Jerome Boateng växte upp i en stadsdelen Wilmersdorf i Berlin. Wilmersdorf var en relativt välmående stadsdel att växa upp, till skillnad från arbetarstadsdelen Wedding där hans halvbröder Kevin-Prince och George bodde med deras ensamstående mamma. Medan George, den okända men enligt många mest talangfyllda brorsan, gav upp fotbollen för att satsa på musik så fortsatte kampen mellan bröderna Kevin-Prince och Jerome. Framför allt ville lillebror Jerome visa sig mogen nog att klara av att vara i ett område som Wedding trots sin medelklassbakgrund.
Bröderna växte upp under ett 90-tal då Tyskland stod i stor förändring. Väst- och Östtyskland hade enats och Berlin var en stad där de största konfliketerna uppstod. Tillsammans försökte de två bröderna förstå omvärlden, hantera kraven från den vuxna världen i förändringens tider och undvika konfrontationer. Skillnaden mellan Kevin-Prince och Jerome var att deras pappa tydde sig mer åt den unge Jerome medan Kevin-Prince såg sig mer som faderslös. Inte minst visade det sig om tydligast när Jerome spelade en cupfinal som 12-åring. En av motståndarnas föräldrar skrek gång på gång till sin son att ”sänka negern!”. Jerome bröt ut i gråt, men hans pappa var där för att ta kampen – något han aldrig var för Jeromes halvbröder och kanske var det den största skillnaden mellan Jerome och hans bröder.
Medan Kevin-Prince firade framgångar med Hertha Berlins ungdomslag, skaffade sig tatueringar och stora bilar levde Jerome ett mer tillbakadraget liv. Den yngre brodern spåddes en lysande framtid men var enligt många en oslipad diamant som på fotbollsplanen ännu inte hade hittat sin rytm. Jerome valde att som 19-åring lämna Hertha Berlin för Hamburger SV. I Hamburg blommade Boateng ut ytterligare, fick spela ute i Europa och nådde som bäst UEFA-Cupens semifinal 2010. Med en karriär som gick spikrakt uppåt var steget till hårt satsande Manchester City inte långt och därför var det inga tvivel om att ta flytten utomlands för Jerome.
Efter en inledande skada som höll honom borta från de inledande omgångarna av Premier League fick till slut Jerome Boateng sina första minuter i Citys seger mot Chelsea (1-0) i den sjätte omgången. I startelvan var han med för första gången fem dagar senare i Europa League-matchen mot Juventus men hans säsong i City blev långt ifrån så lyckad som han hade hoppats på. Han lyckas aldrig etablera sig i startelvan och en knäskada gör att han får avsluta säsongen i förtid. Boateng saknade förtroendet från klubben och bestämde sig för att lämna England och återvända till Tyskland efter endast en säsong i England. Bayern München blev nästa klubbadress.
Hos Bayerns nygamle tränare Jupp Heynckes åtnjöt den allsidige Boateng stort förtroende och blev omedelbart en nyckelspelare i laget. Men det fanns fortfarande tendenser av en oerfaren spelare som ännu inte hade blommat ut. I sina bästa stunder visade Boateng upp en fantastisk förmåga att stoppa motståndarnas anfall, han kastade sig in i tacklingar med millimeters perfektion och hade ett positionsspel som gjorde det svårt för motståndarnas anfallare. I sina sämsta stunder hamnade han på efterkälken, drog på sig onödiga kort och gjorde enkla misstag som motståndarna utnyttjade och gjorde mål på. Alla såg potentialen i den unge Boateng, men många såg också riskerna. Till skillnad från en annan ung tysk mittback, Mats Hummels, saknade Boateng de där sista stegen av pondus för att bli en exceptionell försvarare.
De kommande säsongerna tog Boateng kliv efter kliv men framför allt är det Pep Guardiola som sätter de sista detaljerna till rätta hos mittbacken. Den spanske tränaren såg tidigt den fantastiska potentialen i Boateng, men såg samtidigt var mittbacken behövde förbättra sig. Det blev ett ihärdigt jobb för Guardiola och Boateng. Mittbacken visade sig dock tidigt villig att lära sig och det talade till hans fördel.
Nu inne på sin tredje säsong av samarbete är det enkelt att säga att Guardiola har fått ut det mesta av Boateng. Mittbacken har blivit en av världens bästa försvarare och många har pekat ut honom som en absolut avgörande del för Bayerns konstanta framgångar. Boateng är inte längre lika osäker, utan agerar med en pondus som inger respekt hos motståndarna.
Medan Mats Hummels har stannat upp i sin utveckling har Jerome Boateng vuxit fram som en given ledargestalt i både klubblag och landslag. Efter VM-finalen var det den blodige Bastian Schweinsteiger och målskytten Mario Götze som fick de största applåderna – men kanske skulle Boateng ha haft det största ljuset. Boateng hade en av sina absoluta bästa matcher i karriären i VM-finalen och var en av de viktigaste anledningarna till varför Argentina inte lyckades få håll på tyskarna i finalen. Den tystlåtne Boateng ville dock inte dra åt sig någon ära, VM-titeln i sig räckte för honom.
”Jag tror att jag har blivit lugnare i spelet och det tror jag att man ser också”, kommenterade Boateng i en intervju sin utveckling. Boatengs anseende har vuxit sig starkare och efter hans två fantastiska framspelningar i helgens toppmatch mot Dortmund kallade Thomas Müller sin lagkamrat för ”Kaiser Boateng”, smeknamnet taget efter den elegante Franz ”Der Kaiser” Beckenbauer själv. Der Kaiser själv var inte sen med att fylla i lovorden utan sa att ”Boateng sedan två år tillbaka är världsklass”, samtidigt som hans motståndare i Dortmund Ikay Gündogan nämnde Boateng som ”en av de tre bästa mittbackarna i världen”.
De fina orden sätter givetvis ett leende på läpparna på Boateng men det är inget som syns utåt. För Boateng är ingen spelare som vill ta någon större plats, han är ingen Stefan Effenberg som har sina känslor utanpå utan Boateng är en del av generationen Lahm och Schweinsteiger som håller det inombords. I en tid då Tyskland påverkas av immigrationen mer än på länge, en tid då Angela Merkels stöd har minskat på grund av hennes öppenhet för att ta emot flyktingar, så har Boateng vuxit fram som en viktig symbol på hur lyckad immigrationen kan vara. Många tror att Boateng kan bli få bära landslagsbindeln som förste mörkhyade i det tyska landslaget när Bastian Schweinsteiger lägger skorna på hyllan.
”Bindeln vore något alldeles speciellt för mig, en oerhört stor ära i min karriär, trots VM-titeln”, sa Boateng till FAZ nyligen. ”Att bli den förste färgade kapten vore med tanke på integrationen ett stort tecken utåt.”