Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Förståeligt att Hamrén inte tog ut Wendt

Twitter: @atnilsson

Ingen Oscar Wendt, ingen Pierre Bengtsson men såväl Emil Forsberg som Albin Ekdal. Erik Hamréns uttagning chockerade ingen, flera Bundesligaspelare lämnades utanför och det är svårt att kritisera.

Många hoppades in i det sista på att Erik Hamrén skulle ha med Borussia Mönchengladbachs vänsterspringare Oscar Wendt i landslagstruppen. Men det blev ingen Oscar Wendt i Hamréns uttagning till sommaren och han får istället rikta in sig på en lång semester och nya chanser när Janne Andersson kliver in till hösten.

Det är klart att man kan ifrågasätta varför Wendt inte är med. Sett till sina landslagskonkurrenter är han den överlägsne kandidaten. Han har varit given i Mönchengladbach hela säsongen, har spelat i Champions League och blev dessutom utvald av Bundesliga till en av fyra kandidater som säsongens bäste vänsterback. Ingen annan svensk vänsterback kan uppvisa en sådan stark säsong som Wendt, dessutom är det ingen konkurrent som spelar på samma höga nivå.

Men att det på något sätt har skurit sig mellan förbundskaptenen och Wendt är ingen hemlighet. Vänsterbacken fick några få chanser, sedan var det ajöss och Hamrén valde andra alternativ som inte alls spelat på samma nivå i sina klubblag. När frågan väl dök upp igen i samband med play off-matcherna mot Danmark tackade Wendt nej. Det passade inte in i hans schema och vänsterbacken kände sig förbisedd för att han blivit inkallad först som reserv.

Då respekterade jag Wendts val att inte ställa upp. Lika förstående är jag för att Hamrén inte tar ut honom nu.

I landslagssammanhang och speciellt när det gäller mästerskap är det inte tid för en förbundskapten att dribbla för mycket sitt manskap. Då handlar det om att ha inkörda spelare som inte bara känner till det taktiska, utan också vet om hur det fungerar i omklädningsrummet, på hotellet, under träningarna och när spelarna har fritid ute på stan. Det finns inte tid för en nystart med nya vänskapskonstellationer och harmoniförändringar.

Det räcker med att kolla på hur Jogi Löw har agerat i Tyskland, eller Vicente Del Bosque i Spanien för att se att det handlar om kontinuitet. Vissa individer kommer alltid att dyka upp i truppen. Inte för att de är givna i startelvan. Inte för att dessa är de mest formstarka. Utan för att de här spelarna vet vad som krävs under ett mästerskap och underkastar sig laget och sin förbundskapten. Lukas Podolski är en typisk sådan spelare. Löw värdesätter ”Poldis” erfarenhet, hans förmåga att sprida god stämning i gruppen och vara avslappnad – samtidigt är Poldi själv medveten om sin status, att han kanske inte får särskilt många minuter i turneringen och köper det rakt av.

Det samma gäller i Sverige. Sett till det rent sportsliga borde Oscar Wendt ha varit med i EM-truppen, han borde ha varit med under hela kvalet men så har fallet inte varit. Istället har Martin Olsson varit den mer eller mindre givne vänsterbacken. Att ta in Wendt nu hade förändrat lagharmonin för mycket, samtidigt hade det hade sänt underliga signaler, kanske inte till oss utomstående men till de som varit delaktiga i att föra Sverige till EM. Och jag har svårt att tro att Wendt någonsin kom på tal. Hamrén hade säkerligen 20-21 man klara sedan länge, två-tre spelare bestämde han sent och Wendt var inte en som föll på målsnöret.

Wendt får, som sagt, rikta in sig på att övertyga Janne Andersson till hösten och jag skulle bli ytterst förvånad om vi inte får se Mönchengladbach-spelaren i VM-kvalet.

För Pierre Bengtsson måste det kännas tungt. Men med tanke på att han inte fått någon speltid alls i Mainz försvann hans chanser sakta men säkert. Branimir Hrgota har inte heller fått speltid i sitt Mönchengladbach. Jiloan Hamad har inte varit på förbundets radar på länge. Alexander Milosevic gjorde det bra i Hannover och hade säkerligen varit ett alternativ om han varit frisk. Nabil Bahoui är fortfarande tillbaka i gammalt gott slag, hade annars kunnat vara ett alternativ. Även för fullt förståeligt att Hamrén lämnade dessa spelare utanför.

Annars kul att både Albin Ekdal och Emil Forsberg är uttagna. Båda kändes rätt givna, trots Ekdals oturliga skada som han ådrog sig i veckan. Jag är inte övertygad om att Ekdal kommer att vara en del av startelvan i den första matchen mot Irland, hans brist på matcher kan ligga honom i fatet. Större chanser ser jag för Forsberg som kommer från en imponerande säsong i RB Leipzig och har spetsegenskaper som ingen annan på hans position riktigt har.

Publicerad 2016-05-11 kl 21:03

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons