Tankar kring Guardiola och Ancelotti

Efter några dagar av vila från skrivandet och inledande julsemester i Tyskland är jag återigen tillbaka på svensk mark. Nyheten om Pep Guardiola nådde mig efter att jag kommit fram till Dresdens tågstation och man kan enkelt säga att det är en av årets största fotbollsnyheter i Tyskland. Och efter några dagar av tankar sammanfattar jag mina så här:

Det var ett väntat besked att Guardiola kommer att lämna Bayern efter säsongen. Det har varit en följetong under hösten där jag till en början trodde att han faktiskt skulle förlänga. Men ju längre hösten har lidit desto mer har pendeln svängt åt att han kommer att lämna. Hela den här ”vi tar det till jul”-sagan som Pep och klubben ville göra gällande var en given manöver för att skapa sig själva tid att undvika en större medieanstorming och hitta en adekvat ersättare.

Att döma av Karl-Heinz Rummenigges kommentarer anade han redan i september att Pep skulle lämna då spanjorens ”tonläge förändrades”. Det gav Rummenigge och ledningen tid att arbeta ut en plan utifall att Pep skulle lämna och det låter rimligt på många sätt och vis att det var så att man hörde sig för i olika tränarläger kring intresse. Det var i samma vända som till exempel Dortmundrepresentanter nämnde att Klopp skulle kunna träna Bayern en dag. Jag förutsätter att Bayern sonderade den terrängen bland annat.

Huruvida beskedet betyder att Guardiola blir en ”lahme Ente” (”Lame duck”) känns förhållandevis givet då Ancelotti redan tycks vara involverad i planerna inför nästa säsong (vilket är rimligt naturligtvis). Frågan som egentligen är intressantare är huruvida laget kommer att svetsa sig samman är en annan. Under Heynckes, som hamnade i samma situation, blev det ju så att laget fick några extra procent av beskedet att han skulle avsluta sin karriär men jag är tveksam till att Guardiolas besked kommer att få samma effekt.

Dels för att laget inte alls har samma relation till Guardiola som man hade till Heynckes. Dels för att fansen inte har omfamnat Guardiola på samma sätt. Spanjoren har visserligen satt sitt märke på laget och klubben men han har långt ifrån vuxit sig till en ikonisk figur. Han har själv medvetet tagit avstånd från det publika, varit rätt svårt för media att få tag i och sällan blottat sina känslor särskilt öppet. Han har helt enkelt varit väldigt professionell och ärligt talat något kall.

Dessutom har hans aktier inte stärkts av de otaliga tår han har trampat på under sina år i Bayern. Från läkare till spelare och flera därtill har rykt med när Guardiola har velat ha det på sitt sätt. Ledningen under Rummenigge har varit medgörliga på ett sätt som ingen annan tidigare tränare har fått uppleva. Guardiolas biografskrivare Marti Perarnau skrev nyligen ett blogginlägg där han sa att en sak Guardiola är ledsen över är att han inte fått jobba mer med Uli Hoeneß. Jag skulle säga att med Hoeneß hade Guardiola aldrig fått den makt som han idag åtnjuter i klubben (det finns en anledning till varför van Gaal och Honeß ogillar varandra rätt mycket) och därför tror jag spanjoren ska vara förhållandevis tacksam över att deras samarbete inte varade särskilt länge.

Ersättaren Ancelotti känns som ett givet val av ett Bayern som vill kapitalisera på sin nuvarande status inom fotbollen. Bayern har gått från att vara en tysk angelägenhet till en europeisk sådan under de senaste åren och med Ancelotti får man den ledige tränare på marknaden som haft högst status. Alternativen där bakom var inte särskilt många och inte heller särskilt namnstarka och Bayern vill fortsätta på sin inslagna väg mot den europeiska toppfotbollens högsta punkt.

Utöver styrkan i namnet Ancelotti får man en tränare med en diger meritlista och en personlighet som är motsatt mot Guardiola. Ancelotti tycks vara mer av en pragmatiker och mer av en diplomat. Toni Kroos berättade nyligen i en intervju att ingen i Real Madrid hade ett ont ord att säga om italienaren efter att han fått lämna klubben och Kroos menade på att det sa rätt mycket om Ancelottis förmåga att relatera och skapa relationer till spelare – även sådana som inte fick särskilt mycket speltid.

Ancelotti är en gentleman som kommer att ha en lugnare framtoning i klubben vilket man vill ha nu när Guardiola har rört om rejält i grytan under de senaste säsongerna. Man får in en tränare som inte ska bygga om vad Guardiola gjort, utan vidareföra det arvet och sätta lite lite av sin prägel på det. Man får in en tränare som bygger fler relationer med journalisterna vilket har saknats hos Guardiola som mest verkat irriterad över de tyska skribenterna. Enkelt sagt får man in en person som utåt sätt ger ett varmare och mer hjärtligt intryck. En person som skapar en lugn omgivning vilket är viktigt för Bayern nu. Jag tror att det är en kanonvärvning. Ancelotti har gjort liknande jobb i stora klubbar tidigare och det med framgång. Han borde lyckas i Bayern också.

God jul på er!