Efter två år av kval lyckades Hamburger SV förra säsongen att undvika kvalspel och sluta på en trygg tiondeplats. I år har klubben endast tagit en poäng på de senaste tre matcherna och det dras redan tunga andetag i Hamburg. Frågan är hur länge klockan på Volkparksstadion tickar vidare om det fortsätter i samma riktning.
Två nervkittlande kval för Hamburg följdes förra säsongen upp av en i Hamburgmått mätt lugn säsong där klubben slutade tia, en bit från ytterligare ett kval (fem poäng för att vara exakt) men än längre ifrån (nio poäng) att kunna konkurrera om några platser ute i Europa. Men på det stora hela ansågs det i sammanhanget vara ett fullt godkänt resultat.
Därför gick Hamburg in i sommaren med ambitionen om att värva in spelare som skulle föra klubben närmare Europa, längre från bottenstriden. Med hjälp av supportern och miljardären Klaus-Michael Kühne, som hjälpt tidigare vid värvningar och köpt namnrättigheterna till klubbens arena, skulle den ekonomiskt tyngda klubben få in kapital för att köpa in nya spelare.
Det är viktigt att förstå i sammanhanget att Kühne alltid varit en frispråkig man som öppet varit kritiskt mot tränaren Bruno Labbadia. Och även om det aldrig bekräftats har det många gånger påståtts att Kühne haft ett finger med i spelet när besluts tagits kring ledare, sportchefer och liknande. Just till följd av hans ekonomiska stöd till föreningen som gjort det möjligt för Hamburg att värva spelare klubben annars inte hade haft råd med.
Med hjälp av Kühnes miljoner och nyvunnen känsla av självförtroende valde Hamburg därför att lägga ut drygt €30 miljoner under sommaren, vilket ledde till att man noterades för ett transferminus som endast slogs av RB Leipzig. Slantarna håvades upp på spelare som Filip Kostic, Alen Halilovic, Douglas Santos och Bobby Wood som både skulle spesta och bredda kompentensen i Labbadias trupp.
Tre omgångar in i årets Bundesliga kan en enkelt konstatera att de positivare vindarna från förra säsongen och sommarens nyförvärv inte bidragit till något ytterligare kliv. Det har blivit en poäng som kom hemma mot Ingolstadt i premiären (1-1) och det enda nyförvärvet som hittills lämnat något avtryck är anfallaren Wood som stått för de två mål som Hamburg noterats för.
Tränaren Labbadia har tidigare varit ifrågasatt och nu har kritiken tagit ytterligare fart mot honom. Namninsamlingar för att få bort honom har startats bland frustrerade supportrar, medierna har sakta men säkert skruvat upp tonen gentemot tränaren och klubbledningen styrd av Dietmar Beiersdorfer har inte gått ut och stärkt Labbadias position i klubben.
Men allting är inte Labbadias fel. Hans coaching i de tre inledande matcherna kan kritiseras, Hamburg borde ha kunnat få ut mer poäng än en. Men att klubben under sommaren med Kühnes stöd inte lyckades med att värva in flera defensiva spelare är anmärkningsvärt. För det är just defensiven som många gånger påtalats som det stora problemområdet i Hamburg och att man endast fått in en offensiv ytterback (Santos) får ses som ett underbetyg till de ansvariga.
För hur mycket kan man förvänta sig när man går in i en säsong med en mittbackstrio bestående av Johan Djourou, Emir Spahic och Cleber? Djourou har aldrig varit en mittback att lita på och det var länge sen han stod för sprakande insatser. Spahic är stabil men 36 år och har sett sina bästa dagar. Cleber är helt enkelt för dålig och för oslipad för att spela på den här nivån i dagsläget. Här borde Hamburg ha hittat bättre alternativ för Labbadia att använda sig av.
Kvällens match mot Freiburg kan mycket väl vara Labbadias sista om Hamburg inte tar tre poäng. Labbadia lever på lånad tid oavsett om han vinner eller förlorar ikväll. Förr eller senare kommer Hamburg göra sig av med honom, klubben väntar bara på det rätta tillfället för att göra det. En förlust mot Freiburg skulle vara en tacksam möjlighet för att ta det beslutet.
Det betyder inte att allting är löst för Hamburgs del. För det finns strukturella problem som inte går att lösa genom att byta tränare, och det är oroande för Hamburgs fortsatta framtid. Så länge de här problemen finns, så har jag svårt att se att Hamburg ska kunna konkurrera högre upp i tabellen. Snarare är risken att de återigen får börja se sig om bakåt och vara oroliga över att ”die Ewige Bundesliga-Uhr” (klockan som visar att de spelat alla säsonger i Bundesliga sedan starten) en dag slutar ticka. För intrycket en får är att den dagen närmar sig allt mer.
Missa inte Bundesligapodden som jag, Filip Wollin och Andreas Holm kör där vi snackar det senaste inom tysk fotboll. I det avsnittet (som släpptes idag) pratar jag och Filip om Bremens situation, Emil Forsbergs imponerande match mot Hamburg och mycket mer! Finns på iTunes, Acast och där podcasts finns!