På måndag klockan 18.00 stänger det tyska transferfönstret. Det är några timmar före de andra stora ligorna, men tillräckligt sent för att de tyska lagen ska hinna agera och få in välbehövlig kvalitet inför slutdelen av säsongen. För Bayern München handlar de kommande dagarna om hantering av den osäkra mittbackssituation som klubben hamnat i, och utgången kan bli avgörande för hur man ska kunna uppfylla säsongens ambitioner.
Det var i helgens match mot Hertha Berlin som det ”som inte fick hända”, hände. Jerome Boateng linkade av med tung blick, även om det inte var fastställt tidigt kunde man ana på hans steg och kroppsliga hållning att han ådragit sig något mer än bara en lättare smäll. Dagen efter twittrade klubben något kryptiskt ut – det är så man gör det numera – att Boateng skulle bli borta under en längre period. Tyska medier rapporterade om minst tre månader, andra menar på att EM-slutspelet i sommar kan vara i fara.
För Bayern München var det ett rejält slag mot ambitionerna att försöka vinna alla turneringar man fortfarande är kvar i. Bayern har flera spelare som skulle vara saknade vid skadebekymmer, men Jerome Boateng är en av de spelare i laget som har växt till sig och nästintill blivit oersättbar. Boateng har varit den enda konstanten i Bayerns mittbackslås då de andra har gått skadade. Nu är det konstanten, tryggheten och förtroendet som försvinner. Lite som att slita bort en glass från ett barn och lämna det sårat och tårögt. Nu är frågan om och hur tomrummet ska fyllas.
I Tyskland ser man på transferfönstret under vintern som en livlina i ”vem vill bli miljonär?”. Det finns där av en god anledning, men man vill gärna hålla på det så länge som möjligt och blir man tvungen att använda en livlina är det ett tecken på att man har fallerat någonstans i sina förberedelser. För en tysk sportchef är ett nyförvärv i januari lite som att behöva springa en andra vända till affären för att handla mjölk när man ska laga pannkakor. Man har brustit i något fundamentalt viktigt vid ett tidigare skede.
Det kan tyckas underligt men det är så man ser på det i Tyskland. Föreställningen är att den trupp man går in i säsongen med är den som ska reda ut situationen i slutändan. Det är därför man mer än sällan ser de tyska klubbarna göra större värvningar under januari. Och för en perfektionistisk klubb som Bayern svider det extra mycket att man nu behöver tänka i banorna kring ett nyförvärv, speciellt på en position som klubben hade planerat att tillsammans med sin nye tränare Ancelotti hitta en spelare till.
För mittbacksfrågan har varit en nagel i ögat för Bayern. Holger Badstuber, Mehdi Benatia och Javi Martinez har alla varit skadebenägna och missat fler matcher än de har spelat. Därför är det ett riskabelt spel att våga hoppas att någon av dessa tre ska klara en hel vår utan bakslag. David Alaba, Xabi Alonso och Rafinha har alla fått vikariera som mittbackar i någon enstaka match men att tänka sig att någon av dessa ska göra det under en längre period känns främmande.
Så frågan är: kommer Bayern känna sig tvingade att agera till följd av detta? De första indicierna menar på att Bayern hoppas på att Boateng återvänder snabbare än planerat och att klubben kommer att söka en intern lösning tills vidare. Och med intern lösning pratar vi om vikarier som mittbackar, inte att någon oslipad diamant från ungdomslaget helt plötsligt ploppar upp och levererar likt ett skott på den där orkidén man trodde var död.
Det är fullt förståeligt. Dels för att många av de mittbackar man varit intresserade av redan har representerat en klubb i Champions League och därför inte får spela för Bayern i turneringen. Dels för att om man ska in ta en ny spelare behöver Bayern också involvera Carlo Ancelotti i diskussionerna, vilket man absolut inte vill göra när Pep Guardiola fortfarande är kvar på posten. Det skulle bli en komplicerad diplomatisk situation att jonglera för tyskarna.
Samtidigt är Bayern högst medvetna om att man leker med elden om man inte väljer att ta in någon ny spelare. Skadebekymren var det som gjorde att man låg på minus redan inför semifinalen i Champions League mot Barcelona och det skapade en frustation som var outhärdlig, inte minst för Guardiola. Vågar man chansa och gå den vägen igen när det väl kommer till kritan? Jag tvivlar.
Bayern granskar alla möjligheter och kommer att försöka vänta ut beslutet så länge som det är möjligt. I helgen tar Bayern emot Hoffenheim hemma på Allianz Arena och den insatsen kommer att bli avgörande för hur man agerar, tror jag. Där kommer det inte att handla om resultat utan samspel. Anser sig Guardiola kunna arbeta med det material han har, anser klubben att man kan uppfylla sina högt ställda mål med de spelare som finns tillgängliga, så kommer man inte att agera. Men väcker försvarsinsatsen frågetecken eller än värre, någon går och skadar sig, så kommer man att behöva agera illa kvickt – oavsett om man vill utnyttja livlinan eller ej.