När Thomas Tuchel tog över som tränare för Borussia Dortmund var en av hans förhoppningar att han inte skulle behöva bygga om laget varje sommar. Åren i Mainz hade gjort honom till en mästare i hantverket. Sommar efter sommar hade de bästa spelarna försvunnit och ersatts av nya, oprövade kort och Tuchel hade behövt göra allt i sin makt för att bygga upp något nytt och framgångsrikt.
Därför har det varit en mentalt tung vår för tränaren i Dortmund. Med den så viktiga trion Mkhitaryan, Hummels och Gündogan har tre nyckelspelare försvunnit. Tuchel hade förväntat sig att en, möjligen två av dessa spelare skulle försvinna men inte allt tre på en och samma gång. Mattan sveptes undan benen och Tuchel var tillbaka till rollen som nybyggare i en klubb där han snarare var inställd på finsnickeri.
Utåt sett har Tuchel försökt att hålla masken, även om han har haft svårt att göra det när frågorna kring ämnet väl har dykt upp. Internt sägs han ha varit rasande över spelarförlusterna och inte minst det faktum att många framträdande personer fortsatt att placera Dortmund som en kandidat högt upp i tabellen.
Tuchel håller Dortmund för en ”wundertüte” som man säger i Tyskland. Det finns ingen given svensk term som översätter ordet bra (åtminstone inte som jag kommer på här och nu), men vad Tuchel menar på är att man helt enkelt får vänta och se vad Dortmund kan åstadkomma. Antingen blir det succé, men det kan också bli något helt annat.
Tränarens medvetenhet om Dortmunds plats i den europeiska toppfotbollens näringskedja har offentliggjorts från skuggorna. Tuchel har insett att Dortmund inte tillhör det översta lagret, försäljningarna har klargjort det tydligt, men klubben har också varit medvetna om att man är så pass högt upp i kedjan att man kan locka till sig spännande ersättare.
Till skillnad från i Mainz finns det en generell dragkraft i Dortmund som har växt sig stark under de senaste åren. Klubben är inte på samma nivå som Bayern München, Real Madrid och Barcelona – men inte långt därefter och framgångarna både i Tyskland och ute i Europa har satt Dortmund på fotbollskartan.
Det är inte för inte som stortalanger som Emre Mor, Ousmane Dembélé och Raphaël Guerreiro valt att ansluta till klubben. Samtidigt ser det ut som om de två tyska landslagsmännen André Schürrle och Mario Götze inom kort kommer att skriva på för klubben vilket (även om de inte är de mest framstående landslagsspelarna) vittnar om Dortmunds ekonomiska kapacitet och ambitionsnivå.
Ja, Dortmund har blivit av med några av sina bästa spelare. Samtidigt har de fått in spelare med potential nog för att få de absolut största klubbarna att sukta av avund. Därtill ett antal etablerade namn som redan presterat på högsta nivå och icke att glömma att Dortmund fortfarande har kvar spelare som Pierre-Emerick Aubameyang och Marco Reus samt talanger som redan förra säsongen visade att de har mycket att ge (ex. Julian Weigl, Christian Pulisic).
Allt som allt har Tuchel, besvikelsen till trots, ett fantastiskt bra utgångsläge inför säsongen att kunna bygga något otroligt spännande. Han, som dessutom har erfarenheten av denna typ av arbete sedan tidigare, borde se möjligheterna i förändringarna. Materialet han har till sitt förfogande ger honom mängder av möjligheter att experimentera och förädla, något som personifierar hela Tuchels tränargärning hitintills och var något som han visade upp med bland andra Mkhitaryan och Weigl förra säsongen.
Varje sommar i Mainz hade Tuchel den långa uppförsbacken som innebar att han behövde ta sig an nya spelare, införliva dessa i sitt koncept kring fotboll och sedan fått ut ett bra resultat på andra sidan. Och varje gång lyckades han. Mainz höll sig kvar i Bundesliga, imponerade på sina motståndare med sina taktiska finesser och fortsatte att sälja av förbättrade spelare till större klubbar. En stor del av det var Tuchels verk.
Alla tränare brukar vilja sätta sin prägel på det lag och den klubb de arbetar i. Tuchel fick ta över ett ”Kloppifierat” lag, nu har den stommen till stor del sålts och Tuchel har med sina önskemål fått möjligheten att bygga något nytt. Förra säsongen var på många sätt en fantastisk säsong för Dortmund och Tuchel, men det är i år vi på allvar kommer att få se vad hans filosofi står för.
Så även om vi kan sitta här – en dryg månad innan Bundesliga drar igång – och fundera över Tuchel ska få ihop alla pusselbitarna till en tavla, är känslan den att alla verktygen finns på plats för att det ska kunna bli något väldigt framgångsrikt. Dortmund kanske är inte samma givna utmanare till Bayern som förra säsongen, men det betyder inte att dem inte är en utmanare alls. Det betyder bara att Dortmund är en wündertute. Vi får helt enkelt vänta och se vad de har komma med.