”Alla hade dödat mig efter matchen, men jag är fortfarande inte död”, var Pep Guardiolas ord efter förra veckans förlust Atlético Madrid (0-1). Den spanske tränaren sågades i tysk media. Hur kunde han peta nationalklenoden Thomas Müller? Varför lät han sin favorit Thiago få så många minuter trots att den spanske mittfältaren inte fick något gjort? Och Juan Bernat, really?
En förbättrad formkurva och ett slut i Bayern München som kommit allt närmare har givit Pep mer andrum än han haft tidigare under sina tre år i Tyskland. Det var första gången på många, många månader som Peps taktiska val på allvar dragits under luppen och kritiserats. Medierna var besvikna över att Pep gått i samma fälla igen och förlusten passar inte in med den kravbilden som finns på spanjoren.
För det var ju en Champions League-titel som de tyska fotbollsfanatikerna förväntade sig när Pep skrev på. Visst, han har utvecklat Bayern München till ett av världens absolut tryggaste och mångsidigaste lag. Han är på väg att för det här Bayern mot sin fjärde raka ligatitel (en bedrift innan tysk klubb tidigare har klarat av) och har bara en final kvar mot Borussia Dortmund innan ytterligare en DFB-Pokaltitel kan vara bärgad.
Men ändå är kritikerna och supportrarna inte nöjda. När Jupp Heynckes lämnade över den berömda facklan till Pep gjorde den tyske tränaren det med en vunnen trippel. Den första i klubbens imponerande historia och det är utifrån den måttstocken Guardiola har värderats. Spanjoren kom in som världens bäste tränare, i ett lag som då var världens bästa fotbollslag – förväntningarna var skyhöga och i slutändan är titlarna som räknas, inte den sportsliga utvecklingen.
Nu står Pep Guardiola inför uppgiften att på Allianz Arena vända ett underläge mot ett spanskt lag i en Champions League-semifinal, även det för tredje gången i följd. Mardrömmen är att minnena från mötena med Real Madrid och FC Barcelona ska återupprepa sig. Att Bayern på sin egen hemmaborg ska stå lottlösa återigen, utan möjligheten att vinna den där Champions League-titeln som alla har väntat på sedan den magiska våren 2013.
Många är det som har varit villiga att ge Guardiola råd om hur han ska uppnå det. Louis van Gaals myntade en gång uttrycket ”Thomas Müller spielt immer” (”Thomas Müller spelar alltid”) och det är något som inte bara tidningarna skrivit, även den tidigare Bayernlegedaren Ottmar Hitzfeld vill se den ranglige raumdeutern från start då ”Müller är för Bayern vad Lionel Messi är för Barcelona, vad Cristiano Ronaldo är för Real Madrid”. Den franske ytterbacken och tidigare Bayernstjärnan Bixente Lizarazu skrev i tidningen Kicker att han ville sett mer organiserat Bayern. Ett lag som spelar för varandra, som är mer fysiska och som vågar att ta chansen.
Men Pep kommer inte att lyssna. För är det något vi har lärt oss av den spanske tränaren så är det att han hellre förlorar på sitt sätt, även vinner på någon annans. När Bayern blev krossade av Carlo Ancelottis Real Madrid 2014 (0-4 på Allianz Arena), var det inte resultatet som grämde Pep mest. Det som sved mest i Peps fotbollssjäl var att han inte haft följd sin intuition och magkänsla, utan låtit sig styras av andra – ett misstag han inte tänker begå en andra gång.
Och vad Pep har planerat är det få som vet. Han har varit hemlighetsfull med vad han tänker, men hans b-elva i helgens Bundesligamatch mot Borussia Mönchengladbach (1-1) vittnade om en del av de spelare han kommer att använda sig av ikväll. Frågan är om vi får se Jerome Boateng (som spelade 68 minuter mot Gladbach) tillbaka på planen? Och frågan är om Thomas Müller (målskytt och 90 minuter mot Gladbach) hamnar på bänken? Som sagt, ingen vet och ingenting har ännu sipprat ut om vad Pep har för matchplan.
Den respekt som fanns i klubben inför matcherna mot Real Madrid och Barcelona är inte lika stor den här gången. Det finns en helt annan tro och övertygelse om att man ska lyckas vända den här gången. Och med ett facit från de senaste elva hemmamatcherna i Champions League som lyder elva segrar med en imponerande målskillnad på 41:6 (+35) ger självförtroende.
Kvällens match är en final. Det är Peps sista möjlighet att nå till Champions League-finalen innan han lämnar. Det är Bayerns sista chans att kröna den här eran med den finaste av titlar. Och även om utgångsläget är fördelaktigt för Atlético, så är Pep inte död än. Det är hoppet Bayern lever på ikväll. Att Pep ska stå för en sista överraskning innan hans låga i München slocknar.