Kasper Hjulmands tid i Tyskland blev kort. Likt en explosiv förälskelse kunde Mainz och tränaren inte återfinna förtroendet och energin efter att tron på projektet börjat vackla. Och Hjulmand sållade sig till ytterligare en av otaliga nymodiga tränare som aldrig riktigt lyckades etablera sig i Bundesliga.
Efter att Thomas Tuchel bestämt sig för att sluta som tränare i början av 2014 gav sig Mainz ut på jakt efter en ersättare. Sportchefen Christian Heidel behövde dock inte tänka särskilt länge innan han hittat sin kandidat. För redan 2012, under en scoutingresa i Danmark, hade Heidel sett Kasper Hjulmand som då tränade FC Nordsjælland leda sitt lag mot FC Randers (2-2).
”Det slog mig omedelbart: Nordsjælland spelar en helt annan fotboll än de andra danska lagen”, mindes Heidel senare i en intervju. ”Då sa någon till mig: Självklart, de har också en väldigt speciell tränare.” Tränaren var Kasper Hjulmand och han förde Nordsjælland bland annat till en ligatitel 2012 och Champions League.
Det första samtalet kring jobbet i Mainz med Hjulmand berättade Heidel var ”ett samtal som jag aldrig tidigare upplevt. Det imponerade på mig stort, det sa klick”. Efter antal samtal mellan de båda parterna fanns det ett avtal på bordet. Hjulmand såg fram emot att få jobba utanför de danska gränserna. I Mainz skulle han komma till en etablerad Bundesligaklubb och befinna sig i en trygg omgivning.
Heidel och Hjulmand pratade om att den danske tränaren skulle utveckla det fantastiska arbetet som den invecklade men duktige tränaren Tuchel avslutat. Mainz skulle gå från att vara ett omställningslag till att utstråla dominans. Hjulmand skulle utveckla spelet med boll och samtidigt behålla styrkan som tidigare Mainztränare som Klopp och Tuchel byggt upp i spelet utan boll.
Efter inledande uttåg i Europa League-kvalet och den första rundan av DFB-Pokal började dock Mainz att visa prov på utveckling. Man gick igenom de första åtta omgångarna av Bundesliga obesegrade, något som varken klubbikonen Klopp eller den omhuldade Tuchel lyckats med under sina perioder i klubben.
Sedan började dock bekymren för Hjulmand. Framgångarna hade spätt på den danske tränarens höga aktning av sin egen fotbollsfilosofi så till den milda grad att han aldrig kunde vrida tillbaka hjulet när Mainz stötte på motstånd. Spelarmaterialet som till stor del varit van vid en helt annan typ av fotboll, började att få svårare och svårare att utföra den dominanta fotboll som Hjulmand eftersträvade.
Medan andra klubbar som befunnit sig i botten bestämt sig för att förändra sin spelsätt, vara mer cyniska och spela på kontringar så stod Hjulmand fast vid sina idéer trots att Mainz blivit högst indragna i bottenstriden. I februari, efter två raka förluster och endast en seger (mot senare nedflyttade Paderborn) på tretton matcher, fick Hjulmand lämna jobbet som tränare i Mainz.
”Vi hade helt enkelt problemet att Kasper Hjulmand oförändrat ville fortsätta på sin inslagna väg baserat på passningsspel för att utveckla laget”, sa sportchefen Heidel månaden efter att den danske tränaren fått lämna Mainz. ”Vi var oroliga att resultaten i utvecklingsarbetet skulle visa sig först under den nionde omgången av 2. Bundesliga. I en nedflyttningsstrid intresserar mig främst närkampssiffror och antal sprinter, sedan antalet passningar”, berättade Heidel som också fyllde i att Hjulmand inte övertygats till att ändra filosofi trots att andra klubbar i bottenstriden gjort det framgångsrikt.
Tiden saknades för att Hjulmand skulle kunna få till sina idéer. Verkligheten hann ikapp honom och när det började att blåsa ville den danske tränaren inte ändra riktning. Bristen på aggressivitet, emotion och passion saknades både på planen och hos Hjulmand för att kunna övertyga kritikerna om att han var rätt man.
Bilden bekräftades av att Hjulmand och hans Mainz inte förmådde att locka supportrar vilket blev allra tydligast när klubben inför derbyt borta mot Frankfurt sålt ett rekordlågt antal förköpsbiljetter till sin sektion. Hjulmand var själv tveksam till om hans icke-auktoritära, vänliga tränarstil lämpade sig för laget och Mainzpubliken som sökte mer passion och lidelse.
I efterhand är Hjulmand ihågkommen som en visionär som aldrig nådde fullt ut med sina idéer. En tränare som saknade flexibilitet, fingertoppskänsla och utstrålning när det behövdes som mest. En tränare som var så övertygad av sin egen filosofi, vilket först fick honom till klubben, att han också lät sig fällas av den.
Kritiken till trots är han ihågkommen med respekt i Mainz. ”En sak ska jag göra klar: Kasper är en bra tränare”, klargjorde sportchefen Heidel i en intervju i våras. Och det är ord som ändå väger tungt då Heidel är en av de mest respekterade fotbollsmännen i hela Tyskland. Sällan har Heidels instinkt varit fel, därför borde Hjulmand vara ett mycket bra och intressant val av Malmö FF även om just perioden i Mainz inte var särskilt framgångsrik.