Sascha Lewandowski kommer att vara saknad

Det var oerhört tragiskt när det meddelades från tysk media att tränaren Sascha Lewandowski hittats avliden i sitt eget hem. Den i Dortmund födde tränaren blev bara 44 år och han hann knappt påbörja sin karriär innan den var över. Och den tyska fotbollsvärlden har blivit en profil mindre i och med Lewandowskis bortgång.

För många klingar namnet Sascha Lewandowski inte särskilt bekant. Det är inte konstigt. Den unge tränaren jobbade under större delen av sitt verksamma liv inom ungdomsfotbollen. Det var i Bayer Leverkusens ungdomssektion som han gjorde sig ett namn. Med ett kontor precis med utsikt över ungdomsakademins träningsplaner blev Lewandowski en vital del av deras arbete. Han arbetade stenhårt för klubben, för sig själv och för sina spelare som han alltid hade några extra minuter för.

Hans imponerande engagemang och drivkraft var det som tog honom till a-lagsbänken bredvid Sami Hyypiä. Den reslige Hyypiä var det bekanta ansiktet utåt, den betydligt mer timide Lewandowski var hjärnan bakom. Det var i det dolda som Lewandowski gjorde stordåd. En fotbollsfantast (”jag tänker på fotboll 24, kanske 25 timmar per dag”) ut i fingerspetsarna vars kärlek för sporten smittade av sig på alla runt omkring honom. Trots hans något blyga person var Lewandowski en människa som var enkel att tycka om, något som flera av hans spelare vittnade om.

Även i mediala kretsar var Lewandowski omtyckt. Hans levnadspartner jobbade inom journalistiken och hon hade givit honom hjälp på traven i hur han skulle hantera olika situationer. Oftast handlade det om öppenhet och ärlighet. Lewandowski skydde aldrig de tuffa frågorna. Han svarade alltid vänligt men bestämt, även när det skavde i honom. Just Lewandowskis förmåga att hantera media – att vara alla till lags, ta sig och behandla alla med respekt – gjorde honom mycket populär bland de tyska journalisterna som även dem förfördes av Lewandowskis kärlek för sporten.

Problemet för Lewandowski – och kanske den stora anledningen till att han aldrig riktigt tog sig hela vägen – var att han aldrig trivdes i rampljuset (”En tränares väg är intensiv, det får man inte underskatta”). Han älskade att prata fotboll, att utbilda såväl spelare som journalister och bekanta i löpvägar, taktiska dispositioner och ge sylvassa analyser. Men den där gnistan fanns aldrig riktigt där när han klev upp podiet vid presskonferenserna inför och efter matcherna. Han trivdes aldrig med det runt omkring fotbollen. Uppe på podiet drömde han sig helst tillbaka till doften av nyklippt gräs och nykritade linjer. Eller till den gula väggen i Dortmund där han som liten stått och sjungit sig hes när hans lag spelade.

De två sejourerna i Leverkusen var båda framgångsrika för Lewandowski. Det var därför hans namn många gånger dök upp i diskussionerna kring öppna luckor hos andra klubbar i Bundesliga när han fortsatt jobbade i Leverkusens ungdomsakademi. Till slut föll valet på Union Berlin, en klubb som hade många ingredienser som lockade en fotbollsfantast som Lewandowski. I Union började han att sakta bygga upp sin filosofi och visade stundtals prov på den stora kunskap han besatt. Många såg en framtida stortränare bygga sin karriär i huvudstaden men det fick ett abrupt slut när han i mars fick tacka för sig på grund av att Lewandowski blivit utbränd.

Det var i februari. I mars löstes hans kontrakt med Union Berlin upp. Och det var det sista vi fick se av Lewandowski. Idag hittades han avliden hemma i sin lägenhet i Bochum. Ett tragiskt slut på en karriär som inte hade hunnit ta fart. En karriär som på många sätt såg ut att kunna bli något alldeles extra, något för den utomstående att följa och se tillbaka på i framtiden. Nu blir det inte så. Och för den tyska fotbollen är det en bitter förlust. För Lewandowski hade så mycket att ge fotbollen. Han kommer att vara saknad.