Säga vad man vill om Hannovers tränarbyte från den erfarne, högt ansedde Thomas Schaaf till den unge, oerfarne Daniel Stendel men resultat har det givit. Det inledde med en poäng mot Hertha Berlin och igår tog man en riktig skalp när man besegrade Borussia Mönchengladbach på hemmaplan. Fyra poäng på två matcher, mer än vad man tog under de elva under Schaaf (3 poäng). Lever hoppet nu? Ja, fast det är fortfarande hårt längs kanterna.
Ju längre säsongen har lidit, desto mer har Hannover planerat för 2. Bundesliga. Thomas Schaaf var den sista spelaren som fick erfara det. Tränaren ville inte vara kvar vid en eventuell nedflyttning och klubben bestämde sig för att göra sig av med honom tidigare än tänkt. Det var inget svårt val för Hannover. Att på elva matcher skrapa ihop en seger och tio förluster gjorde det knappast smärtsamt.
Problemen har hopat sig för Hannover hela säsongen. Det började redan under förra säsongen och det har bara fortsatt in i den här. Vem ska ta ansvar för värvningarna? Vilka ska vi rekrytera? Vem ska träna laget? Rätt relevanta frågor för en fotbollsorganisation får man säga. Men även om Hannover har försökt besvarat dem har det aldrig varit övertygande. De har aldrig givit intrycket att vara helt säkra på sina val. Det hade säkerligen kunnat blivit bra om man bara hade trott på det allvar, en känsla som först nu har dykt upp.
Hannover gjorde som många andra tyska klubbar och valde att ta upp en tränare ur ungdomsorganisationen för att slutföra säsongen. Varför skulle man inte? Det har fungerat bra i Stuttgart, Mainz och Hoffenheim. Dessutom hade man inget att förlora och inte heller något annat alternativ. Avståndet upp till säker mark var över tio poäng med sex omgångar, vilken etablerad tränare skulle vilja ta över med de förutsättningarna?
Därför klev Daniel Stendel in och han kommer, att döma av kommentarerna från klubben, inte att vara kvar efter sommaren. Men oavsett hur länge han blir kvar har Stendel väckt något till liv i Hannover. Från att ha varit helt förstelnad har kärnan börjat att röra på sig. Fyra poängen mot topplagen Hertha Berlin och Borussia Mönchengladbach har lyckats väcka en fråga som många människor i Hannover inte ställt sig själva på ett bra tag: ”kan de ändå klara sig kvar?”
Rent matematiskt finns förutsättningarna där. Hannover har just nu (med en match mer spelad) sju poäng upp till kvalplats och hela nio till säker mark. Men ärligt talat, nej. Även om Hannover vaknat till liv kommer de inte att klara sig kvar. Kvar på spelschemat finns Ingolstadt (som är oerhört svårslagna på sin hemmaplan), Schalke (som jagar Europaplatser), Hoffenheim (en konkurrent i nedflyttningsstriden) och Bayern (som är Bayern).
Om man ser till spelschemat kan jag inte se hur Hannover ska kunna gå rent. Motståndet är helt enkelt för bra, för motiverat för att nå sina egna mål. Hade de istället hetat Köln, Darmstadt, Hamburg och Wolfsburg hade det känns betydligt mer motiverat att anta att de faktiskt skulle kunna lyckas med konststycket att ta flera poäng på de sista fyra matcherna än vad de gjort i övriga matcher tillsammans under hela våren.
Dessutom måste en – för att den ekvation gå igenom – då utgå ifrån att två-tre av lagen ovanför Hannover som är involverade i bottenstriden, knappt tar några poäng alls för att det ska fungera. Sett till dessa klubbarna skulle jag säga ett ett, max två av lagen, har tuffare Bundesligaavslutning framför sig än Hannover. Trots Hannovers sena uppvaknade skulle jag säga att chansen är minimal (vilt va, haha?), näst intill obefintlig, att de klarar sig kvar. Men hoppet finns ju där åtminstone.
***
Och en kort notis om motståndet. Mönchengladbach med Oscar Wendt från start har endast tagit en poäng på bortaplan under år 2016. Ett bedrövligt facit för ett lag som förväntas slåss om Champions League-platserna. Risken är att Gladbach spelade bort möjligheten till Champions League igår och att man får räkna in Europa League till kommande säsong istället. Men orosmolnen måste cirkulera på ledningsnivå kring huruvida tränaren André Schubert är rätt man att leda laget framöver. Dessutom påstås han ha samarbetssvårigheter, vilket aldrig är något man vill se i sin tränare.