade till spel vid straffområdet. 10 av 17 offensiva passar hittade rätt, en oväntat låg siffra för en spelare som De Bruyne som tidigare har glänst med dessa passningar. Intressant är också att passningar oftast rör sig ut mot kanterna då Frankfurt effektivt stängde ytorna centralt. Endast ett skott på mål hade De Bruyne, ett distansskott från 25 meter vilket visar hur Frankfurt stängde belgarens ytor.

Bristen på De Bruynes kreativitet visade sig också i Wolfsburgs anfallspel. Wolfsburg hade endast fem skott, varav tre på mål och två av dessa resulterade i mål – en oerhört låg siffra för Wolfsburg. Under förra säsongen hade Wolfsburg endast en match då man skött mindre en tio skott i en hemmamatch, snittet låg på 17,8.

Skärmavbild 2015-08-17 kl. 12.21.10En annan del av Wolfsburgs anfallsspel som hindrade De Bruynes centrala framfart var nyförvärvet Max Kruse. I en roll som släpande anfallare bakom centern Bas Dost upptog Kruse en större del av den centrala rörelsen på offensiv planhalva vilket begränsade De Bruynes möjligheter att kunna röra sig inåt centralt. Kruse var ofta ett alternativ för passar centralt och rörde sig sällan i djupled. Skulle De Bruyne blir kvar måste tränaren Dieter Hecking hitta en bättre lösning taktiskt när båda dessa spelare är planen för att få ut så mycket av möjligt av båda spelarna.

I den 75:e minuten blev De Bruyne som första Wolfsburgspelare utbytt. Hans bleka insats har säkerligen inte sänkt intresset från Manchester City. Däremot blev det väldigt tydligt hur beroende Wolfsburg är av en De Bruyne i form för att få sitt anfallsspel att fungera. En försäljning skulle betyda ett enormt tapp för Wolfsburg som inte har någon given ersättare i sin trupp utan behöver hitta någon utifrån. Och hur enkelt är det att hitta en spelare som kan leverera vad De Bruyne gör?

VfL Wolfsburg 2-1 Eintracht Frankfurt

’12, 1-0 Ivan Perisic

’16, 2-0 Bas Dost

’18, 2-1 Stefan Reinartz

Matchens tre positiva

+ Nyförvärvet Max Kruse stod för en stark seriedebut för Wolfsburg. I rollen bakom Dost var han rörlig och gjorde det svårt för Frankfurt. En Kruse i form behövs om Wolfsburg vill nå sina höga mål, upprepa framgångarna i Bundesliga och nå långt i Champions League.

+ Armin Veh har haft några tuffa veckor att förbereda sitt lag på. Förstemålvakten Kevin Trapp lämnade för PSG och ersättaren Hradecky anlände för någon vecka sedan. Trots det såg det rätt bra ut för att vara ett osammansvetsat Frankfurt. Potentialen finns helt klart där.

+ En annan Wolfsburgspelare som ryktas vara på väg bort är Ivan Perisic. Kroaten var en av Wolfsburgs bästa spelare igår och skulle vara ett rejält tapp för klubben. Många underskattar nog betydelsen av Perisic som under sina år i klubben har blommat ut till en riktigt bra fotbollsspelare.

Matchens tre negativa

– Frankfurts stora bekymmer återfinns på högerkanten. Som tidigare nämnt spelade Hasebe ute som högerback först, i den andra halvleken tog Ignjovski över rollen men ingen bjöd på en bländade prestation. Frankfurt behöver förstärka med en ytterback, för just nu finns inget bra alternativ.

– Trots ett rejält övertag i bollinnehav lyckades Wolfsburg inte få till något riktigt bra anfallsspel. Det saknades den där lilla skärpan i sista passen, det mesta rann ut i sanden. Wolfsburg behöver slipa på detta för att nå sina mål.

– Frankfurt noterades för 13 skott varav 6 hamnade på mål (ett i mål). Den riktiga skärpan fanns inte riktigt där och fjolårets skyttekung Alexander Meier saknades för Frankfurt.

Adam Nilsson

Tuchels Dortmund sätter skräck i motståndarna

Twitter: @atnilsson

Premiäromgångens på förhand mest intressanta möte var det mellan Borussialagen Dortmund och Mönchengladbach. Det väntade toppmötet blev dock en oväntat ensidig historia där hemmalaget Dortmund spände musklerna rejält.

När kameran vände sig mot Thomas Tuchel i den 33:e fick man se en tränare med en blick som tydligt sa: ”vad är det som händer här?” samtidigt som varenda muskel i hans kropp spände sig för ett jubel. För att frammana den blicken hade han framför sig sett, den under Tuchel pånyttfödde, Henrik Mkhitaryan sätta 3-0 bakom en chanslös Yann Sommer i Borussia Mönchengladbach-målet.

Tuchel kunde inte riktigt förstå vilket skådespel som pågick mitt framför hans analytiska ögon. Visserligen hade Dortmund i Europa League-kvalet tvålat till österrikiska Wolfsberger med 5-0 på hemmaplan efter en rejäl uppvisning, men aldrig hade Tuchel kunnat tro att hans lag skulle ha en tremålsledning mot fjolårstrean efter dryga 30 minuter. En sådan tanke vore, även i Tuchels abstrakta värld, absurd.

För Tuchel var det också resultatet av ett arbete han bara har påbörjat. På den första presskonferensen som tränare för Dortmund var Tuchel, som under sitt sabbatsår bland andra besökt Pep Guardiola i München för att studera spanjorens metoder, tydlig med vad hans målsättning var.

Den tidigare ”pressmaskinen” Dortmund skulle bli flexiblare. Tuchel skulle ge laget verktygen för att spela en mer varierad fotboll som skulle vara mer anpassad efter motståndarna. Hans föregångare Jürgen Klopp hade framgångsrikt fått Dortmund till att pressa sönder motståndarna, men hade aldrig lyckats med att etablera ett Dortmund som kunde styra matchbilden genom eget bollinnehav. Det ville Tuchel ändra på och skulle vara hans främsta målsättning.

Tidigt framgick det att Tuchel skulle använda metoder som Dortmundspelarna inte var vana vid för att nå sina mål. Tuchel satte upp kameror på träningsanläggningen som spelade in och analyserade spelarnas rörelse, i västarna fanns chip som gav Tuchel ytterligare info om sina spelare och som han skulle använda sig.

Till skillnad från Klopp är Tuchel en mer teoretisk tränare. Den nye Dortmundtränaren älskar att analysera fotboll och att bryta upp den i så många beståndsdelar som möjligt. Tuchel lämnar ingenting av fotbollen åt slumpen utan förlitar sig på den fakta som finns honom att tillgå. Det blev spelarna i Dortmund snabbt medvetna om under Tuchels analyserande styre. Det handlar om att korrigera små detaljer till perfektion i spelet, enligt Tuchel.

Mot Mönchengladbach syntes det också tydligt att många av Tuchels idéer redan burit frukt. Med ett rejält övertag i bollinnehav försökte Dortmund inte forcera anfall på det sättet som man gjorde tidigare. Istället lät man bollen rulla omkring tills rätt situation kom. Det första målet var ett perfekt exempel av det. Mats Hummels, som har en fantastisk uppspelningsfot, hittade in med en utmärkt avvägd pass till Kagawa som kunde förlänga till den Marco Reus vid straffområdeslinjen som senare hittade in med ett skott på Yann Sommers närmsta stolpe.

Det annars defensivt starka Mönchengladbach hade ingenting att sätta emot Dortmunds anfallsspel som varierade sig igenom gång på gång till motståndarnas förtret. När Schmelzer slog ett inlägg från vänsterkanten in mot boxen dök superhjäten Aubameyang upp där och nickade in bollen i det bortre hörnet som om han aldrig gjort något annat i sin karriär. Under förra säsongen hade det inlägget med största sannolikhet inte kommit in i boxen, och hade det gjort det hade ingen Dortmundspelare varit nära bollen. Det var en sådan dag för Dortmund där anfallsspelet stämde till punkt och pricka. Inte en felpass, allting med en tydlig tanke.

Vad som gjorde insatsen än mer imponerande var att Dortmunds försvarsspel såg oerhört stabilt ut. Mönchengladbach kom ingenstans utan Dortmund satte stopp för varenda anfall med en iskall effektivitet. Aldrig har den annars taktiskt sluge Mönchengladbachtränaren Lucien Favre varit så utmanövrerad på en tysk fotbollsarena. Inte ens han som fick sitt lag att sänka självaste Bayern München på Allianz Arena med 2-0 hade något drag att sätta emot ångvälten Dortmund.

Att siffrorna till slut tillskrevs X-X var av mindre betydelse. För matchen visade på ett nytt Dortmund, ett Dortmund som kommer att göra livet oerhört svårt sina motståndare och som kommer att vara med och slåss i toppen av Bundesliga efter ett år av formdipp. Det här var dessutom bara säsongens första Bundesligamatch. I de kommande tre ställs Dortmund mot tre väntade bottenlag i Hertha Berlin, FC Ingolstadt och Hannover 96 vilket ökar möjligheterna för att Dortmund kommer att stå för en bra säsongsinledning vilket ökar självförtroendet än mer.

Frågan är hur långt detta kan nå när laget och Tuchel har fått samarbeta ännu ett tag tillsammans, för än är vi bara i lindan. Jag är rätt övertygad om att man i München, Leverkusen och Wolfsburg spanar med oroliga ögon mot Ruhrområdet efter denna uppvisning. För Dortmund blir att räkna med i år.

Borussia Dortmund 4-0 Borussia Mönchengladbach

’15 1-0, Marco Reus (Kagawa)

’21 2-0, Pierre-Emerick Aubameyang (Schmelzer)

’33 3-0, Henrikh Mkhitaryan (Aubameyang)

’50 4-0, Henrikh Mkhitaryan (Reus)

Matchens tre positiva

+ Tvåmålsskytten Henrikh Mkhitaryan har verkligen hittat rätt under Tuchel. Ser ut att blomma ut till den stjärna som många hoppades på att han skulle bli när han anlände till Dortmund. Så här skrev jag om honom för två veckor sedan.

+ Dortmunds försvarsspel var felfritt. Det såg oerhört lugnt och behärskat ut och Gladbach kom verkligen ingenstans i sitt anfallsspel.

+ Aubameyang som spjutspets var riktigt bra. Delaktig i spelet och dessutom noterad för ett mål. Avsaknaden av en utpräglad anfallare syntes inte i den här matchen.

Matchens tre negativa

– Yann Sommer var en stor stjärna förra säsongen och kan inte beskyllas för många av målen. Det första av Reus som går på Sommers stolpe måste dock målvakten ta.

– Mönchengladbachs unga mittbackspar i Christensen och Schulz hade en tuff dag på jobbet. Var inte den enklaste av matcher men frågan är om dessa två är redo för den här nivån ännu.

– Josip Drmic var fram till att han blev utbytt i den andra halvleken helt osynlig. Fick inte mycket gjort och kändes helt isolerad, vilket var talande för Mönchengladbachs brist på anfallsspel.

Adam Nilsson

Bayern starka, men Hamburg bjöd på det

Twitter: @atnilsson

Bundesligapremiären klarades av under pompa och ståt. Bayern München vann väntat och bekräftade sin roll som huvudfavorit till ligatiteln. Hamburg förlorade stort och bekräftade att de fortfarande bara är i början av sin förändringsprocess.

Sedan 2002 spelas den första Bundesligamatchen varje säsong hos den regerande mästaren. Återigen stod Allianz Arena som åskådarplats och återigen var det Bayern München som segrade i premiären. Med andra ord var Bundesligapremiären precis som den så ofta har varit under de senaste säsongerna. Den stora skillnaden var dock resultatet. Bayern München har haft en tendens att inleda säsongerna svagt för att senare komma igång.

Igår hade dock tränaren Pep Guardiola och Bayern en poäng att bevisa. Efter förlusten mot Wolfsburg i den tyska supercupen var det många som höjde kritiska fingrar mot Bayern. Laget såg inte samspelt ut. Guardiola hade inte riktigt fått till spelet och det under försäsong då han hade haft tillgång till nästan alla sina spelare och utan sena ankomster på grund av landslagsspel.

Dessutom hade medierna under en längre tid irriterat Guardiola med frågor kring hans utgående kontrakt. Och ryktena om Mario Götze. Och ryktena om Thomas Müller. Något svar på huruvida han kommer att förlänga sitt kontrakt har ingen fått, men mycket talar för Guardiola igår inledde sin tredje och sista säsong i Bayern. Mario Götze blir kvar. Likaså Thomas Müller. Åtminstone om man får tro klubbens egen president Karl-Heinz Rummenigge.

Pressen på Guardiola och Bayern låg igår på att bevisa att alla dessa negativa skriverier inte hade påverkat laget och att förlusten mot Wolfsburg endast var ett litet snedsteg. En förlust hade betytt ytterligare negativa rubriker och även om Bayern är vana vid att hantera medierna i sådana situationer, är det sällan de behöver göra det tidigt under säsongerna.

Idag vaknade dock Bayern upp som segrare. Dessutom med en klar seger, 5-0, som hade överträffat de flesta av förväntningarna. Bayern såg ut att vara klart längre i sina förberedelser än i supercupfinalen mot Wolfsburg. Det fanns ett annat bett i stegen hos spelarna, tydligare taktiska direktiv som genomfördes och en synligt hungrig trupp som var ute efter ett bra resultat.

Med det sagt var det långt ifrån en fantastisk prestation av Bayern. Under den första halvleken hade man tydliga problem med att ta sig igenom ett Hamburg som likt de flesta motståndarlagen på Allianz Arena bestämt sig för att backa hem och satsa på omställningar. Den i efterhand så hyllade Douglas Costa var visserligen bra, men först i den andra halvleken när Bayern var i ledning med 2-0 och Hamburg öppnade sig likt havet vid Moses fötter.

Att Costa har potentialen att bli en nyckelspelare för Bayern råder inga tvivel om, har alla egenskaper som krävs. Men det syntes också tydligt att han är långt ifrån den spelare Guardiola vill ha i form av försvarsspel och att pressa motståndarna.

För Thomas Müller, vars knepiga relation till Guardiola har gett upphov till flyttryktena, var det en match som bara bekräftade de hyllningar som den spanske tränaren framförde på en presskonferens häromveckan. Müller var rörlig, gubben i lådan och Hamburg hade enormt svårt att få kontroll över hans rörelse på planen. Insatsen kröntes av två mål och om Guardiola bara kan kanalisera och integrerera Müllers okonventionella spelstil i tränarens taktiska tänk så kan Bayern ha hittat ett avgörande kort i jakten på titlar.

För Hamburgs del var det en insats som fortfarande lämna många frågor obesvarade. Med Olic, Lasogga, Diaz, Kacar och Müller på bänken lämnade Labbadia flera väntade startspelare utanför startelvan för att istället rikta in sig på en defensivare uppställning. Istället fick den unge, men fysiskt starke Gideon Jung chansen på mittfältet och bredvid honom spelade den taktiskt smarte Albin Ekdal som fick debutera i Hamburgtröjan i premiären.

Labbadias idé var inte originell, de flesta tränare som åker till Allianz Arena försöker att stänga spelet och kontra ut Bayern. Det är mer eller mindre det valet som finns kvar att välja på när man inte är tillhör de absoluta toppklubbarna i Europa och möter Bayern borta. Man överger tanken på att hålla bollen, bygga upp anfallsspelen och hoppas på tillfälligheter och att inte släppa in några mål.

Med lite tur hade den taktiken kunnat fungera. Hamburg stängde alla luckor de kunde men problemet var att de inte lyckades etablera något anfallsspel alls. Omedelbart när Hamburg fick tag i bollen saknades det spelalternativ vilket gjorde att man nästan lika omedelbart blev av med bollen. Albin Ekdal och hans lagkamrater fick mest rikta in sig på att täcka ytor och jaga boll, vilket få lag klarar av att göra mot Bayern i 90 minuter utan att åka på ett par baklängesmål.

En förlust var väntad, men det som skapar oro är hur den kom till. För fram till att Lewandowski gjorde 2-0 för Bayern i den 54:e minuten så hade Hamburg någonstans kontroll, inte över Bayern men över sitt egna spel. Efter Lewandowskis mål tappade Hamburg konceptet, lagdelarna blev utdragna och aggressiviteten försvann.

Man kan hylla Bayerns förmåga att kunna bryta ned sina motståndare över 90 minuter hur mycket man vill – det finns en styrka i det naturligtvis – men ofta är det så att motståndarna bjuder upp till målkalas just för att man tappar det taktiska efter att man släppt in mer än ett mål. Hamburg hade kunnat stänga matchen vid 0-2 och åkt hem till Hamburg med en hedersam förlust. Istället gjorde ett halvhjärtat försök till offensiv satsning genom att byta ut den klart godkände Ekdal mot en till åren gången Ivica Olic.

Ingen hade kritiserat Hamburg för att vilja hålla siffrorna nere och inte skapa något framåt. Det är helt enkelt väntat när Bayern München står som motståndare på andra sidan. Och i en premiär är det extra viktigt att visa, inte bara för sig själva utan alla, att man har kontroll över sin egen situation. Istället gav Hamburg över den till Bayern och nu ställer sig många frågan kring hur den nordtyska klubben egentligen har förberett sig inför säsongen. Finns det ett koncept? Eller är Hamburg på väg ner på den väg mot kvalspel som de senaste två åren?

Bundesligapremiären är avklarad och den gav oss många svar. Först och främst var fullsatt, 75 000 åskådare hade tagit sig till Allianz Arena och de bjöd på bra stämning. För det andra visade Bayern att de är hungriga på ytterligare titlar. För det tredje lämnade Hamburg ett oroande intryck av att fortfarande sakna en egen identitet när de borde ha kommit mycket längre.

Matchens tre positiva

+ Mehdi Benatia gjorde mål och såg ut som en helt annan spelare än vad han gjorde under sin inledande säsongen i Bayern. En spelare vars klass och nivå behövs om Bayern vill nå långt i Champions League.

+ Albin Ekdal hade svårt att glänsa men stod ändå för en stabil Bundesligadebut. Kylig i sitt agerande på planen, men precis som han själv säger ligger han två veckor efter i förberedelserna vilket syns. Kommer att växa till sig.

+ Med Lahm och Alaba tillbaka som ytterbackar fick Bayern ett helt annat tryck offensivt. Båda är flexibla och kan dra sig inåt i planen såväl som utåt. Ytterligare ett taktiskt kort som Guardiola kommer att kunna spela ut till sin fördel.

Matchens tre negativa

– Labbadias taktiska tänk efter att Lewandowski gjort 2-0. Ett underligt byte där Olic gick in och sedan fortsatte det med underliga förändringar. Kändes panikartat och tanklöst.

– Om Hamburgs vänsterback Ostrzolek hade stått på benen hade Douglas Costa aldrig gjort 5-0. Ostrzolek faller enkelt och hoppas på frispark, svagt och riktigt dåligt.

– Jag är en supporter av Xabi Alonso men frågan är om inte tiden har sprungit ikapp honom. Har fortfarande en fantastisk passningsfot men ser trög ut. Ingen man för de stora matcherna då Thiago utgör ett bättre alternativ.

Adam Nilsson

Ekdals Hamburg står inför en förändring

Twitter: @atnilsson

Ett insläppt mål i förlängningen och förlust med 3-2 mot Carl Zeiss Jena i DFB-Pokal. Därefter hamnade sportchefens ryggsäck innehållandes alla spelares löneuppgifter i fel händer och hittades timmar senare i en park. Hamburgs genrep inför premiären hade kunnat vara bättre och för Albin Ekdals nya klubb är den kommande säsong ytterligare ett försök att återuppstå likt en fågel Fenix.

Ni har troligen hört historien förut, men vi drar det igen. Hamburger SV, eller Hamburg som jag oftast skriver, är den enda klubben som har varit representerad under alla säsonger sedan Bundesliga grundades 1963. Det har gett upphov till smeknamnet ”Der Bundesligadino” (“Bundesligadinosaurien”), det har gett upphov till en klocka på arena som visar tiden sedan Hamburg debuterade i Bundesliga.

Två år i rad har nu klubben varit med om gastkramade kvalspel som mot alla odds har slutat lyckligt. Det första kvalet mot Greuther Fürth slutade med ett säkrat kontrakt efter att Pierre-Michel Lasogga kvitterat på bortaplan och därmed givit Hamburg en bortamålsfördel. Det senaste kvalet slutade med att Marcelo Diaz kvitterade till 1-1 på en frispark i den 90:e minuten av den andra matchen och tvingade fram en förlängning där Nicolai Müller gjorde det avgörande 2-1-målet mot Karlsruher SC.

Mycket har hänt sedan den där kvaldagen i juni. På spelarsidan har tre av de mest erfarna spelarna fått lämna. Att Marcell Jansen, Heiko Westermann och Rafael van der Vaart alla hade sett sina bättre dagar som fotbollsspelare är det ingen som betvivlar, men det är fortfarande hundratals Bundesligamatcher som försvinner och ett antal ledarfigurer som ger upp den hierarkiska ordningen i laget som nu måste återbyggas.

För tredje året i följd måste Hamburg försöka återskapa sig själva, de utgående kontrakten skapade en naturlig övergång från det gamla till det nya men trots att fler välbetalda spelare lämnade så fanns det inte mycket pengar för sportchefen Peter Knäbel att tillgå i jakten på nyförvärv. De ekonomiska problemen som Hamburg har dragits med under de senaste säsongerna – till följd av ivriga satsningar som aldrig har spelat ut sig väl sportsligt – hänger som ett ankare som trycker ned och saktar ned Hamburgs hastighet för förändring vilket i sin tur också sänker klubbens målsättning.

Bristen på pengar har dock krävt Hamburg på kreativitet och fyndighet. Till skillnad från tidigare år har klubben inte kunnat rikta in sig på de stora måltavlorna, utan istället har det blivit de små och därför är värvningarna inte lika namnkunniga som tidigare säsonger, men intressantare. Vad en talangfull Michael Gregoritsch (värvad från Bochum, 2. Bundesliga) kan hitta på i Bundesliga blir spännande att se. Vad den i Hoffenheim evige inhopparen Sven Schipplock kan tillföra i anfallsspelet när han får mer speltid och förtroende blir också intressant. I ytterbacken Gotoku Sakai får tränaren Bruno Labbadia in en gammal parhäst från sin tid i Stuttgart och i Batuhan Altintas hoppas klubben ha ett sparkapital för framtiden.

Det vore dock inte Hamburg om klubben åtminstone hade ett större nyförvärv. Emir Spahic har hämtats in från sin dvala som fotbollsspelare. Mittbacken som fick lämna Bayer Leverkusen mitt under pågående säsong efter ett bråk med klubbens egna ordningsvakter kommer till Hamburg för att gripa tag i det sista halmstrået av sin karriär. En kvalitetsvärvning som kommer att tillföra trygghet och lugn i en backlinje som har varit ett stort sorgebarn under de senaste säsongerna.

Och så var det ju Ekdal. Albin Ekdal. Klubbens stora, stora värvning under sommaren som endast kunde tillkomma då klubben sålde sin stora försvarstalang Jonathan Tah till Leverkusen. Mittfältaren var tränaren Labbadias och sportchefens Knäbels önskespelare inför den kommande säsongen. En allsidig mittfältare, taktiskt skolad, tekniskt begåvad och med skinn på näsan. En ledartyp som inte gör för mycket väsen av sig vid sidan av planen, men för respekt med sig på planen.

Det var Ekdal eller ingen. Klubben jobbade länge och väl för att locka den svenske mittfältaren till norra Tyskland. Länge såg det ut som en lönlös kamp. Först och främst fanns det intresse från så många andra, mer stabila klubbar än Hamburg. Sedan när det väl visade sig av Ekdal kunde tänka sig att flytta till Hamburg så stod klubben där utan pengar, ett litet deer in headlights-moment som skapade en viss frustration och panik i Hamburglägret.

Nu är Ekdal dock på plats och han kommer med största sannolikhet att vara med från start när Hamburger SV beträder Allianz Arenas nyklippta, perfekta gräs som är importerat från Nederländerna i en av Bundesligas största matcher. Han kommer att ha en av de två positionerna som sittande mittfältare i Hamburg. Förväntningarna kommer att vara stora, men ingen har några förväntningar på att varken Hamburg eller Ekdal ska kunna göra några extraordinärt mot Bayern München ikväll.

I våras förlorade Hamburg med 8-0 på Allianz Arena. Året innan förlorade Hamburg med 3-1, året innan det med 9-2, dessförinnan med 5-0 och 6-0. Hamburgs statistik mot Bayern München på Allianz Arena är bedrövligt. Sedan 1980 har Bayern endast förlorat tre gånger på hemmaplan i Bundesliga mot Hamburg, den senaste förlusten kom 2007.

Sedan det 2002 infördes att mästaren inleder Bundesliga säsongen på hemmaplan har mästaren aldrig förlorat (tio segrar, två förluster). Bayern har spelat denna match sju gånger tidigare och har vunnit sex av dessa matcher, men spelat oavgjort i en. Detta var 2008 och vilka var det som gästade Allianz Arena då? Jo, Hamburger SV.

Man ska aldrig stirra sig blind på statistik men chanserna att Albin Ekdal ikväll åker till sin nyblivna hemstad Hamburg som en vinnare är minimala. Hamburglegendaren Uwe Seeler sa att ”så länge det inte slutar med mer än en 4-1-förlust, så är det i sin ordning”. Oavsett utgång så kommer det inte att vara några katastrofrubriker under morgondagen. För det är ingen som förväntar sig något annan än en förlust för Hamburg.

Hamburg har slutat tro på en snabb lösning. Bristen på resultat i kontrast till spenderade pengarna har efter många år väckt nya tankar. Klubben har insett att långsiktighet är vägen att gå, att pengar inte kan köpa en ur en långvarig kris utan det handlar om att bygga något för framtiden. Något som är stabilt, som är av kött och blod och vars ben inte kommer att slås undan av första törn.

Det är inte heller i säsongens första match eller för den delen i en match mot Bayern som Hamburg ska visa att de på rätt spår. De matcherna och de motståndarna kommer senare och den för Hamburg ödmjuka målsättningen är att hamna på någon av platserna ovanför kvalstrecket. Ekdal har inte tagit klivet till den sportsligt mest framgångsrika klubben i Tyskland, men till en av de mest historiska och mest omtalade. Och vad är egentligen bättre än att få inleda sin Bundesligasejour med att spela av de största matcherna i Bundesliga? Det finns inget att förlora. Så länge siffrorna inte är alltför stora kommer Hamburgborna vakna upp med en framtidstro imorgon också.

Igår tippade jag Bundesliga, inlägget finns att här.

Adam Nilsson

Så slutar Bundesliga 15/16

Twitter: @atnilsson

Imorgon drar Bundesliga återigen igång och med det är det dags att tippa tabellen. Det har varit enkelt i vissa fall, svårt i andra och som alltid lär man kolla tillbaka i efterhand och undra hur man tänkte egentligen. Med tipsen får ni också några låtar som ledstjärnor för mina tankar.

1. Bayern München (Eagles – Hotel California)

Monstret från München är stora favoriter till att hem titeln för fjärde året i rad, en bedrift som ingen klubb hittills har lyckats med i Bundesligahistorien. För att lyckas med det har klubben värvat in bland andra Arturo Vidal och Douglas Costa som på försäsongen har visat att de kan tillföra ny kvalité i en redan stark trupp. Bayern har ligans högst värderade trupp, har lagt mest pengar på nyförvärv och har utöver Bastian Schweinsteiger (som var skadedrabbad) inte tappat någon framträdande spelare. ”You can check out anytime you like, but you can never leave”, sjöng Eagles och Schweinsteiger blivit erbjuden ett jobb i Bayerns organisation då han väljer att lägga skorna på hyllan. Bayern är bättre än förra säsongen och därför hamnar de etta på min lista.

2. Bayer 04 Leverkusen (Four Tops – It’s The Same Old Song)

Roger Schmidt visade under sin första säsong som tränare för Leverkusen att han har förmågan att skapa ett offensivt och svårspelat lag. Det räckte till en fjärdeplats vilket får ses som ett bra resultat för att vara en debutsäsong. Nu har Schmidt fått mer tid på sig och har fått in namnkunniga spelare som Christoph Kramer, Charles Aranguiz, Admir Mehmedi och André Ramalho. Förlusterna av galjonfigurerna Castro, Reinartz och Rolfes svider dock och det är fortfarande frågetecken kring bredden på det centrala mittfältet. Leverkusen är dock samspelta och har utöver Castro inte tappat någon spelare ur startelvan och värvat några riktigt intressanta namn. Men för oss som känner Leverkusen, också kallade Vizekusen, så räcker det inte hela vägen utan det blir samma gamla visa som förut. En andraplats känns trolig.

3. Borussia Dortmund (Ratata – Ge Inte Upp)

För första gången på flera år inleder Dortmund en säsong utan Jürgen Klopp på bänken. Men ge inte upp Dortmund, ni ska se att ni finner någon som är bättre än Klopp. Istället för Klopp är det Thomas Tuchel som kommer att stå vid sidan av planen på Westfalenstadion och det ska bli oerhört intressant att se vad han kan göra med all den potential han förfogar. Den bedrövliga hösten till trots visade Dortmund under våren att det fortfarande finns mycket kvalitet att ta av i laget. Spelare som ryktats vara på väg bort (Hummels, Gündogan) är kvar och Tuchel har till den starka stommen lagt till spelare som Gonzalo Castro, Roman Bürki och Julian Weigl för att bygga ett nytt lag. Dortmund ska bli flexiblare under Tuchel och jag tror att han är på god väg med sitt arbete. Målet för de gulsvarta är att ”vara främst utmanare till topp fyra”, jag tror att det går bättre än så.

4. Borussia Mönchengladbach (Crowded House – Don’t Dream It’s Over)

De senaste åren har Mönchengladbach varit i konstant utveckling i positiv riktning. Tränaren Lucien Favre och sportchefen Max Eberl har genom långsiktighet fört klubb steg ett steg uppåt på utvecklingskurvan och förra säsongen kröntes det med en tredjeplats i Bundesliga. Mönchengladbach var vårens poängstarkaste lag och därifrån vill de bygga vidare. Med Josip Drmic har klubben fått in en intressant anfallare som inte riktigt slog igenom i Leverkusen (men som bevisat att han håller i Bundesliga) och i Lars Stindl har man fått en ledarfigur som kan spela på många olika mittfältspositioner. Förlusterna av Max Kruse och Christoph Kramer svider dock, två tyska landslagsmän som är svåra att ersätta. Men Gladbach ska inte sluta drömma och värvningarna klubben har gjort är högintressanta. Det stora frågetecknet är huruvida klubben klarar av Champions League-gruppspel och spel i Bundesliga. Känslan är att våren kommer att vara starkare än hösten och jag tror att Gladbach kniper kvalplatsen till Champions League.

5. VfL Wolfsburg (Gloria Gaynor – I Will Survive)

Bundesligatvåa och tyska cupmästare lyckades Wolfsburg bli under förra säsongen under ledning av Dieter Hecking. Det gedigna arbetet som tränaren Hecking och sportchefen Klaus Allofs har gjort har burit frukt och nu är det äntligen spel i Champions League igen för Volkswagenklubben. Säsongens stora nyförvärv är Max Kruse som kommer att bli den givna spetsen i Wolfsburg, utöver det har klubben fått in Carlos Ascues och Francisco Rodriguez (bror till Ricardo) som känns intressanta men inte tillräckligt bra för att lyfta en plats i startelvan. Det stora dilemmat för Wolfsburg är huruvida klubben får behålla Kevin De Bruyne och Ivan Perisic under säsongen. Båda spelarna är jagade och även om det just nu inte är något klart är det oerhört osäkert om spelarna är kvar när augusti går in i september. Med De Bruyne och Perisic är Wolfsburg klart starkare, utan klart svagare. Jag tror att Wolfsburg kommer att vara med i toppen men lägga mycket fokus på Champions League, något som kommer att synas i Bundesligaspelet och därför blir det en klart sämre plats det här året men Wolfsburg överlever och kniper åtminstone en Europaplats.

6. 1899 Hoffenheim (Traveling Wilburys – Heading For The Light)

Länge har Hoffenheim varit med och kämpat i Bundesliga utan att riktigt nå så högt upp som de velat. Under tränaren Markus Gisdol har klubben dock fått en tydlig idé att jobba utifrån och det har synts i värvningarna klubben har gjort. De känns mer precisa och bättre utvärderade än under tidigare år. Förlusten av Roberto Firmino svider då han var en av Bundesligas bästa spelare, men pengarna klubben fick in av försäljningen har kommit väl till användning. Fabian Schär, Jonathan Schmid, Mark Uth, Kevin Kuranyi med flera känns alla som bra och genomtänkta värvningar. Det är spelare som tilltalar Gisdols filosofi. Hoffenheims stora svaghet under Gisdol har varit den ojämnhet som laget har visat upp perioder. Man har gått från att spela fantastiskt och vinna bekvämt till att förlora mot absoluta bottenlag. Om man får ordning på balansen så kommer Hoffenheim hamna högre upp i tabellen. Intrycket är att Hoffenheim är på väg åt rätt håll och äntligen tar det där steget upp på Europaplatserna.

7. Schalke 04 (Simon And Garfunkel – Bridge Over Troubled Water)

Ett av Bundesligas tuffaste tränarjobb den här säsongen är det i Schalke. Efter många om och men blev det till slut nedflyttade Paderborns tränare André Breitenreiter som fick jobbet att ersätta Roberto Di Matteo, även om han inte var klubbens förstaval. Det behöver dock inte betyda särskilt mycket för Breitenreiter är en bra tränare som gjorde stordåd med Paderborn. I Schalke kommer dock pressen vara betydligt större och det blåser klart kyligare vindar i Ruhrområdet än i lilla Paderborn. Till sitt förfogande har Breitenreiter ett på pappret bra lag som har förstärkts med intressanta spelare som Johannes Geis och Franco Di Santo som båda hoppas ta klivet uppåt och etablera sig som toppnamn i Bundesliga. Det är fortfarande osäkert om Julian Draxler blir kvar men just nu talar det mesta för att han blir det, i övrigt har Schalke inte tappat något riktigt tungt namn. Breitenreiter kommer att införa en helt annan fotboll än Di Matteo och lämna försvarstänket för att spela mer offensivt. Mitt intryck är inte att Schalke har blivit sämre men känslan är att många andra lag har förstärkt bättre, vilket kommer att drabba Schalke som missar Europa med minsta möjliga marginal.

8. VfB Stuttgart (Nik Kershaw – The Riddle)

I den sista omgången räddade Stuttgart Bundesligakontraktet efter seger borta mot Paderborn. Sedan dess har mycket hänt i klubben. Den nye tränaren Alexander Zorniger (tidigare RB Leipzig) har kommit in och verkligen satt fart på en klubb som har stått stilla sedan guldåret 2007. Zorniger har jobbat hårt på att införa en fartfylld fotboll som utgår ifrån att vinna bollen högt upp i planen och gå på attack efter attack. Känslan är att Zornigers entusiasm och nyskapande har spridit sig igenom hela ryggraden på klubben och att det finns en helt ny inneboende energi i Stuttgart. Bland spelarförlusterna finns inga avsevärda försvagningar, bland nyförvärven finns det inga magiska namn men det ska bli spännande att se vad Emiliano Insúa kan hitta, likaså målvaktskampen mellan Mitch Lnagerak och Przemyslaw Tyton blir intressant. Anledningen till att jag tror Stuttgart handlar högt upp är för att Zorniger är tränare. När han fick lämna Leipzig i vintas var jag övertygad om att han skulle gå till Stuttgart (och passa bra där) och det finns redan tillräckligt bra namn i truppen för att man ska hamna betydligt högre upp i tabellen än de senaste två säsongerna. Samtidigt ger Zornigers ”all-in” fotboll upphov till bekymmer, det kan gå lite hursomhelst men jag tror på det positiva och att Stuttgart blir säsongens stora överraskning.

9. FC Köln (Whitesnake – Is This Love)

Den klassiska klubben överlevde återkomsten i Bundesliga med bravur. Köln stod för en stabil fotboll där framför allt det defensiva spelet imponerade. Inför årets säsongen har klubben gjort ett antal mycket intelligenta värvningar och är den klubb som har imponerat mest på mig på den fronten. Anthony Modeste, Milos Jojic, Leonardo Bittencourt, Frederik Sörensen, Dominique Heintz och Philipp Hosiner känns alla som genomtänkta och bra värvningar för en klubb som nu vill etablera sig i Bundesliga. Det är spelare som antingen inte riktigt etablerat sig i Bundesliga eller spelare som hoppas kunna göra det. Helt enkelt spelare som vill ta nästa steg och precis som Köln göra sig ett namn i ligan. Tränaren Peter Stöger står för lugn och trygghet och har en tydlig idé om hur han vill att laget ska spela fotboll. Det gör rätt mycket för ett lag som inte är riktigt hemma ännu i Bundesliga att ha en sådan typ av ledare som inte förändrar idé efter varje match utan som står fast vid sin tanke. Det gynnar laget i längden och för mig är Köln på god väg att återetablera sig i Bundesliga. Jag tror att de blir kommer att nå högre upp i tabellen än förra säsongen och en niondeplats känns helt klart rimlig för Köln som växer på mig för varje vecka som går.

10. FC Augsburg (Billy Ocean – When The Going Gets Tough)

Augsburg har säsong efter säsong överraskat och den femteplats som man nådde under förra säsongen var resultatet av ett exceptionellt bra jobb som klubben har genomfört sedan år tillbaka. Tränaren Markus Weinzierl bestämde sig, trots intresse från Schalke, att stanna i klubben och klart är att han står för sin kanske tuffaste säsong som tränare för Augsburg. Kombinationen av Bundesliga och Europa League är tuff och Augsburg har en rätt tunn trupp som saknar stjärnglans. Sportchefen Stefan Reuter är van att jobba med en mindre transferbudget och har fått in ytterbacken Philipp Max som ska ersätta Abdul Baba Rahman som ser ut att lämna för Chelsea (pengar som kommer att komma väl till användning). Dominik Kohr har klubben köpt loss från Leverkusen och den före detta landslagsmannen Piotr Trochowski kan visa sig vara ett kap om han inte fortsätter att vara skadedrabbad (inleder säsongen med skadefrånvaro). Augsburg kommer inte att vara med i toppen i år och målsättningen är att klara kontraktet. Pressen är med andra ord inte särskilt stor och det finns tillräckligt med kvalitet i laget för att säkra en mittenplats i Bundesliga, men det kommer att bli en tuff säsong för Augsburg som är i behov av ytterligare ett eller två nyförvärv.

11. Eintracht Frankfurt (Genesis – Land Of Confusion)

Kort efter att säsongen var avslutad beslutade sig Thomas Schaaf för att lämna jobbet som tränare för Frankfurt. Ersättaren är ingen annan än Armin Veh, som året innan lämnat klubben för Stuttgart, och Frankfurt är tillbaka på ruta ett efter ett år då Schaaf tog laget i en helt annan riktning. Med Armin Veh är det en återgång till vad som varit och den karismatiske, lätt råa tränaren har en tuff uppgift framför sig. Målvakten Kevin Trapp har lämnat för PSG och i Lukas Hradecky och Heinz Lindner har klubben fått in två nya som slåss om att ta förstaplatsen. Luc Casaignos ser ut att kunna bli ett bra nyförvärv och Stefan Reinartz kommer att stabilisera mittfältet. Skadan på Alexander Meier, förra årets skyttekung, kommer dock att svida i inledningen då han behövs i lagets offensiv. Frankfurt är i mina ögon alldeles för bra för att ha något med bottenstriden att göra, men ovissheten kring var föreningen står, var Veh står och var laget står gör att dem kan bli indragna i den. Jag tror dock att man kommer att klara sig undan det och istället placera sig i mitten av Bundesliga, ungefär på samma position som förra säsongen.

12. Hannover 96 (Scorpions – Wind Of Change)

”Mitt jobb är klart nu”, var sportchefens Dirk Dufners ord när han för bara någon vecka sen gick ut med att han kommer att lämna jobbet i augusti. Dufner ryktades under våren vara på väg bort men blev kvar under sommaren och efter att de avgörande affärerna var klara gick han ut med beskedet att han skulle lämna. Det var både väntat och oväntat men det säger rätt mycket om var Hannover står just nu. Klubben går in i en förändring och försäljningarna av Lars Stindl och Leonardo Bittencourt svider sportsligt, försäljningen av anfallaren Joselu gav viktiga pengar. In kommer ett antal intressanta namn i Oliver Sorg, Felix Klaus, Uffe Bech och Mevlüt Erdinc. Michael Frontzeck, tränaren som räddade kontraktet, har fått fortsatt förtroende att leda laget och det är en klart bredare trupp han har till sitt förfogande i år. Han kommer att förändra spelsättet en aning och han vet att det blir svårt att ersätta Lars Stindl. Hannover har inte gjort något fantastiskt under sommaren men tycks ha stabiliserat sin tillvaro och det kan räcka för att undvika nedflyttningsstrid denna säsong.

13. Werder Bremen (Elvis Costello – Accidents Will Happen)

När Viktor Skripnik kom in som tränaren tillsammans med Torsten Frings (assisterande) under hösten var Bremen ett slaget lag. 00-talets stora utmanare till Bayern hade inte klarat av att genomföra den förändring som krävdes när Thomas Schaaf lämnade klubben efter 14 år som tränare. Skripnik lyckades dock vända på den sjunkande skutan och förde laget till en imponerade tiondeplats. Inför årets säsong har klubben dock blivit av med de två anfallarna Franco Di Santo och Davie Selke, dessutom har den erfarne Sebastian Prödl lämnat klubben. Anthony Ujah och Aron Jóhansson ska ersätta på topp och Felix Wiedwald har klubben fått in en stabilare förstemålvakt. I övrigt ekar det dock rätt tomt på bra nyförvärv i Bremen som är en klubb som inte bara de bästa av ekonomiska förutsättningar. Bremen har blivit av med bra namn och det kommer att ta tid för klubben att hitta rätt igen. Betydelsen av Selke och Di Santo var stor förra säsongen (de gjorde 22 av Bremens 50 mål) och det kommer nog att visa sig i inledningen av den här säsongen. Fördelen är att Skripnik och Frings har fått en försäsong med laget och har bevisat att de klarar av den tuffa press som kan uppstå i Bundesliga. Det blir inte en lika bra placering som förra säsongen för Bremen men den absoluta bottenstriden undviker dem.

14. Hamburger SV (R. Kelly – I Believe I Can Fly)

Två år av gastkramande kval har lämnat sina spår i Hamburg. Klubben som har spelat alla säsonger i Bundesliga sedan starten 1963 är kvar men med nöd och näppe och nu är målsättningen av klara sig kvar utan att behöva kvalspela. Klubben har blivit av med flera rutinerade spelare som Heiko Westermann, Rafael van der Vaart och Marcel Jansen för att göra plats för ett nytt Hamburg som försöker anpassa sig efter de ekonomiska förutsättningar som råder. In kommer bland andra Albin Ekdal och Emir Spahic som kommer att lyfta laget kvalitetsmässigt, det är det inget snack om. Problemet för Hamburg är dels den ansträngda relationen mellan supportrarna och ledningen men också den tro på snabba lösningar som klubben har försökt genomföra under de senaste säsongerna. Hamburg har inte jobbat långsiktigt men känslan är att man är på rätt väg. Sportchefen Peter Knäbel jobbar hårt på att föra Hamburg in i framtiden med bra värvningar för låga kostnader och tränaren Bruno Labbadia har ändå ett helt okej track record som tränare. Men man ska inte förvänta sig några stordåd av Hamburg i år men klart är att jag tror att de inte kommer att hamna på kvalplats utan något ovan den positionen.

15. FSV Mainz 05 (Journey – Don’t Stop Believin’)

Förra säsongen hade Mainz som mål att gå från en kontringsorienterad fotboll till att spela en mer bollinnehavsbaserad fotboll. Danske Kasper Hjulmand fick jobbet att genomföra det men misslyckades med resultaten och fick till följd av det lämna klubben. In kom istället klubbens U23-tränare Martin Schmidt som förde Mainz till en säker tabellplacering och ytterligare en säsong i Bundesliga. Schmidt är kvar vid rodret men har förlorat två av lagets viktigaste spelare i den kreativa mittfältaren Johannes Geis och målskytten Shinji Okazaki. I Fabian Frei har klubben fått en rutinerad mittfältare, i Maximilian Beister en oslipad diamant och i Florian Niederlechner en intressant anfallare. Men det räcker inte hela vägen. Okazaki lämnar ett stort hål efter sig i anfallet och det är svårt att se någon som som ska komma upp i 10-15 mål i dagens Mainz. Schmidt är inte den mest erfarne tränaren men visade att han klarar av uppdrag på den här nivån under våren då klubben var under press. Jag tror dock att Mainz har en tuff säsong framför sig och kommer att få rikta in sig på att kämpa med näbbar och klor för att klara kontraktet. Tron finns där och så länge den håller sig levande kan Mainz klara det, men det blir tufft.

16. FC Ingolstadt (Gary Moore & Phil Lynott – Out In The Fields)

Den ena av de två nykomlingarna från 2. Bundesliga är FC Ingolstadt som gör sin första Bundesligasäsong i klubbens (korta) historia. Ingolstadt gick från ett bottenlag i Zweite till uppflyttning inom loppet av ett och ett halvt år och det mycket tack vare tränaren Ralph Hassenhüttl. ”Österrikes Klopp” har Hassenhüttl kallats och den fotboll som han har fått Ingolstadt att spela påminner mycket om den som Klopp gjorde sig känd för i Dortmund. Hög press och snabba omställningar med mindre fokus på bollinnehav är den devis Hassenhüttl lever enligt och det är den han planerar att leva efter även i Bundesliga. Ingolstadt har inte tappat några framträdande namn men har inte heller förstärkt med några glansspelare, något som många anade med tanke på Audis ägandeskap i klubben. Istället har Ingolstadt tagit in Elias Kachunga som inledde starkt i Paderborn förra säsongen men som hade en tuff vår och några oprövade kort i Örjan Nyland, Markus Suttner och Romain Brégerie. Ingolstadt kommer inte att överleva för att de dryper av kvalitet utan för att de kommer att kämpa till sista sekund av varje match och för att de tror på sin intensiva och aggressiva fotboll.

17. Hertha Berlin (Doobie Brothers – What A Fool Believes)

Herthas förra säsongen präglades av underliga värvningar och brist på kontinuitet i laguppställningen, något som till slut gjorde att tränaren Jos Luhukay fick lämna jobbet. In kom ungraren och den tidigare spelaren Pal Dardai och det fick en omedelbar effekt. Speciellt blev försvarsspelet klart bättre men det gick också ut över det offensiva spelet där Hertha hade svårt att riktigt få till det. Inför årets säsong har Dardai pratat mycket om att träna upp laget fysiskt, att de ska orka springa mer och vara fysiskt jobbigare att möta och därför har han haft ett tufft träningsschema för sitt lag. Klubben har inte förlorat några nyckelspelare och har fått in Vladimir Darida och Mitchell Weiser som båda har visat att de håller Bundesligaklass. Frågan är om det räcker hela vägen, jag tror inte det. Min magkänsla säger att Pal Dardai inte räcker till som tränare och att han är alldeles för enkelspårig i sitt fotbollstänk. Hertha klarade sig kvar men var på gränsen till att bli indragna i bottenstriden i slutskedet för att de inte producerade särskilt mycket framåt och det räcker inte att täppa till bakåt för att säkra kontraktet. Jag tror att Hertha, trots de just nu positiva vibbarna, kommer att få det oerhört svårt i årets Bundesliga.

18. SV Darmstadt 98 (Phil Collins – Another Day In Paradise)

För några veckor sedan läste jag en krönika av Pelle Blohm i DN där han skrev om hur svårt det kan vara att spela mot lag som spelar på arenor som inte håller modern klass, mycket för att det finns en känsla som bara det hemmalaget känner till och vet om. Darmstadt faller in i den kategorin med sin arena från tidigt 1900-tal med gamla omklädningsrum med träbänkar och utan någon som helst lyx. Det kommer vara något helt annat från Allianz Arenas mysfaktor och något som Darmstadt kommer få några extra poäng av. Darmstadt är en stor överraskning i årets Bundesliga. De blev uppflyttade trots att de hade 2. Bundesligas lägsta spelarbudget och jobbar utifrån samma devis i år. Billiga nyförvärv ska hålla Darmstadt kvar men det räcker inte i längden även om det finns en enorm charm i att Darmstadt är tillbaka i Bundesliga efter drygt 30 år. Däremot tror jag inte att det är ett lag som kommer att bli enkla att slå för det finns något där, jag vet inte vad men någon sorts kraft som gör att man inte bara åker dit och spelar hem tre poäng. Darmstadt ska dock inte ha några chanser att kunna säkra kontraktet utan kommer att hamna i botten av tabellen.

——

Skyttekung: Robert Lewandowski, Bayern München

Nu har han fått en säsong på sig att etablera sig och anpassa sig till spelstilen i Bayern München. Det kommer att vara tillräckligt för att den polske anfallaren Robert Lewandowski kommer att knipa förstaplatsen i skytteligan den kommande säsong. Har alla egenskaper som krävs för att ligga i toppen och är en uttalad målskytt i det lag som förväntas vinna Bundesliga. Inget vilt tips, men ett logiskt sådant.

Assistkung: Jonathan Schmid, 1899 Hoffenheim

Han var högt upp på listan förra säsongen då Freiburg åkte ur Bundesliga. Nu spelar Schmid i Hoffenheim som är ett bättre lag med en starkare offensiv. Schmid har en bra passningsfot och jag tror att han kommer att vara med och slåss där uppe i toppen när Bundesliga närmar sig sitt slut under våren.

Adam Nilsson

Mkhitaryan på rätt väg

Twitter: @atnilsson

Från uträknad till försäsongsvinnare och hattrickskytt. Den armeniske mittfältarens Henrikh Mkhitaryans senaste månader i Dortmund har, precis som klyschan säger, varit som en bergochdalbana.

När Henrikh Mkhitaryan värvades in under sommaren 2013 var det många som såg honom som en ersättare till den flyktande Mario Götze. Den tekniske Mkhitaryan hade varit Dortmunds förstaval och klubben jobbade länge och väl för att få loss teknikern från hans dåvarande arbetsgivare Shakhtar Donetsk. Till slut lyckades Dortmund – det var långt ifrån en enkel process – och redan pratades det om ett riktigt bra nyförvärv för en klubb som hade jobbat sig fram till en respekterad roll inom den europeiska fotbollen.

Mkhitaryans första säsong var inte extraordinär, men han gjorde det som förväntades av honom. Hans andra säsong i klubben, säsongen då Mkhitaryan skulle ta det ytterligare klivet och bli en nyckelspelare i laget, blev långt ifrån framgångsrikt. Dortmund hade sina problem i stort men för Mkhitaryan var det en katastrofal säsong. Bristen på speltid gjorde att det mer och mer ryktades om en tänkbar flytt under sommaren för mittfältaren.

Mkhitaryan själv var också tydlig med att han hade problem att klara av alla förväntningar som fanns – både från honom själv och utifrån. Nivån i Bundesliga var klart högre än den i Ukraina. Övergångssumman var såpass hög att han inte ville göra någon besviken. Tankarna på att han skulle ersätta Mario Götze. Alla dessa saker skapade ett tryck, som en svulst i kroppen som växer utan något tecken på att stanna av. Det blev för mycket för Mkhitaryan.

”Hans önskan är att lämna Dortmund i sommar”, sa Mkhitaryans agent Mino Raiola. Intresse från Italien verkade finnas och Mkhitaryan ville verkligen bryta med Dortmund. Pressen var stor och klubben hade i hans mening inte hjälpt honom tillräckligt i den jobbiga situationen.

Men Mkhitaryans önskan fick vänta. Först och främst ville han se vad den nye tränaren Thomas Tuchel skulle åstadkomma under försäsongen innan spelaren skulle be om en flytt. Tuchel själv uttalade sig tidigt om att han ville behålla Mkhitaryan och att han såg oändlig potential i den fotboll som Dortmund planerar att spela.

I Tyskland pratar man ofta om ”försäsongsvinnare”. Det vill säga spelare som under försäsongen har fått möjligheten av tränaren och gjort bra ifrån sig. Spelare som helt enkelt har uppnått en annan nivå och status än vad de tidigare har haft. Det är i underkant att säga att Mkhitaryan har gjort det. För Tuchel har hittat en roll till Mkihtaryan som Jürgen Klopp aldrig riktigt lyckades göra. Mkhitaryan är en stor vinnare under försäsongen och kommer att bli en nyckelspelare i Dortmund under säsongen.

Vad som också blev tydligt igår. För så fort Mkhitaryan spräckte målnollan i Europa League-kvalet mot Wolfsberger (5-0) så rullade resten på. Det blev ett äkta hattrick och Mkhitaryan fick de stora hyllningarna efteråt. Önskan om en flytt är bortblåst och Dortmunds önskan om en avgörande spelare är på väg att gå i uppfyllelse.

Adam Nilsson

Dortmundspelaren hjälper Bayernsupporter

Twitter: @atnilsson

Igår skrev jag om en något oväntad historia där 1860 München-supportrar blev dömda att köpa Bayern München-souvenierer, idag skriver jag om en annan oväntad händelse.

Under de senaste veckorna har Kevin Großkreutz mest fått rubriker för sina kritiska uttalanden mot sin nuvarande arbetsgivare Dortmund. Spelaren har varit kritisk då han har velat få klartecken kring sin framtid, men enligt spelaren själv har klubben inte pratat med honom.

Nu är han återigen uppe på mediatapeten – men av klart positivare anledningar. Großkreutz, en uttalad Dortmundsupporter sedan barnsben, visar upp en annan sida än vad han gjort under de senaste veckorna. På Instagram blev spelaren medveten om ett barn med benprotes utsmyckad med en Bayern München-logga, vars högsta önskan är att springa ut tillsammans med Bayernspelarna. Detta fick Dortmundspelaren att vilja hjälpa till, något han nu också har gjort.

På Instagram la Großkreutz under morgonen ut en bild med den unga Bayern München-supportern med följande text: ”Jag blev ofta uppmärksammad på det och blev ofta länkad. Hans största dröm är att en gång få springa ut med sina idoler från FC Bayern. Jag har tagit kontakt [med Bayern] och kommer att organisera det. Färgerna skiljer oss – orsaken förenar oss. Du kan vara stolt lilla man.”

Trots problemen på planen, Großkreutz är nyligen tillbaka i träning efter en skada, så visar Großkreutz upp ett stort hjärta. Och det är för ett rivaliserande lags supporter.

Skärmavbild 2015-08-06 kl. 12.08.36

Adam Nilsson

1860-supportrarnas straff: köpa Bayern-souvenirer

Twitter: @atnilsson

15 månaders fängelsestraff eller köpa Bayern München-souvenirer – det udda straffet tilldömdes två 1860 München-supportrar efter att ha misshandlat en supporter till den lokala rivalen.

Den 12:e augusti förra året möttes de två Münchenklubbarnas andralag i den tyska fjärdedivisionen. Matchen slutade 3-1 till Bayern München och runt matchen uppstod ett antal bråk. Ett handlade om två 1860-supportrar från klubben Ultrasgrupp som gav sig på en Bayernsupporter och hade sönder en jacka, en matchtröja och en stråhat. Detta rubricerades som ett grövre rån och dömde de två 1860-supportrarna till vardera 15 månaders fängelse.

Brottet ska ha skett på kvällen efter derbyt mellan lagen. De två 1860-supportrarna och ytterligare en man ska ha förföljt Bayernsupporter från tunnelbanan på centralstationen och sedan hunnit ifatt honom. De tre ska ha haft sönder Bayernsupporterns kläder och sagt åt honom att inte röra sig på ”deras revir” för då skulle han åka på stryk. En polispatrull ska ha stött på detta och fått bråket att upphöra, den tredje personen ska då ha flytt.

Vad som är intressant är dock domen. Istället för att 15 månaders fängelse fick 1860-supportrarna, med offrets godkännande, möjlighet att klara sig undan det straffet genom att köpa Bayern München-souvenirer. ”De fick det högsta straffet för 1860-supportrar: de gick till en Bayernshop och köpte en jacka, matchtröja och stråhatt”, sa supportrarnas advokat Günter Reisinger.

Domaren Karin Jung, även hon 1860 München-supporter, sa till tidningen Bild: ”De anklagade verkade segersäkra på grund av mig, visade ingen skuld. Jag tänkte över, vad som verkligen skulle straffa dem.” Svaret var alltså att gå till den största rivalens fanshop och köra varor därifrån.

Varorna ska nu överlämnas till offret som utöver det också får 1000 euro i skadestånd, dessutom har 1860-supportrarna bett om ursäkt för dådet.

Ett annorlunda sätt att lösa ett brott i fotbollens tecken.

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv