Guardiola måste vinna CL för att sätta ett avtryck

Ikväll inleds Guardiolas tredje försök med Bayern München att vinna Champions League-titeln då man ställs mot Olympiakos på bortaplan. De två föregående försöken har slutat med semifinalplatser och sedan klara uttåg mot lagen (Real Madrid och Barcelona) som senare skulle komma att bärga titeln. Vad som gör det hela ännu lite mer extra är att det kan vara Guardiolas sista försök att faktiskt vinna Champions League med Bayern med tanke på de rykten om att han inte kommer att förlänga sitt utgående kontrakt som omgärdar honom.

Sedan säsongen 2011/2012 har Bayern stått i två finaler och två semifinaler av Champions League. Ett fantastiskt facit för en klubb som trots sina framgångar aldrig riktigt har rankats på samma nivå som Barcelona och Real Madrid. De stora framgångarna har dock inte var tillräckliga för Bayern som för bara tio år sedan hade jublat över detta facit. Men idag är en semifinalplats inte tillräckligt för att bekräfta den egna självbilden av en klubb som ska vara ledande i fotbollsvärlden.

Bayern vill ha titlar, inget annat duger.

Det är under den pressen som Pep Guardiola har fått arbeta under sina tre säsonger. Ingen annan tränare i Bayerns framgångsrika historia har haft en sådan press på sig som spanjoren. Titlar har alltid varit ingraverade i Bayerns historia och mentalitet men ingen annan tränare har behövt stå till svars för sina misslyckande utanför Bundesliga på det sättet som den spanske tränaren har gjort. Guardiola har fått arbeta i motvind, mot supportrar som har kritiserat ”hans” värvningspolitik, mot supportrar som gång på gång jämfört honom med företrädaren och trippelvinnaren Jupp Heynckes.

Mot media har Guardiola fått kämpa för att få prata om det han vill prata om. Den spanske tränaren och de tyska journalisterna pratar inte samma språk. När Guardiola vill prata om vad som sker på planen vill de tyska journalisterna prata om det som sker runt planen. Allra tydligast blev denna kollision på presskonferensen efter Bayerns 6-1 mot Porto i våras. Guardiola förväntade sig frågor om den makalös vändning (Porto hade med sig 3-1 från mötet i Portugal) som hans lag just genomfört, men de tyska journalisterna valde att rikta in sig på frågor kring tränarens spruckna byxor. Oförstående och motsträvande svarade spanjoren på frågorna, men kunde inte för sin värld förstå varför det skulle vara det minsta intressant.

Just det har skapat än ännu tuffare situation för Guardiola där han sällan har fått ut meddelande på rätt sätt. Under sina år i Bayern har Guardiola blivit van vid att kunna kontrollera det mesta på och kring planen, men media är fortfarande en svart fläck för den spanske tränaren. Han har aldrig fått media på sin sida, aldrig riktigt lyckats manipulera den för att få prata om ämnen som han värnar om. Det fotbollsmässiga har många gånger hamnat i bakgrunden när Guardiola har klivit upp podiet och det har varit påfrestande för den spanske tränaren.

När han nu går in för sitt kanske sista år som Bayerntränare är pressen större än de tidigare två åren på att Guardiola ska leverera. Han togs in för att prägla en era och du kan omöjligt göra det i Bayern utan att vinna en Champions League-titel. Av de tränare som idag anses ha haft störst inverkan på Bayerns historia återfinns Udo Lattek (tre Europacuptitlar), Ottmar Hitzfeld (en Champions League-titel) och Jupp Heynckes (en Champions League-titel). Branko Zebec, Pal Csernai, Felix Magath och Louis van Gaal i all ära. Alla var duktiga tränare som satte sina spår, men utan Champions League-titel är det svårt att i Bayern vara mer än ett minne i periferin.

Guardiola skulle sätta sin stämpel på Bayerns fotboll. Det skulle finnas något som skulle vara ”Bayern München-fotboll”, det skulle stå för något tydligt och människor skulle direkt haja till vid tanken. Det råder inga tvivel om att Guardiola har utvecklat Bayern och satte en prägel på den europeiska fotbollen med sin stil. Men om ingen Champions League-titel bärgas under Guardiolas period kommer hans prägling av fotbollen hamna i samma fack Felix Magaths era av stenhårda fysiska träning, Louis van Gaals egocentrism, Jürgen Klinsmanns införande av Buddha-statyer och Giovanni Trapattonis utbrott. Som ett minne, men inget avtryck. Och det var inte Bayern önskade när man valde Guardiola.