Den här texten är den fjortonde i min ”inför Bundesliga 16/17”-resa där jag siktar på att publicera en text om varje lag inför säsongen drar igång med mina tankar och funderingar kring lagets kommande säsong. Idag: Schalke 04.
När Schalke 04 inför förra säsongen anställde André Breitenreiter var det många som trodde att klubben skulle börja om på ny kula, få lite lugn och ro och arbeta långsiktigt. Det tog inte lång tid innan tränaren var kritiserad och det började att tisslas och tasslas om att han var klubbens tredjeval. Trots detta och mycket annat lyckades Schalke i slutändan bärga en femteplats, något man hoppas bräcka i år.
Återigen är det en nystart på gång i Schalke. Tränaren Breitenreiter fick lämna efter en säsong när den nytillsatte sportchefen Christian Heidel kom in. Istället letade man upp vad som påstås ha varit förstavalet förra säsongen, Augsburgs Markus Weinzierl, som den här sommaren kände sig redo för uppgiften att försöka bemästra monstret Schalke som skördat så många tränarkarriärer på sistone.
Med Heidel och Weinzierl vid rodret hoppas Schalke på att en ny era ska startas. Båda två har gott anseende i Tyskland, anses tillhöra de bästa inom sina respektive gebit, men det är en sak att jobba i Mainz och Augsburg – en helt annan att arbeta i Schalke. Något de redan på försäsongen har fått på smaka på.
I Schalke har det varit konstant oroligt de senaste säsongerna. Det har varit stor ruljangs på spelare och ledare, den sportsliga ledningen har aldrig riktigt känt sig trygga i sina val och aldrig heller verkat övertygade om att de gjort rätt i sina roller. Så fort klubben har stött på motgångar har all struktur varit som bortblåst. Det har varit en ond cirkel av påbörjade nybyggen som aldrig fått ta fäste. Något man med Heidel och Weinzierl vill förändra.
Tränaren och sportchefen har fått se stortalangen Leroy Sané under sommaren. Klubben hade gärna haft kvar 20-åringen men Sané själv ville lämna och när Manchester City hostade upp i runda slängar €50 miljoner kunde Schalke inte tacka nej. Innan dess hade mittbacken Joel Matip samt mittfältarna Marco Höger och Roman Neustädter lämnat som alla varit fasta punkter i startelvan. Inte heller har man förlängt lånen av Younes Belhanda eller Pierre-Emile Højbjerg.
Schalke har dock inte legat på latsidan och den första värvningen presenterades tidigt i mittbacken Naldo som förväntas ersätta Matip. Sedan stod det länge stilla innan den schweiziske supertalangen Breel Embolo presenterades följt av ytterbackarna Abdul Baba Rahman och Coke (som visserligen direkt åkte på en skada och missar de första månaderna av Bundesliga). Och när det här skrivs är det mer eller mindre klart att Tottenhams Nabil Bentaleb och PSG:s Benjamin Stambouli är på väg in och väntas bli klara inom kort.
Och det var ju inte ett dåligt lag Weinzierl fick tillgång från början. Med spelare som Ralf Fährmann, Benedikt Höwedes, Johannes Geis, Max Meyer med flera fanns en stomme i laget att bygga på och med nyförvärven på plats ser Schalke hyperintressanta ut på många sätt och vis. Dels för att man ser ut att få större möjligheter taktiskt, men också för att det finns många spelare med stor potential i laget.
Det stora frågetecknet är anfallet. Embolo kommer in men det är en sak att spela i den schweiziska ligan och en helt annan att spela i Bundesliga. Dessutom får man ha i åtanke att han är 19 år och långt ifrån en färdig produkt. Om Embolo är i väntad på mognad har man en övermogen Klaas-Jan Huntelaar som har sina bästa år bakom sig men fortfarande har näsa för målet. Om han håller över en hel säsong är dock ytterst tveksamt. Franco Di Santo imponerande inte under sin första säsong i klubben, men 27-åringen är i mina ögon den spelare som borde kunna lyfta anfallsspelet i Schalke under säsongen.
I det stora hela är Schalke som alltid ett lag att räkna med i toppen. De kommer att utmana om Champions League-platserna men frågan är om det räcker hela vägen. Weinzierl är ny på den här nivån, Heidel likaså och spelarmaterialet kommer behöva tid på sig att hitta rätt. Europa League känns garanterad i mina ögon, men frågan är om Schalke har förmågan att pusha för en av topp 4-platserna. Jag är tveksam.