”Folk tycker om honom som fotbollspelare, men de vill inte ha Boateng som granne.” AfD-representanten Alexander Gaulands ord kunde inte vara tydligare. Trots att det tyska fotbollslandslaget har hyllats för sin förmåga att integrera spelare med invandrarbakgrund möts de fortfarande av stort motstånd inom Tyskland. Inga framgångar kan ta bort ”vi mot dem”-tänket och det visar på var Tyskland just nu står rent politiskt.
När landslagsmanagern Oliver Bierhoff förra året offentliggjorde att det tyska landslaget numera skulle gå under epitet Die Mannschaft, som en tysk motsvarighet till Italiens Gli Azzurri eller Frankrikes Les Blues, möttes namnet av kritik. Varken Deutschland eller National fanns med i epitetet till många AfD-anhängares förtret.
”Hjärntvättningen går vidare!”, dundrade representanter ut som såg bristen på någon som helst nationell koppling i namnet som en fara mot landet. Herregud, hur skulle människor kunna relatera till något som tafatt och icke-distinktivt som ”Die Mannschaft” (”Laget”)?
Inte långt var det mellan andetagen innan många anhängare kopplade ihop vad de tycker är ett och ett, drog kopplingar till vad som tordes vara nöjda spelare inom spelartruppen. Visst måste en Mesut Özil, trogen muslim som besöker Mekka, vara oerhört nöjd med detta?
Problemet är inget nytt. Motsättningar i Tyskland har under de senaste åren ökat rejält där en växande höger tar mer och mer plats, precis så som trenden är inom större delen av Europa. Rörelser som Pegida och AfD (Alternative für Deutschland) har fått större anhängarskaror och mer gehör för sina åsikter.
Redan under hemma-VM 2006 attackerades Gerald Asamoah och Patrick Owomoyela till följd av deras hudfärg (för tyska medborgare var dem). Videor med aggressiva åsikter lades ut på YouTube för allmänheten att beskåda. Syftet var alltid detsamma: att framhäva att dessa spelare var ”icke-tyska”.
Och även om hemma-VM 2006 anses ha varit ett strålande mästerskap på det sättet att det förde Tyskland samman, något forskning visade på, och att effekterna var att man stod enade under en och samma sak, fanns det några som inte fann det så. Inte heller när VM-titel bärgades 2014 klarade man sig undan denna typ av fientliga kommentarer.
Fotbollen är en perfekt dörr att slå in för den som vill föra fram sin politiska åsikt i Tyskland. Ingen annan sport är så stor, har det mediala utrymmet och är som omtalat som just fotbollen. Inte minst inför ett stort mästerskap. Att det dessutom har använts som ett positivt exempel på det ”nya Tyskland” gör det till ett oerhört effektivt vedträ i debatten, oavsett hur man vill vrida och vända på det.
Det finns otaliga exempel på liknande händelser som har skapat uppståndelse i Tyskland och Kinderäggspaketen är de senaste i mängden. Det kommer inte att ta slut här. När spelare vid namn Mesut, Leroy, Jerome och Sami bär de tyska landslagströjorna är det alltid ett uppslag för människor att utnyttja det till sin egen politiska åskådning.