Det var en uppsluppen Joachim Löw som mötte media efter segern mot Italien. Under straffläggningen hade han hållt sig som mest för sig själv och när Tyskland väl vunnit efter osannolik dramatik hade han tackat Antonio Conte för en god match och sedan givit sig in i arenans innandömen, långt från de firande tyskarna som just besegrat en lång historia av Italientrauman.
”Jag behövde lugn och ro”, svarade Löw. Och lugn och ro är vad förbundskapten har förmedlat under mästerskapet i Frankrike. För två år sedan i Brasilien höll sig Löw borta från media, följde endast det bestämda programmet som FIFA lagt upp och ställde inte upp mer än vad han behövde. Under sommarens mästerskap har han redan tagit sig an flera frivilliga presskonferenser.
”Jag tycker om de här tillfällena”, berättade Löw med ett leende på läpparna under sin andra frivilligt valda presskonferens. Då hade han givit spelarna ledigt och själv tagit ansvaret för att under nästan en hel timme sitta och svara på frågor mer än utförligt. Med en espressomugg vid sin sida, helst bryggd på kenyansk böna, har han varit välvilligt inställd till att besvara frågor: högt som lågt.
Kanske är Löw delaktigare då han har två nya assistenter vid sin sida (hans tidigare assistent Hans-Dieter Flick är numera sportchef på förbundet) och inte vill överlämna dem med ett alltför stort ansvar till de färska kollegorna. Kanske vill förbundskapten ta bort lite av fokus och den mediala pressen från spelarna och rikta det på sig själv. Något givet svar finns inte med Löw tycks trivas i sin nya roll.
Under måndagens presskonferens var troligen den största anledningen till Löws framträdande att han ville bemöta den kritik som den tidigare landslagsspelaren Mehmet Scholl stått för i den tyska tv-kanalen ARD:s EM-sändning. Scholl hade på bästa sändningstid kritiserat landslagsscouten Urs Siegenthaler och varför Löw bytt från sin tidigare formation till den han spelade mot Italien och därmed anpassat sig efter motståndaren.
”Alla har rätt till en åsikt”, inledde den nu mer sammanbitne förbundskaptenen sitt svar på kritiken. ”Jag är öppen för sådana diskussioner. Vad jag inte tycker är okej, är när en av mina kollegor blir personligt angripen. Utomstående [Scholl] känner inte till de interna processerna. Utöver det är diskussionen normal och tillhör fotbollen.”
Vidare fortsatte Löw med att säga att man som fotbollstränare vore naiv och oprofessionell om man inte anpassade sig efter sina motståndare. En syrlig kommentar mot Scholl som endast varit tränare i Bayern Münchens U23-lag och tidigare kritiserat nya tränare för att vara ”laptop-tränare” och inte kunna och förstå fotbollens allra innersta väsen som sådan. Löw, som tidigare varit mycket känslig för kritik, hade med sina kommentarer avfärdat Scholl och vunnit ”diskussionen” enligt de tyska medierna.
Angående den stundande semifinalen mot värdnationen Frankrike hade Löw kunnat ha en bister ton i rösten. Med Mats Hummels, Mario Gomez och Sami Khedira borta från spel och en tveksam tro på insats för Bastian Schweinsteiger (”Jag spelar inga som inte är fysiskt 100%”) hade Löw mycket väl kunnat ondgöra sig över bristen på alternativ och möjligheter inför semifinalen. Tvärtom verkade Löw inte bekymra sig det minsta över bortfallen.
”Jag älskar sådana här matcher”, utbrast Löw glatt och pratade sig varm om alternativen på det centrala mittfältet i ungdomarna Emre Can och Julian Weigl. Den förstnämnde en spelare som skulle kunna tillföra mycket gott i det tyska spelet, den sistnämnde en helt annan spelartyp som hade en fantastisk känsla för bollen. Båda hyllades, troligen för att ingen på förhand skulle kunna peka ut vem som tycktes ha dragit det längre kortet om platsen.
Kring Mario Gomez (som stannar i Frankrike trots skadan) var tonerna mer dystra. Besiktas-anfallaren som tidigare har varit en av de mest bespottade spelarna i det tyska landslaget har vunnit i respekt hos både Löw och de tyska supportrarna under mästerskapet. Anfallarens närvaro i straffområdet har varit användbar när Tyskland har slagit fler inlägg än tidigare och nu finns det ingen given ersättare. Det flesta tror dock på en lösning där den formsvage Thomas Müller får kliva upp som ensam anfallare.
Benedikt Höwedes tros ha dragit det längsta strået i kampen mot Shokdran Mustafi om vem som kommer att ersätta Hummels i mittlåset. Schalke-försvararen är en av Löws favoriter och är en stabil trea på en femgradig skala, dessutom höjdes hans chanser efter insatsen mot Italien. Mustafis inledande insats mot Ukraina (då han blev målskytt) noterades, men Löw tycker fortfarande att Valencia-försvararen är ett mer osäkert kort än Höwedes.
Troligt är också att det blir en återgång till den 4-2-3-1 som Tyskland främst har spelat med och att Julian Draxler då åter får kliva in som vänsterytter. Den stora frågan är vem som kommer att kliva in till höger på det offensiva mittfältet som Müller lämnar öppen när han kliver upp som anfallare. Det mest omtalade och tänkbara alternativet för stunden tycks vara Mario Götze. Ett annat vore Leroy Sané, men den talangfulle 20-årigen ses mest som en injektion vid ett inhopp en som ett alternativ från start.
Oavsett ser Löw inga större farhågor över den lätt kritiska läget inför semifinalen: ”Situationen är klar: vi kommer att göra förändringar och hitta lösningar. Jag kommer att ta in nya namn och har fullt förtroende för alla spelare.” Ett svar man för två år sedan inte hade förväntat sig av förbundskaptenen, men under det här mästerskapet passar det in hans rofyllda aura likt en perfekt skräddarsydd kostym.